Bondbloggen – Sida 22

År 2021 eller år 0?

Tiden går som bekant snabbt, och ännu snabbare går den när man har roligt. Och roligt har jag haft under hela denna växtsäsong, och det roliga verkar fortsätta tills vidare. Det handlar om en hel radda av aha-upplevelser och så en hel massa tur med vädret också.

Skall vi ta det från början. Det började på nyårsdagen då temperaturen föll snabbt och landade så småningom på typ -20 grader. Detta var såklart inte det minsta roligt, men samtidigt nånstans långt bak i huvudet fanns tanken att det kanske inte var så illa i alla fall. Hästarna trivdes i varje fall bättre i minus massor än i plusgrader och slask så då accepterade jag det också. Dessutom fanns ju funderingarna om att detta ju bara var naturligt och att kanske, kanske nästa odlingssäsong kunde gynnas av detta elände på sätt eller annat.

Snömängden var också ganska passlig och både våren och snösmältningen kom i maklig och passlig takt. När sådden inleddes var jorden riktigt fint fuktig (vårmustig), men kanske lite kall, men det uppvägdes av några jättevarma dagar i maj.

Redan när jag harvat 10 meter på första åkern (på höstplöjt) kunde jag se att något var annorlunda i år. Jorden redde sig som en konfirmand i sina bästa år. Det torkade inte ur händerna och precis som på beställning kom ett par regndagar just då dom behövdes. Sen skall vi inte heller glömma att jag i år hade fullgod hjälp av dottern som nog tillbringade mera tid i traktorhytten denna vår än vad jag gjorde själv. Egentligen gjorde jag inte så mycket annat än sådde. Detta gjorde att vi kunde bereda och så åkrarna så snabbt som vårleran begär, och det spelade säkert en stor roll också.

Mot bättre vetande (men det hade med hästgödseln att göra) vårplogade jag 4 hektar dit korn såddes. Allt på samma dag, plöjning harvning, sådd. Rypsen som jag misslyckats med i tre år i rad såddes lite tidigare än jag brukar. Sen var vädret precis som jag ville ha det ända fram till nu i skrivande stund -midsommardagen.

Så far so good, men nu kommer det intressanta. Det är svårt att återge växtlighet på bild, man borde se det i verkligheten, men jag skall ändå försöka.

Rypsen som såddes där det varit vall i tre år och sedan höstplöjt, den ser ut som om någon annan sått den. Perfekt. Dessutom så gott som ogräsfritt. Visst, behandlat med Galera men ändå.

Motsvarande rypsväxt har jag aldrig haft

På 10 ha höstplöjt växer vete som är så fint att man inte tror sina ögon. Det är av sorten Wappu och håller på att bilda ax nu.

Bredvid Wappu ”växer” något slags korn. Det är svagt och trött, glest och hängigt, men det är sått på vårplöjd mark som inte trädats på årtionden. Här går sparvarna på knä och jag förväntar mig max 25oo kg/ha av denna bedrövelse. Som sagt: Vårplöjt.

Sen till det allra mest anmärkningsvärda. Havren. Jag har sått ihop två skiften som har precis samma markkartering och förutsättningar. Samma dag, samma såmaskinsintällningar, men med en liten skillnad. Ena delen är klöverträdat i 3 år, och höstplöjt, och här ser havren ut som brukad av Jungfru Maria, även detta ogräsfritt.

På övre delen finns då samma havre men här är förfrukten misslyckat ryps som tallriksharvats ner två gånger på våren. Åkern består av 1/3 tistlar, 1/3 maskrosor och 1/3 dålig, svag havre.

Den vänstra är från tallriksharad åker, den högra från höstplöjd 3-årig klövervall

Vad lär vi oss av detta nu då? Jo, att höstplöjning är bättre än vårplöjning har jag vetat längre, men hur mycket nytta klövervall gör i odlingsföljden, det är nog en aha-upplevelse utav rang för min del. Jag vet med all säkerhet att den havre som växer efter treåriga klöverträdan är den vackraste åker jag sett under min tid som både bondelärling och bonde. Visst, vädret har säkert också gjort sitt till, men nog har det varit bra odlingssäsonger tidigare också men inget har ändå sett ut såhär. Dessutom är det en jättebonus att åkern är i det närmaste ogräsfri. Speciellt lergräset som varit ett gissel av rang är helt borta.

