2 juli, 2014 av

Ei mennyy nii kui Rommsos…….

………tyckte jag mig höra den finskspråkiga långtradarchauffören meddela när han beklagade att han var försenad. Med mina finskakunskaper (eller avsaknaden av dem) tog det en stund innan jag förstod vad han menade eller ”det gick inte som på Strömsö”. Sällan går det väl som planerat här på gården heller och idag var en sådan dag då det inte alls gick som planerat.

Då jag i går kollade in väderleksprognosen såg jag att de åter lagt in regnet som fanns där för några dagar sen men försvann emellan. Och då jag började känna mig lite sliten efter bland annat nattliga bevattningar så passade det utlovade regnet utmärkt. Jag brukar nämligen utnyttja dagar med ordentligt regn till att samla nya krafter så en dylik dag såg jag fram emot.  För att med gott samvete kunna vila lite fordrades det ändå en sista kraftansträngning för att få den aktuella sallats-, broccoli- och blomkålsplanteringen avklarad, lite växtskyddsjobb och skörd av några pallar isbergssallat.

Broccolin och blomkålen planterades snabb för maskin var redan justerad för ändamålet, däremot fordrades det lite skruvande för att få den i skick för sallatsplanteringen. Efter att ha konstraterat att inställningarna var OK lämnade jag över planterandet åt kvällskiftespersonalen för att själv ta itu med bekämpning av bland annat kålmal som nu igen härjar i odlingarna efter att vinden mojnat och temperaturen stigit. Första sprutan gick bra men när jag på hemvägen framåt småtimmarna konstaterade att vägen bara blev smalare och smalare så fick jag nog ajournera det fortsatta växtskyddsarbetet trots ypperliga förhållanden. Safety first!

Jag hade också meddelat skördepersonalen att vi börjar vid 6-tiden för att hinna skörda innan regnet. Trots kort natt gick det bra att komma igång, så långt allt väl. Men efter en 10-15 meters skördande sprack hydrauloljeslangen till hydraulmotorn som driver bandet på skördevagnen. Det var bara att återvända hem sätta personalen i annat arbete och börja skruva. En av de anställda undrade över om det fordras reparatör för att få det åtgärdat men min amerikanska släkting som jobbar här i sommar svarade ” No, he’s a farmer” 🙂

Hur som helst så behövdes det ny slang så en stadsresa fordrades men när jag kom till paketbilen konstaterade jag att bakdäcket var tomt. Blev att ta reservbilen men brådskan var onödig för när jag kom fram hade verkstaden ännu inte öppnat. Jag var inte ensam i kö på parkeringen men ny slang fixades ändå snabbt och vid 9-tiden var vi igång igen, …….. 3 timmar försenad och det hade börjat regna. Vi är väldigt glada åt regnet för här är det torrt, trots att det i radion pratas om att hästhö och dylikt regnar bort, så det gjorde inget att man blev tvungen att skörda i regnrock. Dessutom gick sallaten bra att skörda och vi hann få alla beställningar fixade i tid. Dottern fixade punkteringen så det blev lite vila mot kvällskvisten trots allt. Slutet gott allting gott 🙂

Eller egentligen inte för jag hade planerat för sådd av den sista planteringsomgången under tiden det regnade idag, det hann vi inte med……… men Mañana, Mañana…..

7 november, 2013 av

De hänger på håret.

Kanske föranledde rubriken er att tro att detta inlägg skulle handla om min tre år långa frisörsblockad för att få frillan i headbangingskick 🙂  Nää, här är det luggen / blasten på morötterna  det är frågan om. Dess skick är inte helt oväsentlig eftersom den maskin jag använder vid skörden lyfter morötterna i blasten liksom för palsternackorna som beskrevs i gårdagens inlägg.

En stadig och frisk blast underlättar skörden väsentligt men den får inte heller vara för lång som i palsternacksfallet. Och det var just vad som hände i år morotsblasten blev lite för lång så att morotsradens blast snärjde in sig i nästa rads blast som då kunde rivas loss och medföra att nästa rads morötter  lämnade kvar på åkern. Här spelar ju också radavståndet en viktig roll. Det ligger på 52 cm mellan dubbelraderna och brukar vara tillräckligt i normala fall men i år blev blasten ovanligt frodig och lång trots att jag inte gödslat mera än normalt. Jag antar att den varma försommaren medförde att jordens egna kväveproducerande förmåga mobiliserades så att det lösgjordes mera näring än vanligt.

