Mer fel i ledningen

Det är dags att se över sprutan och efter att åter ha städat undan allt som samlats i ladan under vintern fick jag ut sprutan. Alla munstycken sattes tillbaka och slangarna fast. Till vintern måste man ju tömma alla rör och slangar även om man sätter frostskyddsmedel i sprutan. Allt gick bra och bara två membran till droppstoppen måste bytas. Men så vägrade stängningen att fungera. Den är motorstyrd på den här modellen och en ny motor kostar 500 euro så det såg inte alls bra ut.

Nu kom mätinstrumentet till hjälp. Utan ett universalinstrument (multimeter) som kan mäta spänning, ström och motstånd är man helt hjälplös. Men med instrumentet såg jag snabbt att det inte kom spänning till motorn och till all tur är sprutan så gammal att den inte har någon elektronik utan bara strömbrytare och raka trådar. Strömbrytaren var helt enkelt sönder. Det är en litet kinkigare konstruktion som skall byta polerna till stängarmotorn så den tvinnar åt ena hållet eller åt andra.

Nu hade jag inte hemma en likadan strömbrytare men en låda med litet mindre format men  med samma funktion som jag köpt billigt i lager. Så det var bara att löda bort den gamla strömbrytaren och löda in en ny. Visserligen passade den inte direkt men med litet ledningar så fungerar det utmärkt. Det krävdes alltså bara litet arbete och en strömbrytare från gammalt lager och sprutan fungerar igen.

Bekämpningsmedel för ogräs har jag beställt och det blev i år metasulfuron (Ally) och litet MCPA. Strängt taget behövdes inte MCPA men det  lär vara bra med blandningar av två medel som verkar på olika sätt så att man undviker resistens. Och MCPA är mycket bra mot tistlar. I lantbrukssällskapets utmärkta guide om växtskydd för åkergrödor kunde jag lätt hitta lämpliga medel. Skriften är faktiskt mycket bra uppställd. Det jag behöver är medel för direktsådd. Och jag har haft problem med stora baldersbrå som övervintrat. Andra besvärliga ogräs på våra åkrar är måra, nata (våtarv?), leidärgres (målla) och de vanliga korsblomstriga. Metasulfuron tar på alla andra än måra men metasulfuron+karfentrazon (Ally Class) som tar på måra var mer än dubbelt dyrare så jag riskerar litet. Blir sommaren torr så är det inget problem.

Och jag fortsätter på den snåla linjen för vetepriserna ser inte ut att stiga. Förut har jag använt triasulfuron (Logran) som är ännu billigare men jag riskerar inte att få likadana problem med baldersbrå som jag hade efter viltåkerseländet. Jag satte namnet på medlen inom parentes men jag köper medel över nätet med samma verksamma substans. Det är inte bara för att det är billigare utan också för att jag får dem hemkörda för en ringa penning.

Största utgiften var i alla fall medel mot flyghavre. Vi hade länge översvämningar som spred flyghavren mycket effektivt och det var hopplöst att bli av med den. Nu tänkte jag i alla fall spruta bort den men vi får se hur det går. Samtidigt beställde jag en mängd glyfosat som är absolut nödvändigt mot kvickroten. Politikerfjantarna bråkar om glyfosatet men utan det så blir det problem att odla något annat än kvickrot i längden. Det kan ta något år men sedan är åkrarna en tjock matta med kvickrot. Träda mot kvickroten sänker inkomsterna och kan vara sista halmstrået som knäcker kamelens rygg.

Det finns ännu en del maskiner som skall ses över och troligen blir det mera arbete med ledningar men sedan lutar det åt byggarbete – en hel del är på hälft. Och så hjälpte inte städåret 2015 utan det finns en hel del att städa upp också i år. Det värsta är att det inte hjälper att städa för så fort man börjar göra nånting så blir allt en salig röra på nolltid. Eller så är det bara fel på gubben …

Fel i ledningen

Det brukar ta en vecka innan man hämtar sej efter ledigheten. Nu blev det bråttom med att se på Ducaton eftersom motorvarningslampan börjat lysa. Den har lyst litet emellanåt hela vintern men då bilen fungerat bra så har jag inte orkat bry mej om den. Men nu började dessutom kylarfläktarna gå fastän bilen var avstängd … Det gör kvickt slut på ackumulatorn så jag måste dra ur säkringarna då jag stänger av. Det hade ingen betydelse på vintern men på sommaren kan bilen bli för varm – speciellt nu då vi har +25 grader i skuggan.

