28 januari, 2020 av Nisse

Bondbloggarmöte på distans

Ni kanske minns att Bondbloggen numera drivs av en förening Bondbloggens Vänner r.f. (=bondbloggarna). Vi håller möten via nätet eftersom vi bor på stora avstånd från varandra. Men inte är det lätt att få alla med tillika – alla har bråttom och arbetstiderna drar ut in på natten,

Nu hade Sonja inte tid att slå sej ned vid skrivbordet utan hon var med via mobilen tillika som hon skötte om en kossa !

Sonja på möte … (foto Andreas Johansson)

Lotta var inte heller sysslolös utan hon skötte tillika om sina kaniner, Egentligen borde Christer ha varit på ett möte men han var förkyld. Det är inte lätt att vara bondbloggare – att hitta tid att skriva och ta foton. Sonja har haft det särskilt hårt senaste året för de har byggt en ny ladugård och man vet ju hur mycket jobb det är att få igång nånting nytt. Dessutom har familjen två små barn.

Vi skriver då vi hinner och orkar men trots allt så har Bondbloggen nu fått ihop 3175 inlägg och 4852 bilder finns det i mediabiblioteket. Ni vet väl att man kan gå bakåt i tiden och se på inläggen månadsvis ? Se på ”arkiv” i panelen längst ned till höger. Man kan också se på en viss persons inlägg genom att klicka på personens namn uppe till höger. Man kan välja kategori i panelen till höger och söka i inlägg med sökfunktionen.

25 januari, 2020 av Nisse

Äntligen skogsvinter

De senaste dagarna har det äntligen frusit till så att man slipper djupa spår i leran. Och eftersom det inte ännu har kommit snö att tala om så har det varit riktigt bra skogsväder. Fastän det ibland varit litet plusgrader så har vägarna varit hårda i alla fall.

Dessutom har vi hittat flera friska granar – det såg länge dystert ut då den ena granen efter den andra var rutten. Den bruna rötan gick långt upp i stammen och ibland måste man kapa tre 3 meters bitar innan man kunde såga friska bitar. Då var det inte mer än en klen stock kvar – om ens det.

Gallringen på den här biten har blivit uppskjuten så länge att träden växt sej långa. Vissa träd gav tre 55 dm stockar (om de var friska). Med tanke på rötan så blir det knappast gallring mer utan nu gäller det att förnya. Vi lämnar tallar kvar så vi får mera motståndskraft mot rötan. Det är dessutom stenig tallmark och vi har faktiskt litet småtallar redan på sina ställen.


Hurra, en frisk gran …

Som alltid i början på skogsarbetet för vintern så skall utrustningen sättas i skick. Vi har haft litet bekymmer med sågarna som inte vill gå så bra. Speciellt sorgligt är det med min favoritsåg Jonsered 2147 som är en fin fällansåg – då den går. Gamla Husqvarna 254 har fungerat hyfsat men är svårstartad. Så vi köpte en ny såg och det blev en Jonsered 2252 till. Den tidigare 2252 var litet besvärlig att starta men den har blivit bättre och med ny ked så fungerar den fint för både fällning och kvistning.

Jag funderade länge på att köpa en till Jonsered 2245 för den som vi har startar mycket bra men då skillnaden i pris var bara 60 euro så blev det den större 2252 i stället. 2245 är litet svag så den fungerar egentligen bara för kvistning. Ibland är vi tre eller till och med fyra som sågar och så behövs det alltid en reservsåg.

Ett annat problem var skogskläderna där blusarna har dåliga dragked och byxorna en massa hål där det lätt fastnar kvistar. Jag limmade lappar på ett par byxor men de hölls inte kvar länge. Nu prövade jag ett nytt lim som skulle strykas fast men det var inte bättre. Så jag sydde fast lapparna för säkerhets skull i kanterna.

Det är besvärligt att sy lappar på skyddsbyxor för man får inte sy fast fiberstoppningen. Nu fick jag användning för min nya (begagnade) Bernina 733 symaskin som jag köpte i september. Det är en schweizisk kvalitetsmaskin och så gammal att den är helt mekanisk – inga datoriserade broderiprogram. Den verkar gå riktigt bra. Inställningarna är lätta och exakta och fotreglaget fungerar precist.

Poängen med skyddsbyxors syande är att vika tyget och sy över kanten. Då fastnar inte fiberstoppningen i sömmen. Det ser inte så vackert ut men fungerar och det är ju inte fråga om nån balklänning …

Då byxorna låg på bordet och väntade på reparation så började våra katter ligga på dem och katter är experter på kvalitetsmaterial. Det fanns många andra mjuka platser men katterna föredrog skogsbyxorna.

Klart godkända byxor tyckte katterna.