Nu är det inte enbart blastens skick det hänger på, också ogräsförekomsten spelar in. På den första bilden är åkern relativt ren från ogräs medan det på den andra bilden förekommer en del vitgröe som är ett lågvuxet gräs som obetydligt stör själva moroten men gärna följer med upp tillsammans med morötterna vid upptagningen. Vitgröets rötter drar då med sig en hel del jord som gör att det lätt blir för tungt för remmarna att lyfta massan som då glider ur greppet och drar morötterna med sig.

Lite bilder som beskriver problemet:

Här är blasten i gott skick och morötterna lyfts jämnt och fint upp.

Här är blasten i gott skick, åkern ren och morötterna lyfts jämnt och fint upp.

 

Här är blasten i sämre skick och morötterna vill inte riktigt följa med upp.......

Här är blasten i sämre skick, ogräsförekomsten större och morötterna vill inte riktigt följa med upp…….

 

...... vilket leder till att det blir lite morötter kvar på åkern.

…… vilket leder till att det blir lite morötter kvar på åkern.

Bilderna ovan är tagna samma dag men på olika platser på åkern så det kan variera en hel del. Skördeförlusterna uppskattade jag till nåt mellan 5 och 10 % men jag tyckte ändå att det var lite harmt att lämna dem kvar så jag beslöt att vi kompletteringsplockar för hand efter maskin. Det var ju fint väder och torrt i marken så att det tog lite tid borde inte betyda nåt. Men nu råkade det sig så att den kalla måndagen för 2 veckor sen blev lite för kall så att en 2-5 cm av morötternas övre del frös lite grann. Morötterna är ändå användbara om man skär bort lite av övre ändan men lagerhållbarheten har nog farit. Så mitt beslut att plocka 5-10% spillmorötter förbyttes i att 25% blev oskördade. Det är lätt att vara efterklok men det hade faktiskt i detta fall lönat sig att köra ned skördespillet i stället för att handplocka efter maskin.

Men ibland löper det fint också (till skillnad från gårdagens palsternacksvideo), sätter in en videosnutt där det går som det ska. (Ljudet eller oljudet, beroende på hur man ser på saken, är lite högt så det kan löna sig att sänka volymen lite innan ni spelar upp klippet)

5 november, 2013 av

Ibland växer det…..

….nästan för bra.

Tänkte så här lite i efterskott beskriva höstens skördearbete. De vill inte riktigt bli tid till aktuella blogginlägg alla gånger, men bättre sent än aldrig sägs det ju 🙂 Nu är det mörkt och regnigt och bättre hälften njuter av värmen söderöver så det är bäst att ta tillfället i akt och blogga lite när man får ha datorn för sig själv 🙂

Helt smärtfritt har inte skördearbetet förlöpt i höst men det är inte vädrets fel i år, vi har ju haft en fin och torr höst fram till nu. En del är fortfarande kvar på åkern men palsternackorna har jag i alla fall skördade så jag kan ju börja med dem så får vi se var vi landar. Som jag nämnde i mitt inlägg om skördeutsikterna så har årets palsternackor sett fina ut hela säsongen. Och visst blev det en god skörd också till sist.

Palsternackorna växte sig nästan lika långa som odlaren själv.....

Palsternackorna växte sig nästan lika långa som odlaren själv…..

….och det visade sig ställa till lite problem vid skörden. Fram till den första nattfrosten i månadskiftet september-oktober var det inga problem då blasten hölls upprätt men efter köldnätterna lade sig blasten och snärjde in sig från rad till rad så att det blev stockning i maskin.

 

Öppningen där blasten ska igenom är inte särskilt stor..........

Öppningen där blasten ska igenom är inte särskilt stor……….

..... och det blir lätt lite för trångt när stora blastmassor skall igenom.

….. och det blir lätt lite för trångt när stora blastmassor skall igenom.

 

En liten videosnutt kanske beskriver det bättre 🙂

Stockningarna i maskin ledde förstås till att det som jag hade tänkt att vi klarar av på en eftermiddag istället fordrade nästan två dagars arbete. Samt att flickorna fick lite styrketräning 🙂 Med facit i hand borde jag ha försökt konstruera någon form av blastskärare som skulle ha kapat bort lite av den överflödiga blasten innan den gick in till blastningsenheten. Men det fanns det inte tid till då längre och som sagt det fungerade fint så länge blasten stod upprätt och gav ett jämnt flöde av material.

