9 september, 2015 av Nisse

Från kris till kris

Inte går det att tröska än men sysslolös är man minsann inte. Förutom att jag borde syssla med tröskan och torken så blev det panik på lördag morgon då det stod tio cm vatten i Ribackhuset på källargolvet. Tvättmaskinens slang hade spruckit och vattnet sprutade upp i taket. Dessutom var golvsilen i tvättrummet bredvid tilltäppt så den drog inte undan. Nå, med vattnet avstängt (bäst att ha bra kulventiler nära) och golvsilen bort så rann det mesta snabbt bort. Det hann inte spruta så länge så bakom listerna var det torrt.

Men golvmattan måste vi riva bort för det hade runnit vatten längs väggen ned under den. Annars var det inte så stor sak för golvet är cement och under väggarna hade jag satt en tegelsten på kant 1977 då huset byggdes. Mattan skulle förresten bort ändå. Nu blev det bara litet tidigare än det var tänkt. Och allt skulle bäras ut. Det gick bra och vi hittade en massa borttappade verktyg men just som allt var utburet så kom det åskmoln och det blev bråttom att bära in i garaget och bilen och vart som helst.

Vattnet fanns bara i tvättstugan och ett par garderober så det var inte så farligt. Men de blev städade riktigt fort … Och nu skall tvätt- och diskmaskinsanslutningarna byggas om. Det skall vara magnetventiler före uttaget till maskinen – inte efter ! En magnetventil som normalt är stängd och bara öppnas då maskinen sätts igång. Det är inte så svårt för det finns förgreningssladdar med styruttag (kallas ”master-slave” på modern ”svenska”). Då huvudmaskinen startas så kopplar styrdosan på de andra uttagen också. Man kopplar alltså magnetventilen till ett sådant uttag. Poängen är att det inte får vara tryck i slangen utom då maskinen används. Förstås kan man sätta in en kran som man stänger och öppnar men det är en riktigt dum idé då man beaktar hur glömsk man är :-).

Jag kollade redan in magnetventiler och man får sådana helt i mässing från Kina för 2 euro – med gratis frakt. De garanterar 60 dagars leverans så bråttom skall man inte ha men det tar säkert mycket längre tid att bygga om tvättstugan . På tal om det så fick jag i går ett paket med 10W lysdiodstrålkastare inburet på verandan för 5 euro per styck … Priset har gått ned till hälften sedan i fjol. Man bara undrar hur det är möjligt. Men jag har använt en hel del av dessa i ett år och de fungerar bra – lyser bättre än en 60W glödlampa.

Det tog nästan två dagar att städa undan allting från källaren. Det var inte slut med katastroferna efter det för i går så for elden bakåt i flismataren igen. Där är så långt rör att det inte gjorde någon störrre skada men mina mätkablar smälte grundligt. Så jag fick jobba ända till eftermiddagen i dag förrän jag fick igång pannan igen. Den måste vara igång så vi får källargolvet i Ribackan att torka.

Nu blir det till all tur kallare på nätterna så jag vågar mata litet mera utan att pannan börjar koka. Det var ganska bra torkdag i dag fastän det var svalt. Men då solen lyser så värmer plåttaket bra och allt torkar. Nu skall det bli fyra dagar molnfritt, ganska varmt och sol. Då får vi säkert flisen torr och vetet mognar också. Nu har färgen på vetet ändrats så att man börjar hoppas på skörd i år också. En vecka sol och värme så kan man börja bita i vetekärnorna för att se om det går att tröska. Hoppet är inte ute än …

Nu börjar man vara så inriktad på tröskandet att man inte riktigt orkar tänka på nånting annat. Kalle skrev tidigare om sin pappa som då det var såningstid inte hade tid att läsa Vasabladet fastän han skulle ha haft tid. Men så är det att man den här tiden på året bara orkar tänka på tröskandet och ju senare det blir desto mera försvinner allt annat i en dimma. På fint språk kallas det ”fokuserad” men här säjer vi einstakugär.

Glad skörd !  När det nu blir …

 

3 januari, 2015 av

Årskrönika 2014.

