Gott Nytt År !

Ellär borde man önska ett Bättre Nytt År ? Jag läste nyss i Aftonbladet att svenskarna anser att 2016 var ett ”skitår”. Här är vi knappast av annan åsikt  heller. Det är +6 grader ute nu så vi får väl frost till nästa Johanni så att årsmedeltemperaturen hålls konstant. Men om ett par dagar så skall det bli 20 grader kallare …

Personligen håller jag på att fixa Zetorn så den är klar då det bli kallare. Härtills har man inte vågat sej ut på åkrarna som jag måste köra över för att komma till vår gallringsplätt. I kväll skall vi äta nyårsmiddag i Ribackstuvun som ungdomarna jobbat med dag och natt. Ännu i går tog vi bort alla värmebatterier för att rengöra dem eftersom cirkulationen var urusel. Nåja, det är nästan 40 år sedan jag installerade dem och där fanns en hel del svart smörja. Men nu fungerar värmen.

Jag har bromscylindrarna utbytta på gamla Zetorn och så har jag kopplat till värmebatteriet i hytten. Nu skall det bara fyllas på bromsvätska och kylarvätska och sedan måste jag troligen kalla ut lantvärnets fjärde kategori (som farsan brukade säja) vilket är pensionerade gummor.  Tredje kategorin är pensionerade gubbar :-). Det behövs två att lufta bromsarna.

Trots allt så hoppas jag att ni alla kan fira nyåret. Och akta er för fyrverkerierna …

 

Lugn jul men sedan livat …

I år var det barnens svärföräldrar som barnen firade jul med – i Kristinestad och Helsingfors. Så vi var hos gammalmommo i Borgå på julafton och tog det lugnt. Men efter jul så är det brorsonen Jannes födelsedag (han kom hem från London där han jobbar med datamaskiner) och då var hela släkten där (regnet i köket hade upphört). Då var det livat …

Lagom till jul försvann det fina skogsvädret och det blev regnigt och varmt. Man kunde inte alls röra sej på åkrarna och det blev bara inomhusarbete – vilket var högst nödvändigt. Nu har jag satt lampor på bägge lastarna och till och med fixat bromsarna på gamla Zetorn. Jag har kört ett år utan höger broms och det är besvärligt då man bara kan svänga åt vänster i skogen. Utan hjulbromsar kan man inte svänga alls.

Jag satte två 10W LED-lampor på bägge sidor om tornet på lastaren och de lyser riktigt bra. På lilla Farma satte jag dessutom en lampa under mellanbommen som skall lysa på gripen hela tiden. Få se hur det är i praktiken. Tidigare hade jag lampan i en tjock plåt men den höll inte i skogen så nu skar jag av bitar från ett 10 cm fyrkantrör med 4 mm väggar. Två sådana skruvade jag fast vid tornet med två gängstänger.

Det har varit lågtryck, regnigt, blåsigt och mörkt så man har inte varit speciellt pigg. Men det hjälper att ta en sväng runt gårdsplanen så ser man allt som borde göras och så blir det bråttom. Det har ju varit varmt så jag fick en del av höstarbetet gjort – det blev  avbrutet av kölden i november. Bra att vi for till skogs då det var kallt för nu kunde man inte alls vara i skogen. Bråttom är det att få traktorerna i skick förrän det blir kallt igen i början på nästa vecka.

Jag tror att vattenpumpen är dålig på Belarus för det verkar som om vattnet inte cirkulerar. Det gick i alla fall snabbt att få en ny och billig vattenpump från Estland. Jag beställde före jul och fick den igår – som vanligt inburen på verandan vilket är rätt så fin service. Jämfört med andra traktorers reservdelar får man  Belarusdelarna för en spottstyver. Ännu.

