Skogshasi 2016

I dag körde jag ut sista lasset (utom flisveden) så nu är skogsvintern för i år officiellt avslutad. Föret är ännu utmärkt där det är skugga. Isen ligger tjock på vägen under kvistarna. Det fanns till och med så mycket snö att jag fick söka efter det virke som vi avverkade före snön kom.

DSCN5627.vridi

Det intressanta bildformatet beror på att jag höll kameran snett då jag lutade mej ut ur traktorn. Bilden är från i förrgår men här i skuggan har snön inte smält så mycket än. Men det lär gå fort för nu blir det varmt både natt och dag.

I kväll regnade det och jag var ganska nöjd med att ha fått ut virket för nu blir det ett elände att köra i våt lera. Och det var på tiden att få undan skogsarbetet. Jag har lämnat en massa saker ogjorda här hemma som jag nu måste ta itu med.

Det var inte någon bra skogsvinter även om vägarna höll ganska bra. Gallringen av björkarna i ungskogen blev på hälft. Men möjligen fortsätter jag om det kommer nån kall natt – och det kan det göra ännu i april. Och så skall ett par lass flisved köras ut även om man kan göra det ännu i juli. Ett problem är massorna av ris och kvistar som ligger på åkern bakom husen där vi fällde en mängd stora granar. De måste brännas förrän vi kan så.

Nu blir det att börja fundera på vårsådden och jag tror jag börjar med att göra exportkontrakt för fodervete. Man får hoppas att det växer nånting på åkrarna i år också …

Skogshasi betyder ordagrant ”skogshare” men betydelsen är en annan – se Hasi -äntligen !

 

Trevlig trötthet

Det har varit bråttom med att få ut virket ur skogen men nu har jag bara ett par lass kvar. Bloggandet har lidit för på morgonen har jag för bråttom ut till skogen medan det är frost  och på kvällen har jag tid men somnar över tangentbordet. Efter det att lastaren (för processorn) gick sönder har det varit mest arbete med motorsågen och man är ganska så trött då man kommer hem. Efter att ha ätit är det bara att lägga sej på soffan.

Men det finns olika sorters trötthet. Det känns fint att få sträcka ut sej efter en hel dag i skogen. Nån sömnmedicin behövs inte – inte ens TV som annars fungerar utmärkt som sömnmedel :-). Kroppsarbete fungerar för mej mycket bättre. Men jag har också varit med om psykisk trötthet medan jag jobbade i Otnäs (35 år). Det var skrivbordsarbete och ganska krävande teoretisk forskning. Att sätta sej in i abstrakta system betyder hård koncentration under lång tid och till slut snurrar teoremen i skallen dag och natt.

I 30-årsåldern jobbade jag till klockan 02:10 (då gick sista bussen från Otnäs in till staden där vi hade vår bostad). Det gick inte bra i längden för jag var helt utmattad men kunde inte sova. Till sist insåg jag att det inte blir till nånting och åkte hem till Hindersby och jordbruksarbetet. Det visade sej att det var bästa sömnmedicinen för hårt kroppsarbete tömde skallen effektivt och man tänkte inte på mycket annat än att lägga sej raklång. Tekniska högskolan underlättade återhämtningen med sina korta arbetsförhållanden som den ju är beryktad för. Jag har fått sparken omkring 35 gånger därifrån. Och då blev det jordbruks- och skogsarbete i stället så gott som varje år.

Det är inget ”lätt” arbete att jobba vid ett skrivbord även om det inte är fysiskt tungt. Jag föredrar åtminstone att jobba i skog och på åker – också utan maskiner. Människan är inte skapt att sitta hela sitt liv. Förstås kan man jogga och gå på gym men det har jag liksom gratis här i skogen.

Vi skämtar ibland att man borde erbjuda stressade stadsbor jobb i skogen – men det blir dyrt för dem för inte tar man emot en bunt klåpare helt gratis. Dessutom hugger de förstås sej i benen och det skall vara försäkringar och utbildnings- och stödpersonal och hela köret … Det är ju ingen ny tanke. Jag lästa om en företagare som byggt enkla kojor i skogen och hyr ut dem åt rika knösar för jättesummor. Och de är fullbokade med all sorters celebriteter som vill leva en tid så enkelt som möjligt utan nån som helst komfort och elektronik. Helt förståeligt. Det som saknades där är ju det hårda arbetet.