Ett årsskifte har vi åter upplevt och med det brukar det åtminstone för en tid  bli problem att komma ihåg att teckna ner det rätta årtalet. Eller egentligen brukar det gå någotsånär de första dagarna, det är efter några veckor man brukar hemfalla åt att teckna ner det gamla årets sifferkombination.

Årskrönika.

Vid nyår i fjol fick jag inte till någon egentlig sammanfattning av det föregående året men försöker bättra mig i år med ett försök att kort beskriva det jag minns av det gångna året. Den som vill fördjupa sig i fjolårets händelser får väl bläddra igenom inläggen i ”arkivet”. Sätter med en del länkar till tidigare inlägg för att underlätta sökandet.

Året började varmt precis som i år och marken var ofrusen fram till 10 januari, det fanns till och med de som plöjde kring den 8-9 januari. Sen fick vi 3 veckor vinterväder varav jag tillbringade några dagar på skidresa i Österike. I slutet av januari började det se ut som om det skulle bli en skogsvinter trots allt men i början av februari började det regna så att både skogsföret och deltagande i BotniaVasan for all världens väg.

Tjälen gick ur jorden redan i början av mars eller närmare 2 månader tidigare än normalt och jag inledde vårbruket det tidigaste jag någonsin gjort med plöjning och övergödsling av kummin i påskhelgen andra veckan i april. Då var det redan så fina förhållanden att man gott kunde ha börjat tidigare bara man vågat tro på så fin fortsättning men man gick bara och väntade på bakslaget (eller ”takatalvi”). I och med att vi var så tidigt ute tog jag mig tid att plöja och harva nästan all areal färdigt för sådd. Normalt brukar man få vänta på att en del åkrars tjällossning och upptorkning men i år torkade allt jämnt och fint.

Sådde det första kornet 27 april och kunde gott ha sått allt då om jag hade haft egen såmaskin och fått hem all gödsel i tid. Den tidiga våren hade också överraskat förnödenhetsleverantörerna. Planterade första sallaten 4 maj, det kunde jag också gjort betydligt tidigare om blott plantorna skulle ha varit klara för utplantering. Dagen efter kom så det väntade bakslaget med flera centimeter snö och kalla nätter. Snön gjorde dock mera nytta än skada för den fuktade den torra jorden och skyddade de nyplanterade plantorna från frosten. I medlet av maj hade vi ett par varmare veckor och växtligheten tog fart men sista veckan i maj kom kylan åter och det blåste friskt. Kylan höll i sig till början av juli och vi hade till och med tre frostnätter under midsommarnatten och i veckan efteråt. Historiskt var att midsommarafton var kallare än föregående julafton. Gurk- och pumpväxterna for illa av frosten trots täckväven. Täckningen med väv gav inte den frostskyddseffekt som den brukar ge då det samtidigt var väldigt torrt och jordens värmekapacitet låg. Torkan i sig hämmade också utvecklingen men eftersom det tillika var kallt var växternas vattenbehov inte så stort att det var någon katastrof.

Så från att våren varit 1 till 2 veckor tidigare än normalt hade nu den långvariga perioden med kallt och torrt väder lett till att vi låg 1 till 2 veckor efter normal utveckling av växtbestånden. En och annan hann nog bli orolig över om grödorna skulle hinna bli klara innan hösten.

Men sen kom värmen och dagstemperaturerna steg med närmare 20 grader i en handvändning samtidigt som torkan fortsatte och nu hade växtligheten verkligen behövt vatten. Jag råkade naturligtvis i år ha större delen av grönsaksodlingen förlagd till åkrar där vattentillgången är begränsad men också åkrarna belägna vid Solf älvs nedre lopp blev utan vatten då också havsvattennivån långa perioder låg på minus 50-60 centimeter. Sommarsallatsskörden decimerades med en 20-25% men kvaliteten var efter omständigheterna god. Normalt hade sallaten inte klarat en dylik värme men antagligen hade de lyckats bygga upp större rotmassa än vanligt i och med att de hade torrt redan från planteringen och hade utvecklats långsamt. Det varma vädret gjorde också skördearbetet tyngre än normalt och hade någon semesterfirare råkat applådera ”det underbara sommarvädret” under de tyngsta dagarna hade nog smockan hängt i luften. Även omhändertagandet av skörden och produkternas nedkylning ställdes under hård prövning och man var tacksam att man förutseende nog (eller snarare tursamt) hade investerat i vakuumkylen och fått den installerad inför säsongen.

