Kategori: Hindersby

Blött

På lördag såg det rätt bra ut – bara en pöl på vägen till åkern. Men så kom det regn riktigt ordentligt. Folk påstår att det kom mer än 25 mm. Min väderstation visade 266 mm men den är inte riktigt pålitlig ifråga om regnmängden. I alla fall så är vägen till åkrarna helblöt och jag satte halva dagen på att gräva rännor för att få bort ytvattnet. Jag var också tvungen att ta bort en del jord med frontlastaren på stora Zetorn vilket resulterade i grymma hjulspår.

Man borde inte köra i den mjuka leran men man måste få bort ytvattnet så det torkar upp snabbare. Vägen skall göras om så den blir högre på mitten men det går inte före sådden eftersom det då kommer en massa besvärliga torvor upp på vägen. Vår lera är av värsta slag. På sommaren då den torkat så är den så stenhård att schaktbladet inte tar bort det minsta av den.

Åkrarna är inte mycket bättre. Mulljordarna ser inte så farliga ut men på lerjordarna är det dystert. Visst drar täckdikena bort vattnet så småningom men det tar tid och då hinner tiltorna bli stenhårda utanpå. Mellan tiltorna plaskar vattnet.  Då får man fundera på när man vågar köra ut på åkern med harven. Kör man för tidigt så packar man leran så den blir som betong och för sent så får man stenhårda stora kokor.

Från landsvägen ser man inte vattnet mellan tiltorna så mången stadsbo undrar säkert varför vi inte börjar harva. Men jag har nån gång kört för tidigt på leran och det är rena katastrofen. Det tar flera år innan den går att bruka ordentligt igen.

Och så hotar vädergubbarna med mera regn på fredag …  Om det kommer 20 mm till så går det inte att harva ens nästa vecka och då börjar sådden bli riktigt sen. Och inte har man ro att börja ta itu med nånting annat heller – annat än småsaker. Det här är nog den nervösaste tiden på året.  Utsädet borde i jorden så tidigt som möjligt för vi har torra försomrar och om sommaren blir lika het som de senaste åren så torkar allt bort.

Vårsåddsfeber

Hur gammal man än blir så kommer obönhörligen vårsåddsfebern i början på maj. Man går och trampar och sparkar på tiltorna. Det är viktigt att man inte kan komma ut på åkern ännu så man inte förstör strukturen på lerjordarna. För ännu står det vatten  på åkern.

Till all tur har jag verkstadsarbete på såmaskinen så man kan hålla den värsta oron borta. Värre är det då allting är färdigt för sådd men åkrarna är blöta. Då måste man hitta på nånting till synes viktigt jobb så man kan hålla sej i skinnet. Annars blir man arg, irriterad, omöjlig och går omkring och gormar på allt och alla. Och då blir man utjagad ur huset av den bättre hälften.

Världskatastrofer och liknande småsaker sjunker undan och blir helt oviktiga medan åkrarna står där och lockar och hånar en: “Har du inte fått sådden klar än ?” Faran är att man tar traktorn och kör ned den i nån lergrop fastän man vet att det är det sista man borde göra.

Det är säkert något genetiskt som vaskats fram under årtusenden av bondeförfäder som trampat omkring på samma sätt som äggsjuka hönor varje vår,  sparkat i jorden och muttrat förbannelser över vädret som varit för regnigt, för kallt eller annars bara för långsamt.

Nä, nu blir det att ta en kopp kaffe och sedan gå ut i verkstaden och sätta såmaskinen i skick …

Valborg

I morse lämnade jag in stödansökan och måste verkligen skryta med det utmärkta elektroniska systemet. Jag bara kopierade uppgifterna från i fjol och bytte ut gröngödslingsvallen mot vårvete och på 20 minuter var det klart … Men det är förstås enklast med växtodlingsgård.

