Ved för vintern

I den här hettan tycker man det är långt från den kalla vintern men nu skall veden fixas för annars blir det att frysa. Det produceras en hel del ved fortfarande – också för försäljning – fastän det kommer flisvärme allt mer. Men investeringarna i flisvärmen är stora så det blir av huvudsakligen då värmesystemet annars också byggs om. Det blir lätt tiotals tusen euro och man köper en väldig massa ved för de pengarna – eller hugger den själv.

Här går allting på flis efter ombyggnaden i fjol (nåja, den pågick ännu i januari). Och då är flisvedens högsäsong i juli för jag torkar flisen i kallufttork. Vatten lönar det sej inte att bränna.. Flis är lättorkad – man blåser på den i en veckas tid oberoende av väder och så har man ganska så torr flis. Det är också nödvändigt då man lagrar hela årets flis för den börjar annars mögla. Då man flisar aspved så stänker bara vattnet omkring.

Men nu gäller det att få ut veden ur skogen. Det var en besvärlig vinter och vår så jag kom igång med flisvedkörandet först för ett par dagar sedan. Också en liten mängd regn hindrar körandet – inte för att det blir mjukt utan för att det fastnar en massa lera på hjulen. Och i skogen ligger det ännu vatten i hjulspåren. Vanligen har vi torra försomrar men det här året tycks det aldrig torka upp.

Men hett är det i hytten. I förrgår var det över +35 grader och då var gubben slut. Jag körde ännu på johanniaftonen till klockan nio eftersom de hotade med regn (men det kom inte många droppar till all tur). Sedan hittade jag på jobb inomhus. Det är riktigt svalt och skönt inne i tegelladugården. Där hålls det kyligt långt in på sommaren.

Fast visst måste det köras många lass flisved än. Så väderbeställningen är nu mulet och svalt men inte regn …

Glad Johanni!

Trevlig midsommar åt Er allihopa och hoppas Ni har en skön helg!
För vår del betyder midsommaren goda vänner och lite “semester”. Situationstecknen därför att ladugården ska skötas morgon och kväll, men allt arbete som inte måste skötas blir nog ogjort.

Tyvärr fick vi lite oväntat jobb att sköta. Vi fick nämligen foder igår, allt var frid och fröjd. Ända tills vi fick ett samtal från foderfabriken. Det visade sig att man från ett prov av flera, hade fått ett lite diffust svar. Tur i oturen var att våra kor ännu inte hade hunnit äta av det eventuellt kontaminerade fodret. Så det var bara att stänga av skruven som hämtar in fodret till kiosken och börja mata korna för hand.
I vårt fall betyder det att vi matar alla kor i station från ett fat och dessutom delar vi ut från en skottkärra på foderbordet.

Extra arbete blir det, men man får ta skeden i vacker hand och konstatera fakta. Man bör framför allt komma ihåg, att det är frågan om en misstanke. Inget är ännu klart, utan det är fråga om en försiktighetsåtgärd.

Men , oberoende: Glad Johanni! 🙂

Glad midsommar!

Johannistang

Enligt gammal tradition så samlas hopenbackaren och sminnsbackaren och sjeggasbackaren varje Johanni (som kallas midsommar i nyare svenska) på Leikanlindån (nyare namn Lekstrand). Det är en allmänning där man förr blötte linet som på 50-talet byggdes om till festplats av Fornminnesföreningen under Sigge Strömbergs ledning. Varje år så binder vi kransar och pryder johannistandjin (midsommarstången) som dras upp inför kvällens fest.

Det är rena folkfesten att pryda johannistången. Men en tradition har vi lämnat och det är att dra upp den för hand. Det var inte lätt och dessutom farligt. Så nu dras den upp med en skogslastare i stället.

lövprydnad flaggor  upp …

Och så det viktigaste: kaffet !

Dagens mysterium

Låt oss göra en sak helt klar till att börja med: jag är inte vidskeplig. Jag tror inte på troll, älvor, vittror, drakar, vampyrer, dopningsfri idrott eller annat skrock. Däremot är jag väldigt nära att börja tro på småtomtar. Ni vet, de där små grå som enligt sagorna smyger runt och reder upp efter oss mänskor.

Torsdagen gick i ensilagebalningens tecken och femtiden på eftermiddagen hade vi bara ett skifte kvar. Jag kurvade in på åkern och skulle precis sätta igång balaren när jag upptäckte dem: fyra balar.  Färdigt balade, inplastade och prydligt uppradade vid skogskanten. Nån hade balat de två yttersta varven kring hela skiftet. Jag har inte beställt nån entreprenör och det finns inga lappar eller andra meddelanden som förklarar vad som hänt. Det måste ju helt enkelt vara fråga om tomtar, eller hur??

