16 mars, 2010 av Mats

Kontorsdag

Idag blev det kontorsdag, högen med oåtgärdade papper blev slutgiltigt för stor för att nonchaleras. Jag betalade räkningar, fyllde i statistik om fjolårets skördar, fixade klart en del kalkyler och beräkningar jag lovat hjälpa en kollega med, ringde ett par samtal i ett litet närmatsprojekt jag följer med från sidan och – framförallt – kontaktade ett par av mina arrendegivare för att få arrendeavtalen förnyade.

Jag planerar att lägga om mina husdjur till ekoproduktion i vår (hittills har jag bara bedrivit växtodlingen ekologiskt). I och med att jag skriver på ekoavtalet förbinder jag mej att producera ekologiskt i fem år och då måste jag också ha arrendeavtal som omspänner hela den femårsperioden. Nu har jag bara tre år kvar på alla mina avtal så det räcker inte. De jag hann ringa idag var positivt inställda, inga problem att förlänga avtalen.

Arrendemark är alltid ett litet stressmoment, eftersom man ju inte vet hur lång eller kort tid man får odla den.  Finska gårdar arrenderar i medeltal 60% av sin areal, så för många är det helt avgörande för deras uppehälle om de har kvar arrendena eller inte. Jag har förmånen att ha arrendegivare som vill ha ”fasta förhållanden” och vissa av kontrakten har rullat på i över 15 år. Sånt är guld värt, eftersom det gör det mycket lättare att planera verksamheten.

Dessutom är det faktiskt också bättre för jorden. Vissa åtgärder, som t.ex. dikning och kalkning, är dyra för stunden men nödvändiga på lång sikt. Har man då bara korta, osäkra arrendeavtal är risken stor att man låter bli att göra de långsiktig åtgärderna och det försämrar markens bördighet i ett längre perspektiv.

Kalkningen, ja!! Den glömde jag beställa. Kanske det får blir en kontorsdag morgon också. 😉

15 mars, 2010 av Sonja

Skolning

Idag var det då dags för dag två i juverhälsokursen som mejeriet ordnar. Likasom den första dagen , var det även idag intressanta ämnen på agendan. Alltid lär man sig något nytt! 🙂 Naturligtvis måste man ju komma ihåg att anpassa det man lärt sig till sin egen ladugård.

Jag har dock ett stort problem, när det gäller olika föreläsningar. Jag hålls inte vaken! 🙁 Man skäms ju att erkänna detta, men att sitta stilla passar inte för mig. Speciellt sådana här dagar, då jag måste ”rusa” iväg från ladugården för att hinna med första färjturen, klarar jag inte av att hålla ögonen öppna hela dagen. Inte ens kopiösa mängder kaffe på morgonen fick problemet att försvinna..! Men, sen igen tror jag ju nog att detta är ett ganska vanligt fenomen. Som sagt, så var det en intressant dag och den gjorde att man såg på korna på ett lite annorlunda sätt under kvällsmjölkningen.

Undrar om jag får sömn ikväll? Det är inte bara den där x-antal mängden kaffe jag sugit i mig idag som gör det svårt, för imorgon är det äntligen den dagen jag har väntat på i flera månader; jag far och pröva min brudklänning!!!! 😀 😀 😀 😀
Jag köpte den redan i höstas, men nu ska jag pröva den (får nu se om den går på mig ännu, krhm), så att vi får den och passa perfekt! 🙂 Hål tummarna upp, för att allt ska gå bra! 😉

14 mars, 2010 av Mats

”All vår början…

.. bliver svår” heter det ju och för Lena Ludd på bilden stämmer det verkligen. Hon hade en motig start i livet.

Lenas mamma Ädel var en förstakalvare, alltså en kviga som aldrig kalvat förr. Förstakalvare är alltid lite spännande, de kan ibland ha lite svårt att förstå sin nya uppgift och vad de egentligen förväntas göra med den där kalven som dyker upp mitt i allt. Kalvningen är överlag en omvälvande upplevelse, juvret är spänt och svullet av all mjölk och samtidigt skall man vänja sej med att kalven suger och biter på spenarna. Dessutom har olika kor olika stark modersinstinkt och Ädel hade rätt svag.

När Lena blev så stadig på fötterna att hon började kunna gå var det först hon gjorde att leta efter spenarna, men så fort hon så mycket som nuddade vid en sparkade Ädel bort henne. Och det var inga försiktiga knuffar utan rejäla sparkar med bakbenet. Lena flög som en vante, ibland flera meter. Som åskådare var man förvånad över att hon inte skadade sig. Men kalvar är sega. Upp på benen igen och nytt försök. Samma sak; så fort hon nuddade vid spenen sparkade Ädel.  När Ädel blev tillräckligt irriterad försökte hon gå sin väg, men Lena sprang efter på vingliga ben och sug-och-spark-kampen fortsatte. De kunde hålla på med det här i uppemot en halvtimme åt gången och det rullade på i flera dagar. Enda sättet för Lena att få nån mat i sig var att jag gav Ädel lite kraftfoder att äta. Då blev hon så upptagen av det att hon inte märkte att Lena försåg sig av mjölken. Ibland lyckades jag samtidigt också mjölka av Ädel lite mjölk för hand och kunde ge Lena mellanmål ur tuttflaska. Men trots motgångarna gav sig Lena inte, de dansade runt i sin spensparksschottis flera timmar per dag utan att hon verkade tröttna.

