Sida 136 – Bondbloggen

Tjälläget 31.3.

I vinter har vi haft lite mera tjäle än de två senaste vintrarna mest tack vare den kalla inledningen av året på snöfri mark. Under tiden från slutet av januari till början av mars skedde inga större förändringar men så var det ju inga extrema temperaturer heller den tiden. Men under de två senaste veckorna har läget ändrats snabbt trots att vi inte fått nämnvärt med nederbörd. Det är främst de varma och blåsiga vädret under slutet av påskhelgen som tärt på både snön och tjälen. Nu vid dagens mätning var så gott som all snö borta och tjälen minskat med hälften sen senaste mätning. Så om vädret fortsätter på samma vis som den senaste veckan är nog tjälen borta vid nästa mätning den femtonde april.

Det var inte speciellt lätt att ta sig fram under dagens mätning. Ställvis hade det varit bra med hängslen åt stövlarna :) — Det var inte speciellt lätt att ta sig fram under dagens mätning. Ställvis hade det varit bra med hängslen åt stövlarna 🙂

I skogen hade det inte tinat så mycket ovanifrån och bara någon centimeter nerifrån men så hann det inte frysa så mycket heller då förna och mossa isolerar och jorden var varm efter den varma hösten.

På åkermark hade det nu tinat ca 10 centimeter ovanifrån och nästan lika mycket nerifrån så att tjäldjupet nu låg på en 37-38 centimeter från att som mest i slutet av januari ha varit 45-57 centimeter.

Länk till tidigare år om ni vill jämföra. 2015, 2014, 2013,

Påsk på TYKS.

De va som om det sa ritch i magen ca kl 03.00 för ungefär en vecka sedan. Min blindtarm sprack. Nog hade jag haft lite uppblåst mage och lite ont, men inte kunde det väl vara någonting värre? … trodde jag… Jag ringde och pratade med lite hälsocentraler, och jouren på tyksen, men, nja, ta en burana och se om det blir bättre… Inte visste jag vad det var, aldrig har jag haft ont i blindtarmen förut, så, sagt och gjort ända tills det sa pang och då var det bara att fara. Min smärttröskel är i högre laget och man pirrar inte över småsaker. Men nu var inte detta någon småsak, åtminstone inte efter att den sprack. Fort in och där fick jag vänta lite på operation, men sen har allt gått så att säga planenligt. Sprucken blindtarm och infektion i magen som grädde på moset.

Jag repar mej sakta. Kom hem för någon dag sedan. Men jag har ju varit hemifrån i en liten vecka. Fåren går inte att ställa i ”stand by läge”, dom ska ha mat ALLA dagar, lösningen heter pappa. Alltid när det är nåt extra eller händer nåt så är det han som får rycka in. Han har varit upp till fårhuset lite nu och då tidigare, så han va ganska insatt i vilka lamm som vill ha flaska, vilka som äter ur tutthink och så vidare… Mats kastade allt ur händerna där hemma i Geta och kom från Åland med första båt han rymdes med på, som förstärkning till allting. Så allt har löst sej sådär någorlunda hyggligt. Nu är det ”bara” återhämtning kvar. 3 veckor sjukskrivning och jag äter en hästkur som inte riktigt är snäll med vare sej magen eller mej, men det är bara att äta på och hoppas att den gör det den ska göra, även om munnen smakar som när man rensar ur en golvbrunn och huvudet känns som en övermogen avocado.

Det var den påsken det. Som tur är så behöver jag aldrig göra om den resan. Den enda blindtarm jag hade, den tog dom, och den är jag riktigt glad att nu vara utan också.

Tofsviporna kom

De första tofsviporna såg jag igår och idag då jag körde ut sista lasset över åkern så var det full rulle. Det är ännu snötäcke på åkern men i skogsbackarna är det barmark mot söder. Fastän det frös i natt så håller inte vintervägarna länge till för det är riktigt varmt i solen på eftermiddagarna.