Visst kan man bli utmattad och stressad också av bondearbetet. Särskilt om man inte hinner med allt som borde göras och allt bara hopar sej. Men i stora drag så lever vi ett fint liv. Pengar har vi inte men pengar har inget värde – bara det man kan få för dem. Och får man det utan pengar så är det bara bättre. Att göra allt själv ger förutom allmän tillfredsställelse också god sömn.

 

Beroendeframkallande arbete.

Det är svårt att slita sig från skogsarbetet nu, flera dagar har jag tänkt att i morgon får det vara sista dagen men så när man gallrat en figur konstaterar man att där borta borde det också glesas ut lite så det blir nog en dag till och så en till å en till…… Bara för att det är så roligt att få ”heimane i skick”. Sen är det kanske lite som med skidträningen att när man väl kommit igång så är det något kroppen börjar fordra för att må bra, frisk skogsluft om än något motorsågsavgasblandad och motion är aldrig fel 🙂

Föret håller än och jag kör gränsle över dikena trots att isen nu börjar smälta och det ställvis är ofruset men med tungan rätt i mun och måttliga lass så har jag hittills (peppar, peppar) klarat mig från fastkörningar. Har ca 150 meter dikeslinje kvar att röja och det tar inte så lång stund men då man inte kan hålla sig från att gallra samtidigt så blir det lite mera material att ta hand om. Att man inte kan hålla sig från att åka till skogen innebär tyvärr att allt här hemma lämnar ogjort och förberedelserna för odlingssäsongen på slarv.

En och annan holk hinner man också hänga upp :)
En och annan holk hinner man också hänga upp 🙂

Riktad fällning.

Mest är det yngre träd och undertryckta exemplar som tas bort men ibland hittar man nåt större träd så kallad överståndare att ta bort och då gäller det att sikta rätt för att undvika att de mindre träden slås sönder och visst känns det bra då trädet faller exakt dit man siktar. De senaste dagarna har det varit nästan vindstilla så det underlättar ju fällningen.

En 23,2 meter lång hundraåring har fallit rätt.
En 23,2 meter lång hundraåring har fallit utan att skada rågrannens bestånd.

Jag tänker göra ett nytt försök med att förnya fasaden på bostadshuset, ”tattarmarmorn” (mineritplattorna) börjar se slitna ut och skall bytas ut mot brädbeklädnad så jag söker tätvuxna småkvistiga granar för ändamålet. Jag skrev ett nytt försök för jag har redan en gång tidigare sågat fasadbräder som målades med oljefärg, tyvärr hade jag staplat in dom i hallen i väntan på montering så dom gick upp i rök när hallen brann.

Tjälläget 31.3.

I vinter har vi haft lite mera tjäle än de två senaste vintrarna mest tack vare den kalla inledningen av året på snöfri mark. Under tiden från slutet av januari till början av mars skedde inga större förändringar men så var det ju inga extrema temperaturer heller den tiden. Men under de två senaste veckorna har läget ändrats snabbt trots att vi inte fått nämnvärt med nederbörd. Det är främst de varma och blåsiga vädret under slutet av påskhelgen som tärt på både snön och tjälen. Nu vid dagens mätning var så gott som all snö borta och tjälen minskat med hälften sen senaste mätning. Så om vädret fortsätter på samma vis som den senaste veckan är nog tjälen borta vid nästa mätning den femtonde april.

Det var inte speciellt lätt att ta sig fram under dagens mätning. Ställvis hade det varit bra med hängslen åt stövlarna :)
Det var inte speciellt lätt att ta sig fram under dagens mätning. Ställvis hade det varit bra med hängslen åt stövlarna 🙂

I skogen hade det inte tinat så mycket ovanifrån och bara någon centimeter nerifrån men så hann det inte frysa så mycket heller då förna och mossa isolerar och jorden var varm efter den varma hösten.