Intressant nog heter firman Pöllumehen kaubamaja. Man är frestad att översätta det till Hindersbyspråk som ”pöllåbisins tjööpboodå” och eftersom vårt ord ”pöllågär” på svenska betyder ”tassig eller  tokig” så blir det ”den tokiga gubbens varuhus”. Jag vet att det skall översättas till ”jordbrukarens varuhus” men ibland undrar man om det inte är riktigare med ”pöllåbisin” … Man skall nog vara litet pöllågär för att vara bonde :-).

Men så tittade solen fram litet och jag fick en fin bild av vårt hus som plötsligt såg litet ljusare ut:

God fortsättning…..

….. eller nåt sånt.

Per fd efterlyser högtidshälsningar från oss bloggare i en kommentar till Nisses senaste inlägg och visst borde man väl ha fått ur sig nåt inlägg till jul. För egen del är det nog den senaste tidens språkminoritetshets som lagt sordin på bloggivern, man blir riktigt matt av den senaste tidens utveckling. Det facto har jag inte ens fått några julhälsningar sända till släkt och vänner……än i alla fall.

Eftersom vi undviker att blanda in politik i bondbloggandet om det nu inte direkt berör jordbruket så kommenterar jag inte desto mera här. Det finns tillräckligt med andra kanaler för den sortens propagerande. Så mycket kan jag ändå yppa att jag ett tag var så förbannad att jag kände mig beredd att åka ner till huvudstaden för att sätta mig på Mannerheimvägen, jag kunde ju lika gärna låtit mig köras över där som att mina språkliga rättigheter körs över här.

I övrigt har julen förlöpt i arbetets tecken. Frugan tog en vecka ledigt innan jul och reste till södern, själv är jag nu inte så brydd i soliga badstränder så jag stannade hemma. Åker jag bort ska jag nog ha tillräckligt med sysselsättning för att inte hinna tänka på ogjort arbete hemmavid för annars blir nog inte ledigheten någon njutning.

Ska nu inte här ödsla mera av Er och min tid, har en hel hög med papper, redovisningar och räkningar att reda upp inför årsskiftet. På tal om årsskiftet så brukar det väl höra till att avge lite löften och till Per fd och Ni andra som följer oss här på bloggen kan jag väl lova att om nu inte det blir någon raljerande nyårshälsning så skall jag väl i alla fall få till en årskröninka ur bondeperspektiv så småningom. Ljuset håller på att återvända så kanske också humöret gör detsamma.

God, eller egentligen en godare, fortsättning och ett försonligare nytt år tillönskas härifrån!

Glad Jul (trots regn och blåst) !

Här har det regnat och blåst och skogsarbetet får hålla paus. Men det finns en hel del att syssla med inomhus. Jag byter olja i traktorerna och installerar värme i hytten (extra element i taket). Och så har jag äntligen fått in sprutan ! Det har varit fullständig omskyffling i ladan så sprutan fick vänta utomhus tills nu. Det råder fortfarande fullständig oreda eftersom allt är på golvet men jag har ställt in en stor hylla och sju höga skåp så med tiden skall jag plocka in allt i dem.

Det är i alla fall bättre i ladan än hos brorsan som fick regn i köket. Ett rör hade kommit loss och det sprutade vatten med fullt tryck i övre våningens väggar. Förstås kom det ned genom mellantaket till köket. Men under över alla under: Lokalförsäkring fixade ännu på fredag eftermiddag torkfläktar från Borgå som nu brummar där för fullt. Hoppeligen klarar sej trägolvet i köket.

Här ser man vådan av det moderna byggandet som stoppar in rör och ledningar i väggarna.

Men nu skall vi till mommo i Borgå och fira en lugn och fridsam jul.

Glad Jul till er alla från Hindersby !

 

Skogsarbete för fullt

På fredagen fick jag 6/2-omkopplaren för hydrauliken och nu börjar den nya lastaren och processorn vara helt färdig. Omkopplaren behövdes eftersom ventilbordet bara hade 8 ventilsektioner och en saknades för att svänga processorns såghuvud. Det är en elektrisk ventil som kopplar om funktionen för ena fotens ventil till svängcylindrarna på processorn. Då man kör med processorn så behöver man inte tillika fotens ventil. Och det är mycket enkelt att byta – bara slå om en strömbrytare.

