Det blir inte alltid som man tänkt sig

Som Ni säkert har sett så var tanken att vi Bondbloggare skulle spela in en liten julhälsning och lägga upp här på bloggen. Låter enkelt i teorin men visade sig för vissa av oss – nämligen mig-  att bli en övermäktig uppgift. Videon spelades in med en Samsung telefon och skulle sen spridas över världen via en Mac och redan där föll jag på tröskeln och stötte mig. Det visade sig vara överkurs för bondförnuftet att flytta videon från telefon till datorn. Därför blev det ingen hälsning från Yttermark – ja eller åtminstone ingen levande hälsning. Det får istället bli en stillbild över upplägget, och jag får säga som dom sa på Shell i tiderna – det är ju tanken som räknas.

20141225_124302

Med denna bild får jag alltså önska alla bloggläsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Det är imponerande att det fortfarande finns de som vill och orkar följa med våra förehavanden. Imponerande och roligt.

Från detta till något annat. Eftersom jag inte lyckades på julafton med videon så är detta inlagt på juldagsförmiddagen då jag redan som alla andra hunnit öppna mina julklappar. Ett paket med mitt namn på innehöll boken Österbottniska Lustresor av Ny- och Herrgård. En riktigt fin bok, men det som jag genast stannade för var kapitlet om Mats Holmqvist från Karleby – känd för de flesta från Wasa Teater. Hans tankar om vår värld och vår framtid är så på pricken överensstämmande med vad jag anser är konceptet för en bättre värld. Tyvärr har jag inte kunskap eller ork att ge mig in i den ekologiska värld han företräder, man att vara imponerad – det kostar jag på mig att vara. Att han sen – i enkelt sammandrag – också ondgör sig över det i mitt huvud ohanterbara vansinnet att bygga Prismor och andra K-atastrofmarketar på användbar odlingsjord gör mig bara än mer säker på att han hittat den rätta vägen.

Eller som Mats själv säger i boken – ”Matjord är det vackraste ord jag vet”. Har aldrig själv formulerat den tanken, men gillar den – det gör jag.

Skaffa boken – läs hela. Den var riktigt bra.

Med hopp om att inga nya varuhus skall byggas på matjord önskar jag alla ett Gott Nytt 2015 och visst skall vi efter bästa förmåga bruka våra åkrar även nästa år.

Fjärrunderhåll (problem)

Jag skulle så gärna ha skrivit om mitt fina fjärrunderhåll ifråga om flispannan men det gick i putten. Det var bråttom att få igång fjärrstyrningen till flistvinnaren förrän vi åkte till Sverige för en vecka sedan. Och då gav förstås ackun till flislarmet upp. Inget ovanligt och jag hade redan förberett mej på att byta den ynkliga lilla biten till en ordentlig bilackumulator. Det gjorde jag men inte började det fungera. Så jag bråkade med eländet så länge att jag inte hann få igång fjärrstyrningen.

Sedan på söndagen så gick strömmen på grund av blåsten. Då var vi redan i Medåker men brorsan var i Hindersby och kunde tända i pannan efter strömavbrottet. Det var i grevens tid för eldboet höll på att fyllas med flis. I vanliga fall hade jag kunnat stänga matningen över nätet men nu var styrningen kopplad till samma acku och fungerade inte.

Givetvis kraschade fibernätet också men brorsonen som sysslar med datateknik kunde starta upp det på nytt. En nätdel hade i alla fall gått sönder så litet reparationer finns ännu att göra bara jag får reservdelar. Men är det inte typiskt att allt går fint i flera år och så fort man åker utomlands så blir det problem med allt … Tur i oturen var att det fanns folk på plats som kunde fixa det värsta.

Med kameran i pannrummet kunde jag följa med vad där hände:

pannrum_vlcsnap-2014-12-20-11h28m29s829

Genom fönstret kan man se flisen.