Nåjaa, palsternackorna fick vi in till sist och det är frågan om om inte årets skörd av dem är den bästa jag haft under de närmare 40 år jag odlat dem.

De va de, palsternackshäran teiji :)

De va de, palsternackshäran teiji  🙂

 

24 oktober, 2013 av

Årstidsrumba.

Efter sommar kommer vinter och sen kommer hösten, eller?

Jag noterade tidigare att detta år verkar bli året utan varken vår eller höst. Nå, kanske inte riktigt men i vart fall så blev våren väldigt kort och sommarn övergick i vinter nästan utan höstväder om nu inte hösten återkommer vill säga. Idag var det hur som helst riktigt höstväder med regn och rusk men temperaturen närmade sig sommarvärden då det var närmare +12°C en tur på eftermiddagen.

Hur det står till med skördandet kanske någon undrar då jag nu inte riktigt funnit inspiration till informerande blogginlägg. Jo tack, det SÅG bra ut ännu i början av oktober, skördeförhållandena och vädret kunde man ju inte klaga på. Raka motsatsen till fjolåret!

SÅG skriver jag för nu ser det inte så bra ut längre eller det är lite ovisst i vart fall. I slutet av förra veckan började vi se ändan på skördesäsongen och vi närde förhoppningar om att kunna avsluta skördandet denna vecka. En osäkerhetsfaktor var den kallare period som utlovades under det gångna veckoskiftet. Meteorologerna  pratade om en -1 till -2 grader och även om jag nog räknade med att det kanske skulle kunna bli en -4 till -5 grader under arla morgonstund så oroades jag inte desto mer, det skulle ju bli rejält varmt efteråt och jag tänkte att vi lika bra kan dra efter andan och ladda upp för slutspurten.

Och visst kom värmen idag men köldperioden blev nog en hel del kallare och längre än vad som utlovats, måndag morgon kröp kvicksilvret ner mot -9°C och det höll sig på minussidan så gott som hela dagen. Trots dagens värme har jag inte återupptagit skördandet och det är inte för att det varit regnigt ute utan för att jag är lite tveksam över hur pass illa kölden gått åt det som står kvar på åkern. I morgon blir det till att analysera läget.

Natten till torsdag 17 oktober kom den första snön, med facit i hand borde vi nog skördat vidare men......

Natten till torsdag 17 oktober kom den första snön, med facit i hand borde vi nog skördat vidare men……

9 september, 2013 av

Tom åker.

Nu töms åkrarna på skörden!

Det är inte enbart spannmålsåkrarna som töms i rask takt i det varma och soliga vädret, också grönsakerna utvecklas snabbt och blir skördemogna i förtid på gott och ont. Det goda är ju att få skörda i fina förhållanden men att en del mognar för tidigt har ju sina sidor. Det vill till att ta vara på produkterna innan de övermognar och sen vill det ju bli lite trångt på marknaden också med låga priser som följd. Speciellt svårt är det för produkter med begränsad lagerhållbarhet.

Vi har i dagarna skördat av den sista blomkålsomgången för säsongen, en omgång som planerats att skördas i månadskiftet september-oktober. Det återstår enbart lite ströexemplar.

Hur har det nu gått så här?

Blomkålens odlingsplanering är extra knepig i och med att det fordras en kall period för att den generativa (blombildnings-) fasen ska induceras (påbörjas). För de tidiga planteringarna brukar induceringen ske för tidigt då det oftast infaller någon kall period just efter planteringen. Då har plantorna ännu inte bildat tillräckligt med bladmassa för att blomkålen skall ge en ordentlig skörd och blomkålarna blir små, så kallade ”knappar”. Vad gäller de sena planteringarna brukar förhållandet vara omvänt, om vi har långvarig värme, då bildas det mest blad och skörden låter vänta på sig. Skörden kan i och för sig bli riklig om gödslingen varit tillräcklig men ibland har det dragit ut till november innan de blivit skördeklara och det har till och med hänt att vintern hunnit före. Några år har vi med stelfrusna fingrar skördat den sista blomkålen i snöslask kring lillajul men nu i höst ( om man nu ska kalla årets september för höstmånad? ) skördar vi de sista i t-skjorta och 20-gradig värme. Tydligen var det tillräckligt kallt i medlet av juli för att inducering skulle ske, en inducering som normalt brukar inträffa först i augusti.

Endast ströexemplar återstår av den sista omgången blomkål till höger om körspåret. Likadant är det med den nästsista broccolin till vänster.

