10 mars, 2010 av Sonja

Horse Jr

Det blev kudda!:)

10 mars, 2010 av Sonja

Horse kalvar

Tänk om alla kor skulle vara lika duktiga som Snäppa (även kallad Horse o Lilla Flickan, p.g.a. sin storlek) o kalva under arbetstid! 😉 Då jag kom till ladugården märktes ännu ingenting. Under tiden jag har delat ut foder och rengjort en kalvningsbox,så har hon satt igång. Torde inte räcka länge mer tills vi har en eller två småtting(ar) till! 🙂

9 mars, 2010 av Mats

Trotjänaren

Utfodring av djuren är ett dagligen återkommande arbetsmoment och hos oss körs balarna ut på foderbordet med en rundbalsupprullare. Det finns också andra och mer avancerade sätt att sköta det jobbet, så upprullare är inte nåt som man nödvändigtvis hittar på alla gårdar.

Vår rullare är byggd av en lokal bysmed för över 10 år sedan och den går fortfarande som en klocka. Tekniken är i och för sig enkel som en hovtång, så det här inte mycket som kan krångla heller. Den har en liten bensinmotor som driver en hydraulpump och pumpen driver sedan både fram maskinen och rullar upp balen.

Funktionen är lika enkel som tekniken: man rullar helt enkelt upp balen varv för varv, ungefär som en hushållspappersrulle. Det finns också knivar man kan sätta in för att riva sönder den lite men de används sällan.

Förarmiljön skulle väl kallas ”avskalad” i ett biltestprogram. Den har varken gps eller bluetooth.

9 mars, 2010 av Kalle

Fyrbenta gubbar

Eftersom jag inte har några fyrbenta flickor att skriva om (som Sonja) så skall jag istället få be att presentera mina fyrbenta gubbar. Dom är inga riktiga produktionsdjur, snarare konsumtionsdjur men dom ger ett stort utbyte på ett annat plan än det ekonomiska.

Först i raden skall Ture få säga hej.Han är för tillfället på bättringsvägen efter en konvalecens på nästan en vecka. Han har varit sjuk i ett bakben och hoppat runt på tre ben. Detta går rätt bra för en ”vanlig” katt men Tures problem är att han saknar lårbenet i det andra bakbenet.  Eller egentligen lårbenskulan. Den blev bortopererad på djurkliniken i Seinäjoki efter en oklar olyckshändelse för tre år sedan. Han har lärt sig leva med det och är detta till trots vår klart bästa råttfångare. (vid ett tillfälle kom han också dragande med en fullstor huggorm)

Tures problem är han blir tvungen att grovjobba i finkostymen. Han är som synes långhårig med drag av norsk skogskatt, och var från början nästan i utställningsskick, men det har han totalt sabbat bort genom hårt leverne.

Förutom ett okomplett benrangel så har han efter att bilden togs lyckats skada ett öra så det under läkningen rullade ihop sig och numera ser ut som en gammaldags filmrulle. Variga sår är vardag och pälsen får veterinären reda ut under narkos varje vår. Detta allt pga att han sitt snälla utseende till trots är en riktig slagsbult som bland annat fick husets enda honkatt, Bea, att ta sitt pick och pack och flytta till farmor (som bor i ett annat hus på samma gård)

Med folk är Ture dock snäll och social och bär sig åt som folk!

9 mars, 2010 av Sonja

Provmjölkning

Två månader går snabbt. Jag tycker att vi nyligen hade provmjölkning, men igår kom vår mjölkgårdsrådgivare ut för att mäta mjölken. Han kommer alltså varannan månad för att ta mjölkprov och skriva upp hur mycket korna mjölkar, så där officiellt.
Rådgivaren är inte med under mjölkningen på alla gårdar. T.ex. hemma hos mig gjorde vi så att vi varannan månad mätte mjölken och varannan tog vi dessutom prov. Där hade vi en båsladugård, så provmjölkningen var det ända tillfället då vi kunde se hur mycket korna verkligen mjölkade. Här har vi en lösdrift och mjölkar korna i en station. Från displayerna i stationen ser vi med det samma hur mycket kon mjölkar.

Mjölkstation

Likasom vi gjorde hemma, mäter vi här också varannan månad enbart mjölkmängden.

Man tar alltså ett prov från varje ko, där man blandar ihop mjölk från både kvälls- och morgonjölkningen.

Mjölkprov på väg till mejeriet

Proven skickas med mjölkbilen till mejeriet för analysering. Från provet får man reda på följande uppgifter:
-fett%
-protein%
-urea
-cellhalt

Cellhalten är nog det första jag ser på, då jag får resultaten. Från den kan man enkelt kolla hur juverhälsan är hos varje ko.