6/2-ventilen är placerad framför lastarfästet och kopplar flödet från ventilen på ventilbordet antingen till ena foten (de gulmärkta slangarna framåt) eller till uttagen på sidan som går till processorns svängcylindrar. Kabeln till spolen syns längst upp på bilden. Nu blev det också lättare att koppla in slangarna från processorn eftersom snabbkopplingarna kommer från sidan.

Vi har nu kört en hel del med den nya lastaren och processorn. Ganska snabbt blev det nödvändigt att skruva fast en skyddsplåt utanpå processorn för gripen höll på att rycka loss oljefiltret som nu är placerat utanför ramen så att man lättare skall kunna fylla på olja och byta filter. Men då man måste ta bort kvistar som huggits av av kvistjärnen så hamnar en hel del utanpå processorn och måste tas bort med gripen.

Nu triumferade skrotsamlarens lagerhållning. Jag hittade en perfekt plåt till skyddet med hål och allt. Den hade vi hämtat för 30 år sedan från Labors lager då det tömdes. Den har legat i skrotlagret sedan dess. En mycket stabil och tjock plåt som dessutom var målad grön liksom lastaren. Det var bara att skruva fast den med två stödjärn.

      Före …

   och efter.

Jag har huggit ned alla träd vid skogslaggarna som började skicka kvistar så långt ut på åkern att tröskan fick problem. Det var en mängd tallar som dessutom har styva och tjocka kvistar. Tyvärr måste jag fälla dem utåt åkern för det gick inte att få dem inåt skogen. Men det blev ett eländigt krattande att få bort alla kvistarna. Till all tur har det varit frusen jord utan nämnvärt snö.

Nu hade jag verkligen nytta av den långa bommen. Det gick att plocka kvistar långt inifrån åkern och sätta dem långt in i skogen.

Den långa huvudbommen är inte någon nackdel inne i skogen heller eftersom den går att sätta nästan rakt uppåt. Mellanbommen är så kort att jag får gripen ovanför traktorhyttens tak och fastän jag har ett träd invid bakhjulet så kan jag svänga lastaren framåt och bakåt ändå.

Ju mer jag använder lastaren desto nöjdare blir jag med rörelserna. Den är stark och snabb men ändå inte ryckig och åtkomligheten är fin. För att inte tala’om räckvidden. Tur att jag inte köpte en med kortare räckvidd. I gallringar så är det inte lastaren som är problemet utan processorn. Man kan inte sätta träd i processorn som bryter mot kvarvarande träd utan måste ha rak och öppen väg för det träd man kör genom kvist- och kaphuvudet.

Tyngd blev det i alla fall bak på traktorn – speciellt då man har processorhuvudet svängt rakt bakåt. Då måste man ha lastaren framåt för att inte traktorn skall vippa – fastän Belarus är mycket framtung.

Vädret har varit fint – litet minusgrader och ingen snö. Det har gått alldeles för bra – troligen kommer det snart något större elände som att processorn går sönder eller traktorn skär ihop. Går det riktigt bra så går det snart riktigt illa. Jämna plågor är bäst :-).

 

En hälsning från det förgångna

Jag brukar ofta tjata om hur det var förr och hur det var annorlunda och till viss mån kanske bättre. Nu skall jag ta ett rejält skutt tillbaks i tiden och flytta oss hundratals år bakåt. I en fantasihistoria.

Jag har en bekant som är ivrig metalldetektör – eller vad det nu heter när man letar metall i marken med en sånär pipgrej. Han har i sin tur en kompis som är bra på lokalhistoria och förra våren ledde ett slentrianmässigt samtal till att dessa två herrar provletade saker i den åker som jag har i Fållbäcken, Övermark.