Värmen fortsatte i augusti och nu kom också det efterlängtade regnet, tyvärr inte i den form man önskat. Den fjärde augusti drabbades vi av regn och hagel i kombination med hårda stormvindar som slog omkull växtligheten, bröt träd och till och med vände bevattningsrampen upp och ned. Under några timmar föll det mellan 50-80 mm regn här i trakten. Några uppehållsdagar gav tid till kummin– och korntröskning men sen följde en 10 dagars regnperiod som förhindrade skördetröskning och havren som fortfarande var oskördad for illa i regnet. Regnet gjorde ändå gott åt grönsakerna, frånsett löken vars avmognad och fälttorkning stördes av regnen. De senare planteringarna och höstgrönsakerna och de flesta produkter för lager gav normala skördemängder.

Vid korntröskningen kunde konstateras att en hel del ax frös under midsommarens nattfroster trots att de då ännu inte gått i ax.

Vid korntröskningen kunde konstateras att en hel del ax frusit under midsommarens nattfroster trots att de då ännu inte gått i ax. Till vänster oskadat ax till höger ett som frostskadats.

Uppskattningsvis decimerades skörden med närmare 1000kg på de åkrar som frusit. Men man får väl vara tacksam för de 5800 kg /ha som denna åker ändå gav.

Uppskattningsvis decimerades skörden med närmare 1000 kg/ha på de åkrar som frusit så man får väl vara tacksam för de 5800 kg/ha som denna åker ändå gav trots frostskadorna.

Skördeförhållandena för lagergrönsakernas del var också inledningsvis bra men några kalla dagar i medlet av oktober skadade en del av det som var oskördat. Bland annat hann inte den sista planteringen av blomkål bli skördeklar då blominduceringen blev sen i den långvariga sommarvärmen. Det hjälpte inte sen att det var förhållandevis varmt i november. Däremot möjliggjorde novembervädret att resterande purjo kunde skördas direkt från åkern och det var inte heller någon större brådska med höstplöjningen. Och tur var väl det för den medförde också en del nya erfarenheter :/

Med ett underbart julväder med minusgrader och lite snö men med en varm, regnig och svart nyårshelg då temperaturen tangerade den under midsommaren avslutades år 2014.

Såleis…..

På nyårsaftonskvällen var det +6°C, som gjort för maskintvätt så jag passade på att tvätta traktorn samtidigt som jag tittade på nyårsraketerna i grannskapet...........

På nyårsaftonskvällen var det +6°C, som gjort för maskintvätt så jag passade på att tvätta traktorn samtidigt som jag tittade på nyårsraketerna i grannskapet……….. för vad är bättre än att få inleda det nya året i en ren traktor? 🙂

 

Sammanfattningsvis…

…. får man konstatera att de här blev nu kanske inte så kort ändå och innehåller mest väder men beskriver bra hur beroende vi bönder är av vädrets makter. Man kan dock med fog konstatera att året varit extremt varierande om man frånser avsaknaden av en ordentlig vinter. Nå, den varma vintern sparade mig närmare 100m³ flis till uppvärmningen och jag röjde snö med traktorn endast 2 gånger varav den ena gången var i onödan då naturen skulle ha skött saken 2 dagar senare. Nu har året gått och det är bara att med gott mod ta sig an det nya året 2015…….. måste öva lite på sifferkombinationen -2-0-1-5-, -2-0-1-5-……………….hmmm det går ju riktigt bra det här 🙂

 

7 oktober, 2014 av

Som en dans….

….har det gått att skörda det lilla vi hunnit sätta till lager. Under veckoslutet och idag har det varit fint väder för årstiden, det var till och med så pass varmt på lördagen att jag dristade mig till att Glyfosatbehandla ytterligare några hektar stubbåker. Fukten i augusti och värmen sen dess har satt bra fart på kvickroten. Så trots den sena besprutningstidpunkten hoppas jag på god effekt om nu blott värmen håller i sig ännu nån vecka.

