Gnistrande vinter i skogen

I början på januari såg det ännu dystert ut som om vi skulle få en blöt vinter. Men bara tre veckor senare var det massor med snö och nu är det ordentligt kallt. Så nu kör jag spår med lilla traktorn. Det kommer ännu vatten i hjulspåren men med -20 grader så fryser det snabbt. Det gäller nu att köra upp alla spåren över hela skogen så kölden får bygga vägar.

Vi skall i år städa upp kring åkerbackarna där asparna växt sej grova och börjar störa både traktor och tröska. Det var inte så många år sedan jag högg bort alltihop men aspen växer snabbt. Nu blir den flis.

Stormen före jul har stjälpt en del granar men inte så väldigt många. Och de är nästan alla ruttna eller har något annat fel så det blev en bra gallring :-). Problemet är att vindfällen är spridda över hela skogen så det är mycket jobb att köra runt och plocka bort dem.

Men jag trivs i skogen. Vintern i Finland är verkligen fantastisk …

Gymmet aktuellt igen

Som svar på frågan “Vad gör en bonde på dagarna ?” kan jag just nu svara att han är på gymmet. Det betyder snöarbete. För att man skall kunna hämta tidningen till morgonkaffet så måste man skotta sej fram till postlådan. För att få ut bilen måste man skotta sej fram till dörren. För att kunna kolla in flispannan så måste man skotta sej fram till uthuset. Och så vidare.

Det var en lång höst men nu börjar det finnas tillräckligt med snö för den här vintern. Man hinner knappt skotta färdigt förrän man får börja om igen. Det kommer ganska litet per dag så man ids inte alltid elda upp stora traktorn utan sopar hellre bort snön för hand – tills snöhögarna blir för stora. Då måste de köras bort med traktorn.  Och vi har husen så placerade att jag måste köra bort snön ganska långt för att få rum för den.

Besvärligt är det också då marken under snön inte är frusen. Den stora frontlastarskopan går snabbt ned i marken och det är alls inte bra. Lyfter man så går den åter utanpå snön. Det har inte varit tillräckligt kallt för att marken skulle frysa och så isolerar den lösa snön mycket bra. Jag kör spår till skogen var och varannan dag men ännu bara så stiger det vatten i hjulspåren vissa ställen.

I skogen börjar det finnas tillräckligt med snö för den här vintern. En måttlig mängd snö är bra för den jämnar ut vägen men nu börjar det räcka. Och med den ständiga snöandet så är det alltid snö uppe i träden som faller ned över en då man sågar.

Men tänk hur mycket snö det hade varit nu om allt sedan november hade kommit i form av snö …

 

Första snön 2011-2012

Nu kan man säja att den första snön har kommit den här vintern i Hindersby. Visserligen kom det några ynka flingor i december men enligt min definition så skall man vara tvungen att åtminstone ta fram borsten för att det skall räknas. Och i går kom det en ordentlig snöyra. Jag avskyr yrsnö för den letar sej in i minsta springa och täcker allting i uthusen. Man tycker man har allt under tak men tji fick man då yrsnön kommer. Nedan en bild från gamla folkskolan i dag.

Det lär ha kommit ganska mycket snö i Lovisa och till och med i Lappträsk kyrkoby tidigare men här har det varit barmark ända till nu. I går låg jag ännu på rygg utanför huset och pulade fast alla små springor med metallnät så mössen inte kommer in. Det är otroligt men nätet måste ha mindre maskor än 8 mm för att de skall hållas ute. Och så tror jag de klättrar rakt upp för väggarna också …

Vi var i skogen i går också och körde med röjsågen. Det var perfekt väder med litet frusen mark men ingen snö. I dag är det inte så roligt med blid snö så jag tror jag åker till gamla skolan och börjar installera den nya fibernätcentralen i stället. Skogsarbetet blir sent i år för det går inte att köra traktor i skogen efter 200 mm regn i december och nästan ingen frost alls.

Det är ju inte så illa att man måste slå dank för det finns massor av inomhusarbete – inte minst i verkstaden. Jag har sysslat utomhus så mycket jag hunnit och det har varit bra för nu vill man inte ligga på rygg och installera nät runt huset eller liknande. Här på bondlandet är det vädret som bestämmer arbetet vad man än planerat själv. Förstås kan man följa sina egna planer oberoende av vädret men inte blir det roligt då inte …

Ljus i vårt hus

Även om vi redan går mot ljusare tider så är det lämpligt att fundera på belysning. Jag har länge försökt hitta bra belysning i uthusen och i tur och ordning dragit streck över glödlampor och lysrör (inklusive s.k. “lågenergilampor” som ju bara är vanliga lysrör). Sedan något år tillbaka experimenterar jag med lysdioder (LED) som annars är bra men har relativt svagt ljus (utom de riktigt svindyra).