Så jag kände mej tvungen att sätta in en strömbrytare för att sätta fläktarna  av och på från hytten. Men då jag började se på säkringshållarna i motorrummet så hittade jag en helt avbränd ledning. Ibland gav den kontakt och ibland inte. Det är den värsta sortens fel för då man skall mäta var felet finns så är förstås allt i skick. Den var på ett lömskt ställe under säkringshållarna och man såg den bara om man lyfte bort alltihop.

DSCN5758

Nå, det var inte så svårt att löda ihop tråden. Men så skulle jag se vart ledningen gick och det var ett stort arbete som tog massor med tid. Visst finns allting på nätet men jag måste ladda ned Ducatons elscheman och installera ett program för att kunna se på dem på min datamaskin. Och så har Fiat lyckats få dokumentationen så invecklad att det tog en hel dag att fundera ut hur man skulle läsa den. Dagens bilar är nämligen lite mera invecklade än gamla Lada som bara hade generator, startmotor och ackumulator förutom lamporna. Hela schemat rymdes nästan på en sida.

Nu är det allsköns styrburkar för varje funktion som är ihopkopplade så man inte vet vad som gör vad. Och då har min Ducato från 2006 ett enkelt system om man jämför med dagens nya bilar. Visst finns det diagnostiksystem men de ger för det mesta en felaktig felkod och gnäller om bromsarna fastän felet finns i motorstyrningen. Jag avskyr elektroniken i dagens bilar – så elektronikingenjör jag är. Det är inte fel på elektronik i allmänhet  men så som systemen är konstruerade idag så är de helt hopplösa. Och dessutom svindyra. Men jag vet att det alltid är så i början och om 10-20 år får vi (hoppeligen) system som är robusta och fungerar och dessutom grisbilliga. Så där inom parentes är det lustigt att det heter ”svindyr” men ”grisbillig” :-).

Eftersom jag skruvat sönder halva instrumentbrädan så tänkte jag ”meddetsamma” fixa en del andra saker som blivit ogjorda alltför länge. Det tog förstås inte så litet tid och till sist så lyckades jag klåpa så att det blev kortslutning … Då var klockan två på natten och jag beslöt att det är bättre att jag sover än att jag i ilskan slår sönder nånting. Det har blivit en hel del jobb på natten nu då det är alldeles för hett på dagen. Problemet är att då det blir svalare så kommer myggorna. Men jag har varit noga med att hålla verkstadsdörrarna stängda så att myggorna och hettan hålls utanför.

Efter att ha byggt om en hel del av bilens elsystem så fick jag igång den och allt fungerade. Utom motorvarningslampan som ännu lyser …

 

Omväxlande

Det har varit växlande väderlek men också landskap. Jag smet iväg till Sverige förra veckan fastän det är bästa byggtid just nu. Orsaken syns på bilden nedan.

DSCN5739

Vi var ute och slarvade med brorsan och Gilla. De köpte litet litteratur åt mej från Österbotten. Jag är ju en stor vän av Folkets Dagblad och Svenska Österbottens historia (del IV) handlar till stor del om bebyggelsen med fina gamla hus vilket jag också har pippi på. Vi firade med att flytta utedasset (sjiithuusi – eller huusi om man vill vara fin). Det är nu uppe på bergssluttningen och skall ännu byggas om så man får dörr i gaveln med fönster. Utsikten blir fin över åkern utanför. Och så skall taket få den rätta lutningen med tegel och väggarna kläs med sågad brädfodring så det blir rätt stil på huset.

DSCN5744

Jag har aldrig varit för det där med att fira. Det är mycket roligare att bygga och konstruera all sorters maskiner och system. I alla fall så tog vi på söndagen en turisttur till Hedemora för att titta på Bergslagen i södra Dalarna. Och det var värt resan. Först blev vi guidade kring Norns bruk litet söder om Hedemora av Bengt Wester som i 45 år arbetat som gruvingenjör. Bergslagen är ju fullt av små hyttor som var och varannan bonde byggt för att bryta järn. I Norns bruk bearbetades järnet till stångjärn som sedan exporterades. Sverige var Europas största järnproducent då det begav sej. Bruket är en nästan orörd miljö och har förklarats vara av riksintresse och är officiellt ett byggnadsminne. Nedan masugnen som var hjärtat i bruket tillsammans med smedjorna med stånghammare.