Grönsaksleveranserna fortgår och sortimentet är ännu relativt stort så det har tagit sin tid att sköta den sidan också men en titt i almanackan säger en i alla fall att det börjar vara hög tid att få lagerprodukterna under tak. Därför passade jag och frun på att under söndag eftermiddag ”öppna” morotsfältet det vill säga skörda bort några rader för att få lite bättre svängrum och förbereda veckans arbete. En kall natt med rimfrost i morse ledde dock till att vi kom igång först vid middagstid med skördandet men vi fick i alla fall några lass hemkörda.

Helt problemfritt har det inte varit, noterade lite missljud från pickupen på upptagaren under söndagen så natten till måndag sökte jag efter orsaken och konstaterade att ett par lager gått sönder. Som tur var råkade jag ha passliga lager hemma så det besparades en stadsresa. De här lagren är utsatta för smuts och fukt så nu gjorde jag ett försök med att sätta dit rostfria lager. Dom är av kinesisk tillverkning så precisionen är kanske inte den bästa men delarna roterar så pass sakta att det inte har någon betydelse. Lagren var inte heller nämnvärt dyrare än vanliga väst- eller japanska lager så det är värt att göra ett försök.

Söndagsmys i form av nattliga reparationer.

Söndagsmys i form av nattliga reparationer i pannlampans sken.

 

Växtföljd med minnen.

För 5 år sen hade jag morötter på samma fält i och med att jag kör med 4-5 års växtföljd, det vill säga återkommer med samma eller närbesläktade grödor till samma fält. Det året var morötterna också fina och det var Erik som myntade utrycket ”som en dans”. Vi hade då i augusti just skördat de första morötterna och han hjälpte till att köra hem de skördade lådorna, ”e siir bra ut eje e kåmber ti ga såm in dans ti ta opp ije i höst” sade han. Det var ett av de sista utrycken vi fick av honom…… två dagar senare fanns han inte längre bland oss. Det här med att stor del av grönsakerna i år växer på samma plats som under Eriks sista sommar har gjort att minnena från den sommaren ofta återkommit. Som en dans blev det inte skördat det året men mest tack vare hjälp av vänner och bekanta bärgades skörden även då. Nu hoppas vi att vädret är gynnsamt så att Eriks utryck slår in i höst istället. Lite regn utlovas i medlet av veckan men blåser det upp efter det så borde det torka snabbt då det är förhållandesvis torrt i marken.

Morotsskörd i goda förhållanden.

Morotsskörd i goda förhållanden.

30 september, 2014 av

Lökta lökka….

…… skulle jag kanske ha sagt om jag bott i Malax. De gör jag nu inte, alltså bor där men min mamma är därifrån och jag har tillbringat en hel del tid i barnaåren hos mormor och morfar därav kunskaperna i dialekten. ”Lökta lökka” betyder egentligen att jag avslutat löken det vill säga skördat den sista löken för i år. Nåå purjon återstår och den är också en lökväxt men hursomhelst så är i alla fall gullöken, rödlöken och schalottenlöken under tak. Och det känns alltid bra att få dra sträck för nånting i ”att göra” -listan.

Det tog nästan 2 veckor längre än planerat att få in löken då det verkar som om varje gång jag ämnade göra nåt åt saken så kom det en regnskur. Igår och idag har vi haft blåsigt väder så själva löken torkade upp så pass att det gick bra att samla upp den med potatiströskan trots att marken fortfarande var fuktig sen det senaste regnet.

Sista strängen med fälttorkad lök samlas upp.

Sista strängen med fälttorkad lök samlas upp.

 

20 september, 2014 av Nisse

Tur i oturen (hasi)

Tröskandet är den mest nervösa tiden på året. Skall tröskskrället hålla ihop ? Förra lördagen satt vi och drack kaffe och undrade om det faktiskt skulle fungera en hel tröskning utan större fel (då hade vi tre hektar kvar).  Jahapp, då tystnade tröskan och Henrik kom in. Det dunkar nånting …

Vi hade ju skruvat ihop plåthöljet som spruckit så vi befarade det värsta. Men det var ”bara” ramen till skakarbordet som brustit.  Inte första gången det heller. Då gummibussningarna på upphängningarna blir slitna så faller bordet ned och ligger på en axel som slipar av ramen. Avståndet till axeln är alldeles för litet och konstruktionen kunde ha varit bättre.