Någon sorts rovfågel har jag hört flera dagar i rad men jag är en usel fågelskådare och vet inte vad det är frågan om. Några holkar för tornfalkar blir det inte här för jag gillar tofsviporna och sorkarna får föröka sej i lugn och ro – jag riskerar inte tofsviporna. För övrigt är det ett grymt kvitter tidigt på morgonen då jag går ut för att sätta på värmen till traktorn. Och koltrastarna har kommit. De plockade havtornsbär under busken vid garaget. Kalle koltrast dog tyvärr under köldperioden i januari så det är väl hans kusiner.

Solen skiner och det är egentligen för varmt för skogsarbete. Nu då processorn är ur bruk (egentligen är det lastaren som är sönder) så har jag kvistat och kapat för hand. Det tar tid och man blir genomsvettig i värmen. Det går åt mycket dricka nu.

Nu gäller det ännu att få ut asparna från Tallmosan. Upplagsplatsen ligger nämligen på sydsidan av ett skogsbryne och solen mjukar tidigt upp vägen. En mängd björk skall också köras ut men vägarna håller troligen ännu länge för den eftersom vägen är i skugga nästan hela dagen. Tiodygnsprognosen lovar minusgrader nästan alla nätter och då tar det tid innan skuggade vägar smälter.

Nybyggda enrummare för mesar.

Nu framåt vårkanten har man haft sällskap av diverse mesar under kaffepauserna som nyfiket kollat om det finns något ätbart i den medhavda matsäcken. Jag har nu inte haft med någon enkom fågelmat men bjudit dem på lite smulor från mina smörgåsar. Nära har dom kommit men riktigt så att dom äter ur handen har jag inte haft tid att vänta på. De smulor som jag lämnat på stubben efter pausen har dom nogsamt tagit hand om och bjudit på lite kvitter som tack.

Det är nån slags holkbyggarkampanj på gång och här töade det fram lite överblivna brädstumpar från hallbygget så jag tänkte att jag kunde bidra med några holkar jag också. Där jag avverkat i vinter finns en järnåldersled som upprätthålls av Malax museiförening och är i flitig användning sommartid. Kanske kunde det ytterligare förgylla tillvaron för besökarna om dom får höra lite fågelkvitter under vandringen så ett tiotal holkar ska jag ta dit då jag hämtar hem nästa flisvedslass. Det blev holkar för mesar och flugsnappare idag men kanske borde jag också fixa några med lite större hål för till exempel rödstjärt, den sjunger ju så vackert. Kanske kan några holkar decimera antalet myggor också 🙂

Det börjar kanske bli i senare laget att sätta upp några holkar för ugglor för bekämpande av sork och möss som jag noterat att det finns en hel del av både i skogen och på den gräsvallsåker jag har intill vandringsleden. Några havsörnar verkar också hålla till i området trots att det är en bra bit från stranden men deras bon har jag inte påträffat.

Det här är vad som behövs till mina holkar som är en modell med öppningsbar framsida för att underlätta rengöringen.

Speciellt svårt är det inte att bygga holkar men jag har en del småknep som kan vara värda att notera.

koppartråden (restbitar från elinstallationer) till upphängningen är hållbar, töjbar och skadar inte sågen om den råkar bli kvar i skogen. Holken hängs upp löst för att lätt kunna lyftas en gång per år då trädet blir grövre, för att holken inte ska glida ner är det bra med en kvist på baksidan av trädstammen.
taket får gå ett par centimeter ytterom baksidan för att ge lite distans mellan holk och trädstam. På så vis hålls holken lite torrare om det vid regn rinner vatten längs stammen. Holkens livslängd blir lite längre på så vis. Taket som också bör gå ytterom sidorna kan gärna beklädas med takfilt för att ytterligare förlänga hållbarheten.
spikarna som fungerar som gångjärn för den öppningsbara framsidan bör vara på samma höjd mittemot varandra så att det är lätt att öppna holken. Framsidan görs lite kortare så att en spik i bottenbrädet (som gärna får vara av lite tjockare virke) kan fungera som låsning för att undvika att framsidan öppnas i misstag.

Hitintills har jag noterat bland annat tofsvipor, lärkor, duvor, svanar, tranor och gäss så att våren är här är det bara att konstatera.