DSCN2098

För bönderna i trakten runtomkring var transporterna och kolandet viktiga inkomstkällor. Ett lass stångjärn vägde 800 kg och kunde alltså bara transporteras på vintern på släde eller med båt om sommaren. Många omlastningar behövdes innan  järnet kunde fraktas längre bort. Bruket dog då järnvägen kom – men inte till Norn utan till Vikmanshyttan i närheten. Dit flyttade alla smederna och kvar blev bara skogsarbetare och kolare. Det gick så snabbt att husen står kvar nästan orörda.

På tal om kolning så berättade vår granne Lars-Erik (som brukar åkern utanför vårt hus i Medåker) att det fanns sex kolmilor i närheten och att skogen var så gott som helt nerhuggen för 150 år sedan. All skog som finns nu är alltså ganska ny.

Vi var också i Stjärnsund där Polhemsmuseet finns. Christopher Polhem var en av de stora svenska uppfinnarna och sysslade med allting från urverk till stora maskiner i gruvorna. Han kallas också ”den svenska mekanikens fader”. I Stjärnsund startade han en manufaktur 1699. Han hade inte råd att gå i skolan men startade 16 år gammal en verkstad och fick latinundervisning av prästerna mot att han reparerade deras urverk. Sedan han inte bara reparerat Uppsala domkyrkas medeltida urverk utan också förbättrat det så skrevs han in vid universitetet och studerade fysik, matematik och mekanik. Gissa om det var intressant att beöka Stjärnsund för en gammal ingenjör …

Därefter återvände vi via Klosters bruk där Gustaf de Laval byggde första prototypen till separatorn. Men brukspatronen trodde inte på uppfinningen så de Laval flyttade till Stockholm där han grundade Separator AB – numera världsföretaget Alfa Laval. Han fick 93 patent på sina uppfinningar men var en äkta ingenjör och dog alltså utfattig 1913.

Vårsådden var mycket sen i Sverige. Vi är vana vid att de sår en månad tidigare än i Hindersby men nu då vi kom så var åkrarna svarta ännu först i går började man se grön brodd. Det har varit regnigt och kallt i Sverige i maj. Men ett intressant skifte var frodigt. Vi såg i höstas att man sådde raps direkt efter skördetröskan och nu stod rapsen i blom. Litet ojämn men växte bra. Bilden är tagen på tisdag i Garlinge (byn på åsen bakom åkern). Det är ytterst sällan man ser en svart åker i Medåker den här tiden på året. Vårsådden blev i år nästan en månad försenad.

DSCN5752

Det var ordentligt hett i början på veckan men blev kallt och regnigt i förrgår. Då vi kom hem till Hindersby så började solen titta fram men man såg att det hade regnat. Helt riktigt – mätaren visade på 40 mm. På åkrarna stod det vatten både här och där och en stor flock svanar hade slagit sej ner på en åker.

DSCN5756

Det direktsådda vetet hade grott ganska bra men det gillar säkert inte så mycket vatten. Svanarna däremot tyckte om det. Man borde ha anmält åkern som ”svanåker” :-). De var inte speciellt rädda för oss. Då vi stannade bilen för att fotografera så började de makligt vagga bort.

DSCN5755

 

 

 

 

Kortslutning.

I morse när jag skulle starta trotjänaren för att dra ut vagnen med konstgödsel så var han död, inte ett minsta klick hördes när jag vred om startnyckeln. Kunde konstatera att batteriet var tomt, ett batteri som fungerat bra och är knappa 5 år gammalt. Kunde det ha råkat ut för någon plötslig kollaps?

