Sida 128 – Bondbloggen

Blomstertiden…..

…….blev kort i år. Speciellt om man jämför med fjolåret.

I år körde värmen i slutet av maj allt (nåja, inte allt men en hel del) i blom och det blommade ut snabbt. Sen kom kylan och tog en del av blomningen, jag fick en del frusna jordgubbsblommor trots täckning med täckväv. Därefter fullbordade ett par dagars storm blomningens avslutande. Vinbärsbuskarna hann pollineras ganska bra under den varma veckan men hur det är med skogsbären har jag inte hunnit kontrollera. Undrar också hur bina har hunnit med i vår när det blev så intensivt. Till exempel på Eriks minnesträd som är ett familjeträd där fem sorter samsas på samma rot hann en del sorter blomma ut innan andra hann slå ut i blom. Jag har inte i skrivande stund hunnit kontrollera hur fruktsättningen lyckats men förhoppningsvis har någon av pollinationssorterna blommat tillräckligt länge.

Blomstertiden……

……är också skolavslutningarnas tid och med dem studentdimissionerna. Speciellt de senare har jag inte förstått den stora uppståndelsen kring. Kanske för att vi inom vår familj inte haft studenter? Frugan gick faktiskt ett år i gymnasiet men hoppade av till förmån för yrkesstudier. Själv visste jag att jag ville jobba inom jord- och skogsbruk och såg därmed ingen nytta med ett studentbetyg. Farsan som jobbade som timmerman på byggen i stan tyckte att jag som hade lätt för att lära mig skulle utbilda mig till byggmästare ”för dom hade ett lätt jobb” och i så fall skulle antagligen en studentexamen ha fordrats. Men jag ville som sagt annat. Att jag sen efter avslutad trädgårdsmästarutbildning i min roll som arbetslärare på trädgårdsskolan hamnade att skola jämnåriga studenter till trädgårdsmästare stärkte ju inte precis min syn på nyttan med studentbetyget. Till och med några av mina jämnåriga ifrågasatte nyttan då de nu påbörjade yrkestudier som jag redan avslutat.

Då i början av 80-talet samsades studenter och grundskolsgångna elever på samma klass och inte såg jag heller som lärare någon större skillnad i kunskap dem emellan. Studenterna hade kanske lite lättare att ta åt sig teorikunskaperna tack vare högre ålder och mer studievana än grundskoleleverna men det var nog intresset för utbildningen som avgjorde mest åtminstone vad gällde yrkesämnena.

Vad gäller yrkesexamina som de facto ger behörighet till ett arbete har uppmärksamheten inte åtminstone tidigare varit närapå lika uppskruvad även om också de med all rätt firas i större grad numera. Själv gillar jag personer med gott handalag som får praktiska saker uträttade utan desto mera beräknande. Därför beviljar vi ett litet stipendium ur Eriks minnesfond till skogsskolan, den skola där Erik trivdes bäst, för att tilldelas en elev med praktiskt kunnande och visat gott kamratskap. Också föreståndaren i lågstadiet förstod att värdesätta praktiskt kunnande och tröstade oss under en föräldrakvart då vi oroade oss över Eriks dyslexi att han märkt att de elever som haft lite svårigheter under skoltiden är de som han först möter i en fin sportbil.

Så utan att på något vis ringakta det arbete som ligger bakom ett studentbetyg så undrar jag vari uppståndelsen och ”hypen” med dimission ligger. Kan någon med erfarenheter om nyttan med studentexamen förklara det för mig? Kommentarsfältet är öppet för diskussion! Och tycker någon att jag hellre ska ägna mig åt att bryta sten än dylika funderingar så är det också OK att meddela det 🙂

Klöver !

På tal om klöver så lyckades vallsådden i fjol alldeles utmärkt och vallen har övervintrat bra. Jämn och fin överallt.

Färgen är litet underlig men det beror på kvällssolen. Synd bara att den fina klövern inte är till någon nytta. Det är dålig med kossor i vår by. Jag får slå den och köra den till skogs.

Vårbroddarna 2016

Den traditionella tiden för sii-opa-bråddana (se på broddarna) är inne. Då vi var små så åkte hela familjen i bilen för att se på broddarna runt om i byarna. I år gjorde jag resan med traktor eftersom den nya (begagnade) sprutan skulle testas i grannbyn Lindkoski. Och så har jag sprutat de egna åkrarna – blev klar i går.