Nu börjar alltså på allvar en ny tideräkning här på gården. Ännu har jag inte aktiverat räknestickan och bildat mig en uppfattning om vad som är ekonomiskt möjligt, och visst beror det också på hur stödpolitiken utvecklas. Men kanske en tredjedel klövervall och torrhö, en tredjedel spannmål som höstplöjs och en tredjedel proteingrödor kanske kan vara en bra väg att gå. Det borde ju vara helt möjligt att få ner både konstgödselanvändningen och bekämpningsmedelsförbrukningen med denna metod.

Nu kunde man kanske komma och säga att jag är fartblind av ett års upplevelser, men nja, ni skall vi komma ihåg att både havren och kornet som är sått på ”gammalt sätt” ser precis lika dåligt ut som jag tyvärr blivit van att se min växtlighet de senaste åren. Jag skrev ju ett blogginlägg för nått år sen där jag bekymrade mig över att skördarna långsamt gick som kosvansen här på hemmanet.

Nu skriver vi år noll och startar upp ett projekt som nästa generation kommer att ha mera nytta av än mig, men förhoppningsvis skall inte nästa brukare behöva öva i 40 år.

Man har ju genom åren läst kilometervis med texter om hur vi genom ensidig odling långsamt förstör åkerjorden, men åtminstone jag har nu inte tagit desto större notis om detta. Den uppfattningen är jag nog på väg att revidera nu, men en viktig lärdom ger det som går stick i stäv med dagens härjande urbana befolkning och dess irrläror. Skall detta lyckas så måste vi har kvar -eller mera- betesdjur som indirekt producerar mat, annars går inte ekvationen ihop och vi kommer på sikt att drunkna i kemi i vårt jordbruk

Ti sii opa bråddana

Förr så såg man i slutet på maj eller början på juni då och då bilar som kröp fram på vägen och då visste man att nu var familjen ut ”ti sii opa bråddana” (att se på broddarna). Det var på 50-talet före televisionen och det fanns inte så många nöjen då. Fast vi kör ännu ibland och ser på broddarna. Även om det i år inte är en så trevlig sysselsättning – mest känner man medlidande med odlaren.

I alla fall så är ju höstsäden riktigt fin i år. Tyvärr har vi ingen höstsäd. I min vilda ungdom försökte jag ett par år men våra åkrar och klimatet satte stopp för det. Ibland lyckas det men misslyckandena kom för ofta. Nu blir det mest vårvete och de senaste åren har jag haft en hel del i vall. Gröngödslingsvall är inte lönsam men jordarna är nu så tillpackade att man måste göra nånting. På den tiden då vi hade kossor och största delen i vall så var våra lerjordar i mycket bättre skick.

I år försökte jag för första gången så direkt i den gamla gröngödslingsvallen och alla brinner förstås av nyfikenhet att få vet hur det gick … Först vill jag i alla fall påpeka att det eländiga regnandet i år gjorde att resultatet knappast visar något för framtiden. Det stod vatten på åkern ännu då vi sådde. Jag trodde det skulle bli ren öken men se nu på bilden nedan.

Det är ett mindre underverk att det ser såpass hyfsat ut trots vattnet på åkern. Lustigt nog är det knappt sämre i svackorna heller. Man förstår sej aldrig riktigt på det här odlandet. Nu är det sommarens väder som bestämmer hur det går men det finns i alla fall brodd vilket är första förutsättningen. Jag är bara rädd för att vi packade till den våta leran så att rötterna inte får luft.

Gröngödslingsvallen var till för att minska tillpackningen men den blöta våren gjorde att det kanske blev sämre. Men det var redan så sent att vi inte kunde vänta med sådden. Och så gjorde byråkraternas krav att bryta vallen efter tredje året sitt till. Annars hade vi låtit vallen växa ett år till. Så går det då byråkrater och politiker stoppar näsan i odlandet. Mycket kan de besluta om men vädret struntar i dem.

Det var inte bara goda nyheter från vårsådden. I skogsåkern Aaltjärri gick det åt fanders. Inte bara den osådda pölen ser dyster ut utan stora delar av resten också. Ute i det fria så torkade regnvattnet upp snabbare men här blev det liggande för länge och brodden drunknade.