Försökte sätta på laddaren men den indikerade att något inte var som det ska vara. Hittade inget fel så jag plockade bort batteriet och hämtade batteriet för älgstängslet. När jag sen försökte koppla in det hördes ett sprakande ljud i närheten av startmotorn och nu kunde jag se att isoleringen nötts bort mot en skruv som håller hydraulpumpen på plats. En del av kopparkabeln och lite av aluminiumet på pumpen hade brännts bort av värmen. Man ryser när man tänker på vad som kunnat ske om kortslutningen skett under drift, nu var det antagligen nattens regn som höjde luftfuktigheten så pass att kabeln kortslöt med den påföljd att batteriet tömdes på laddning. Hade det matats på mera laddning hade det antagligen lett till en kabelbrand som kunnat få allvarliga följder.

Nu kommer säkert Kalle att peka finger och kommentera hur viktigt det är med huvudströmbrytare, och visst en sådan skulle ha förhindrat kortslutningen under tiden traktorn står parkerad men under körning skulle den inte varit till någon annan nytta än att man kunnat bryta strömmen om man upptäckt kortslutningen i tid. Faktum är att jag haft huvudströmbrytare monterad men den började krångla så jag tog bort den och jag hade till och med skaffat en ny men den brann inne då hallen brann innan jag hann montera den. Nu blir det nog att ta nya tag i den saken fast det också är mycket annat som saknas efter hallbranden. För någon ny brand vill jag inte uppleva.

Kortsluten trotjänare.
Kortsluten trotjänare.
Lite isoleringstejp och skyddsrör får fungera som isolering tills ny kabel monterats.
Lite isoleringstejp och skyddsrör får fungera som isolering tills ny kabel monterats. Det var här mot kanten på hydraulpumpen som kortslutningen inträffat.
Hålet för nyckeln till förra huvudströmbrytaren får nog tas i bruk igen så fort jag får ny skaffad.
Hålet för nyckeln till förra huvudströmbrytaren får nog tas i bruk igen så fort jag får ny skaffad.
På nyare traktorer är huvudströmbrytare mer eller mindre standardutrustning.
På nyare traktorer är huvudströmbrytare mer eller mindre standardutrustning.

En rikti bledro……..

…..var tisdagens väderprognos för onsdagen.

Nu i skrivandets stund smattrar lite regn på fönsterrutan och hur mycket det blir återstår att se. Regnet kom dock över ett dygn senare än förutspått och om det nu blir bara några millimetrar istället för de utlovade 30 så blir man inte glad. Alltsåå, för att förtydliga saken så önskar jag inga stora regn men de utlovade mängderna fick mig att ändra på arbetsschemat igår och idag.

Jag fick så gott som all spannmålsareal harvad på måndag morgon och hämtade kombisåmaskin som nu var ledig, efter lite service sådde jag ärterna på måndag kväll och tänkte påbörja kornsådden på tisdag morgon. Efter att grundligt studerat väderprognosen som utlovade stora ihållande regn under onsdag och torsdag beslöt jag skjuta upp sådden då kraftiga regn just efter sådd medför risk för skorpa som försvårar uppkomsten. Något jag bittert erfor 2013. Så istället satsade vi allt på att få så mycket grönsaksplantor i jorden som möjligt då det inte är så stora problem med skorpbildningen där. Igår kväll flyttades regnet framåt för varje uppdatering av prognosen och vi konstaterade att om vi kör lite längre så skulle vi klara av att få all lagerkål planterad innan regnet. Och skulle det nu komma så mycket regn som utlovat kunde det i värsta fall leda till att plantering inte skulle kunna utföras på flera dagar. Vilket i sin tur skulle leda till att plantorna växer sig onödigt stora med problem vid planteringen som följd.

Så hemfolket spände på pannlamporna och körde ett nattligt planteringspass. Då visade prognosen regn vid 5-tiden på morgonen. Visst var vi lite trötta efter en heldagsplantering men vi skulle ju få ta igen oss under regnet dagen efter.

25.5.2016 kl.02:00 planteringen av lagerkålen klar.
25.5.2016 kl.02:00 planteringen av lagerkålen klar.

När jag sen slog upp ögonlocken i morse vid 7-tiden kunde jag konstatera att jorden fortfarande var grå…….. och grå har den varit hela dagen. Vilket innebar att vi gott kunde lagt oss vid normal tid igår och planterat idag istället. Vilket vi förstås också gjorde för vi hade lite broccoliplantor som lämpade sig för plantering ståendes på gården så helt bortkastat var inte vårt nattliga pass 🙂

MEN…. blir det nu bara några millimeter så kunde jag gott ha sått kornet igår och idag och om allt gott väl så kunde jag ha fått det mesta av spannmålen sådd. Ännu är väl ingen tid förliden men när grannarnas åkrar lyser gröna så är det lite tråkigt när de egna är gråa.