Endast ströexemplar återstår av den sista omgången blomkål till höger om körspåret. Likadant är det med den nästsista broccolin till vänster.

 

 

4 september, 2013 av Nisse

Tröskj-l

I närmare 25 år har tröskan fungerat bra men i år har den bestämt sej för att krångla riktigt ordentligt. I två veckor har vi skruvat och svurit och skruvat och ännu bara krånglar den.

Nåja, visst har det varit sina problem förr om åren också men vanligen har man klarat sej med en större reparation – byte av remmar och andra småsaker räknas inte. Men nu har eländet spruckit. Inte så att den remnat från för till akter men plåten kring huvudaxeln är sprucken och det är tillräckligt illa. Det började med att kedjan till halmvindan brast hela tiden och då vi började se efter så hade hela huvudaxeln flyttat sej tre centimeter åt sidan …

Då vi riktigt kollade  fästena så märkte vi att huvudaxeln var lagrad enbart i den tunna plåten som utgjorde tröskans skal !  Utan någon egentlig förstärkning alls – det var ju klart att lagerfästena inte kunde hålla. Visst hade jag sett att det var en plåttröska redan tidigare men allt annat går relativt lätt att lappa ihop. Inte fasen hade jag kunnat tro att huvudaxeln var så dåligt fastsatt.

Så vi hade riktigt roligt då vi låg på de vassa halmskakarna inne i tröskan med huvudet nedåt och skruvade. Först måste vi skruva ihop skalet med gängstänger och sedan förstärka lagerfästena med flatjärn. Rosenlews konstruktörer var minsann inte populära i det skedet.

Till all tur hölls vädret torrt och det är ännu tidigt på året så det var inte alltför nervöst. Ännu. Men då tröskan var nödtorftigt ihopskruvad så kom vi bara ett halvt varv på åkern innan motorn började bli alltför het. Efter byte av termostat och kontroll av kylartermometern körde vi ett halvt varv till – ingen förbättring. Mätaren visade över 100 grader och även om kylaren inte kokade så vill man inte köra med risk att motorn skär ihop.

Sedan tog vi bort kylaren och spolade den och kollade vattenpumpen. Bägge var i fint skick och då började det bli svårt att hitta på möjliga fel. En provtur visade att temperaturen hölls kring 90 grader – tills mätarnålen åter började vandra upp över 100 grader. Nu blev det byte av ledningar. De 25 år gamla kontakterna var i ett uselt skick så vi drog nya ledningar rakt till mätaren – också direkt från batteriet och från motorns jord. Jordningar på gamla maskiner är ju typiskt opålitliga.

I morgon blir det ny provtur och visar mätaren över hundra grader fastän allt verkar OK så gör vi som man brukar göra då man inte hittar felet: Kör tills det går sönder ordentligt !

Ganska många gånger måste vi gå på kaffe och läsa annonserna om tröskor till salu för att få ny motivation. Då priserna ligger närmare 100 000 euro så går det att skruva en stund igen. Det har inte blivit dyrt fastän det gått en massa tid. Vår tid kan inte räknas för det här är ju bara en hobby om man ser på inkomsterna.

I alla fall så blir det att titta på nya tröskor för den här börjar närma sej vägs ände. Man kan lappa allt möjligt i all oändlighet men då skalet spricker så börjar det vara slut. Inte kommer det ny tröska så snabbt – om vi nu börjar se på tröskor så kanske det blir byte om tio år. Till dess får vi lappa ihop plåteländet.

Tröskan är den maskin som förorsakat mest reparationer. Det är inte underligt för påfrestningarna är stora och då den skakar fram och tillbaka så är det klart att nånting måste gå sönder. Vickar man en ståltråd fram och tillbaka så brister den så småningom och de är litet samma sak med tröskan.

Alla maskiner är inte likadana. Den Pegoraro fräs som jag köpte ungefär tillika med tröskan har inte behövt repareras en enda gång. Och ändå har jag kört den mot jordfasta stenar så att hela traktorn hoppat. Inte en enda pinne är bytt ! Det kan man kalla kvalitet.

Om nästa tröska kommer från Rosenlew är osäkert. Huvudaxelns fästen skall kollas grundligt och nån liknande plåttröska köps det bara inte. Man får hoppas att de ändrat konstruktionen sedan 1980-talet.

För övrigt var vetet kring 15 % så man behöver inte ens torka det i höst. Jag brukar torka ned de sista procenten på våren då luften är extremt torr. Nu gäller det bara att få in det och det skall väl gå om tröskj-ln håller ihop.