På åkermark hade det nu tinat ca 10 centimeter ovanifrån och nästan lika mycket nerifrån så att tjäldjupet nu låg på en 37-38 centimeter från att som mest i slutet av januari ha varit 45-57 centimeter.

Länk till tidigare år om ni vill jämföra. 2015, 2014, 2013,

 

Påsk på TYKS.

De va som om det sa ritch i magen ca kl 03.00 för ungefär en vecka sedan. Min blindtarm sprack. Nog hade jag haft lite uppblåst mage och lite ont, men inte kunde det väl vara någonting värre? … trodde jag… Jag ringde och pratade med lite hälsocentraler, och jouren på tyksen, men, nja, ta en burana och se om det blir bättre… Inte visste jag vad det var, aldrig har jag haft ont i blindtarmen förut, så, sagt och gjort ända tills det sa pang och då var det bara att fara. Min smärttröskel är i högre laget och man pirrar inte över småsaker. Men nu var inte detta någon småsak, åtminstone inte efter att den sprack. Fort in och där fick jag vänta lite på operation, men sen har allt gått så att säga planenligt. Sprucken blindtarm och infektion i magen som grädde på moset.

Jag repar mej sakta. Kom hem för någon dag sedan. Men jag har ju varit hemifrån i en liten vecka. Fåren går inte att ställa i ”stand by läge”, dom ska ha mat ALLA dagar, lösningen heter pappa. Alltid när det är nåt extra eller händer nåt så är det han som får rycka in. Han har varit upp till fårhuset lite nu och då tidigare, så han va ganska insatt i vilka lamm som vill ha flaska, vilka som äter ur tutthink och så vidare… Mats kastade allt ur händerna där hemma i Geta och kom från Åland med första båt han rymdes med på, som förstärkning till allting. Så allt har löst sej sådär någorlunda hyggligt. Nu är det ”bara” återhämtning kvar. 3 veckor sjukskrivning och jag äter en hästkur som inte riktigt är snäll med vare sej magen eller mej, men det är bara att äta på och hoppas att den gör det den ska göra, även om munnen smakar som när man rensar ur en golvbrunn och huvudet känns som en övermogen avocado.

Det var den påsken det. Som tur är så behöver jag aldrig göra om den resan. Den enda blindtarm jag hade, den tog dom, och den är jag riktigt glad att nu vara utan också.

Tofsviporna kom

De första tofsviporna såg jag igår och idag då jag körde ut sista lasset över åkern så var det full rulle. Det är ännu snötäcke på åkern men i skogsbackarna är det barmark mot söder. Fastän det frös i natt så håller inte vintervägarna länge till för det är riktigt varmt i solen på eftermiddagarna.

Någon sorts rovfågel har jag hört flera dagar i rad men jag är en usel fågelskådare och vet inte vad det är frågan om. Några holkar för tornfalkar blir det inte här för jag gillar tofsviporna och sorkarna får föröka sej i lugn och ro – jag riskerar inte tofsviporna. För övrigt är det ett grymt kvitter tidigt på morgonen då jag går ut för att sätta på värmen till traktorn. Och koltrastarna har kommit. De plockade havtornsbär under busken vid garaget. Kalle koltrast dog tyvärr under köldperioden i januari så det är väl hans kusiner.

Solen skiner och det är egentligen för varmt för skogsarbete. Nu då processorn är ur bruk (egentligen är det lastaren som är sönder) så har jag kvistat och kapat för hand. Det tar tid och man blir genomsvettig i värmen. Det går åt mycket dricka nu.

Nu gäller det ännu att få ut asparna från Tallmosan. Upplagsplatsen ligger nämligen på sydsidan av ett skogsbryne och solen mjukar tidigt upp vägen. En mängd björk skall också köras ut men vägarna håller troligen ännu länge för den eftersom vägen är i skugga nästan hela dagen. Tiodygnsprognosen lovar minusgrader nästan alla nätter och då tar det tid innan skuggade vägar smälter.