Så vi hann såga en massa blankor med Logosolsågverket och körde ihop ris från avverkningen  runt åkrarna. Det var en fin kväll då vi kom från bastun:

Sedan var det dags att bränna rishögen som vi samlat på den plöjda åkern. Så småningom blir det ju vårsådd och då skall hopen vara borta. Det är alltid lite besvärligt med vårbrännandet. Man vill helst ha brasan på plöjd åker så att det inte tar eld i det torra fjolårsgräset men det kan bli svårt med brännandet om det är en regnig vår.

Nu var det nästan perfekt. Riset var torrt men inte alltför torrt så det brann lugnt. Vinden hade mojnat så det drog riktigt svagt inåt åkern. Vissa år går det åt en hel del skräpbrännolja men nu började hopen brinna direkt. Bensin får man aldrig någonsin använda ! Om den förgasas så kan den explodera rakt i synen medan brännoljan brinner lugnt.

Nu är det inte bara att titta på när det brinner utan man måste hela tiden lyfta upp kvistar från marken och slänga dem utanpå brasan. På marken finns det nämligen ännu snö under hopen och värmen går uppåt – inte nedåt. Låter man det brinna för sej själv så blir nog hälften kvar. Så det är ett ganska svettigt jobb att bränna.

Men klockan två på morgonnatten var det mesta uppbrunnet. Glad första maj till alla !

 

 

 

Aprilpaniken slog till

Vintern började sent. Ännu närmare jul grävde jag ned plåtar vid växthuset (mot sorkarna) och skötte en mängd utomhusarbeten som vanligen tar slut i november då det fryser på och kommer snö. Så det blev januari innan jag kom igång med verkstadsarbetet på skogsmaskinerna. Viktigast var att få nytt fäste för den nya lastaren. Jag tycker inte om vagnsfäste utan vill ha lastaren stadigt fast i traktorn så man kan köra med den utan vagn – verkligt trevligt då man fäller.

Men det var inte lätt att få in traktorn i verkstaden som var belamrad med “material” (läs: skrot). Så jag var tvungen att bygga nya stora hyllor för att ställa undan allting. Man tröttnar i längden på att ha allting på golvet och bära det fram och tillbaka.

Den gamla skruvhyllan (röd till höger) har länge varit för liten och skruvarna har legat i lådor på golvet så nu byggde jag en ny skruvhylla. De man får köpa är både dyra och dåliga så då jag hittade reservdelslådor för en euro styck i Borgå så köpte jag hundra och byggde en hylla. Lådorna kan delas upp i tre-fyra fack så nu har jag rum för över 300 olika skruvsorter. Och tro mej – det behövs …

Hela mars gick åt att skruva sönder Zetorn och byta bromsar – men mest till att svetsa ihop det nya fästet för skogslastaren. Den har varit fast i hydraularmarna och även om det fungerat så är nog ett stabilt fäste i traktorns ram det enda rätta. Litet sorgligt såg det ut då hela bakändan på Zetorn var sönderskruvad:

Efter att ha skurit, svetsat och smärglat ett par hundra kilo järn (och skrapat mej i huvudet långt och länge) så började det nya fästet ta form:

I slutet på mars var det klart och då började det vara panik att få nästa års flisved ut ur skogen.

Sedan var det lastaren på kvickt och till skogs. Det såg illa ut i mars med varmt väder men till all tur (för mej) så blev det kallt i april och vägarna höll så jag fick ut flisved och vindfällen. Tyvärr var det ingen tjäle alls i år så jag kom inte åt alla vindfällen för jag vågade inte köra där det inte fanns uppkörda (och frusna) spår. Det slog igenom vatten då man körde på åkrarna bredvid spåren.

En riktigt jäklig vinter alltså. Och den tredje i rad …

Som vanligt så åkte vi till Sverige i slutet på april. Inte för att vi hade haft tid men det blir aldrig tid för nånting på jordbruket. Hemkomna har vi panik i växthuset och att få vårbruksmaskinerna igång. Men det har varit kallt och regnigt så det blir knappast vårsådd så snart. Vattnet står på åkrarna ännu här – speciellt på våra lerjordar så man skall absolut inte ge se ut på dem. Då blir de  som asfalterade. Hellre vänta för länge än köra på våta lerjordar har jag lärt mej den svåra vägen.

