Sida 470 – Bondbloggen

YesYesYes!!

Årets första vetelass for iväg till kvarnen i Seinäjoki i går. Det är lite nervöst innan man får veta om kvalitetskraven håller, dvs blir det brödvete (kvarnvete) eller “bara” fodervete. I allra värsta fall kan man få tillbaks lasten som oduglig, men det gäller främst om man torkat slarvigt eller det har varit ett obegripligt dåligt år så att hl-vikterna är helt under isen.

Det är förståss en viss prisskillnad mellan kvarn och fodervete men åtminstoner för mig så är det nog främst statusen det handlar om. Man försöker uttryckligen odla brödvete och då vill man lyckas med det också. Sedan kommer pengen förstås som en positiv bonus.

Variablerna som skall uppfyllas är det sk falltalet, ett kemiskt värde på bakningsvärdet, proteinhalten, torrheten och hektolitervikten, dvs vad vetet väger i förhållande till volym. Hl vikt på 78 betyder att 1 kubikmeter vägen 780 kg.

Nåja, hur uppnår man då önskade värden?

Falltalet: Vet jag egentligen inte, men jag har märkt att vissa sorter fungerar bättre på vissa jordar. Dessutom skall spannmålen både torka och mogna på strå för att maximera falltalet. Våta höstar brukar krascha falltalet.

Protein: Handlar om att näringsvärdena tas upp maximalt av växten. Här inverkar bla jordens Ph, dvs kalkningen, samt rätt vald gödsel. Ofta missar man på proteinvärdet om man får en riktig toppskörd. Proteinprognos kan man få i början på sommaren med hjälp av klorofyllmätare som ger en fingervisning om behov av tilläggsgödsling.

Hl-vikt: Är närmast beroende av vädret och kan således inte påverkas desto mera, en torr sommar krossar effektivt drömmar om hög hl-vikt. Hemmavid kan hl-vikten kollas med en enkel hl-våg, man får en fingervisning, men skadan är skedd när man kommer åt att mäta hl-vikten.

Hektolitervåg för hemmabruk

Torrheten mätes med en fuktighetsmätare, den är oumbärlig i alla torkar för att kunna förklara torkningen färdig. Vi använder en typ som krossar spannmålen och mäter fuktigheten även inne i kärnan. Den är både lätt att använda och ger ett mycket tillförlitligt resultat.

Fuktighetsmätare

Vår mätare mäter utgående från ett mycket litet prov, så det gäller att få det representativt för hela partiet. Varenda parti mäts även vid invägning till slutuppköpare genom slumpvis tagna prov på lastbilslasset, antingen maskinellt eller manuellt, så att fuska funkar inte.

Hur gick det då med mitt vete i år, blev det kvarnvete?

Läs rubriken igen och gissa!

Seminering

Jag passade på att ta några bilder av seminerings redskapen, efter att vi seminerat en ko. Vanligtvis beställer man en “riktig” seminör till gården då man ska ha ett djur seminerat. Antte har för några år sedan gått en kurs som ger honom kunskap och rättighet att seminera själv, så vi beställer en utomstående endast då han är förhindrad eller då det är frågan om embryoöverföring.
Fastän Antte får seminera våra djur, får han t.ex. inte åka till grannarna och göra det. För det krävs det ytterligare utbildning.

Den absolut största fördelen med att seminera själv, är att man har större chans att seminera djuret vid rätt tidpunkt, dvs. under högbrunsten. Vi har också ett eget doslager som förvaras i en kvävetank. Tanken är fylld med flytande kväve och det är kallt!
Semindoserna förvaras i små, tunna strån. På dessa strån står det bl.a. tjurens namn och stamboksnummer.För att underlätta igenkännandet av strået, har en viss tjur en viss färg på strået. Då man seminerar sätter man strået in i en pistolett.

Stråena lagras i sin tur i olika avdelningar i kvävetanken. De olika avdelningarna kan namnges som AY-elit, FR-elit, ungtjur osv. Allt detta för att underlätta sökandet av strået, så att så lite kväve som möjligt går förlorat från tanken då man håller upp locket.

Tröskningen fortsätter

Videoklippet visar Dronningborg in action på måndagen. Kollegor som sätter kaffet i vrångstrupen när de ser hur mycket grönt det finns i beståndet kan jag lugna med att berätta att det tack och lov inte är enbart ogräs. Jag hade sått persisk klöver och rajgräs som bottengröda och det här faktiskt växt igenom kornet på sina ställen.

Vi körde med flygande tömning, d.v.s. tröskan stannar inte för tömning, eftersom det sparar lite tid. Igår var det antagligen en riktig prioritering, vi fick skiftet skördat men det fanns inte mycket tid att ge bort. Hade vi kört med stillastående tömning hade vi antagligen fått tröska det sista av skiftet idag.

Igår var första gången i mitt liv jag fick skörda en åker som låg nästan bredvid torken. Rågrannen Micki torkar spannmålen åt mej och avståndet till hans tork var så litet att när kärran var full hann jag köra upp till torken, tömma lasset och ändå vara tillbaka innan tröskans tank behövde tömmas igen. Normalt brukar tröskningen bestå av ett evinnerligt i- och urhakande av vagnar men icke denna gång. Trevligt!