Våren var bra i den meningen att brodden kom upp ganska jämnt men sedan kom det ett större regn i slutet på maj så att alla svackor stod fulla. Vi fick omkring 40 mm men ett smalt regnområde drog genom byn och gav upp till 60 och 70 mm på sina ställen. Det syntes då jag körde till Lindkoski. På vissa fält var brodden alldeles gul.

Våra åkrar klarade sej ganska bra och svackorna blev inte sämre än många andra år. Brodden kom upp fastän jag var rädd för att vi sått för tidigt. En åker var helt tydligt för fuktig. Brodden kom upp men jag tror rötterna får för litet luft då jorden blev tillpackad. Och nu börjar torka störa växten.

I år körde jag den nya sprutan (Hardi 800) med Belarus för första gången. Och det märktes. Man undrar hur tillverkarna tänkt sej att man skall få fast kraftuttagsaxeln. Det är svårt att rymmas mellan bakhjulen och sprutan som på den ena sidan har ett stort filter och på den andra en stor påfyllningskran. Man måste krypa under traktorn eller hänga i knävecken från taket för att komma åt kraftuttaget … Till sist pressade jag mej med våld mellan sprutan och bakhjulet och fick med ena handen fast kraftuttagsaxeln. Med nöd och näppe.

Som jag skrev tidigare (Mera fel i ledningen) så var det bekymmer med de elektriska funktionerna. Jag trodde jag hade fixat felen men då jag skulle börja spruta så fungerade inget. Locket bort och universalinstrumentet fram igen. Det visade sej att bägge säkringarna var dåliga – den ena sönder och den andra av helt fel typ. Tydligen hade förre ägaren inte reservsäkring av rätt typ (glas 5x20mm) så han satte in en bilsäkring som ibland gav kontakt och ibland inte. Med två nya säkringar så började de elektriska ventilerna fungera igen.

Jag bryr mej inte om alla möjliga styrfunktioner för sprutan men elektrisk avstängning och tryckreglering är bra att ha. Och en enkel styrburk med de funktionerna finns på den nya (begagnade) sprutan. Vad därutöver är, är av ondo för det bara krånglar och är dyrt.

Så var det litet problem med Belarus. Jag hade inte använt kraftuttagsaxeln på en tid och fick börja med efterforskningar hur man kopplar in den. Det var inte bara att sätta spaken i nedre läget utan det fanns ännu två andra spakar som måste ställas in – en under sitsen och en under motorn. Jag hade visserligen gått igenom hela rumban en gång för länge sedan men då hade jag inte skrivit upp ordentligt hur det fungerar så jag fick läsa igenom verkstadshandböckerna på nytt. Visst stod det i bruksanvisningen att det fanns en spak men inte var och inte hur den skulle ställas in – typisk handbok …

Men sedan gick det bra att spruta. Marken är nu så hård att det inte blev spår alls efter den tunga traktorn + 1000 kg för sprutan. Man ser också på brodden att den lider av torka. Först gjorde det stora regnet ytan tät och sedan torkade den till en stenhård skorpa. Tur att brodden hann komma upp för annars hade det inte blivit nånting alls i år.

Inte ser det så vackert ut jämfört med de jordbearbetade åkrarna men det blev nu inte direkt missväxt. Man ser tydligt hur halmen från i fjol ligger som ett täcke på marken. Jag undrar om den kvävt en del ogräs för det verkar vara ganska litet i år. Eller så har det bara inte hunnit upp genom halmen än. Här syns också sprutspåret som helt enkelt består av ett mellanrum på 40-50 cm mellan två såddvarv. Det fungerar utmärkt och det var i år inga problem att hitta rätt med sprutan. Jag kör två varv, lämnar mellanrum och sedan mellanrum vart fjärde varv. Med 3 meters såmaskin och 12 meters spruta blir det helt rätt. Men man måste så litet om vartannat i de fyra varven så att det kompenserar 50 cm mellanrum.

Allt blev inte så bra. Halmen ställde bara till problem på en åker där den samlades framför såmaskinen ett par gånger. Den värsta skraamån (skråman) blev det på Petjärmosans mullrika del där jag inte märkte att såhjulet slutat rotera då halmen släpade under det. På den modell av Rapid som jag har så finns såhjulet mitt under maskinen. Tydligen var det ett problem för på nyare modellar finns hjulet vid sidan av maskinen och då slutar det inte tvinna så lätt. Jag måste tydligen sätta in en rotationsvakt på hjulet (magneter + reedrelä).