En alternativ förklaring är förstås att nån av grannarna har anlitat en utomstående för balningen, denne missförstod köranvisningarna, hamnade på fel skifte och hann bala fyra balar innan lapsusen upptäcktes.

Fast förklaringen med tomtarna låter bättre så här i midsommartider. Jag tycker vi håller fast vid den. 😉

Trevlig midsommar!

Sprutspår

Nån kanske undrar varför det finns spår på sina håll i åkrarna dvs. osådda rader. Det är sprutspår som används för att få bättre precision i sprutandet. Då man sår så stänger man två billar vart femte varv (om man har en så maskin som är 250 cm bred och en spruta som är 15 meter bred). Helst bör billarna vara på samma avstånd som spårbredden på spruttraktorn.

Sprutandet är inget stort arbete men krångligt. Det får inte regna, det får inte blåsa, det får inte vara dagg och det får inte vara för hett med starkt solsken. Då man beaktar alla dessa krav så börjar det vara svårt att hitta en enda dag som passar. Vanligen blir det tidiga morgnar och sena kvällar – om det inte slår dagg förstås. Ett år så körde vi nästan hela midsommarnatten för det var enda möjligheten och regn var på kommande. Bondens midsommar firas då vädret det tillåter och det blir inte alltid tillika med det officiella firandet.

I år gick det ganska bra även om dagg ställde till litet problem. Jag försöker spruta så litet som möjligt men efter att försökt låta bli ett år för 30 år sedan insåg jag kvickt att allting måste besprutas varje år – hellre kan man då halvera dosen. Det blev nämligen en riktig ogräsexplosion och det stod klart att det var en kamp på liv och död mellan ogräset och mej. Den som i misstag lämnat en sträng tistlar obesprutade får lätt en primitivreaktion på hösten då det står två meter höga stänglar och sprida mängder av frön omkring sej. Och trasslar in sej i tröskans haspel så att man får gå loss på dem med kniven för att få bort dem. Då svär man att köpa alla de värsta gifter som mänskligheten frambringat nästa vår och vräka ut dem alla på eländet. Till all tur brukar man lugna sej och glömma tistelkräkena som verkar vara så långt borta då man ser den skira vårbrodden.

I alla fall har jag återgått till MCPA som verkar vara det enda medel som verkligen biter på tistlar. Det är billigt men inte så bra mot andra ogräs så jag brukar förstärka det med något s.k. “grammedel” (de kallas så eftersom de kommer i små 20 grams påsar). Andra ogräs som plågar oss är “leidärgres”, “nata” och snärjmåra. Det tog lång tid innan jag fattade att svinmålla var det fina namnet på leidärgres och våtarv på nata. Till all tur så är leidärgres lättbekämpade för de sprider tusentals frön per planta medan natan är besvärlig ett vått år för då kan den växa alldeles förskräckligt och snärjmåran sticka upp högt över säden. Då man tröskar så tvinnar snärjmåran runt haspeln så hårt att lagren kan bli brännheta. Och man får hacka länge med kniven för att få bort den.

Det är säkert mindre ogräsproblem där man har vall i växtföljden men då måste man ha djur och i vår bydel finns det inte en enda kossa kvar mer. Så det blir att spruta även om det inte är så trevligt. Hur man än försöker så andas man in sprutångorna och det är inget vidare roligt. Men konsumenterna kan vara lugna – vi har fått miljoner gånger större doser och är ännu i livet. Jag har sprutat i över 40 år. Fast gärna skulle jag slippa hela eländet.

Sprutan är en gammal Hardi på 600 liter men ombyggd med fjärrkontroll och rampen förlängd till 15 meter för att passa med en 2,5 meters såmaskin. Ursprungligen hade jag byggt  mer fjärrkontroll med magnetventiler men de har hamnat i den stora skothopen med misslyckade uppfinningar. Det var för 30 år sedan och då hade fabrikanterna ännu inte elektrisk styrning så jag satte in vanliga mässingsventiler men de klibbade fast efter en tid. Men tryckregleringen med en gammal vindrutetorkarmotor fungerar fint. Se bilderna nedan:

motorstyrning mätare och styrlåda

hälften vete, hälften ogräs sprutan

Och då sprutandet är färdigt börjar solen gå ned