Sågverk i den lättare klassen

Det blev litet diskussion om Lottas nya sågverk och jag har faktiskt ett likadant. Det är flera år gammalt men i fjol köpte jag en eldriven bandsåg till det och det var en stor förbättring. Med motorsåg går det visserligen att såga virke men det är långsamt, dyrt och blir dåligt. Bandsågen är snabb, har smalt band och ger fin yta. Den är känslig för sand men man kan ta bort det värsta med motorsåg (det går fort att byta).

Men jag lovade en bild av stockbädden och hittade faktiskt ett foto från augusti – nu ligger allt under en meter snö:

Stockbädden är bara uppradad och kan plockas bort snabbt utan verktyg – som ett Lego. Den behövs för man vågar inte lägga stockar direkt på sågverket med lastaren. Linjalen är förlängd så jag kan såga upp till 6 meters stockar men det rekommenderar jag inte för ändarna hänger lätt. Fast för timmer till stockhus är det inte så viktigt. Den elektriska bandsågen som syns i bakgrunden är faktiskt bra. Den har friktionsbaserad matning så man står bara och drar i en spak.

Taket byggdes i all hast för man vill inte stå i takdroppet. Det blev annars bra men så tog plåten slut och sista fyrkanten är bara plast. Jag blev i alla fall av med en massa udda takplåtar som drällt i vägen överallt. I huset bakom fanns förr flistorken men den är nu flyttad till nya torken. Då blev vedbacken ledig och jag flyttade sågverket under tak. Väggbräderna skall förnyas för solen har gått åt dem ganska illa. Jag bara funderar på om jag skall återställa den gamla ladugården som användes före 1945. Den finns bakom väggbräderna och är timmerbyggd och oanvändbar för traktorer då den är så låg inuti. Korna stod fastbundna kring väggarna och fästena av krokväxt gran finns delvis ännu kvar. Kanske jag återställer den och använder som museum …

 

Köldrekord ?

Få se om det här är vinterns kallaste dag. Just nu visar “gradeerarn” (termometern) -32,5. Min väderstation har lagt av vid -30 grader. Den är tydligen gjord för mesigare länder. Solen skiner och visst ser det fint ut inifrån. Nu har svenska arméns fårskinnspäls kommit fram igen och en äkta sibirisk “ludimysså” (pälsmössa). Jag såg på Sveriges TV att det var -35 grader på Jokkmokks marknad och tjejerna där tyckte att visst skall det vara kallt på vintern. Inne i fårskinnspälsen kan jag hålla med. Till all tur är det vindstilla här.

Mest går jag runt och kollar att inget fryser sönder och hämtar in ved från vedlidret. Nu är det ett gyllene tillfälle att städa upp där och bränna allt skräpet. Jag har inte ens vridit upp flispannan för nu vill jag få bort den gamla skräpveden som jag slängde in i somras då jag städade vedbacken. Vedeldning är bra för först får man varmt då man klyver veden och sedan värmer den då man eldar.

Skogsarbetet får vänta litet. Man måste värma traktorn i fyra timmar innan den startar och det är rena pinan då den skriker. Paketbilen var jag tvungen att starta i går men jag är rädd för lagren fastän jag värmde den ordentligt före. Så det har mest blivit inomhusbygge förra veckan. Jag bygger nya stora hyllår i traktorgaraget för att få bort allt skräp jag samlat på golvet – jag menar förstås den fina “material” som jag sparar för kommande projekt. I höstas köpte jag också hundra skruvlådor så nu behövs en ny hylla för dem. Då skall jag äntligen få ordning på skruvlagret som nu är utspritt på en massa olika lådor av de mest underliga sorter.

Men i slutet på nästa vecka skall det bli nollgrader så kanske vi överlever. Och i dag skall vi fira XK – Experimentklubben som vi bildade för litet över 50 år sedan. Vi byggde modellflygplan och liknande men sedan blev det mest elektronik. Och på den vägen är jag ännu. Jag köpte i går de sista Runegrenstårtorna från butiken så nu skall det firas …