Här lider brodden både av alltför tidig sådd varvid ytan blev för tät och av torkan. Men det skall komma regn i morgon så man får hoppas det hjälper.

Det var trevligt att köra med Belarus nu då det var så torrt att det inte blev stora spår. Förr körde jag med MF165 som var alldeles för lätt i framändan och i början gick med framhjulen i vädret tills sprutan blev litet tommare. Enda problemet är att Belarus svänger dåligt men det har betydelse bara första varvet. I Belarus sitter man också så högt att man inte blir så omsvept av sprutdimman hela tiden. Snacka om sprutrester i livsmedlen – vi sitter och andas in ren sprutvätska flera dagar per år …

Jag är ganska nöjd med den nya sprutan men så har jag också lång erfarenhet av den gamla Hardi som jag byggde om och satte in filter och elektriska funktioner på (en gammal vindrutetorkarmotor ställer trycket). Den nya har inställningar för bommen med vev. På den gamla sprutan fick jag skruva i en halv timme för att höja bommen. Och bommen är stabilare. Enda problemet är att tryckmätaren är på fel ställe. Först gången jag skulle köra med den så försökte tryckmätaren komma in genom bakrutan. Rutan trycktes in och mätaren blev mos men annars gick det bra. Jag flyttade mätaren men den borde ännu flyttas 10-20 cm bakåt. Eller så sätter jag den på stänkskärmen på traktorn med en tryckslang till bommen. Så har jag på gamla sprutan och det är bekvämt att kolla trycket.

Tyvärr så fick jag inte det sprutmedel jag hade beställt (slut i lager – kommer mera nästa år). Jag ville ha metsulfuron (Ally 50) mot baldersbrå som ju är ett problem då man inte jordbearbetar men fick nöja mej med tritosulfuron (Tooler). Det senare är bättre mot snärjmåra som hos oss är ett problem våta år men det kan hända att jag måste spruta en gång till med nånting mot baldersbrå. Det är ett hemskt ogräs vilket jag kunde konstatera året efter den eländiga viltåkern. Kolla in bilden på Aldrig mera miljövårdsåker ! så förstår ni vad jag menar …

Nu är det bara att rulla tummarna (he-he) och vänta på tröskdags – utom att det är en massa hus och maskiner som skall repareras.

Grönträda, grön-hit och grön-dit

I motsats till de stackars djurbönderna så har stödansökan för en gammal vetebonde varit enkel. Man bara kopierar fjolårets ansökan och ändrar något litet och så klickar man iväg den … Trodde jag.

Nähä, det gick inte alls. Systemet började gnälla om ekoareal. Inte för att jag fattar vad fasen ekologiskt fokuserad areal är för nånting (annat än att det är nån byråkrats vanliga fåniga påhitt). Ändå hade jag allting ungefär som i fjol då det inte var problem. Efter att ha försökt läsa guiderna på nätet (som är gjorda för tryck och alltså riktigt svårlästa på skärmen) så fick jag ge upp och skicka epost åt Sam (vår duktiga landsbygdschef). Och det blev ju alldeles klart var felet låg. Då jag kopierade från fjolåret så kom Silfverhagan som gröngödslingsvall och då syntes inte den ruta där man sätter kryss för efa (ekologiskt fokuserad areal). Men si, om man ändrar till grönträda så syns rutan och man kan sätta kryss i den varvid allt är frid och fröjd.

Fråga inte mej vad skillnaden mellan gröngödslingsvall och grönträda är (annat än i ansökan) men tydligen är det stor skillnad för byråkraterna. På åkern märks inte någon skillnad.

De krångliga reglerna hindrade i alla fall mitt arbete. Sprutan fick stå fastän det är fint väder för man vågar inte lämna stödansökan för att göra nånting nyttigt. Det har varit ett grymt liv om förlängd arbetstid men jag undrar hur mycket tid det går förlorad på grund av byråkraterna ? Troligen miljontals timmar. En bra besparingsåtgärd vore att sparka byråkraterna så att de inte kommer åt att ställa till elände för folk.

Och så anser jag att alla dessa grön-hit och grön-dit borde avskaffas. Det räcker bra med en enda sorts grönträda eller vall. Ute på åkern är det ju precis detsamma.

