Smörbrist.

Onsdagskvällarna är vikta för vattengymnastik tillsammans med hurtiga yrkesbröder och -systrar arrangerat av Folkhälsan, man måste ju röra på sig lite för att hålla sig i form :). Denna onsdagskväll blev det sålunda en tur till bassängen i Smedsby.
Frugan deltar också och på hemvägen menade hon att kylskåpet fordrar lite påfyllning så vi styrde in till den nattöppna butiken vid rondellen. Mjölk och smör hörde till det som behövdes men verkar numera höra till kategorin bristvaror. Nåjaa, 2 mjölkpaket fanns i alla fall kvar så mjölk till morgongröten fick vi men smörögat får jag nog klara mig utan i morgon ty inte ett enda smörpaket fanns kvar. På smörets plats fanns i stället ett meddelande från mejeriet där man beklagade att man på grund av råvarubrist inte kunde leverera smör.

Hur har det nu blivit så här? Börjar ju snart likna efterkrigstidens brist på varor? Det är ju inte så länge sen man ojade sig över det finländska smörberget. Minns också en diskussion några beslutsfattare emellan vid tiden för EG-anslutningen då mjölköverskottet skulle minskas genom att slakta korna, samtidigt var det brist på kalvkött så kalvköttsproduktion kunde man satsa på. Men HALLÅ, varifrån trodde man att kalvarna kom?

Många mjölkproducenter har hörsammat uppmaningen, däribland vår egen Bondbloggs-Mats, och jag förstår dem. Mats lyfte nyligen på hatten för oss trädgårdsproducenter i en kommentar men jag måste nog meddela att jag högaktningsfullt viftar med mössan åt djurproducenterna som dagligen, vardag som helgdag tar hand om sina djur.
Även om jag inte själv har kor så är dom inte helt obekanta för mig, mina föräldrar hade nämligen kor fram till 1978. Jag deltog ibland i arbetet i ladugården och även om Snövit, Majros och dom andra korna gav så mycket positiv respons på skötseln (välskötta kor har ju så snälla ögon) så behövs det också bra betalt för mjölken för att motivera till fortsatt produktion. För jag antar att det är därför som många mjölkproducenter avslutat mjölkproduktionen då ersättningen inte motsvarat de uppoffringar som krävts.

Nåväl, kanske det nu blir ändring på detta? Läste nämligen nyligen en notis om att Livsmedelsindustriförbundet aviserar förhöjda matpriser nästa år på grund av att råvarornas pris stiger. Och det är väl vi bönder som står för råvarorna och därmed borde få ta del av prisförhöjningen? Hur som helst så borde något ske snabbt för annars är det snart inte enbart mjölk och smör det är brist på, att höja produktionen är nämligen inte gjort i en handvändning!

Kanske blir man ännu tvungen att skaffa sig en ko för det tyckte också min mormor då hon vid ett besök i grönsakslandet förbarmade sig över alla växtrester som vi lämnade efter oss på åkern ”Noo sko ni behöv ha i koo tå ni har så de mytji maat”.

Rypsgris?

Nu skall jag börja fråga… Jag skulle handla, men …

Va e de här egentligen? Rypsgris? Majskyckling?

Jag kan sen bli iiiirrrriterad när jag tänkt köpa griskött och så står det som en ”slogan” och som någonting positivt, att dehär, de är minsann RYPSGRIS!!!

Jag vill inte ha nån rypsgris!!! Sorry, grisbönder, men så länge det görs reklam och tutas ut att det är rypsgris så får de va. Punkt. Jag vill ha riktig gris, inte något rypsblajsk som jag inte vet vad det är.

Men, vad är detta rypsgris? En gris som blivit itotad ryps hela livet? Kanske låter fint och bra, men i mina öron låter det löst och sladdrigt.

Samma sak med majskycklingen. Jag fick förklarat för mej en gång att det är kyckling som fått mer majs i sin kost och därför smakar bättre, har finare färg i köttet osv osv… Nu vet inte jag om det stämmer, och varför vet jag då inte det, jo, därför att paketen det står majskyckling på köper inte jag. Sorry alla majskycklinguppfödare, men, ”thats it”.

Varför är det så här då? Varför räcker det inte att det heter griskött och kyckling?

