11 juli, 2019 av

Nu gick luften ur….

Klockan är blott 21:30 men jag tänker inte göra nåt mera idag. Ska försöka testa råden som en av radions sommarpratare delade med sig av häromdagen. Hon menade att man inte vinner nåt på att jobba 70-80 timmar i veckan.

Jag vet nu inte om jag håller med, i och för sig så har jag nu legat på kring 120 timmar i veckan en tid. Så långt kan jag hålla med att visst går det lite långsammare men att man på 40 timmar skulle hinna med det som man gör på 120 tror jag ändå inte på. Nå det må nu vara hur det vill med den saken men så länge det går bra känner man inte av tröttheten trots långa dagar. Idag blev det ändå en sån där skitdag som kommer nu som då och det är väl såna dagar man borde stannat i sängen istället för att försöka få något uträttat.

Det börjar bli torrt och trots att affärerna inte löper så värst bra så försöker man hålla grödorna igång, man vet ju aldrig när det blir lite mera drag på marknaden. Så igår kväll (läs natt) så monterade jag bevattningsrampen och drog ut för att lite mera på allvar vattna det nyplanterade till först och sen de övriga grödorna. Det har ändå gått så långt på sommaren att det börjar bli lite skymt mitt i natten så jag nöjde mig med att se att allt fungerade, vilket det gjorde. Men i morse då jag startade upp igen så drog jag av slangen, den slang som för närmare 10 år sen skadades av snöskotertrafiken då den lämnade kvar på åkern över vintern.

Slangen har med lite stöd av silvertejp hållit så här långt men nu var lyckan förbrukad. Så nu var goda råd dyra, det är inte lätt att skarva en dylik då slangen lindas upp på en trumma i samband med att rampen dras in. Att försöka stumsvetsa verkade vara det bästa alternativet så efter lite rundringning fick jag så till sist låna svetsutrustning från en jordbyggnadsfirma i grannbyn. Jag har tidigare svetsat Pel-slang i samband med att jag grävde ner pipeline för bevattningen så metoden är inte helt främmande. Belastningen på en slang till bevattningsmaskin är dock betydligt större än en på en slang som ligger mer eller mindre orörligt i jorden. Satte därför mig ner för att i ett par timmar fördjupa mig i ämnet innan jag, efter att ha övat lite, med hjälp av min iranska arbetare tog mig an slangen till rampen.

Det såg ganska lovande ut men höll ändå inte mer än ett 50-tal meter, draghållfastheten och trycktåligheten var det inget fel på men skarven blev lite för stum så den sprack sen när den böjdes i samband med upprullningen på trumman. Vet nu inte om jag imorgon orkar göra ett nytt svetsningsförsök eller om jag tar bort den del av slangen som är söndrig och gör en 230 meters av 300 meters maskin, åtminstone tills jag får ny slang monterad.. Eller är det nån här som vet vad som gick fel?

Slangen drogs av vid uppstarten på morgonen.
Sågade upp skarven som jag provsvetsade för att se resultatet, tyckte det så helt ok ut.
Sen blev det svetsning i fält, efter att ändarna putsats och hyvlats jämna värmdes de upp med den eluppvärmda plattan.
Efter avkylning såg skarvningen ut så här. Kan tänkas att det värmdes lite för mycket och skarvningen blev onödigt hård?
Men det såg ut att hålla både drag och tryck.
Tyvärr så tålde inte skarvningen böjningen vid upprullningen på trumman utan brast strax efter svetsfogen.

Uppdatering följande dag.

En natts sömn och nytt försök, skam den so ger sig. Det ser ut att hålla nu. Prövade med lite mindre tryck och mindre svulst, borde kanske fixat lite förböjning av slangen också får att minska på töjningen. Men som sagt hittills håller det.

Svetsning 2.0.(y)
11 juli, 2019 av Nisse

Första halvan på framsidan färdig

Det är egentligen bara en fjärdedel av taket men det tog en hel del tid att komma igång så hoppeligen tar inte andra halvan lika lång tid (två månader). I går skruvade Henrik fast nästsista plattan (vinkelplattan får vänta tills andra halvan är färdig.

