Skenodling – lönsam odling

Det har igen börjat talas om skenodling på grund av Karhinens rapport. Men det är inte alls så enkelt som han låter påskina. Speciellt idén att ta bort stöden från dem som inte har tillräckligt stora försäljningsinkomster är rent vansinne.

De som får ett dåligt pris för sina produkter blir då dubbelt bestraffade. Dessutom är det helt emot alla principer om jämlikhet. Det blir tvärtom snedvriden konkurrens som gör ont värre. EU påstår sej arbeta för jämlik konkurrens så det är i och med det redan ett dött och begravet förslag.

Det finns säkert skenodling men man kommer absolut inte åt den genom att ställa upp inkomstgränser. Den eventuella minskningen av byråkratin kan snabbt kringgås genom att flera små gårdar bildar sammanslutningar.

Men egentligen är jag mest emot förslaget på grund av lönsamheten. Det är upp till var och en att besluta hur och vad man odlar. I dagens läge är det så dåliga priser att man lättast kan öka lönsamheten genom att spara på utgifterna. Om det leder till lägre skördar så är det inte odlarens fel.

Man måste fundera på om det lönar sej att köpa en massa gödsel och kemikalier. Får man tillbaka de pengarna och vad blir en eventuell vinst ? Kanske det i stället lönar sej att köpa aktier på börsen. Det bör man få göra i en fri marknadsekonomi. Eller får man 10 euro mera per hektar och vill man göra en massa arbete för den lönen ?

Firmorna för en massa propaganda och reklam om hur fantastiskt mycket mera man får per hektar med den ena och den andra produkten. Det kan man strunta i. Det enda som har betydelse är hur det lönar sej på de egna åkrarna som säkert inte är likadana som provrutorna.

Problemet är inte att folk inte ids odla utan att det är olönsamt. Med de usla priserna lönar det sej inte att satsa på nya maskiner och byggnader. Att tvinga folk att odla intensivt genom att annars hota dra in stöden är helt fel metod.

Det är klart att vissa gärna vill att vi skall odla stora mängder för ett billigt pris men det är inte alls i vårt intresse. Vad vi behöver är lönsamhet. Vi har tvärtom problem med överproduktion som pressar priserna. Förra årets skörd var litet lägre och priserna steg genast. Alltså borde vi sikta på lägre skördar – till exempel genom att spara på utgifterna. Då sparar vi och kan i alla fall få högre inkomster.

I Brasilien brukar de bränna kaffe då det blir överproduktion. Vi borde kanske också börja bränna överproduktionen. Det skulle förbättra lönsamheten.

Jag har funderat på eko-odling för att slippa utgifterna på gödsel och kemikalier men problemet är att det då går åt mycket mera brännolja. De svindyra ekomaskinerna bara försämrar all lönsamhet. Dessutom har man sett att ekopriserna ibland till och med går ned under de normala priserna så någon patentlösning är det inte alls.

Faktum är att det finns små möjligheter att förbättra lönsamheten på annat sätt än att priserna höjs. Allt annat är specialfall som bara lämpar sej för ett fåtal gårdar. Och så länge världsmarknadspriserna är vad de är så är utrymmet mycket bergränsat. De som har möjlighet till specialodling bör för all del ta vara på den men inte går det för alla att börja odla specialgrödor.

Så vad gör vi andra olyckliga ? Jo, vi skaffa annat jobb och andra inkomster för att överleva. Det är bara bra för hela landet om det finns en mängd bönder som odlar vid sidan om annat arbete. Det är på tiden att sluta drömma om att hela familjen skall kunna leva på jordbruket. Numera är det ett fåtal som klarar det (utom de som har kossor). Det är inte fel att skaffa sej annan utbildning som dessutom kan vara nyttig i jordbruket.

