Nya fåror

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag nöjet att lära mej använda en för mej ny plog i höst. Dessutom får jag i år plöja på marker jag inte är så bekant med. Grannen Jonas och jag kommer att intensifiera vårt  samarbete och som ett led i det kommer jag att plöja åt honom. Det betyder att jag får stifta bekantskap med nya jordfasta stenar och brunnar som man borde lägga på minnet. Att köra på en stenbumling eller ett brunnslock i full fart kan nämligen ställa till med en hel del skada på plog och traktor och i värsta fall t.o.m. på föraren. Eftersom just minnet inte direkt hör till mina mest utvecklade egenskaper har jag tagit hjälp av en vanlig gps-navigator. När det skräller i plogen och jag förstår att jag kört på en sten märker jag ut platsen på navigatorn och sparar den. På så vis kan jag ju nästa år när jag återkommer till samma skifte påminna mej om var stenarna finns och var man borde vara extra försiktig.

Fast det förutsätter förstås att man kommer ihåg navigatorn…. 🙂

Skyll dej själv! Från andra sidan…

Precis som om det var vårt fel!?!?

Nej nog kan jag bli så irriterad! Det hände i här i veckan… Det var inte mitt fel!

Efter att matte schasat ut oss ur ”bollhavshagen” så tänkte jag att nog ska hon få veta minsann va jag tycker om de där gapande och grälandet på oss, så jag ställde mej mitt på vägen och redde minsann ut ett som annat för henne:

Skyll dej själv om du lämnar båda grindarna öppna! Va trodde du egentligen? Att vi skulle gå förbi och låta bli att smaka på årets ensilagebalar? Nej hååhhå… Skyll dej själv, det var ju riktigt som om du bjöd in oss när du lämnade grindarna öppna! När gick du senast förbi en uteservering med lasagnen framställd med gaffel och kniv när du bara fått gammal skåpmat på någon månad. Okay, gröngräset är helt ok, men när det står stinna doftande ensilagebalar helt öppet, varför skulle vi inte smaka på dom? Jag bara undrar??? Å så mårrade du fram, i en röra ord hämtade djupt underifrån i ditt ordförråd, att vi eventuellt skulle ha fått smaka på EN boll… PÖÖHH!!! Hur hade du tänkt dej att vi alla skulle ha rymmas kring EN boll? Vi var ju inte direkt bara jag och Ballerina, det finns liksom 31 till som var lika nyfikna hur det skulle smaka… Jag bara undrar…

Ungefär så redde jag ut för henne. Dessutom kom hon sen med sitt gröna åbäke till traktor och tutade åt mej… Okay, jag stod mitt på vägen. Än sen då…

Men att tuta, det skriker så i öronen… Min hörsel är inte så bra mer, så mej gjorde det inget, men de andra blev ju rädda och skenade iväg och då blev jag riktigt förgrymmad. Så jag stod kvar. Tittade lite snett förbi… Jag såg nog i ögonvrån att hon grälade på mej där inifrån hytten, men jag tänkte att nu får du nog stiga ut och be om ursäkt innan jag flyttar på mej. Ut kom hon nog minsann, men någå värst ödmjuk var hon inte i sitt ordval…

Jag gick sakta bort till dom andra för kommer man på kant med matte får man stå inne i fårhuset nån vecka i arrest, och det har jag ingen lust med, just nu i alla fall. Sen när det kommer snö kan jag nog tänka mej att gå in, men det är då det…

Nåja, kanske hon fattar att man får skylla sej själv. I alla fall har grinden varit stängd

Jag heter Breda och kan intyga att årets ensilagebalar är helt ok ;–)

Succé!

Torsdagens taitaja-tävlingar gick verkligen bra! Vår uppgift åt lagen var att identifiera de fyra sädesslagen vi hade med, det vill säga korn, vete, havre och råg. Den andra uppgiften var att göra ett grobarhetstest enligt anvisning. Allt som allt var det 12 lag med från olika skolor, bland annat från ’mitt’ högstadie. Dock var det uppdelat så att alla linjer hade två stationer, så jag och Michaela hade bara sex lag och pojkarna hade sex lag. Men såklart hade vi ju samma uppgift åt alla lag. Vår uppgift var kanske inte den lättaste, men man borde ju nog kunna de sädesslag man äter nästan alla dagar. Och att följa anvisningar som är nedskrivna är heller inget problem bara man läser ordentligt. Tyvärr fanns det nog såna som bommade helt ibland, men en tävling är en tävling. Mycket roligt var det i alla fall så kanske det blir nästa år också. Vi fick till och med beröm från de som höll tävlingen att vi varit duktiga domare. Det gjorde att det kändes mycket mer värt, när man fick lite uppskattning! 🙂

På skoljordbruket så håller vi på och städar upp efter den mest intensiva perioden. Allt ska tvättas och servas och allt ska vara i skick, helt enkelt. Händer inte så mycket speciellt för tillfället.

Persilja.