Skogsåkern Aaltjärri med osådd vattenpöl i mitten

Men den första åkern vi sådde blev inte så illa. Där kom blåsten åt att torka upp regnvattnet. Även om där också finns dåliga områden så ser det ändå mera normalt ut. I år ser det ut som om det tidigast sådda är det bästa. Troligen för att brodden hunnit utveckla rötter innan regnen kom.

Den nya gröngödslingsvallen blev också ganska fin. Det var ett mindre mirakel för jag sådde den efter ett regn och hjulen var fulla av lera som fastnat. Dessutom gick en kylarslang sönder mitt i allt så det var ingen glad dag. Men nu ser vallen riktigt bra ut med en hel del klöver. Åkern ifråga hör till våra värre problemåkrar men svackor och duntar och styv lera.

Ingen bra vårsådd och inga superbroddar men det kunde ha varit värre.

Jäärtills ha he gandji braa, saa föriga bisin såm full fråån elfte våånindjin näär han kåm ti första. (Hittills har det gått bra, sa förre gubben som föll från elfte våningen då han kom till första)

Ha en bra sommar – jag ska ligga i skuggan och stöna de närmaste dagarna. Möjligen försöker jag pyssla litet mellan klockan elva på kvällen och sju på morgonen.

Tillfälligt icke odlat område

I år hade man ingen lust att triumferat utropa: Hasi ! Då vi äntligen avslutade vårsådden så var ännu Svansjön (påttn) i Aaltjärri osådd (se Kort vårsåddväder). Det senaste regnet hade tvärtom gjort den större. Jag låg i feber efter andra vaccinsticket men Henrik sådde Petjärmosan – delvis i vatten. Därefter insåg vi att vårsådden var över för i år. Påttn i Aaltjärri blev ”tillfälligt icke odlat område” och såmaskinen rengjordes.

Sedan smet vi iväg till Sverige och lämnade Henrik och nästa generation att sätta potatisen. Vilket de gjorde med den äran. Tydligen är vi alls inte oumbärliga – på sitt sätt en tröst.

Nästa generation i arbete med **poteetren**

Men det var inte speciellt upplyftande att se vårsådden i Sverige – den var nästan värre än hos oss. Stora områden av usel och gulnande brodd. Om det nu fanns brodd alls. Vårsådden som ofta är en månad före oss var inte klar överallt än. MEN det finns massor med höstsäd i Sverige och den är helt fantastiskt fin ! Tät och mörkgrön brodd som kan ge rekordskörd.

Vi har ingen höstsäd alls så det blev inte någon fin brodd hos oss. Men jag hörde att brodden faktiskt stuckit upp på Petjärmosan vilket är ganska otroligt med tanke på att det såg ut som på bilden nedan efter sådden för litet över en vecka sedan.

Man kan inte påstå att det blev så bra resultat av sådden i den blöta leran. Det här är alltså gröngödslingsvallen som är direktsådd. Före sådden körde jag med hacken över hela åkern för att vallhöet inte skulle fastna i såmaskinen. Och med det var det inga problem. Vanligen väntar man med sådden tills jorden torkar upp men nu var det redan juni och mera regn utlovades (och kom också). Så valet var mellan att så i en eländig åker eller sätta den som ”tillfälligt icke odlat område”.

Vi sådde i den blöta åkern och sist och slutligen blev det bara 0,11 hektar ”tillfälligt icke odlat område”. Humöret var i alla fall nära nollpunkten efter den här vårsådden.

I dag var vi en sväng via Flen och på vägen såg vi åkrar som var harvade men ännu inte sådda. Ett par hade surhål som de kallas här i Sverige – vi säjer vatupåttar – där traktorn helt tydligt hade kört ned och fastnat. Man sände en medlidsam tanke till den stackare som försökt så där.

Ännu en bild av en åker som INTE blivit besprutad med glyfosat eftersom där fanns potatisland och sedan blev det för sent på hösten. Jag hoppas att Broadway klarar av de stora baldersbrå som håller på att ta över hela åkern. Jag tror att jag skall arrendera ut åkern åt nån som vill förbjuda glyfosat så han kan odla sin mat där.

