Sida 135 – Bondbloggen

Årsmötestider

Det är kanske inte precis ett vårtecken men i april så kommer årsmötena. Jag hann med nöd och näppe få ut det sista lasset från skogen så kom Fornminnesföreningens årsmöte. Det är en litet ovanlig förening för alla som bor i Hopenbackan, Söörneseendan, Mosabackan, Sjeggasbackan å Sminnsbackan är medlemmar. Jag vet inte om det ens är riktigt lagligt men det gör detsamma för vi har ingen medlemsavgift heller. Det var Sigge Strömberg som grundade föreningen att ta hand om Leikanlindån som är allmänning vid åbron och som han döpte om till Lekstrand. Där ordnades stora johannifester och skördefester med upp till tusen deltagare på 50-talet. Sedan förbjöd länsman festerna därför att det inte fanns parkeringsplatser och vi kunde inte bygga om en hel åker till parkering.

Efter en svacka på 80-talet efter Sigges död så tog en ny generation över och fornminnesföreningen är en livlig förening som också sköter om Hurtigs torp – ett av de bäst bevarade soldattorpen – och bysmedjan ”Smiddjån”. Årsmötet hålls av tradition hos Nissas och Beatrice bullar upp för oss tillsammans med Inga. Som man kan förvänta sej så är nästan alla i föreningen mina polokusiner (det finns kusiner, småkusiner, polokusiner och ludikusiner). Det mest typiska för fornminnesföreningen är de roliga mötena :-).

I dag har Gamla folkskolans vänner årsmöte. Det är den yngsta föreningen i byn och den grundades för att ta över och sköta om gamla folkskolan på byns allmänning. Huset är byggt 1899 och i prima skick. Stockarna är klingande hårda och doften av tallkåda sprider sej då man river bort skivorna. Värmesystemet är helt förnyat och rören till oljepannan i nya skolan avkapade. Nu sköter fyra värmepumpar och en kamin om uppvärmningen. En stor satsning som Åke Grandell (född och uppvuxen i det gamla skolhuset) betalade i sin helhet var att vi murade upp den gamla tegelpipan på nytt. Den revs av kommunen på 50-talet då nya skolan byggdes och man drog värmerör därifrån. Då var oljan billig – 10 penni per liter – men nu är det helt omöjligt att värma med olja så vi gick tillbaka till vedeldning.

De senaste dagarna har jag satt upp insulitskivor på väggarna i lärarens gamla arbetsrum. Det byggdes om till dusch- och tvättutrymme av kommunen men det rev vi bort och återställer arbetsrummet i nästan ursprungligt skick. Skivorna låg på golvet i ett par år eftersom vi hade köksbrand hemma hos oss och jag fick sätta två år på att bygga om stuvun och städa upp. Men nu ryckte jag upp mej och skruvade upp skivorna. Insulit (mjuka träfiberskivor) är ett ganska fantastiskt material som passar utmärkt till att isolera stockväggar eftersom skivorna följer stockväggens bukter mycket bra. Sedan klistrar vi grålumppapp i femtio centimeters rutor på skivorna och målar (eller tapetserar) väggarna.

Då arbetsrummet är färdigt så börjar skolhuset vara i ganska bra skick. Köket är renoverat och mötesrummet i fin form. Lilla salen skall ännu målas och slöjdsalen kan behöva målning också så småningom. Men allt fungerar. Vi invigde Hindersby biografteater i lilla salen för en månad sedan men det kom så mycket folk att de nästan satt utanpå varandra och nu flyttar vi biografen till stora slöjdsalen. Jag satte upp en filmduk (köpt billigt från eBay i Tyskland) på 2×3 meter där och hoppas att projektorn är tillräckligt ljusstark för den stora salen. Vi har omkring 160 timmar fina videoinspelningar från byn med gamla arbetsmetoder och historier.

Nästa söndag är det Hindersby-Bäckby Service AB:s bolagsstämma. Bolaget bildades för att sköta om handelslaget men är nu mest sysselsatt med att sköta om optofibernätet som byggdes år 2003. Till all tur blev vi inte att vänta på att ”nån annan” skulle bygga nät åt oss. Regeringen startade ett fint projekt Bredband 2015 som skulle ge snabba nät åt hela landet men det blev ett fullständigt misslyckande och nu skall de försöka på nytt (kick-off-möte den 14 april). Jag var med på förra ”kick-off”-mötet och kunde då genast konstatera att det inte skulle fungera så jag kan säga vavadejasa och jag tänker inte slösa mera tid på det nya projektet. I det här landet finns det nu ett fullständigt hopplöst system med byråkrati och marknadstalibanism (övertro att ”marknaden” skall sköta allting) som förhindrar all utveckling. Och samma politiker som skapat det här systemet börjar nu hoppa av.