Idag kom också solen fram så det var riktigt fint väder. Litet besvärligt var det då solen bländade där jag fällde och radade ihop stockar med traktorn. I morgon blir det igen plusgrader men sedan skall det bli en kall måndag och jag börjar då köra ut stockarna eftersom det knappast blir djupa spår efter den köldknäppen.

Sol igen efter en lång och mulen höst

18 januari, 2020 av Nisse

Skräpvinter

Det är januari och vi har haft +7,2 grader varmt. Dessutom regnar och blåser det. Riktigt höstväder av den sämre sorten. Jag följer med vädret och så här ser det ut för den senaste månaden (19 december till 18 januari).

Den blå kurvan är temperaturen

För det mesta har temperaturen varit över noll – bara tre nätter har det varit minusgrader att tal om. Givetvis har skogsvägarna inte frusit i det vädret.

Och bättre blir det inte. Tiodygnsprognosen visar på fortsatt varmt väder med nån ynka minusgrad då och då.

Tiodygnsprognos från 18.1 till 27.1 2020

Det går att hugga på en liten stenbacke bakom den röda ladan som jag sparat just för sådant väder som vi nu har fått. Men det visade sej att en stor del av granarna hade rotröta och det var av den bruna sorten som går långt upp i stammen. Det blir ingen brist på flisvirke till nästa vinter.

En riktigt ordentlig rotröta !

Underligt nog är det inte i de blöta svackorna som granarna har röta utan upp på stenbacken … Vi tar antagligen bort alla granar och lämnar tallarna som fröträd. Det är ingen idé att försöka få granar att växa på den här biten som är full av rotröta. Men jag är inte förvånad för jag minns att vi i tiderna hade kossorna att gå i den här skogen så den kan vara då som rotröta kom.

Och så har hydraulpumpen börjat skramla. Jag beställde redan ny för den gamla är 15 år och Belaruspumpen kostar bara 70 euro. Det kan hända att vi också måste satsa på en ny bränsleslang till min favoritsåg Jonsered 2147 som ibland går riktigt bra men sedan börjar den plötsligt krångla mitt i allt. Likaså behöver gamla Husqvarna 254 ett nytt gummifäste. Den går annars bra men jag tycker inte om att behöva dra 10-20 gånger för att få igång den. Då är Jonsered 2245 betydligt bättre för den startar nästan med första knycket. Litet svag för att fälla men bra såg att kvista med.

Det blir tandläkare på måndag vilket är bra för jag fick tandvärk i går. Då skall jag skaffa mera utrustning för skogsarbetet och kanske en ny motorsåg. I bästa fall är vi tre som sågar och då behöver vi reservsåg – helst en per person så man inte måste åka hem och skruva på sågen. Det tycks bli en usel vinter så alla ljusa timmar på dagarna borde användas effektivt. Jag vill inte såga i mörker i den stenbacke där vi nu hugger. Även om man har pannlampa så kan sågen ta i en sten och då är det färdigt.

17 januari, 2020 av Charlotta

Könsförvirring

Nu är det könsförvirring på gården… Inte jag då, även om Conny på skoj brukar kunna säga att han ibland undrar om han har pojkvän eller flickvän (jag är inte riktigt den där ultra-kvinnliga typen). Nä… Jag är nog ganska säker på mej själv, men nu ha, vad jag trodde var 4 honor fått ungar… De handlar om kaninerna som beter sej som kaniner…

Familjen Pupp. Marianne är vit-brun fläckig till vänster. Julia sitter längst bort och Floppsy-flopp-puppe-popp till höger.

Tidigare i höstas köpte jag två honor. Marianne och Julia. De fick flytta in med mina två andra honor… Nå, nu ha dom två jag köpte fått ungar… Vid närmare granskning kunde jag konstatera att den jag trott varit själva urmodern visade sej vara en hane… Så nu är det lite förvirring. Är då den som jag trott är hanen Joppe, som bor på vinden, inte alls Joppe, utan fröken Joppelina? Och är då det jag trodde är Floppsy inte alls nån fröken Floppsy utan herr … Flopp ?

Och.. Hur.. Alltså.. Att.. När…? What in thö heila…

Ja, könsbestämma kaniner är nog knepigare än grekiska… Men, konstaterat är nu iallafall att Julia och Marianne är mödrar till varsin ullhög med ungar… Så dom är honor och alla andra bor nu i varsin bur. Var och en på sitt. Men… Hur många burar blir de om alla ungar nusen ska ha varsin bur? Jag har inte varit och rört om dem något extra, för temperaturen är inte riktigt idealisk för nakna små puppar, men tur i oturen är de inte -15 iallafall. Då skulle de nog bli någon form av badrumsinkvartering för pupp-ligan, men nu klarar de sej nog ute/inne i fårhuset där de bor. Mammorna har bäddat in ungarna i sin egen ull och så länge inget drastiskt händer ska de nog ordna upp sej. Sen är ju frågan hur många ungar som överlever. En unge hade varit död i födseln för den hade mamman tagit bort ur boet, och sen hittade jag en död unge när jag räknade igenom hur många ungar där va. För tillfället är det 10 ungar i ena högen och 12 i andra… Jag antar att det kommer att stryka med några ungar till innan de är så stora att de börjar äta själva, men, man får väl se .. de visar sej…