Är det för att det går att klämma någon euro mer av konsumenten om det låter tjusigt?

Fast det egentligen kan vara så att en rypsgris inte alls har en kost baserad på ryps, utan fått lite, lite extra ryps i maten, eller för att kycklingen fått lite, lite extra majs?

Jag vet inte? Någon som vet?

Skörden fortsätter.

Skörden av återstående grödor fortsätter och nu är förhållandena de bästa de varit sen jag började skörda till lagret. Torrare börjar det också bli efter flera dagars uppehållsväder och igår var det +10 grader varmt. Tyvärr är dagslängden eller den ljusa delen av dygnet inte speciellt lång numera och att skörda i mörker känns inte tilltalande efter att ha hållit på så här länge. Ännu finns det rum i lagret så vi (mestadels frugan och jag) ”mårar å påå” (jobbar vidare). Morötternas blast börjar bli så pass svag nu att vi är tvungen att plocka rent för hand efter maskin så dagsskördemängderna är just inte större än vad vi normalt skördar på en timme men motsvarar i alla fall en veckas försäljning så för varje dag förlänger vi tillgången på morötter med en vecka. Allhelgonahelgen gick också i arbetets tecken förutom en paus på lördagskvällen då vi besökte Eriks grav för att byta ut sommarblommorna mot mossa och ris samt tända ljus. Fuchsian blommade ännu, också det ett bevis på hur varmt det varit i höst.
I går kände vi för lite variation i arbetet och fick också hjälp av flickorna en stund så vi skördade in den återstående rotsellerin, så nu kan också den strykas från ”kvar att skörda” -listan. Ännu återstår lite brysselkål, grönkål, purjo, kålrot, morot, palsternacka och persilja så vi jobbar vidare så länge vädret tillåter och orken räcker. Rotsellerin var av den bästa kvalitet jag någonsin skördat, frisk och stor, medelvikten har nog ökat med närmare 100 gram per styck sedan början av oktober.
Tog också lite bilder men datorn ville inte känna igen kameran vid nedladdningen så dem får vi spara till en annan gång.

Nu i morgom är det lite kyligare och dimmigt men så fort det ljusnar lite fortsätter vi med morotsskörden, idag har vi dessutom förstärkning av en praktikant från trädgårdsskolan så kanske det blir någon låda till i lagret. 🙂

Handskörd av rotselleri.
Rotselleri anno 2011

Lugnet

Överraskade mig själv här om dagen att få en helt ny tanke i huvudet, som jag fakstisk inte kan minnas att har existerat på mycket länge.

Vi blev färdiga med plöjningen och kultiveringen på fredag förmiddag. Jag började därefter att tvätta en hel del maskiner som skulle tvättas, smörjas och ställas in i maskinhallen för vinterförvaring. Det var en hel del arbete med det. Då jag var färdig med plogen och skulle ställa den framför maskinhallen för smörjning, slog det mig – och nu då? Tar stressen lite ”piano” emellanåt? Det är första gången på 6 år som jag kan se att ett arbete tar slut och det blir en lugnare period.

Förr – då vi hade djur, var det att gå på i ett, 365 dagar i året, utan semester. Då vårbruket var över, var det aktuellt för en avdelningstvätt i svinhuset. Då höstbruket var över, så var det aktuellt för en avdelningstvätt. Vi tvättade i genomsnitt en avdelning per månad. Däremellan vägde vi grisarna alla måndagar, skickade slakt på tisdag eller torsdag.

Det är väldigt länge sedan jag har kunnat luta tillbaka och känna LUGN och RO.

Nej arbetet tar inte slut, det behöver ni inte vara rädda för. Nu blir det tid för andra saker, sådant som har legat på ”is” i några år.

Rådjursmat…

…men inte riktigt allt ändå… En titt i kinakålslagret…

kinakålslagret

Lagret var lagom stort i förhållande till årets kålmängd 😉

Det är inte alla kålplantor som kommer ända hit, en kålplanta kan någon mörk natt ”förvandlas” till rådjursmat också…

Rådjursmat

En avgnavd kålplanta. Dessa förmårrade små fyrbenta skogsdjur tycker jag verkligen inte om, i alla fall inte när de står och äter kål i kållandet. Men i år må det vara hänt, lagret blev fullt. 🙂