Nå, det blev att flytta en våning nedåt och Henrik kröp in i tröskan och skruvade en dag där för andra gången i år.  Då vi satte in vinkeljärnet så låg han på halmskakarna med huvudet nedåt inne i tröskan – nu låg han med huvudet nedåt på skakarbordet under halmskakarna. Jag sprang efter verktyg och plockade upp det som föll ned. Det behövs absolut två personer för att kravla sej ut ur tröskan för att hämta en nyckel som behövs kan ta lång tid. Om jag hade krupit in så är det fara för att de varit tvungna att dra ut mej med vajertaljan i fötterna …

DSCN4226

Egentligen ger fotot en alltför positiv bild av arbetsmiljön. Han kunde inte ens vända sej utan att skuffa sej bakåt först. Men det gick och efter en dag hade vi ramen ut ur tröskan och jag svetsade ihop den – efter att ha skurit bort de gamla stödvinklarna som jag svetsat fast för ett par år sedan. Det var ju ingen dyr reparation om man inte räknar nånting för arbetstiden. Men litet knepigt var det att får ramen rakt ihopsvetsad. Med en massa svetstänger och stöd och allmänt slåande och härjande med stora smideshammaren så fick jag den behjälpligt rak i alla fall.

DSCN4231

Och så var det bara för Henrik att krypa in igen och dra ramen över sej tills den var på plats. Det var inte världens enklaste sak att få i skruvarna. Man fick ligga och stöda sej på en hand medan man försökte känna var skruvhålen fanns med andra handen. Naturligtvis såg man inget.

Nu hade jag tillverkat två tjocka brickor (12 mm) som vi satte in under bakre fästet så att ramen kom litet högre och förhoppningsvis inte slits av lika lätt som förut. Mycket utrymme förrän hela skakarbordet började ta i halmskakarna ovanför fanns det inte men det gick.

Därefter smet vi till Sverige och lämnade den stackars pojken ensam med tröskandet (då hade bokningen blivit uppskjuten tre gånger redan). Det var ju moraliskt fullständigt förkastligt. Förr skulle alla sitta och vänta på att tröskandet skulle bli färdigt. Allvarsamma och medkännande. Skratta fick man inte och alls inte åka bort. Där ser man hur moralen förslappas hela tiden …

Nå, Henrik klarade ju sej galant och skickade enligt gammal tradition följande dag ett textmeddelande: ”Hasi”. Huvudsaken var att han fick in Zebran som vi odlade som utsäde för nästa år.

Och skörden ?  Ett uselt år igen. Jag håller med Kalle att torkan i alla fall är bättre än det eländiga regnandet vi hade i juni. Då drunknade all brodd i svackorna på leråkrarna. På de lättare jordarna klarade vetet sej ganska hyfsat. Tyvärr har vi bara en hel del leråkrar. Men säden var ovanligt torr då vi tröskade. Mellan 13 och 16 % och det är sällan det händer hos oss. Dessutom var det rena högsommarvädret så det torkade fint då jag blåste litet för att jämna ut fukthalten.

Det har varit sju sorger och åtta bedrövelser den här sommaren och ett tag såg det ut att bli en regnig höst. Men vi hade tur med vädret så det var verkligen perfekt tröskanväder i år. Och så var vetet ju lättröskat (med ett strå här och ett där) och vi körde med full fart över åkrarna. Priserna är  i botten men jag säljer först nästa sommar så vi får se hur världen ser ut då.

 

 

 

10 augusti, 2014 av

Kumurin II.