Jag hade redan börjat misströsta och räknade nästan med att få föda upp Lena på pulvermjölk eftersom Ädel inte såg ut att vara ens nära att börja bry sig om henne, men mer erfarna kollegor uppmanade mej att vänta lite till. Och efter tre dagars kamp resignerade Ädel inför Lena Ludds envishet. På morgonen när jag kom ut i ladugården stod hon absolut stilla och lät Lena dia så länge hon ville.

Trägen vinner, också bland korna.

14 mars, 2010 av Nisse

En vanlig dag (i skogen)

Sonja stiger upp ganska tidigt och det gjorde vi också de 29 första åren av mitt liv så länge vi hade kossor. Men nu stiger jag upp klockan sex varje morgon – konstigt hur exakt den inbyggda klockan är. Sedan kollar jag eposten, Bondbloggen och vad som hänt (på nätet givetvis). Väderprognosen är vanligen det första. I dag misstog sej SMHI riktigt grundligt då de lovade -7 grader och vi har -17,6. Här ser vi vårt speciella inlandsklimat.

Sedan går jag ut med Hobbe (vår lapska vallhund) och ser på flisen och hämtar in tidningarna. Vi har faktiskt postlådan utanför porten så man kan klafsa ut med bara fötter i träskorna om det inte är mycket nysnö. Flisen är inte så viktig nu då jag fått den nya flismataren installerad.

Därefter kokar jag kaffe och dricker ett par baljor och äter Ingas haverbröd (vårt hovbageri hos min ludikusin på Hopenbackan som är vårt skifteslag). Nu har vi åter äkta rökt fläsk från en pojke som kör omkring och säljer dyrt – men det är mycket bättre än det de säljer i butiken som mest passar till råttbete.

På morgonen går jag ofta igenom en massa nätsidor i planeringen av olika projekt. Förr samlade man broschyrer men nu söker man info på nätet. Den firma som inte har bra nätsidor blir bortvald. De som har bra sidor med uppgifter om produktens egenskaper och helst mått och ritningar är de mest intressanta. Ingen skillnad var i världen de finns.

Ifall man måste ringa nånstans (det finns ännu sådana som har ett så ålderdomligt system) så måste jag vänta tills klockan är nio eller i värsta fall tio. Det tar en massa tid från skogsarbetet så jag försöker undvika sådana som man inte kan skicka epost till.

Sedan går jag ut och drar på skogskläderna vilket är en hel del jobb redan det – men nödvändigt. Vanligen blåser jag upp flis i mellanlagret också men det hoppas jag bli av med då jag får det nya storlagret byggt i sommar. Det tar nu bara 5-10 minuter morgon och kväll. Är det varmt så räcker det med en gång per dag.

Motorsågen fylls på med bränsle och olja och kedjan filas. En lätt strykning räcker för att få full skärpa om den inte är skadad.  Därefter tas motorvärmaren bort från skogstraktorn och det bär iväg. Hygget är i år i hemskogen så det tar bara nån minut att åka dit.

Mitt på dagen kommer jag hem och vi äter havergrynsgröt med äkta hemkokad lingonmos av lingon som gumman plockat. Inte kan de få lika bra i butikerna fastän den kallas ”äkta” och ”ekologisk”. Därefter ett par baljor kaffe och titt på eposten (och Bondebloggen) och så tillbaka till skogen.

På kvällen börjar det skymma efter sex och senast sju brukar jag vara hemma eftersom man mest kör sönder nånting i mörkret fastän det finns lampor. Då äter vi dagens mål mat (och dricker ett par baljor kaffe). Beroende på hur hårt arbetet i skogen var så kroknar jag på soffan framför TV:n  efter att ha låst eposten (och kollat Bondbloggen). Och ofta blir det surfat en hel del på olika forum över hela världen. Skogsforum och Maskinisten samt en massa dataforum följer jag regelbundet.

Sedan börjar aftonskiftet – vanligen i verkstaden där jag just nu bygger värme i Zetorns hytt. Ibland går det till midnatt eller efter det innan jag kommer in – jag är aftonmänniska. Och efter en titt på epost (och Bondblogg med mera) så är det dags att somna framför TV:n. Tyvärr kan det bli på morgonnatten om jag hittar nånting intressant på nätet.

Nu är ju varje dag olika och ibland måste man sköta andra arbeten. Annars är det ingen skillnad mellan veckodagarna – utom att lördag och söndag är ”reservdelsfria” dagar så då skall man inte köra sönder nånting. Just nu är det bra skogsväder så det blir mest skogsarbete men snart börjar maskinarbetet inför vårsådden. Vanliga dagar är ganska ovanliga i jordbruket för det är en mängd olika arbeten som skall skötas men just nu har jag en ganska stabil rutin.

13 mars, 2010 av Ingela

Sonja i Lördax

Intervjun med Sonja i Lördax finns på YLE Arenan

12 mars, 2010 av Nisse

Vårblommorna

Våren har kommit till oss då de första blommorna slagit ut på verandan:

Vårens första blommor

Vårens första blommor

Det är viktiga blommor – man blir på gott humör varje gång man går genom verandan.

Jag har satt in  ett värmebatteri på verandan så den hålls på plus hela året – utom då gullebarnbarnet lämnar ytterdörren öppen vid -25 grader … Nästan alla pelargonerna strök med.

Nu har också en liten Scilla börjat blomma – jag gillar dess blåa färg som är ljus och glad. Det är ännu långt till vit- och blåsipporna men de borde ha klarat sej fint för snötäcke har de minsann haft i år.