Den ohemult långa väntan

Läste idag på svenska yle ”försenade stöd drabbar jordbrukarna ojämt”. Ja, nog kan man ju säga att det börjar vara försenat, det är över ett år sedan ansökningarna gjordes, och nu ska de nya ansökningarna (för 2016) lämnas in. Det gjorde jag igår. Endel sorter på vipun, endel sorter på papper, endel papper till kommunen, endel till ntm centralen, endel sorter med ett kryss, och endel sorter ansökte jag om ifjol och behöver alltså inte sökas för årligen, endel sorter vet jag inte om blivit godkända och ändå ska man söka om samma pånytt fast det inte blivit granskat, så man vet inte om man alls får någonting, och andra sorter ansökte jag om ifjol och ny ansökan gör man inte i år utan först nästa år för det blev ju lite konstigt med den nya stödperiodens början och varande och …

Att förstå sej på detta virr varr…

Vidare så läser jag att ombudsmannen på ösp säger att folk lätt lägger locket på och inte pratar öppet om sin situation. Jag tror absolut att det är så. Inte är det någå roligt att stå och berätta att vettni, nu är det slut, tomt och städat på kontot. Räkningarna fortsätter att komma, men kontot är tomt. Vad gör man? Det hjälper inte fast man så sku stå på huvudet! Man kan inte heller sälja det man ska arbeta med. Man kan jobba extra! Ja, visst kan man det,, närdå? När man har fullt upp att sköta om det man har. Och med vaddå? Man kan inte uppfinna jobb hursomhelst. Det är inte sådär bara.

Usch. Det kan ta knäcken på vem som helst. Och ändå är det helt fullt lagligt att vi har ett landsbygdsverk som ”leker” med folks pengar och välmående. Människan kan flyga till månen och knäcka atomer, men ett begripligt, smidigt system för jordbruksstöd, det går det tammegodmorgon inte att få knåpat ihop inom mänsklig tid!

Jag då? Jag började redan ta åt mej av orden ” de som har det allra värst hör inte av sej”. Alltså dom tystnar mer och mer? Drar sej bakåt? Stänger in sej i sin egen bubbla? Jag har inte hört av mej här på bloggen på flera veckor och så tänkte jag att nej, tänk om folk tror att det är därför jag inte skrivit!? Måste fort skriva ett inlägg! …. Alltså, jag är precis som alla andra, bevars om folk tror att jag har det knapert och inte har råd med mina räkningar!!! Nej fy och skam, detta skola icke få ske! … Jag är precis som alla andra… Men, ska det måsta vara så himmelens heligt? Nej, jag sitter inte med bar rumpa på backen, jag reder mej, men, inte har jag någonting till övers! Nog måste jag fundera på varendaste ett inköp jag gör. Varför inte lätta lite på det så heliga locket? Varför inte vara lite mer öppen? Inte behöver man ju sprida ut sin bokföring på sociala medier, men kanske inte stänga igen mer heller? Jag hade ett + på 8000e senaste år. Min lön? Vad är det? Hur definierar man det? På många sätt. Välmående får, ett rikt djurliv på betesmarkerna, glädjen när fåren hålls bakom nyuppsatta staket och bensin i tanken. Men, pengar? Det blir ca 21 e /dag, 6 timmars arbetsdag – 3,50e/timmen, 8 timmars arbetsdag 2,60e/timme… Inte jobbar man kanske stenhårt alla 365 dagar, men ansvaret kommer jag aldrig ifrån så länge jag har djur är det på mitt huvud 365 dagar i året, 24 timmar om dygnet, men så kan man ju inte räkna…? Inte heller räknade jag ut vad timmapengen blir om sommaren då man ibland jobbar 14 timmar, för ibland jobbar man bara 5 på vintern.

Vem tusan står med skiten upp över öronen, svettig och solbränd, eller i snöstormen, genom frusen med snoren rinnandes, eller springer till djuren i pyjamas mitt i natten, för 3,50 euro i timmen? Jo, jag, och många, många andra bönder som är lika frälsta i sitt arbete. Som ger sitt allt för att få behålla och bevara det dom ärvt av sina förfäder för att ge det vidare i släkten. Om det nu finns någon som orkar och vill fortsätta. Det är inget tjohej jobb alla gånger. Min Mathias har längs vintern frågat mej ibland ”Mamma, varför kan inte du ha ett vanligt jobb?”

Ja, visst undrar man…

Det finns så många sätt att se på livet som jordbrukare. Jag själv tycker om friheten. Självtänkandet. Omväxlingen i jobbet både dagligen och årstidsvis. Jag tycker om att se den förändring och förhoppningsvis förbättring jag åstadkommit. Jag försöker se de små detaljerna. Det lilla i det stora. Det lilla som kan ha stor betydelse för mej, men som kanske ingen annan ser.