Slaskvåren börjar

Christer hann litet före mej med att konstatera att det finfina skogsvädret tagit slut och slaskvåren börjat. Även om vi haft slask flera gånger den här vintern så ser det ut som om det här är början till slutet på vintervädret. Ännu i förrgår var det fint på morgonen men sedan började snön smälta på eftermiddagen. Så det blev bråttom att få ut de sista stora asparna.

Vi hade ännu kvar två bålickar (bjässar) vid Ståbblaande (japp, det är EU:s officiella namn på åkern och betyder förstås Stubblandet). De blev kvar vid en gallring för 15-20 år sedan och skulle tas ”senare”. Nu var de nästan lika stora som årets Bålaträä dvs. 64 cm i diameter. Jag hade förväntat mej att det skulle bli en massa flisved då de brakade omkull men till all tur fick jag ned båda i smala öppningar i skogen.

Svärdet på motorsågen räckte inte till för att såga igenom de tjocka stammarna – det blev nån centimeter osågat i mitten. Stubbarna är intressanta för man ser att tillväxten varit enorm. Vissa årsringar är över en centimeter tjocka …

Av de två asparna blev det ett helt lass med tre meters bitar.

Nu är det slut på huggande av grövre virke men det finns en hel del kvar att reda upp och ta ut flisved. Där vi fällde de stora asparna finns det en matta med aspkvistar och den är på sina ställen nästan en meter tjock. Att röra sej där är ganska besvärligt – speciellt nu då kvistarna är hala. Man får säja som grannen Skooars Gusta då de frågade honom hur det är i skogen: ”Jaa – haaldär man int opa ti fall så haaldär man opa ti stiig opp” (Håller man inte på att falla så håller man på att stiga upp).

En början och ett slut.

Säsongsslut?

Det börjar vara till ändan med skogsföret, närmare tiotalet plusgrader och hård sydlig vind tär hårt på snön och isen i körspåren. Skulle det ha varit vindstilla hade det i de djupa skogarna tagit någon dag längre innan värmen fått effekt. Någon dag till borde väl föret ändå hålla även om det redan igår blev lite isbrytareffekt över körandet. Isen brast anefter jag körde framåt men tack vare god fart hann jag inte sjunka dit, det här var nu på ett dike där jag inte kört tidigare i vinter så det var inte lika djupt fruset som där jag packat till snön hela vintern. Jag körde ut det mesta igår men ett par lass har jag kvar i skogen och så har jag nog tänkt hinna hugga lite till också för att få ihop lite mera björkmassaved. Jag måste väl kolla med uppköparen om dom vill få ut virket innan menföret kommer och vägarna stängs för tyngre trafik. Vi får väl se……. nu idag var det så hård vind att det fanns bara en riktning plus minus 15° att fälla träden i så en del fick jag lämna då fällriktningen inte passade dessutom brast sågkeden mitt i allt så det blev att åka hem lite tidigare.

Vägen hade torkat upp bra i solen och blåsten så jag tog av kedjorna på framhjulen och lastade på ett lass flisved (skårved) för att ta hem då det nu gick utan att det stänker en massa sand och skit på fönster och ved. Att våren är på väg märker man speciellt när man hanterar björkarna, det är nästan så att man tycker att kraften håller på att gå ur en när man brosslar (plockar ihop) virket. Saven stiger och lassen blir tyngre för varje dag.

Ännu ett flisvedslass till upplaget för att torka över sommaren och till värme inkommande vinter.

Säsongstart!

Om det nu är lite oklart om det blir ett avslutande av skogsarbetet så är det ett faktum att odlingssäsongen har inletts. Vi har nämligen sått de första grönsaksfröna ikväll och gumman har också pillat ner lite blomfrön de senaste dagarna. Om några dagar har fröna grott och då skall också växthuset vara i ordning för att ta emot plantorna. Det är det nu inte som ni förstår när allt sitter i ett men det ska väl ordna sig även det, dagarna är ju lite längre nu så det är lättare att töja ut arbetsdagen något 🙂 Dessutom är det lättare att komma igång tidigare på morgonen nu efter att klockorna ställts om till sommartid.

Det börjar bli trångt i så- och groningsrummet där sådda purjo- och blomfrön står för att gro.