Vill med detta inlägg understryka hur värdefulla goda väderprognoser är för vår del och till meteorologernas försvar måste jag tillstå att så här långt så verkar det som om regnen gått nåt tiotal kilometer längre västerut än förutspått. Men det harmar då man kanske ändrat på planeringen i onödan.

Uppdaterad utrustning.

Harvningen som utfördes under söndagen kunde gott ha gjorts några dagar tidigare. Nu hade jorden torkat lite onödigt mycket och var hård att bruka så jag var nöjd med att ha uppdaterat harvekipaget sen i fjol. Dubbelhjulen gav jämnare gång på de hårda tiltorna och den tyngre bogserade harven jag köpte som begagnad i höstas gjorde ett mycket bättre arbete än den lätta hydraulburna jag hade från förut. En meter bredare arbetsbredd är inte heller så illa.  Jag har också låtit mågen fixa en adapter så att jag kan använda stengrepen i frontlyften. Små förbättringar gör arbetet så pass mycket roligare att det lätt går att dra ut på arbetsdagen någon timme till.

Jaa, och en annan reflektion jag gjorde under årets harvning var att kummin + råg gör gott åt strukturen. Det kändes betydligt mjukare att köra på och det var helt klart lättare att få gott såbruk på den åker där dessa växter ingått i växtföljden och då är det dessutom frågan om en åker som tidigare varit mera svårbrukad än de övriga åkrarna.

Årets version av harvekipage.
Årets version av harvekipage.

Någon slags sammanfattning

”Svinhugg går igen” säger ju ordspråket. Ett märkligt ordstäv som i sig själv väl inte betyder nånting, man har gått betydelsen att dumheter man gör får man äta upp – dom kommer igen.

Så blev det förstås för mig också. Ni som följer Bloggen har ju fått till livs att den gångna vintern inte var någon höjdare för min del, det blev ingenting gjort. När sedan vårsolen lyckades väcka mig så var jag mer än lovligt på efterkälken och började med vinterns vedjobb i mitten på april. Nåja, hur som helst, det betydde att det var mycket som skulle springas fast och det har jag väl sysslat med nu då i en och en halv månad – på bekostnad av Bloggen. Det har liksom helt enkelt inte funnits tid att skriva hur gäna jag än har velat, och ämnen har inte heller saknats. Nu idag är vädret sämre och lockar till inomhusjobb så vi skall väl försöka reparera skadan med någon slags sammanfattning.

Best Of Vårbruket 2016 alltså:

En av mina större väderfarhågor inträffade i år. Valborg och första maj var jättefina. Enligt den prognosmodell som jag hittat på alldeles själv så betyder det att sommaren blir dålig. Den som lever får se det, men mera handfast betydde det att vårbruket startade tidigt. Jag fick ut rapsen -som jag provar första gången i år- redan den 3. maj och samma kväll tänkte jag skriva en blogg med rubriken ”Det går bra nu”

Jag borde inte ens ha tänkt tanken för dagen efter upphörde det.

Som någon kanske minns hade jag ju i både experiment- och ekonomisyfte lämnat 80% oplöjt i höstas. Något som borde vara odlingstekniskt självmord i mina jordar, men allas vår Fader EU ville ju ha det så och betalade för sig, så varför inte? I skrivande stund är nog frågan mera ”varför”? Nyss nämnda raps såddes på det område som var höstplöjt och där var som sagt inga sorger. Dom började sen.

Följande projekt var vetesådd. Vetet skulle då sås i obearbetad kornstubb där halmen hade tagits bort i fjol. Planen var tallriksharvning och s-pinnharvning, sen sådd. Tallriksharvningen gick riktigt bra.

IMG_20160506_215426

IMG_20160506_215351

Här är en bild av den från i fjol orörda marken med kornstubb. Bilden ovan visar bearbetningsredskapet.