För en halvannan månad sen presenterade jag kummin som är en av de grödor jag odlar och ni kanske minns att jag då oroade mig över hur det blommande fältet skulle klara frostnätterna som då besvärade oss. Vädret slog ju sen om radikalt och vi har fått dras med en värmebölja som i kombination med torkan har pinat både odlingar och odlare. Det i sin tur ledde till att mognaden påskyndades och skördandet kunde inledas ungefär vid normal tidpunkt trots att den kalla försommaren förorsakade en lång och utdragen blomning.

Jag sitter nu med förstadiet till facit i hand eftersom kumminet tröskades i varmt väder i onsdags och några spår av frostskador kunde jag inte notera. De slutliga skördesiffrorna får jag i oktober då det är dags för leverans. Om nu mitt senaste inlägg beskrev en något dyster bild av odlandets vedermödor så går detta inlägg i betydligt positivare anda. Jag hade nämligen redan förberett mig på att måndagens åskoväder skulle ha tröskat ur en hel del av skörden men det visade sig att det hade inte just drösat något alls. Det förvånade mig storligen för mina erfarenheter från tidigare års kumminodling har nog varit att hårda vindar och kraftiga regn orsakat bortfall på upp till 500 kg/ha. Visserligen är nu sortvalet på fältet i kyrkbyn som var mest utsatt för åskovädret ett annat närmare bestämt sorten Prochan som påstås vara drösningssäkrare än sorten Sylvia som jag också tidigare odlat. Den senare sorten odlar jag på kumminfältet här i Långmossen men inte kunde jag nu notera någon nämnvärd drösning här heller, dock var ovädret inte lika kraftigt här och läget är mera skyddat än nere i byn. Som sagt så blev skördeutfallet om ~20m³ Prochan /4,5ha och ~25m³ Sylvia /6ha bättre än vad jag förväntat mig efter åskoväder och långvarig torka. Fukthalten som jag inte riktigt har koll på är inte heller så hög så det borde inte torka ihop nämnvärt. Min förra fukthaltsmätare brann upp och någon ny har jag inte kommit mig för att skaffa då behovet inte varit så stort eftersom det mesta sålts på strå. I veckan får jag nog se mig om efter en ny mätare för att få bättre grepp om läget, kanske är en malande mätare att föredra framom en som mäter hela kärnor?

Kärran så gott som fylld och halva åkern återstår att tröska :)

Kärran så gott som fylld och halva åkern med Prochan-kummin återstår att tröska 🙂

Sylvia-kumminet i Långmossen gav också bra skörd även om torkan fläckvis lett till att växtligheten så gott som helt torkat bort.

Sylvia-kumminet i Långmossen gav också bra skörd även om torkan fläckvis lett till att växtligheten så gott som helt torkat bort.

Kumminmalen behövde jag inte bekämpa i år men lite löss borde jag ha sprutat bort för det fanns, speciellt i Långmossen, en hel del bladlöss i blomställningarna. Det är ändå svårt att bedöma hur pass mycket de beskattade skörden, en besprutning skulle också lett till at en del av kumminbeståndet trampats ner av traktorn så kanske det tog ut varannat.

Sen då?

Jag hade hoppats på så pass med nya plantor att ytterligare en skörd kunnat bärgas för att på så vis ge en bättre helhetsekonomi. Nu ser det ut som om åtminstone åkern nere i byn skulle ha så få nya plantor att det blir att bryta odlingen efter endast en skörd. Eventuellt kunde en i höst direktsådd gröda vara det bästa alternativet, kanske kunde råg vara något? Åkern i byn lider ställvis av strukturproblem så det vore ur markvårdande perspektiv bäst att lämna åkern oplöjd och låta kumminets pålrot dränera en efterföljande gröda. Minimerad bearbetning skulle också spara en hel del kostnader men eftersom jag inte har utrustning för att ta hand om en rågskörd så hänger det hela på om jag finner en kompanjon för projektet.

Dåligt med nya plantor i botten fick mig att fundera över om inte en höstsådd gröda skulle vara ett alternativ.

Dåligt med nya plantor i botten fick mig att fundera över om inte en höstsådd gröda skulle vara ett alternativ.

Kumminet kalluftstorkas i golvtorken. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen :)

Kumminet kalluftstorkas i golvtorken och här återstår nu att jämna ut de tömda vagnslassen. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen 🙂