Glyfosatfri åker (där finns nog vete också …)

Snart är vi tillbaka i Hindersby – om vi nu tillåts köra ombord på färjan. Det heter visserligen att alla har rätt att återvända men om vi inte får köra ombord … Man skall ha rätt att komma hem om man är vaccinerad (och det är vi) men man vet aldrig hur de byråkratiska systemen fungerar i praktiken. Annars får vi köra tillbaka till Medåker.

Efter regnperioden så lär det bli en period med hetta.

I väntan på upptorkning

Det är segt med upptorkningen. Det har nu varit flera dagar med sol och värme men fortfarande står det vatten på åkern. Det jag har kvar är gröngödslingsvallen. Det är en åker med ganska illa packad yta där vi många år kört med skördetröskan i vatten. Klöver med pålrötter skulle luckra upp ytan litet – trodde jag. Med 100 mm regn i maj så slammade den i stället ihop ännu mer och inte blir det bättre av att jag nu måste köra på den våta leran med stora traktorn för att få den sådd.

Här sitter man och deppar för det går inte att ta itu med nya arbeten förrän vårsådden är avklarad. I alla fall har jag pysslat litet med sågverket för vi behöver mycket virke för att rusta upp uthuset. Vinkeln på solsidan måste få ny brädfodring.

Den nya eldrivna sågen fungerar bra men det var litet problem att fila sågkedjan. Att byta kedja är alldeles för besvärligt så jag satte upp två block och en vinsch så man kan hissa upp bakändan på sågen utan att ta loss svärdet och sedan filar man som på en vanlig motorsåg. Det går ganska fort. Men det är viktigt att fila tillräckligt ofta så man har vass ked hela tiden.

Vi hade två grova bitar som inte kunde säljas så jag har sågat dem till eget virke. Sågens svärd (40 cm) gick inte igenom så jag måste hugga loss första bakan. Men sågen hickade inte ens fastän hela svärdet tog i trä. Förstås kunde man skaffa längre svärd men det är ganska sällan som man behöver det. Den grövre stocken var omkring 55 cm i diameter men om man lyckas såga en baka och vänder den så går det med 40 cm svärd.

Det var bara en liten bit i roten som blev utanför svärdspetsen. och då man vänder stocken med den flata sidan mot sågen så räcker svärdets längd till utan problem. Det är ofta besvärligt att såga första bakan för en krokig stock tar emot sågvagnen.

Sedan är det bara att börja såga virke. Men jag tar oftast bort bakar från alla fyra sidorna först. Med tredje och fjärde bakan så är det känsligt med måtten. Man måste planera noga så man får ut de dimensioner man vill ha. Det gäller också att beakta svärdet tjocklek som är ungefär 8mm (1/4 tum). Så för vanliga 22mm (7/8 tum) bräder måste man såga i 1 1/8 tums steg (sågen har inställningar i tum). För att inte räkna fel så har jag satt upp en tabell för man måste börja såga uppifrån ner. Enklast är det att såga 19 mm bräder för då flyttar man bara med en tums steg. Lika enkelt är 32 mm virke som betyder 1 1/2 tums steg.

Upp till 3,5 meters stockar kan man såga direkt men jag har en hel del klena 4 meters stockar som är under 16 cm i toppen och då behövs det ett extra stöd i toppen så den inte hänger ned. Vi har en domkraft under toppen och mäter att toppändan är på rätt höjd.

Den andra bamsestocken var värre att såga. Det var en tvådelad gran som man förstås inte kunde sälja. Inte ville jag flisa den heller för det var ganska bra virke. Efter flera försök så fick jag den svängd så att svärdet nästan gick igenom första bakan.

Jag måste hugga en hel del för att få bort första bakan. Därefter måste jag vända stocken för att ta bort den motsatta bakan för annars räckte inte svärdet till. Därefter var det var problem att få stocken på högkant så jag måste ta lastaren för att svänga den – en så stor kluns orkar man inte vända för hand. Svärdet räckte inte riktigt till för att klyva stocken men det var bara någon centimeter som fattades så det gick att hugga bort det sista. Men bågen till svärdsskyddet måste jag skruva loss för att kunna klyva stocken.

Efter att ha sågat bort ett par bakar till så var det bara att såga prima virke i stora mängder. Det var nästan kvistfritt och bredden på bräderna blev upp till 28 cm. Litet spänningar fanns det nog i stockarna så alla bräder blev inte raka men jag sågade mest 19 mm bräder som är lätta att spänna raka.