Idag fortsätter tröskningen hemma i Östensö så fort daggen torkat bort. Förhoppningen är att här få lite bättre skörd än i går, men nån rekordskörd lär det inte bli.

En bra dag

Många tycker att bönderna bara gnäller – och det stämmer för det mesta. Är det inte för vått så är det för torrt och är det inte för kallt så är det för hett. Är det en bra dag så blir det snart sämre – det har erfarenheten visat. Men så är det här i livet: Efter solsken kommer regn.

I dag var det i alla fall en ganska bra dag. Jag har borrat i cementväggen så att händerna skakat ännu på kvällen men nu har jag två hål på 20×40 cm (efter flera dagar arbete) och så testade jag att köra dieselmotorn. Och nu gick det bra. Efter en timme hade temperaturen stabiliserat sej på 80 grader i motorn och 34 grader i motorrummet. Det hade kunnat vara lägre men det går an. Nu kan jag torka med dieseln och den stora dubbelfläkten.Den är inte vacker – men stark.

Det var förstås 15 grader svalare uteluft än i somras då jag först testade så en het sommar misstänker jag att det inte går än. Men för den här hösten borde det fungera. Även om säden är nedtorkad så måste jag ännu torka flisen för vintern. Då jag har färsk asp i flisveden så måste den absolut torkas – då man flisar så bara strittar vattnet från aspen. Och det lönar sej att torka flisen. Den torkar lätt och snabbt och det lönar sej inte att försöka bränna vatten.

Men – den nya torken är ännu full av vete som måste bort förrän man kan flisa. Det var också på den sidan en bra dag för priset på fodervete steg i Finland till 188 euro/ton (Avena Lovisa). Det är betydligt lägre än i Tyskland men skillnaden är inte mera nära 100 euro. Så nu blir det att försöka få iväg ett lass vete till så vi får flisandet avklarat medan det ännu är litet torkanväder kvar på hösten.

Så kanske man kan sova en natt relativt nöjd. I morgon kommer det säkert nya problem men det var i alla fall en bra dag i dag (ta i trä …).

Tröskningen inledd

Idag inleddes korntröskningen. Det var Skärviksliden i Sundby som blev först tröskmoget i alla fall.

Tyvärr har torkan beskattat skiftet ganska ordentligt. Skörden ser inte ut att riktigt orka till 2 t/ha, vilket är lite förvånande med tanke på hur beståndet sett ut. När t.ex skördekontrollföreningen besökte skiftet var allmänna omdömet att skörden skulle bli minst 3 t/ha. Vilket igen bekräftar det jag skrev i en kommentar tidigare att man skall vara försiktig med att säga något om skördens storlek innan den är bärgad. 🙂

Muskeldegeneration

I mitten av förra veckan märkte jag att tjurkalven Hannibal började se lite hängig ut. Han var trött och sov för det mesta. Han verkade inte ha diarre, inte heller vara uttorkad och dessutom såg jag att han trots tröttheten diade sin mamma så det borde inte vara magen som krånglade. Feber hade han inte heller. Däremot andades han lite flämtande, vilket tyder på lunginflammation varför jag också behandlade honom för. Det var först när en annan kalv, Harrison, började visa samma trötthet men utan flämtandet som poletten föll ner för mej: det är ju muskeldegeneration! Dr Fä-House löser ett fall igen….

Muskeldegeneration är en förlamningssjukdom som beror på selenbrist och den yttrar sig i att djuret gradvis blir allt stelare i musklerna för att till sist dö. Jordmånen i Norden är generellt selenfattig och man har därför blandat selen i konstgödseln sen 60-talet. Som ekoodlare har jag ju ingen hjälp av konstgödseln och därför är det av största vikt att ge korna selentillskott via mineralutfodringen vilket jag också har gjort. Jag har trott att jag har selennivån i utfodringen i skick eftersom jag inte haft några problem hittills. Antagligen innebär de två fall jag nu haft att selentillskottet räcker för det mesta, men är i mindre laget.

Min veterinär skrev ut ett selenpreparat och på fredag gav jag Hannibal och Harrison första dosen. Redan på lördag kunde jag se att Harrison tydligen skulle klara sig, han var betydligt piggare. Hannibal reagerade förvisso på behandlingen men inte så mycket som jag hade hoppats. Blicken var betydligt stadigare och han höll huvudet högre än tidigare, men rörde sig fortfarande stelt och sov helst. Jag låste in båda kalvarna tillsammans med sina mammor i sjukboxen så att de skulle hållas i närheten av varandra. När man inte riktigt orkar gå skall maten vara nära till hands.

På lördag passade jag på att ge samma selentillskott som de sjuka kalvarna fick åt övriga kalvar också. Eftersom alla äter samma foder är det rimligt att anta att också andra kalvar behöver lite extra selen.

Nu på söndag kan jag konstatera att det ser bättre ut också för Hannibals del. Han är fortfarande lite stel, men klart piggare och protesterade t.o.m vilt när jag skulle ge honom hans medicin. Det är ett mycket gott tecken, när han var som tröttast orkade han inte spjärna emot. Få se om han inte skall klara sig i alla fall.