Men HB Service AB har en bra ekonomi och ett fungerande nät. Underhållskostnaderna är nästan obefintliga så nu tar vi bort underhållsavgiften som obehövlig. De fullständigt okunniga teleoperatörerna försökte skrämma folk med att underhållet är tre gånger dyrare än byggkostnaderna vilket vi nu bevisat vara totalt felaktigt. Vi har dessutom mycket bra trådlöst nät här i byn av den orsaken att fibernätet sköter om den tunga trafiken och avbelastar det trådlösa nätet. Och visst behöver vi trådlöst nät i traktorer och fordon.

Så byn är i gott skick – speciellt sedan ungdomsföreningen fick nytt tak på det stora huset. Det går upp och det går ned men just nu ser det bra ut och man vågar väl visa sej på årsmötena.

Vi är på gång………

……vi är laddade, vi är tända, ….va det visst som Ledin sjöng 🙂

Förra veckan skrev jag om en början och ett slut och visst är vi på gång med ny säsong. Purjon står nu i växthuset och njuter av det soliga vädret. Och den har också fått sällskap av broccoli och sallat.

Vi står nu inför en hektisk period men det brukar mobiliseras resurser som man inte visste att man hade den här tiden på året. Hur som så ser vi med tillförsikt fram emot ny säsong . Man tror ju alltid den här tiden på året att i år blir det ett bättre år. Vädermässigt kan säsongen i alla fall svårligen bli sämre än ifjol.

Förra säsongen har vi ändå inte helt lagt bakom oss trots att vi är i full gång med den nya, Vi har lite rotfrukter och kål i lager och ikväll tog jag en promenad i det fina vädret för att kolla in läget för de palsternackor som lämnades oskördade i höstas. Normalt brukar dom klara sig ganska bra men den hårda kölden på snöfri mark i början av januari har fått mig att undra hur det skulle gå i vår. Så visst var det med spänning som jag tog spaden och började gräva. Till min förvåning såg åtminstone en del ut att ha klarat vintern, palsternackorna visade tydliga livstecken genom att små nya och gröna blad börjat skjuta fram ur jorden och har dom växtkraft så är dom nog i skick. Skörd blir det så fort marken torkat upp så pass att den bär traktorn. Alla hade inte klarat vintern men tillräckligt många för att skörd skall löna sig.

Fredagsmys i fickan.

Just som solen går ner och man ställer in sig för lite lugn och ro till kvällen och avnjuter kvällsvarden så kommer ett alarm-sms till telefon. ”Alarm Motor Skydd” visar displayen i telefon. Jaha va e de nu då, det är oftast flamvaktsalarm som kommer eftersom jag har det lite hårfint inställt -man vill ju inte få pannan full med obrunnen flis på grund av allt för stor marginal- men motorskyddsalarm skvallrar om att någonting kärvat. Konstaterar att motorskyddet för inmatningsskruven slagit ur, kvitterar och backar skruven lite och prövar på nytt, samma sak och nytt alarm 🙁

Jaha det är bara att gräva ur flisfickan för att kontrollera vad som fastnat. Jag som just höll på att fylla på mera flis men som tur var kallade frugan in mig på kvällschoklad så jag hade bara hunnit fylla på några frontlastarskopor. Tänkte fylla på mera men jag va hungrig så jag hörsammade kallelsen nästan genast för ovanlighetens skull. Nåja det är inte lätt att gräva i flisen, fick en del med spaden men resten krafsade jag ur för hand. En kvart senare hade jag nått botten av behållaren.

Finns lättare material än grov träflis att gräva i.

Och det här är vad jag hittade inklämt mellan inmatningsröret och inmatningsskruven.