Egentligen var jag ganska ointresserad av när det begav sig, inte negativ men jag tänkte väl bara att vill dom så får dom så jag var inte ens närvarande vid tillfället utan ägnade mig åt annat då. Därför engagerade jag mig inte så mycket när jag fick samtalet om vad dom hittat, några mynt, en kedja och nån knapp och några blykulor. Jag lovade komma och hämta påsen vid tillfälle och det tillfället dök inte upp förrän härom dan.

Nu tände det till och det var nu fantasin skenade totalt. Innehållet i påsen var alltså följande: En kedja som tros vara en klockkedja, årtal okänt. Några mynt och två blykulor, en verkar ha misslyckats i gjutningen och den andra verkar ha skjutits och träffat någonting. Det sista var riktigt spännande, nämligen en knapp som lär ska ha suttit på en kossackuniform.

Nu skall vi åka tillbaks till 1808. Jag har väl aldrig varit sådär riktigt påläst på vår historia men ibland får man hjälp från oväntat håll – denna gång från humorgruppen KAJ. Deras sång om Wilhelm von Schwerin bara älskar jag rätt uppifrån och ner och den har fått mig inspirerad att läsa på om slaget vid Oravais och därvid lärt mig följande:

Adlercreutz och Schwerin och deras kompisar hade slagits vid Ömossa i södra Kristinestad innan det skedde truppförflyttningar mot Oravais. Eftersom dom knappast åkte med Satakunnan Liikenne blir väl det troligaste att förflyttningen skedde till fots eller med hästar. Om man tänker sig en vandring från Ömossa till Oravais så kommer mina nuvarande tegar ganska exakt att passeras om man inte vill göra någon omväg. Riksåttan fanns förstås inte då, men vår parallellväg Östra Linjen kan mycket väl ha funnits som nån form av kostig.

Det är ungefär här som fantasin skenar iväg med mig. Tänk om knappen och blykulorna i marken på vår åker har hamnat där när detta gäng passerade. En kittlande tanke. Jag vet ju inte hur det såg ut häromkring runt 1808 men någon form av odlingar bör ju rimligtvis ha funnits så alldeles omöjligt är det väl inte att man stannat till här.

Nu är ju detta bara en fantasiresa i mitt huvud, jag har aldrig hört om något sånt här men hursomhelst, fynden i åkern kommer ju från nånting och en kossackknapp tillsammans med en använd blykula kan ju nästan inte bli något annat än spännande. Hur mycket historia och hur mycket märkliga saker har inte vårt land upplevt långt innan vi som går här nu tog över. Hur mycket spännande finns det att hämta i fädernesjordens mark om man bara på en liten kvällsstund kan hitta så mycket intressanta fynd.

Det är lätt att tappa vördnaden för marken när man bara ser den som ett lager mull som man bäddar ner frön i, tröskar och får EU stöd och sen nästa år samma igen. Men när samma mark börjar skicka hälsningar från folk som trampat på den i hundratals år blir tankarna genast mera påtagliga. Hur såg det ut, vad gick människorna och funderade på och hur levde dom? Jag vet ju inte ens när hästplogarna kom in i bilden och hur länge före det man gick omkring och hackade med gräftona. Knappast var heller åkrarna speciellt stora, men hur det riktigt såg ut, det blir en utmaning för fantasin att reda ut.

Vänder man på det kan man ju undra vad folket om tvåhundratjugo funderar ut för historier med hjälp av saker som hittas i marken då. Finns det ens nån landsbygd eller ser allt ut på något sätt som vi inte ens kan fantisera om nu. En sak som finns att hitta är i alla fall min fars vigselring som omsorgsfullt plogades ner på en annan åker på 60-talet.

Den historien får nån annan komponera, just nu nöjer jag mig med att leka med tanken att Schwerin och hans polare pausat på vår åker i Fållbäcken. Förmodligen är det förstås inte så men ändå kanske…..