Under julen funderade jag i alla fall ut ett system som åtminstone ger ledljus om än arbetsbelysningen måste skötas med pannlampa – vilket inte är så illa det heller. Då blir man åtminstone inte bländad och lampan lyser där den skall lysa samtidigt som bägge händerna är fria.

Det nya systemet bygger på 12 Volts ackur och campinglampor (som kan bytas ut mot bättre senare). Jag tänkte först också använda laddare för ackurna men då jag räknade ut att en 60 Ah acku ger belysning dygnet runt i 3000 timmar (över tre månader) med en uppladdning så tänkte jag strunta i laddaren. Om man bara använder belysningen halva dygnet så håller en uppladdning i ett halvt år. I praktiken behöver man då ladda upp ackun en gång per år.

Det här systemet ger dessutom belysning även om strömmen är borta. Dessutom är det lågspänningssystem som vem som helst kan installera, kablarna är billiga telefonledningar och lamporna blir aldrig heta.

Lysrörslampor (“lågenergilampor”) bör man undvika som pesten. De innehåller kvicksilver (problemavfall), har ofta urusel kvalitet, är dyra,  går ibland sönder fortare än glödlampor och lyser uselt i köld – om de alls startar upp inom en halvtimme.  Så lysdioder är framtiden även om de just nu med nöd och näppe är användbara. Inte är de så billiga heller. Men jag har över femhundra 60 W glödlampor i lager så jag hoppas klara mej tills lysdioderna börjar bli bättre och billigare. Hin håle borde ta de idioter som förbjöd glödlamporna innan det kommit fungerande alternativ.

Man tar alltså en acku, minst två campinglampor (eller fyra eller sex, …), en dosa, en strömbrytare, en kopplingslist och en rulle telefonkabel. Sedan är det bara att koppla enligt bilden:

Tillägg: Som Mats påpekade så är det all idé att dessutom sätta in en liten säkring i ledningen till ackun. Om det blir kortslutning så kan en bilacku få trådarna att glöda riktigt ordentligt = brandfara !

Observera att det är skillnad på plus- och minusledningarna. Det beror på att lysdioder använder likström i motsats till glödlampornas växelström. Kopplar man fel så lyser dioderna inte. För att underlätta byggandet så anger jag beställningsnumren från Biltema även om man kan köpa material varifrån som helst. Men då man planerar vid datamaskinen så plockar man från nätet och den som har bästa informationen på sina nätsidor vinner.

Campinglamporna är för fyra 1,5 Volts AA-batterier eller ackur men jag föredrar att borra ett litet hål i lampan och löda fast två trådar i stället som jag kopplar till en kopplingslist. För ett 12 Volts system måste man då koppla två lampor i serie. Biltemas campinglampa är bra för den sprider ljuset ganska bra (nr. 21326). Telefonkabeln (nr. 22822) är 4×0,2 kvmm och finns i 50 meters rullar. Den är tunn men strömmen i lysdioderna är bara 20 mA så det behövs inte tjockare. Den här kabeln har färgerna svart, röd, blå och gul. Då den har fyra ledare så kan man ha två slingor med olika strömbrytare.

Enklast är att fästa kabeln med Rapid 36 stiftpistol och motsvarande kabelklammer i stål (bör bara användas för lågvolt). En ask kabelklammrar innehåller 1000 st.  Clas Ohlson har stiftpistoler (nr. 30-6319, klammrar nr. 30-8795).

Som strömbrytare kan man använda vilken bilströmbrytare som helst men jag vill gärna ha en med lysdiod så man hittar den i mörkret (Biltema nr. 43062). Strömbrytaren kan monteras i en kopplingsdosa (Biltema nr. 44579 eller 35110 eller liknande).  I den ryms flera strömbrytare om man vill ha flera slingor.

Som acku kan man använda en vanlig bilacku (som inte mera orkar dra startmotorn) eller en mindre acku på 12 Ah (Biltema nr. 80412). Den håller “bara” 600 timmar oavbruten belysning vilket med 6 timmar per dag ger över tre månaders belysning. Fördelen med lysdioder är att de aldrig slocknar helt då spänningen går ner utan bara lyser svagare. Så man kan köra ackun nästan helt tom innan man laddar upp den igen. För en bilacku rekommenderar jag starkt snabbkoppling (Biltema nr. 351675) – det är inte alls roligt att behöva verktyg då man vill byta acku eller föra den till laddning.

Det som ännu behövs är kopplingslister (Biltema  nr. 35810) och litet flatstiftshylsor (Biltema nr. 44001). Sedan är det bara att skruva ihop systemet och sätta på strömbrytaren.