Normalt brukar jag mest elda skogsflis från egen skog men då det är lite knappt med torkad vara så tänkte jag testa lite återvinningsflis för att se hur den fungerar i min anläggning. Återvinningsflisen är krossad och inte tuggad så den är lite grövre och kan innehålla lite ett som annat. Det ser man bland annat som lite mera slaggbildning i brännhuvudet. Järnföremål borde det ändå inte innehålla i någon större grad eftersom flisen körs igenom magnet i samband med krossandet. Den här biten verkar ändå på nåt vis slunkit igenom magneten utan att fastna. Lite spik och någon mindre bult har jag hittat i askan men dom stör inte inmatningen destomera men den här var för stor och för stadig för att rymmas i inmatningsröret.

Säg sen den olycka som kommer ensam!

När jag skulle starta upp igen märkte jag att inmatningsskruven inte var i rätt läge och vid närmare granskning noterades att ”huset” till kullagret hade spruckit så lagret höll på att komma ut.

Just så det var ju typiskt! Ni som följt med oss bloggare en tid har säkert tidigare fått läsa om hur det mesta går sönder efter stängningsdags på fredagarna. Och var får man tag på ett nytt lager klockan halv nio en fredagkväll? Nu är det ju inte längre hård vinter men visst skulle det bli lite svalt i huset om pannan är kall över veckoslutet, för att inte tala om de små plantorna i växthuset, väderprognosen utlovar ändå svag frost de närmaste nätterna.

Men sen kom jag att tänka på att jag har lite skrot kvar efter branden och trots frugans vädjan om att göra mig av med ”avfallet” så står den brunna flisfickan kvar i rian och det visade sig att lagret på den var i skick……… den som spar han har 🙂

Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.

Efter en knapp timmes skruvande är så ordningen återställd och värmen på i pannan. Men kanske blir det inte mera experimenterande med återvinningsflis även om den visade sig värma bra.

Skogshasi 2016

I dag körde jag ut sista lasset (utom flisveden) så nu är skogsvintern för i år officiellt avslutad. Föret är ännu utmärkt där det är skugga. Isen ligger tjock på vägen under kvistarna. Det fanns till och med så mycket snö att jag fick söka efter det virke som vi avverkade före snön kom.

Det intressanta bildformatet beror på att jag höll kameran snett då jag lutade mej ut ur traktorn. Bilden är från i förrgår men här i skuggan har snön inte smält så mycket än. Men det lär gå fort för nu blir det varmt både natt och dag.

I kväll regnade det och jag var ganska nöjd med att ha fått ut virket för nu blir det ett elände att köra i våt lera. Och det var på tiden att få undan skogsarbetet. Jag har lämnat en massa saker ogjorda här hemma som jag nu måste ta itu med.

Det var inte någon bra skogsvinter även om vägarna höll ganska bra. Gallringen av björkarna i ungskogen blev på hälft. Men möjligen fortsätter jag om det kommer nån kall natt – och det kan det göra ännu i april. Och så skall ett par lass flisved köras ut även om man kan göra det ännu i juli. Ett problem är massorna av ris och kvistar som ligger på åkern bakom husen där vi fällde en mängd stora granar. De måste brännas förrän vi kan så.

Nu blir det att börja fundera på vårsådden och jag tror jag börjar med att göra exportkontrakt för fodervete. Man får hoppas att det växer nånting på åkrarna i år också …

Skogshasi betyder ordagrant ”skogshare” men betydelsen är en annan – se Hasi -äntligen !

Trevlig trötthet

Det har varit bråttom med att få ut virket ur skogen men nu har jag bara ett par lass kvar. Bloggandet har lidit för på morgonen har jag för bråttom ut till skogen medan det är frost och på kvällen har jag tid men somnar över tangentbordet. Efter det att lastaren (för processorn) gick sönder har det varit mest arbete med motorsågen och man är ganska så trött då man kommer hem. Efter att ha ätit är det bara att lägga sej på soffan.

Men det finns olika sorters trötthet. Det känns fint att få sträcka ut sej efter en hel dag i skogen. Nån sömnmedicin behövs inte – inte ens TV som annars fungerar utmärkt som sömnmedel :-). Kroppsarbete fungerar för mej mycket bättre. Men jag har också varit med om psykisk trötthet medan jag jobbade i Otnäs (35 år). Det var skrivbordsarbete och ganska krävande teoretisk forskning. Att sätta sej in i abstrakta system betyder hård koncentration under lång tid och till slut snurrar teoremen i skallen dag och natt.