De sista plattorna skruvas fast (på första halvan)

Slutresultaten blev inte så illa. Egentligen ser man inte att vi har nytt tak och det är ju meningen. Jag vill inte ha de moderna äckliga taken. Dessutom håller de mycket sämre än de gamla. Vårt tak är från 1930 (pärtorna) med plattorna från 1949. Både pärttaket och plattorna var i prima skick men jag måste höja taket för att hindra värmeläckage från övre våningen. Så vi räknar med att det nya taket håller 70 år till.

Det nya taket

Förutom litet bredare vedärbräädär (vindskivor tror jag de kallas numera) så ser taket precis lika ut som förr. Möjligen är det litet renare eftersom vi skrapade bort all mossa. Lägg märke till takrennån (kallas i Sverige hängränna) som inte har och inte heller får något stuprör. Det har vi aldrig haft heller utan rännan drogs ut över gaveln.

Stuprör är ett stadspåfund och bör inte användas på landet. Man kan förstå att regnvattnet bör ledas ned med ett stuprör i staden för man kan inte låta det rinna ned på trottoaren men på landet är det ren idioti att leda vattnet in mot huset (och i bästa fall sedan bort från det igen). Det är mycket förståndigare att göra som de gjorde förr: Drog ut rännan en meter från huset.

Förr var det mycket viktigt för oss att ta vara på allt regnvatten för vi hade bara rostvatten i brunnen. Allt tvättvatten måste köras långa vägar tills vi på 60-talet drog ett rör en halv kilometer till en naturlig källa i skogen. Under den lilla rännan i gaveln hade vi en tunna stående som samlade upp regnvattnet. Mest var det gamla oljetunnor (200 l) som rostade tills farsan fick tag i en galvaniserad tunna som vi ännu har kvar. Fin galvanisering de hade på den tiden …

På tal om takplattorna så hittade jag på vinden farsans bokföringsböcker från 1938 framåt som är ytterst detaljerade. Där kan man läsa att han köpte plattorna den 19 juli 1949 för 82084 mark. Så vi kan snart fira 70-årsjubileum.

10 juli, 2019 av Charlotta

Just nu går de inte alls…

Jag kör… och kööör….. och mitt i allt kör jag inte alls… någonting har hänt… nej!!!! De får inte haverera nuuu!!!

Men de ha de minsanningen gjort! Så de antagligen small om de… eller så sa de bara knäck, för nu rörs inte dendär gräsinmatargrunkagrejjen alls… istället ligger den och dinglar under maskinen…

Jag sitter alltså i jonte och balar sista gräset. 4ha ligger platt och då ger balmaskinen upp.

SOS – första hjälp! Ringer pappa. Han kommer som blixten fast han fick knäprotes för bara några veckor sedan. Med svetsen i högsta hugg överväger och funderar vi hur göra nu… svetsa – ja, då håller de nog, men ska man byta del får man nog trubbel… men, vad göra… vänta på delar? … nä, vi svetsar. Bra blev de och efter ett pitstop på nån liten timme rullade det igen… ända…. tills…….

En timme kanske, sen braka de på ett annat, osvetsbart ställe. Samma grunkagrej som ska måka höet in i själva bollhuset…. Ringde pappa och sa, att nu e de kaputt igen… redit kaputt…

I en sån situation har man några alternativ. Köra huvudet i sanden och ge upp. Beställa delar och skruva några dagar, eller hoppas på att någon kan vara färdig med gräset så man kunde få låna en maskin….

Jag börjar ringa, och efter några samtal korsomtvärs hitsomdit, så är pappa påväg till grannbyn, ca 10km och 30min vatten längre bort för, där står en reservbalmaskin som jag får låna!

Vänner och bekanta ❤ vad gjorde man utan dem 😊

Vilken flax! Om nusen bara traktor och maskin kombinerar ihop sej, kan jag bala vidare imorgon! Jubel i kajutan! OM det passar…. men de visar sej…

Just nu sitter jag i traktorhytten på Anisor och väntar på pappa, pråmen och lånebalmaskinen. Klockan har passerat 21.30 och jag börjar bli lite hungrig. Jag åt lite slarvlunch vid 11 tiden, jag sku ju inte bli så länge…. nå, jag hade med mej en 5dl smootie, 5dl vatten och ett mellanmålskex, så, int svälter jag, men nog ska de bli gott med en kvällssmörgås med ost och gurka när jag kommer hem…

10 juli, 2019 av

Vann e laangkalsångren…

…. hann jag tänka i morse när vi inledde dagens skördearbete. Knappa 10 plusgrader och snål nordanvind fick det att kännas kyligt. Fick ta regnrocken som hängde i hytten för att hålla överkroppen varm men det var kallt om ben och knän.