I jämförelse med vanlig belysning är detta ett mycket billigt system som man kan installera själv. Man kan inte koppla in starka arbetsljus till telefonkablarna utan för dem behövs det tjockare kablar ifall de är långa. Arbetsljusen kräver nämligen över 1 A ström även om de går på 12 Volt och då sjunker spänningen i de klena trådarna för mycket.

Lysdiodlamporna utvecklas hela tiden , blir starkare och billigare så det här systemet kommer att bli föråldrat. Men där man bara behöver ledljus så man inte faller över maskiner och annat så fungerar det långt in i framtiden. Ofta ids man inte installera belysning överallt för att det är dyrt och arbetsamt och de platserna är ganska så farliga under den mörka tiden. Den här belysningen kan man dessutom installera mitt i skogen eller på kobbar där det inte finns någon elektricitet.

Ursäkta den tekniska texten men jag är ju trots allt elektronikingenjör så litet fackidioti får väl tillåtas  :-).

 

 

Trettio grader varmare jul

Jag kollade in temperaturen för ett år sedan och då var det -28,1 grader (Gastkramande natt). Så här såg det ut då:

Men i år är det till och med litet plusgrader och svarta åkrar:

Det behöver inte vara -30 grader men litet kallare kunde det vara så man så småningom skulle slippa leran. Men på måndag hotar de med +7 grader …

Glad jul på er allihopa !

Den vita paketbilen

Ni som läst “Damernas detektivbyrå” vet att mma Ramotswe älskade sin lilla vita skåpbil. Och de som inte läst böckerna – gör det ! I senaste boken pensionerades den lilla vita skåpbilen och hon var sorgsen. Litet på samma sätt kände jag det då vi i förrgår drog ut min första paketbil: Den vita Ducaton från 1991. Den är inte så liten utan tvärtom bland de större men nog var det melankoliskt att se den stå ute i regnet fastän den är genomrostad på sidorna.

Det är tjugo år sedan jag köpte den (begagnad förstås) och har satt ned en massa arbete på att inreda den till husbil. Jag bodde i den då jag jobbade i Otnäs både sommar och vinter. Med ett elbatteri kopplat till parkeringens eluttag gick det riktigt bra. Jag är inte så van vid höga temperaturer inomhus. Blir det över 18 grader så börjar man få hett.

Den var helt isolerad och hade dessutom värmeslinga under golvet. Där fanns skåp, säng och diskbord med fotogendriven spis. Men allting gick att plocka ut på en halvtimme så man kunde använda den för stora transporter inom jordbruket. Det var dessutom den enda paketbilsmodell som man kunde stå rak i och ta över på färjan till Stockholm för personbilspris. Den var fem centimeter under gränsen på höjden.

Väldigt länge körde jag inte med den för plåtarna var inte ännu galvaniserade och den rostade sönder kvickt på sidorna. Så 1997 köpte jag en ny Ducato som hade exakt samma mått på karossen men den var till 90 % galvaniserad. Inredningen kunde alltså flyttas direkt till den nya, röda Ducaton. Den körde jag med ändå till i våras då den var så rostig att jag inte orkade svetsa den mera. Den nyaste, blå Ducaton, är tyvärr lägre eftersom mellanmodellen var för hög för färjan. Och vi åker en hel del med den. Sorgligt är det i alla fall att slå huvudet i taket då man lyfter nånting.

Med Ducaton åkte vi omkring hela familjen i Sverige då och då på somrarna. Även om ungarna mest låg på en madrass och läste serietidningar. De var inte alls så väldigt intresserade av sevärdheterna men trots allt fick de en viss känsla för gamla runstenar och museer så nu drar de sina barn omkring i samma spår :-).

Länge körde vi bara med kombibilar (mest Lada som vi hade sju stycken av) men det gick så länge man kunde köra med traktor och släpvagn till handelslaget för att hämta större saker. Då handelslaget upphörde så blev behovet av en paketbil uppenbart. Lastbilstransport blir dyrt. Förutom att jag hämtade dubbelhjul från Mariestad så har jag kört en hel del begagnade saker i Ducaton. Bland annat den nya flismataren som jag hämtade från Torneåtrakten. Jag minns att det var ett eländigt snöoväder då jag kom hem via Lahtis.

Paketbilen blev jag genast förtjust i. Den har en fin körställning och så sitter man så högt att man ser över alla andra bilar. Och man kan ta med sej allting man behöver. Ofta är den full av verktyg och material för det optisk fibernätet. En tid då vi inte hade Ducaton i bruk så var det riktigt eländigt att få allt att rymmas i Volvos kombi – och den hör inte till de minsta.

Det är sorgligt men jag kan inte ha en skrotbil att stå inne i verkstaden nu då jag behöver utrymmet för den nya traktorn. Det är så mycket bättre att ha maskinerna inomhus så de är torra och varma.

Men  vemodigt var det i alla fall att lämna min fina (rostiga) Ducato ute i regnet.