En hel del virke blev det och ganska snyggt om man jämför med hur stockarna så ut i början.

Det var inte mycket virke som blev odugligt och går till flisning. Det mesta blev snygga bräder. Om man jämför med klena stockar så får man mycket mera användbart virke från de grova även om de ser ganska ruskiga ut. Men klena, raka och kvistfria stockar ger också bra kvalitet.

I går kväll körde jag med hacken på gröngödslingsvallen men slutade då jag kom till vattnet i mitten. Det får torka ännu idag men sedan måste vi så för det kommer mera regn på måndag-tisdag (kanske redan i morgon). Om ni minns så var det regnig vårsådd också 2015 (se på kategorin maj 2015 i menyn till vänster). Ett år sådde jag till och med en del svackor den 15 juni – men det blev ingenting av den brodden. Den här vårsådden börjar åtminstone på sina ställen höra till de värsta.

Bondbloggarna finns också på Instagram

Vi startade Bondbloggen på Instagram för en tid sedan och det var ganska lyckat. Då vi inte orkar skriva längre inlägg på WordPress så går det snabbt att ladda upp ett foto eller en video på Instagram. Det verkar också som om vi når helt nya personer på det sättet – kanske mest yngre.

Allt syns också här på Bondbloggen (WordPress) till vänster litet längre ned. Därifrån kan man gå till Instagram men man kan behöva logga in på Instagram åtminstone för att kommentera.

Syns vi inte här så kan ni försöka med Instagram.

Krångelvårsådden 2021

Här går man omkring som en osalig ande. Det har just börjat torka upp litet men nästa stora regn har redan börjat (prognos 25 mm). Och nu är vi i slutet på maj redan. Det är svårt att börja med andra arbeten så länge vårsådden är på hälft. Inte är man riktigt inspirerad att skriva i Bondbloggen heller men visst har jag tid nu.

Den kalla början på maj hindrade oss här att börja med vårsådden fastän det var varmt i slutet på april. En gång hade jag då tid att byta olja i vårsåddstraktorn (Zetor 14245) i lugn och ro. Samtidigt skruvade jag bort luftkonditioneringens kompressor och kondensor eftersom den aldrig hade fungerat. Litet undrade jag hur man skulle tömma systemet men det var helt onödigt – där fanns inte en droppe vätska kvar. Och då jag skruvade loss slangarna blev det helt klart varför för kopplingarna läckte överallt. Det var dessutom fel sorts kopplingar så det var ingen skada att ta bort eländet.

Före detta luftkonditionering på Zetor 14245

Visst vore det bra med luftkonditionering i vårsådden. I glashytten blir man först stekt om det är sol och sedan förkyld då man genomsvettig stiger ut ur hytten för att se på såmaskinen. Men det blir nog en annan sort i så fall med bättre kopplingar och slangar. Kompressorn var också fastskruvad i ett heimlaga fäste som var amatörmässigt och snett. I år var det inte nödvändigt med något kylmaskineri precis för det var ganska mulet och kallt.

Att byta olja i den sexcylindriga motorn har sina sidor. Oljemängden är nämligen lite över 20 liter så den ryms inte i en 20 liters bytta. Och att byta bytta mitt i urtappningen är som farsan brukade säja så där ”andligt roligt”. Det skvätter över en massa olja över hela golvet och det går åt stora mängder Hufvudstadsblad för att suga upp oljan. Landsbygdens Folk har alldeles för litet format. Egentligen är det bara Maaseudun tulevaisuus som numera duger till oljebyte – men jag får bara skogsnumren (4 per år).

Jag borde skaffa en större bytta för urtappning av motoroljan men 200 liters tunna är för stor och alla oljebyttor jag har är bara på 20 liter. Man kunde annars suga upp en del olja först men oljestickans hål är så litet att man inte kommer åt. Motorn är alldeles tydligt konstruerad att oljan skall tappas ur genom bottenkorken som har en mycket stor öppning.