Så jag vill påstå att Karhinen prat on skenodling bör förpassas till papperskorgen och i stället bör man sikta på att öka mångsidigheten inom jordbruket. Distansarbete är nu lättare än någonsin och det är mycket bra om ungdomarna får en bra utbildning och kan jobba från byarna.



Flismotorns axel brast

Till all tur är det ganska varmt för i förrgår brast axeln till flismotorn. Allt annat kan jag lappa ihop men det är ett svårare fall eftersom den brast inne i växeln.

Före detta axel

Reservdelar är ett ständigt problem och speciellt då tillverkaren köpts upp av ett annat bolag. I princip skall man ännu få reservdelar men det fick jag alltså inte förra veckan. Få se om den nya motorn kommer på måndag – annars blir det verkliga problem.

Vi har plusgrader fram till tisdagen men sedan blir det kallt. Just nu har vi bara ett elmotstånd i pannan som hindrar att hela värmesystemet fryser. Med +2 grader ute håller det värmen inne så att vi klarar oss ifall vi kläder på oss ordentligt och eldar i spis och kakelugnar.

Jag vet inte om de alls skickat nånting från leverantören eller om transporten varit slö – måste reda ut det på måndag. Men rent allmänt har transporterna blivit dåliga. Förr fick man med buss nästan på en dag om det skickades på morgonen men nu är de otroligt slöa och det är helt åt skogen om det går över lördag-söndag.

Återigen får man konstatera att det var bättre förr …

Massutrotning av bönder

Vi skall inte syssla med politik här utan mest med bondens vardag. Nu har i alla fall Karhinen kommit med ett förslag som har en extrem inverkan på vår hela existens.

Att föreslå att man måste ha 20 000 euro i försäljningsinkomst visar att typen ifråga inte har en blekblå aning om jordbrukets villkor idag – eller så vill han helt enkelt ta kål på de flesta bönder och med dem landsbygden. Det luktar neoliberalism värre än i en dyngdal. Ge allt åt dem som har och ta kål på alla de små och svaga.

Det gör detsamma vilka andra förslag typen ifråga har – det är tydligen felaktig inställning från början till slut. Som Per skrev i en kommentar så är det som om varje kommun skulle ta livet av de allra svagaste och sjukaste och sedan dela besparingarna mellan de rikare.

Förslaget blir inte bättre av att man minskar gränsen för inkomsterna för tänkesättet är fel. I stället för att ta livet av de flesta bönderna så borde man öka antalet bönder. Det är inte frågan om att enskilda storbönder skall få mera utan man borde sikta in sej på att ge en dräglig inkomst åt landsbygdens majoritet. Givetvis behövs det andra inkomster och det borde man uppmuntra i stället för att ta till den ekonomiska piskan – eller snarare strypsnaran.

Vi behöver många bönder för att hålla byarna levande. Även om de har andra inkomster än jordbruk. Annars går det som i Sverige där byarna står tomma och en ensam bonde kör över allting med gigantiska maskiner nån dag om året. Själv har han flyttat till staden

Utan bönder dör byarna ut så småningom eller blir sommarstugor för stadsborna. Det är inget fel om våra barn jobbar på distans med andra saker – tvärtom är det mycket bra så länge de bor kvar i byn.

En bonde måste numera ha flera inkomstkällor och dessutom göra en massa själv. Han har inte råd att köpa och låta andra reparera. Men kan han göra allt själv så klarar han sej ganska bra. Det syns förstås inte i de ekonomiskt enkelspåriga byråkraternas statistik. En inkomst på 2000 euro från jordbruket kan späs på med 5000 från skogen och en hel del från snöröjning, byggarbete och annat så att det tillsammans blir en dräglig inkomst. Inte för en stadsbo med tummen mitt i handen som inte kan göra nånting alls själv men det kan räcka bra till för en händig bonde. Vi går tillbaka till allt mer självhushållning.