Just nu är det bäst att låta dem vara ifred och tålmodigt vänta tills de själva börjar lura ut ur ullen 😊

11 januari, 2020 av Nisse

Skogsarbetet 2020 började

Med en höst som aldrig tar slut (+6 grader långt in i januari) såg det riktigt dåligt ut för skogsarbetet men i dag började vi fälla stockträd. Jag hade sparat en bit alldeles bredvid virkesupplaget där det finns en liten stenbacke. Gallringen har blivit försenad men nu kom biten väl till pass.

Det växer en hel del mossa under träden men marken är så stabil att det går bra att köra där trots plusgrader. Vi har sågat upp vägar tidigare men nu började vi fälla stora träd. Tyvärr var en mängd granar rötskadade så jag misstänker att ”gallringen” blir ganska hård. Möjligen måste vi byta till tall för att bli av med rötan (efter 60-100 år).

De första stockarna år 2020

Medan det var varmt och lerigt så passade vi på att lägga ned en brotrumma så det är lättare att köra in till virkeslagret. Det gick bra att gräva i dikets botten med gripen. Dessutom jämnade vi ut upplagsplatsen så den är klar att ta emot nytt virke.

Ny bro in till upplaget
Att gräva med grip …

Det är besvärligt att samla ihop alla skogsredskap och att få motorsågarna att gå. Två av fyra startar riktigt dåligt och går inte på tomgång så det blir att skruva igen. De nya eländiga motorsågarna har inte ens skruvar för inställningarna. ”Föra dem till service” ? … Inte har jag tid att köra sågarna fram och tillbaka. Riktigt dålig utveckling. Det var bättre förr.

Vädret har i alla fall varit bättre de två senaste dagarna än på hela hösten. Vi har haft minusgrader men tyvärr lovar de +7 grader igen nästa vecka.

Ovanligt klar himmel och ljust klockan fyra.

10 januari, 2020 av

Återblick 2019.1

Lovade återkomma med lite genomgång av odlingarna från gångna säsongen. En regelrätt årskrönika skulle kanske bli onödigt lång så jag tar det lite kultur för kultur.

Men till allra först så vill jag ödmjukt tacka för responsen på senaste inlägg, det stöd som riktats oss via gillanden och kommentarer värmer och tröstar.

Höstvete.

I mitt kumminskördeinlägg skrev jag att jag stod i beråd att istället för råg så höstvete och så gick det också då utsikterna på rågmarknaden inte såg så bra ut. Bedömmer att vetet är lättare sålt än rågen som jag de facto fortfarande har en hel del kvar av i lager.

En glyfosatbehandling gjordes efter tröskningen men vädret blev lite ostadigt så tallriksharvning och sådd gjordes först den 14 september. Den svala sommaren hade också resulterat i att frödillen inte hann mogna så den slogs också ner och såddes in på samma gång. Det blev frost efter sådden och jorden kyldes ner så trots gynnsam fukt så grodde och utvecklades vetet långsamt. Några dagar med varmare väder i oktober satte lite fart på tillväxten men nåt blad till och lite bestockning hade jag kanske önskat mig innan växtsäsongen tog slut. Det är första gången jag odlar höstvete så jag vet inte riktigt vad som är optimalt vinterväder men i början av november frös marken till och lite senare bäddades den in av några cm snö. Det tyckte jag kändes tryggt och bra då jag inte hann utföra några mögel och micronäringsbesprutningar.

Det blev dock åter varmare och snön smalt samt tjälen tinade så sen medlet av november har det mestadels lyst grönt från åkern. Lite orolig har man varit för att den späda grödan skall förbruka näringsreserver och utmattas i det omväxlande vädret. Å andra sidan så är det väl just dylikt väder som man har lite längre söderut där höstveteodling är allmännare så kanske det inte är så farligt ändå? Vi får väl se hur det utvecklar sig med vädret framöver, de är trots allt några månader kvar innan vårsolen börjar värma på allvar. Eller vad tror Ni om framtidsutsikterna? Ett bildkollage följer.

Kummingrödan avslutas 6.9.2019
Frödillodlingen avslutas 14.9.2019
Carrierharvning 14.9.2019
Höstvetessådd 14.9.2019
Höstvetet sått 14.9.2019
Långsam groning, läget 27.9.2019
6.10.2019. Äntligen skönjer man såraderna.
En vecka senare 13.10.2019
Läget i höstvetet. 20.10.2019
Snöläget 10.11.2019
20.11.2019. Bart igen…..
…. och i närbild så här.
Nyår passerat och fortfarande bart. 5.1.2020