I 30-årsåldern jobbade jag till klockan 02:10 (då gick sista bussen från Otnäs in till staden där vi hade vår bostad). Det gick inte bra i längden för jag var helt utmattad men kunde inte sova. Till sist insåg jag att det inte blir till nånting och åkte hem till Hindersby och jordbruksarbetet. Det visade sej att det var bästa sömnmedicinen för hårt kroppsarbete tömde skallen effektivt och man tänkte inte på mycket annat än att lägga sej raklång. Tekniska högskolan underlättade återhämtningen med sina korta arbetsförhållanden som den ju är beryktad för. Jag har fått sparken omkring 35 gånger därifrån. Och då blev det jordbruks- och skogsarbete i stället så gott som varje år.

Det är inget ”lätt” arbete att jobba vid ett skrivbord även om det inte är fysiskt tungt. Jag föredrar åtminstone att jobba i skog och på åker – också utan maskiner. Människan är inte skapt att sitta hela sitt liv. Förstås kan man jogga och gå på gym men det har jag liksom gratis här i skogen.

Vi skämtar ibland att man borde erbjuda stressade stadsbor jobb i skogen – men det blir dyrt för dem för inte tar man emot en bunt klåpare helt gratis. Dessutom hugger de förstås sej i benen och det skall vara försäkringar och utbildnings- och stödpersonal och hela köret … Det är ju ingen ny tanke. Jag lästa om en företagare som byggt enkla kojor i skogen och hyr ut dem åt rika knösar för jättesummor. Och de är fullbokade med all sorters celebriteter som vill leva en tid så enkelt som möjligt utan nån som helst komfort och elektronik. Helt förståeligt. Det som saknades där är ju det hårda arbetet.

Visst kan man bli utmattad och stressad också av bondearbetet. Särskilt om man inte hinner med allt som borde göras och allt bara hopar sej. Men i stora drag så lever vi ett fint liv. Pengar har vi inte men pengar har inget värde – bara det man kan få för dem. Och får man det utan pengar så är det bara bättre. Att göra allt själv ger förutom allmän tillfredsställelse också god sömn.

Beroendeframkallande arbete.

Det är svårt att slita sig från skogsarbetet nu, flera dagar har jag tänkt att i morgon får det vara sista dagen men så när man gallrat en figur konstaterar man att där borta borde det också glesas ut lite så det blir nog en dag till och så en till å en till…… Bara för att det är så roligt att få ”heimane i skick”. Sen är det kanske lite som med skidträningen att när man väl kommit igång så är det något kroppen börjar fordra för att må bra, frisk skogsluft om än något motorsågsavgasblandad och motion är aldrig fel 🙂

Föret håller än och jag kör gränsle över dikena trots att isen nu börjar smälta och det ställvis är ofruset men med tungan rätt i mun och måttliga lass så har jag hittills (peppar, peppar) klarat mig från fastkörningar. Har ca 150 meter dikeslinje kvar att röja och det tar inte så lång stund men då man inte kan hålla sig från att gallra samtidigt så blir det lite mera material att ta hand om. Att man inte kan hålla sig från att åka till skogen innebär tyvärr att allt här hemma lämnar ogjort och förberedelserna för odlingssäsongen på slarv.

En och annan holk hinner man också hänga upp :) — En och annan holk hinner man också hänga upp 🙂

Riktad fällning.

Mest är det yngre träd och undertryckta exemplar som tas bort men ibland hittar man nåt större träd så kallad överståndare att ta bort och då gäller det att sikta rätt för att undvika att de mindre träden slås sönder och visst känns det bra då trädet faller exakt dit man siktar. De senaste dagarna har det varit nästan vindstilla så det underlättar ju fällningen.

En 23,2 meter lång hundraåring har fallit rätt. — En 23,2 meter lång hundraåring har fallit utan att skada rågrannens bestånd.

Jag tänker göra ett nytt försök med att förnya fasaden på bostadshuset, ”tattarmarmorn” (mineritplattorna) börjar se slitna ut och skall bytas ut mot brädbeklädnad så jag söker tätvuxna småkvistiga granar för ändamålet. Jag skrev ett nytt försök för jag har redan en gång tidigare sågat fasadbräder som målades med oljefärg, tyvärr hade jag staplat in dom i hallen i väntan på montering så dom gick upp i rök när hallen brann.