Sedan borde man fundera på krisförsörjningen också. En litet antal stora bönder som är helt beroende av importerad energi och gödsel klarar inte av en kris. Förslaget luktar ökade risker. På börsen följs höga inkomster alltid av ökade risker. Det gör inget så länge det är fråga om pengar men då maten tar slut så är det allvarligt.

Karhinen borde skickas till Wall Street där han gör mindre skada – åtminstone för vanligt folk. Det är inte första gången som man försöker ta bort hela jordbruket men intressant är att vi har en centerpartist som statsminister då det här förslaget kommer. ”Böndernas” parti är dött och snart begravet. Bönderna också om det här går igenom. Centern byter väl snart namn också.

Det talas om självhushållning, återanvändning, mångsidighet och minskat importberoende. Det här förslaget går stick i stäv mot allt sådant och tar bort en viktig resurs, dvs. bondekåren och leder till ensidighet, ökade risker och tömning av landet utanför Ring III. Skrota det !

Karhinens rapport.

Ögnade som hastigast (hoppas på en svensk version för noggrannare läsning) igenom Reijo Karhinens rapport och finner kravet på 20000€ i försäljningsinkomster för beviljande av stöd ganska intressant. Kommentarerna under artikeln var dock inte nådiga men undrar om alla förstått att det var försäljningsintäkterna och inte nettointäkterna som avsågs. Rätt mycket byråkrati kunde förenklas med en dylik regel, areal, ålder och många andra krav kunde slopas. Sen kunde det kanske införas ett maxtak också? Eller vad tycker Ni? Är 20000 rätt nivå?

Om att bo i lagården

Antte har nu då också blivit opererad i sitt knä, dock en mycket mindre operation än Lottas. Detta har i sin tur betytt att jag bott de senaste veckorna i lagården. Eller så känns det i varje fall. Vi har (hör och häpna) haft ganska bra med avbytare, endast några få dagar har vi varit utan. Men avbytarena gör ju sitt jobb på 8 timmar, det vill säga dom gör foder, putsar och ströar en del av lagården och jag sköter resten och av den där resten har det funnits riktigt tillräckligt av den senaste tiden.Eller egentligen är det inget annat än normalt jobb som hör till, men på något sätt känns det lite extra tungt då när jag är den som ska se till att allt fungerar och djuren är i skick.

Då januari började hade vi 13 kalvningar att vänta den månaden. Då januari slutade hade bara 9 kalvat; en döfödd tjurkalv, 3 kokalvar och 5 tjurkalvar. Det här betyder förstås att dom som inte kalvat i tid flyttades över till februari och igår kalvade den sista av januari-kalvarna. Så nu har jag bara kvar 9 kalvningar den här månaden.

Vanligtvis sköter naturen sig och korna kalvar helt själv. Då återstår det för mig att kolla att kon är frisk, alltså mäta febern, kolla att mjölken är ”ren” och se till att kon äter och mår annars bra. Hon ska få energidricka och värkmedicin och varmt vatten så mycket hon bara vill ha och sen ska hon mjölkas, så fort som möjligt eftersom råmjölken är livsviktig för kalven. Om inte kon har tillräckligt ”stark” råmjölk, den mäter jag med en Brix mätare, så måste jag ta från frysen ordentlig råmjölk och ge den åt kalven. Vanligtvis fungerar det alltså så här och kon putsar kalven, sköter om den och sen börjar hon äta själv och allt är frid och fröjd.