Nåja, då vi kommit hem och jag började se på elektroniken i lugn och ro så märkte jag att enda felet var att jag hade för bråttom då jag skulle återställa alarmet. Allt fungerade fint då jag tryckt på knappen.

I alla fall visade resan på nödvändigheten att kunna stänga av pannan över nätet. Om inte brorsan hade varit i Hindersby så hade vi hittat flismataren utanför väggen då vi kommit hem. Och kanske jag borde fundera på automatisk tändning också.

Litet värmearbeten har jag ännu kvar. En del slingor har dålig cirkulation så jag måste koppla dem till vattenledningen och spola med 10 bars tryck. I värsta fall måste batteriventilerna montera bort och göras rena. Det gjorde jag i stuvun och där är cirkulationen bra.

Sedan blir det äntligen skogsarbete (först utmed åkerlaggarna) för nu skall det bli kallt ! Hoppas bara på mycket litet snö.

 

Underhåll.

Så här på slutrakan av odlingssäsongen tar underhållsperioden vid. Det viktigaste underhållet måste man ju naturligtvis ta hand om an efter att det uppenbarar sig men en del lappas med ståltråd och silvertejp för att senare repareras grundligare. Det är sen tacksamt om hösten är lång och varm så att det finns tid att ta hand om problemen innan maskinerna stuvas in för vintern. Blir det bråttom med instuvandet är risken stor att reparationerna är ogjorda när maskin skall tas i bruk nästa säsong. Nu har det varit tacksamt varmt men ack så mörkt men det finns ju tack och lov pannlampa att ta till. Vet inte hur man klarade sig utan tidigare men drar mig till minnes att man nog höll i lampan med munnen så att man blev öm i käften och fick kräkningsreflexer.

Oljebyten hör till de underhållsåtgärder som görs enligt antalet driftstimmar.
Oljebyten hör till de underhållsåtgärder som görs enligt antalet driftstimmar.

Slangen till bevattningsmaskin skadades av snöskotermedar vintern 2010 då jag i brådskan med återuppbyggnaden av hallen inte hann få bort den innan vintern. Den har nu börjat läcka men tro det eller ej så håller den tätt med hjälp av silver tejp. Helt klart borde väl en grundligare reparation göras även här men vet inte hur det bäst ska gå till, eventuellt blir det att byta hela slangen på 300 meter.

Allt går tydligen att åtminstone för stunden fixa med silvertejp må så vara att det sen som i det här fallet går åt en halv rulle.
Allt går tydligen att åtminstone för stunden fixa med silvertejp må så vara att det sen som i det här fallet går åt en halv rulle.

 

Personligt underhåll.

Det är inte bara maskinerna som behöver underhållas. Det uppstår ett och annat slitage och haveri på kroppen också. Lyckligtvis i år inga stora saker men jag råkade sätta foten på en rörbit i garaget när jag hämtade verktygsbacken för att underhålla morotsupptagaren. För att inte ramla omkull tog jag stöd med verktygsbacken mot golvet men råkade få pekfingret i kläm mellan backens handtag. Då jag lade hela kroppstyngden på handen så blev belastningen så stor att nånting gick sönder, vet inte om det är leden eller om fingret gick av. Det här skedde för ett par månader sen men då det var bråttom med skörden tog jag mig inte tid att uppsöka läkare. Det brukar ju gå om av sig själv så småningom. Det här verkar nu bli lite långvarigare krämpa än jag först väntat och fast det inte längre smärtar så värst så är det lite besvärligt då kraften i fingerändan inte är vad den varit. Nu är det ju lite bättre om tid så jag slog faktiskt upp numret till hälsostation för att se om de kan göra något. Samtidigt som jag sökte telefonnumret satt jag och såg på fingret, kanske ser det inte så farligt ut längre kanske jag väntar lite till för att se om det går om av sig själv. Känns ju lite löjligt att uppta en läkares dyrbara tid om det ändå inte är något sönder. Beslöt hur som helst att vänta lite till. Det är ju inte längre så svullet men visst är fingerändan fortfarande lite lös?