Och så har man problemet med att byta oljefilter. Zetorns motor är konstruerad för en cyklon som renar oljan och det fungerar fint på lilla Zetorn (8011) men så tänkte de ”modernisera” 14245 och satte in två utbytbara filter. Förstås blev det mycket krångligare. Inte bara för att filtren sitter bakom fästjärnet till frontlastaren så man har svårt att komma åt utan också för att filtren är felvända. Då man skruvat loss ett filter och lyfter upp det så rinner massor med olja ut så det gäller att vända det kvickt. I alla fall behövs det mängder av tidningar under traktorn. Förstås har jag en bytta under också men olja flyger ganska långt då man bara kommer åt med en hand bakom fästjärnet.

Oljefilterhållarna (täckta med papper) bakom fästjärnet till frontlastaren

Då jag hade oljan urtappad så passade det att byta slangarna till oljekylaren. Det var strängt taget inte nödvändigt för läckaget var ganska litet men då jag fick nya slangar för någon euro i samband med att jag köpte reservdelar så bytte jag i alla fall. Det var inte så lätt för kopplingarna satt fast som berg. Jag måste sätta dem i skruvstädet förrän jag fick loss dem.

I fjol gick nedre kylarslangen sönder men den nya verkar hålla tätt. Värre är det med bromsvätskan för den nya kopplingscylindern läcker så man måste fylla på allt emellanåt. Zetorn har ju urusla bromsar (både gamla och nya) men jag vet inte om det lönar sej att byta bromsband. Problemet är konstruktionen för ställer man dem tätare så tar de nog – man kommer inte ur fläcken …

I år testade jag också vår nya GPS RTK antenn som skall ge centimeternoggrannhet. Traktorns antenn satte jag på en träbit med magneter under för jag måste ta bort den då jag kör in i tröskhuset för att fylla på såmaskinen. Och visst blev noggrannheten betydligt bättre än förut även om jag mera tror på 10 cm noggrannhet än 1 cm. Det kan också bero på programmet som visar körningen. I alla fall så märker man att skog hindrar signalerna från satelliterna som ju är väldigt lågt här uppe i norr. Då jag körde norr om en skogsdunge så började spåret vingla ordentligt vilket man kan se på nedanstående bild.

Antennen skall nog flyttas bakåt-nedåt så att den kommer under takhöjden för man bör inte lita på att man kommer ihåg att ta ned den då man kommer för att fylla på såmaskinen. Det bästa kanske skulle vara att sätta den på själva såmaskinen men då måste jag bygga något torn på den så att antennen kommer högt och fritt upp. Försöken fortsätter …

Då jag en gång var i farten att plocka bort utrustning så tog jag bort skummarkören från sprutan. Den har aldrig fungerat så bra och är nu onödig då jag har GPS. Men jag slutar inte med att lämna sprutspår för elektronik är inte att lita på. Det är också problem med Blåtandsanslutningen mellan GPS-antennen och plattan i traktorn. Kanske jag måste byta till kabelanslutning. Trådlöst är ingen fördel för jag måste i alla fall ha strömkabel till antennen. Trådlöst är mest ett krånglande elände.

Just nu är största problemet att få den tidigare gröngödslingsvallen sådd. Det jag hann köra med hacken blev ganska bra så jag tror nog att jag kan så direkt men problemet är blötan. Jag körde i går sju varv runt åkern och det gick ganska bra tills jag kom till den blöta delen. Zetorn orkade nog men remmarna som drar hackorna klarade inte av belastningen. Jag körde alltså så lågt som möjligt så hackorna tog i den sega leran. Det stod också vatten på åkern ännu.

Perugini hack med fyra kilremmar som driver hackornas cylinder

Det var förstås för tidigt att ge sej ut på åkern som inte torkat upp men jag ville ha bort gräset från gröngödslingsvallen och hacka höet som jag slog i höstas. Det blev ganska bra där det var litet torrare så jag tror nog jag kan så direkt efter det att jag hackat.

Problemet är vädret. Prognoserna ser inte bra ut. Frågan är om det hinner torka upp till onsdagen ? Man borde hinna så innan nästa regn kommer. Det är en riktig krångelvår i år.

Till sist en bild för att illustrera diskussionen om dubbelhjul. Zetorn är ganska bred med dubbelhjulen på. Man kommer med nöd och näppe in i tröskhuset. Men dubbelhjulen behövs för det är en tung traktor – över 6000 kg.