Stor del av dagen har gått åt att skörda in persilja till lager. Nu är den ljusa tiden kort så den delen av dagen viks för återstående åkerarbeten medan förpackning av grönsaker för försäljning görs mest kvällstid. Det blev lite sent innan vi kom igång med kvällskiftet så jag är tacksam för den hjälp som våra flickor bjöd oss ikväll för trots det så närmade sig klockan midnatt innan vi hade så pass mycket klart att vi kunde ta kväll. Ville få så mycket som möjligt av morgondagens leveranser gjorda då vårt barnbarn Ines har öronvärk och feber så Rosmarie blir säkert tvungen att stanna hemma även i morgon.
Persiljan är fortfarande i gott skick då den har förskonats från nattfroster. Den vi nu skär till lager kommer att packas senare i vinter när det inte längre är möjligt att skörda direkt från åkern. Jag odlar både krusbladig och slätbladig persilja, den krusbladiga är dock populärare men den slätbladiga brukar också duga sen när den krusbladiga är slutsåld. Den slätbladiga håller nämligen bättre i lager, men hur som helst så är det viktigt att endast friska och torra plantor skördas till lagret. Wunderbaum-effekten är ju hög i persiljan så nu doftar kläder och händer ljuvligt gott och musklerna blir säkert stålhårda efter all järn och vitaminer som man fått i sig idag. Det vill ju gärna bli så att man fungerar som avfallskvarn då mycket av det som putsas bort hamnar i munnen 🙂

Ovanligt varmt för årstiden har det varit även idag och ännu nu vid midnatt när jag gick över gården blåste en +10-gradig varm vind. Det bådar gott för morgondagens skördearbete då även uppehåll i flera dagar utlovats 🙂

Dendär kinakålen…

Jaa,, den där kinakålen, nu är den sedan nån vecka inne i kyllager. Där får den vara tills den skall putsas ut, men då kommer vi antagligen att skriva 2012 i almanackan.

Att skära in kålen tar sin lilla tid. Varje huvud skall skäras av för hand.

Här skär Mats av en kål…

De yttersta bladen tas bort och sen när den är ”5 före sådan den ser ut i butiken” sätter man den i häcken. Några extrablad lämnas kvar på huvudet. De skyddar själva huvudet mot tryck och småskavanker. De bladen putsar man bort sedan när man putsar kålen ur lagret.

Här är det Mats, och Mats mormor Göta som skär kål. Göta är 80+ men gillar att grejja på. Kålen är lugnare att skörda än tex. potatisen. På potatismaskinen går det i ett snabbare, konstant tempo, det är mer stressande. Kålskärandet får man ta i sin egen takt, men är på ett sätt tyngre när man skall kröka rygg för varje kålhuvud man skär av. För och nackdelar med allt…

Det tar tid att skörda kålen, det är ett traskande fram och tillbaka till och från häcken, och sen skall de köras in i lagret, men det där traskande… Att gå omkring i en åker dag ut och dag in, där jorden har en perfekt struktur för att klidda så mycket som möjligt kring stövlarna. Ibland känns det som om man har gjutit fast stövlarna i cementkakor, så man måste gå bredbent för att få fötterna att gå om varandra… Tar man upp en jordklump och kramar till den lite går det att kasta den som en tennisboll. Som tur va, var det någorlunda hyggligt väder medan kålen skulle in i år, så de värsta tennisbolls och vällingstadiet infann sej inte riktigt. Tacksamt för kålskäraren.

Huvudkålen skördad.

Idag har man så äran att sträcka över ytterligare ett par produkter i ”kvar att skörda” -listan. Vit-, Röd- och Savoykålen fick vi skördad idag, eller egentligen så var det frugan som hade äran att avsluta huvudkålsskörden då jag fick besök av dikesentrepenören som håller på med skogsdikesrensningen. Ett dike som går eller borde gå i rån mellan mig och grannen har i en tidigare grävning hamnat ca 1½ meter in på min sida av rån. Jag hade kommit överens med grannen att vi nu i samband med rensningen flyttar diket till sin rätta plats så nu blev det aktuellt att staka ut rån till hjälp åt grävmaskinsföraren. Hade väntat grävaren först på måndag så det blev att hastigt kalla in grannen för kontroll av stakningen som vi egentligen tänkte göra på söndag. Rår är något väldigt heligt för oss bönder och dem bör man nog gemensamt med grannen märka ut så att alla är överens om att de är på rätt plats.

Att det blev kålen som nu skördades klar berodde på att nattens 8 mm regn satte stopp för rotfruktsskörden. Kålen växer ju ovan jordytan så den kan man nog skörda i de flesta väder blott man kommer fram med vagn och traktor. Och det gör vi trots regnet och den mjuka marken, det gäller bara att sätta lämpliga lass. Spårbildningen fick i alla fall grävmaskinsentrepenören att meddela att det visst finns flak som går på breda gummilarvband också och som flyter mycket bättre än vanliga släpvagnar. Så är det bevisligen ty grävmaskin lämnade inga spår trots sin höga vikt men så var den också utrustad med breda larvband.

Vad gäller den fortsatta rotfruktsskörden är vi nog nu helt utelämnade åt vädrets makter. Några dagar med uppehåll och gärna torr vind är vad som fordras innan den kan fortsätta. Och naturligtvis skall det också vara plusgrader, ju fler dess bättre. Temperaturen klagar jag dock inte på, det har varit ovanligt varmt i höst. Kan inte dra mig till minnes en höst med så få frostnätter som i år och de få nätter vi har haft nattfrost har den varit mild dessutom.