Efter en stunds funderande kom jag ändå att tänka på att det är lika så bra att det är kallt, det håller ju tillbaka utvecklingen hos grödorna. Nå, en del grödor får gärna utvecklas men vad gäller isbergsallaten som vi just då skördade är det bara bra om det inte växer så fort nu då marknaden sviktar. Jag vet inte vad folk äter men sallat verkar det inte vara. Jag har pratat med kollegor runt om i Finland och alla menade att produktionen inte är speciellt stor. Så det verkar vara konsumtionen som sviker. Eller så är det så att allt mer köps som färdigt hackad och malad vara där en stor del av råvarorna har utländskt ursprung. Grannen som kör långtradare berättade att han senast tog hem ett lass sallat från Tyskland.

Man kunde gott ha halverat produktion och det hade ändå räckt till verkar det som. Jag försökte sänka priset förra veckan men inte ledde det till att mera gick åt, så priset verkar inte vara orsaken. Och kvaliteten är ypperlig såsom brukar vara fallet när det är svalt. Eller är det just det som är orsaken, det var lite likadant för 2 år sen då vi hade regnigt och kallt medan det i fjol gick bra åt, det lilla som man nu i hettan och torkan fick fram.

Prima sallat som inte funnit sin köpare.

Testade att skriva detta inlägg på telefon under tiden jag övervakade bevattningen, verkar som om nya versionen av WordPress fungerar bra på telefon, om jag nu får det publicerat.

På tal om bevattning så kan jag meddela att regnen inte hittat hit trots att det utlovats vid flera tillfällen. Österbotten är också det enda landskap var skogsbrandsvarning råder för tillfället. Och nattfrost pratas det också om för vår del. Den har vi i alla fall klarat oss ifrån tillsvidare, hörde att frostkänsliga grödor fått sig i södra Finland och t o m på Åland.

9 juli, 2019 av

Snabba ryck.

Jag fick larm från flispannan och befarade att silon gått tom, går ut för att kolla och mycket riktigt var så fallet. Den här tiden på året är ju inte värmebehovet så stort, lite varmvatten så man får bort det värsta jorddammet innan man lägger sig och så har jag på lite nattvärme åt tomaterna och gurkorna då nätterna är kalla. Det fanns ändå lite flis kvar i hörnen som jag kunde borsta ner så att jag skulle klara mig till morgonen så ingen panik.

Klockan är inte mera än 20:45 så jag ringer entrepenören som jag brukar anlita för flisandet för att se om det möjligtvis går att flisa lite imorgon. ”Jag har varit på uppdrag så jag kan komma direkt” får jag till svar. ”OK jag ska bara koppla ur traktorn och flytta undan lite maskiner samt koppla till vagnen” svarade jag. Jag hann nu endast koppla från traktorn innan han var på gården så han fick lov att vänta lite innan tuggen kunde startas. Det blev att fylla vagnen framifrån för jag märkte att den saknade bakbräde när jag kom till flisvedshopen, så det fick jag fick lov att springa hem och hämta.


Klockan är 21:06, bakbrädet är på plats och tuggen igång.

21:13. Vagnen är med råge fylld

28 minuter från beställning till färdigt arbete är inte illa och då blev det ändå några minuters väntan eftersom jag inte var förberedd på så snabba ryck 🙂

Om allt skulle gå så snabbt vore dagarna betydligt kortare, idag har jag försökt mig på att få igång det mobila bredbandet och det……… men det är en annan historia.

6 juli, 2019 av Nisse

Över 50 mm regn i går

Visst utlovades det 25 mm regn men jag tömde mätaren i går då det gick ordentligt över skalan 40 mm och i dag var där igen 20 mm så vi har åtminstone fått över 50 mm regn – kanske närmare 60 mm (det fanns kring 5 mm i mätaren före regnet). Tur att vi jobbade tills det blev mörkt före regnet och fick upp halva taket. Det kommer att ta tid innan det här torkat upp.