IMG_20160506_215359

Bild på marken efter bearbetning med tallriksharven. Ser bra ut men ändå ingenting jag vill använda som såbädd. Således väntade jag en dag och åkte iväg ut med Väderstad NZ S-pinnharv. Om det är någon som tror att en Väderstad harv inte kan packa så kan jag bekräfta motsatsen. Det enda vettiga harven fick utfört var att A) packa och B) Dra upp precis all halm som var nervänd av tallriksharven. Det gick att ta sig 20-30 meter och sen var det packat i pinnarna igen, och resultatet var så vansinnigt bedrövligt så jag kom mig inte ens för att ta en bild av eländet.

Efter detta körde jag sönder grävmaskinen som jag lastar såmaskinen med, och en liten stund senare körde jag sönder en 650 kg gödselsäck. Hej och hå

Det verkliga eländet började dock när jag skulle så vetet i halmbädden. Eftersom det var fullt med halmstickor som en matta över hela området hade jag inte en chans att ser var det var sått eller inte. Varken körmarkörerna eller själva maskinen förmådde visa tidigare körspår så det blev en gissning av hela såprojektet. Om det är någon som tror att en Simulta med dubbla skivrister inte kan packa så kan jag bekräfta motsatsen.  Sen hoppade även drivkedjan av på såmskinen och det gav upphov till följande följdsjukdomar. A) När har maskinen slutat så? och B) var är kedjan?  Efter endel travande i åkern hittade jag kedjan och tror mig även kunna räkna ut var själva haveriet skett så jag kanske fick det korrigerat.

Härvid började jag bli ganska trött på mitt vårbruk.

Dagen därpå började alla mina grannar köra runt på åkern. Jag började skruva såmaskin. Kedjan kom på igen efter diverse svordomar och ett samtal till Junkkari. Därifrån fick jag på mail ett schema över kedjorna, och med hälp av det kunde jag sen börja så igen.

Tills kedjan hoppade av igen. Och igen. Och igen. Efter endel uppgivna stånkanden kom jag på sambandet. Den hoppar av bara när jag backar. Alltså blev det att planera om sådden och fyllandet av maskin så att det inte behövde backas något mera denna dag. Gissa om jag var glad över att ha stora fyrkantiga skiften.

Även utan kedjeproblem hade det varit lite irriterande för eftersom grävmaskinen tackat för sig och tagit ut sjukledigt så var jag tvungen att fylla med samma traktor som jag sådde med. Ergonomi nolla.

På något sätt blev ändå (hel)vetet sått i god tid i år.

Nästa projekt var korn i rypsstubb.

Det var nu det började bli intressant. En liten del av åkern hade vårvete som förfrukt, och det var tallriksharvat i höstas med unket resultat.

20160511_210641

Såhär såg det ut i närbild när jag påbörjade tallriksharvningen, dvs nästan oförändrat från orört växttäcke. Men här skedde underverk.

20160511_210652

Samma åker som ovan, men körd en gång med tallriksharv och vi har oss en färdig såbädd. Detta var en häftig lärpeng, det spelar tydligen ingen roll hur det ser ut på hösten efter tallriksharven, det viktiga är att man har varit där och bökat med den. Detta gav upphov till nyfödd experimentlusta och i ett anfall av ”vild och galen” kom jag på att försöka direktså. Utan direktsåmaskin.

Alltså sådde jag korn totalt utan bearbetning i fjolårets rypsstubb med en Simulta 3000 T med skivristar både på gödsel och utsädessidan. Få vad det blir till? Jag vågade inte mig på hela åkern utan det blev en ca tre ha som testades. Hittills ser det riktigt dåligt ut, men å andra sidan är ingen tröskning aktuell ännu på ett tag.

Alltså, efter 25 odlingssäsonger har jag nu kommit fram till att:

  1. Det går inte att vårploga leråkrar (Det visste jag förr också)
  2. Det går inte att lämna spannmålsstubb orörd på hösten om man inte tänker direktså följande vår
  3. Man behöver inte nödvändigtvis plöja på hösten, det räcker bra med tallriksharv eller kultivator.
  4. Egentligen behöver inget av det ovanstående stämma.

Det är ju vad som kommer i vagnen i höst som talar, men just nu känns det nog som om EUs växttäckesjönserier skulle vara precis det man anade från början. Dumheter.