Då Eila kalvade gick det inte riktigt så här. Kalvningen i sig gick bra, men hon hade fått en svår juverinflammation och problem i matsmältningen. Förutom antibiotika så höll jag på en liten vecka med att ge åt henne värkmedicin, Ca-,P-, Mg-pastan, linfrö, vätska för att förhindra uttorkning då hon inte drack, våmstimulerande preparat osv. Hon började äta men gick inte upp i vikt. Veterinären var givetvis och kollade på henne men inte heller hon kunde ge nån diagnos. Eila är fortfarande kvar, men hur länge återstår att se. Hon äter med god aptit men bara inte ökar i vikt, så någon störning har hon i ämnesomsättningen. Hennes kalv har sen igen vägrat äta. Så jag jobbade två veckor för att få honom att äta ordentligt och nu är vi i det läget att han sörplar i sig lite mjölk från ett vanligt ämbar medan alla andra kalvar dricker sin mjölk från tuttämbar. Veterinären kollade också honom, men kunde förstås inte säga varför han inte dricker mjölk ordentligt. Men han verkar må bra nu, äter hö och kraftfoder och ligger däremellan och idisslar.

Sen hade vi Libero som kalvade en morgon förra veckan. Allt var bra ända till kvällen då jag märkte att hennes avföring var bara blodig vätska och hon sparkade sig under magen. Jag gav en magnet åt henne för symptomerna tydde på vasst, dvs att hon hade något extra föremål i magen som förorsakat en inre blödning. Har man god tur så kan det räcka med magnet och linfrö (som bildar slem) för att få kon i skick om skadan är liten och vi trodde faktiskt att det kunde gå vägen eftersom hon piggnade till under natten och följande dag. Men så var det inte utan hon dog. Inte så mycket mera man kunde ha gjort där, tyvärr.

Utöver dessa djurproblem hade vi i ett skede 3/3 gödselpressar sönder, nu fungerar 1/3, vintern har gjort sitt i form av lite frusna vattenkoppar och annat smått o gott. Men jo, som sagt, motgångar känns lite extra stora i såna här specialfall då vi inte har normal bemanning i lagården men nog ska vi fixa det här också 🙂


Vart lämnade jag kryckorna?

Järnskenan kring benet en månad till, men kryckorna får jag börja lämna bort…

Ja, nu är jag så långt, att när jag ska ha kryckorna så har jag glömt vart jag ställde dem… alltså var det lika bra att ställa dem i ett hörn och gå utan dem inne. Dom står vid ytterdörren, redo att ta ifall man vill ha dem med sej ut. Inne går jag rätt så hyggligt utan kryckor, men ute kan dom nog behövas eftersom det håller på att laga rodelbanor av vägarna. Fyrhjulingen som står parkerad utanför dörren är guld värd igen en gång. Jag hade lite strejk och trassel med den, så jag va utan fyrhjuling nån vecka, och nog blir man lite handfallen utan mönkkis när man bor såhär… nå, med diverse provisoriska lösningar är den på g igen, men jag kanske får återkomma till de trasslet senare…

Jag fyller dagarna med smått pysslande. Knäet säger till direkt om jag blir för optimistisk med att lyfta, bära, gå sträckor osv, så, man håller sej nog ganska lugn… ingenting blir dock bättre av att ligga stilla, så även om jag ligger en hel del som en padda på soffan, så försöker jag vara en jomppande padda… sträck, och stretch, lyft och böj i lagom mängd.

Men, ut vill man, och de jag ändå kan göra försöker jag göra. Så, jag ha spikat fågelholkar, har väl knåpat ihop ~15-20st såhär långt… Mest har de blivit vanliga holkar för talgoxe, blåmes och såna småfåglar, men också några öppna holkar för sädesärla och så har det blivit en sjöfågelståmbo. Till näst funderar jag på fler ståmbor… (De är alltså holk för sjöfåglar, undrar om de kan komma från stam-bo? Eftersom sjöfågelståmbor tidigare lagades av murkna trädstammar som brändes ur…?)

Vidare blev det också en ny kaninbur, eftersom den gamla håller på att murkna…

Jag har dukat upp till fågel-kaffekalas…

Och så försöker jag hinna på lite möten, kurser och sådant…

Men, snart, snart kanske jag blir av med min skena, bara en månad till… och då skriver vi redan mars. Månaden som brukar ha solvackra dagar, kalla nätter, rediga snöbottnar emellanåt, och så lamm ❤