Men, tycker om och tycker om, det är ingen indrivningsfirma som bryr sej om vad man tycker om när kontot är tomt, men säger att pengar kommer, men jag får dem inte förrän i juni, kanske, om landsbygdsverkets system fungerar …. Den väntan. Den långa väntan. Du vet att du kommer att få, nånting, pengar, småningom, men när… NÄR???

Ja, många är vi i vår herres hage och alla tänker vi lite olika.

Ena del av befolkningen tycker att bönder bara solar bringan och köper nya traktorer, men andra förstår precis vad jag menar. Kan hända det finns många som köper nya traktorer, och bra för dom som kan göra det utan att blinka, men för många så slutar inte historien med en ny traktor – wow, utan det följer ett långt, surt, kallt lån som grädde på moset. Lån som släpar kvar och som ställer till det när pengar uteblir, men utan traktor så kan man hastigt vara utan jobb. Sen finns det också dom som brer på fördomarna om böndernas traktorer, dom köper traktorer, bygger ut, reser till södern men kanske inte betalar av sina skulder som dom borde… men det är någon liten procent…

Iallafall, summa summarum. Jag hade, som så många andra ett tufft 2015, men jag höll skrivbordet städat. Inga räkningshögar som släpat efter. Hur jag bar mej åt vet jag inte riktigt heller, men det gick. Nu försöker jag se lite positivare på 2016. Stöden för 2015 har börjat röra på sej, och livet kanske inte skrattar glatt, men ett litet småleende kan man se om man är optimist! Vilket man måste vara, annars går man under så det brakar om det! Prioritera rätt, bli mer självisk, gör nåt kul ibland och försök le fast det haglar i torrhöet!

Kämpa på bönder! Efter regn kommer sol 🙂

Hurra, flismataren gick sönder !

Det är inte ofta man blir glad över att nånting går sönder men jag njöt faktiskt av att ligga under flismataren och dra bort det lager som spruckit i går. Tanken på hur det hade varit om det gått sönder i vintras eller nästa vinter gjorde bytandet till ett nöje. Nu var det inga problem – det var varmt och skönt.

Det är grymma krafter i skruven till flismataren. Utmatningen är så starkt nedväxlad att motorn orkar vrida sönder nästan vad som helst. Det finns en krans med vass egg som skall skära sönder sådana bitar som inte ryms in i matarröret men en torr kvist kan vara grymt hård – nästan som järn. Motorskyddet märker inte ens av belastningen. Så skruvens lager hade spruckit och kättingen hade förstås kommit av då kugghjulen inte mera var mitt emot varandra.

Till all tur hade jag ett reservlager hemma. Där ser man att lagerhållning lönar sej. Det var visserligen litet jobb att få bort det gamla lagret men det gick relativt snabbt i jämförelse med att jag varit tvungen att åka och hämta nytt lager. Nu skall lagret fyllas på med två reservlager utifall det blir bråttom att byta mitt i vintern nån gång. Samma lager passar också till en del maskiner.

Jag såg också att det behöver byggas bättre stöd under flismatarens ben och så tänker jag göra utrymmet under flismataren tätare och bekvämare med tanke på att det skall kunna värmas upp mitt i smällkallaste vintern. Tyvärr så väntar troligen reparationer i framtiden fastän lagret nu är bytt. Flismataren råkar ju ut för den allra hårdaste pressen då det är som kallast.

Och så har vi följetongen med omröraren (se Flisomrörare – andra försöket). Andra försöket fungerar men det är inte helt bra. Det blir en hel del flis kvar på sidorna som den konstruktionen inte tar bort. Bladen på omröraren räcks inte ut till hörnen och flisen rasar inte av sej själv alls. Tvärtom så bildar den valv som sitter ihop tills man knackar till dem. Då jag fyller på med fyra skopor så blir det ungefär två kvar som inte rasar ned i skruven och de måste skyfflas för hand. Nu blir det att fundera på om jag kan flytta den nuvarande omröraren litet eller om jag skall börja experimentera med ett stående rör igen … Det är inte lätt att fundera ut hur flisen beter sej för den är oberäknelig. Att röra om den nerifrån fungerar inte för flishopen är stenhård där.

En robot som skyfflar ned flisen i tratten skulle ju lösa problemet :-).