Etikett: skörd

Upp, ner, upp och sen bokstavligen ner!

Torsdagen den 16.9 blev en dag som bjöd på ett och annat. Speciellt en massa emotionella svängningar, allt från toppen- till bottenhumör i en snabbt varierande takt.

På tisdagskvällen blev ca två ha ryps otröskat för jag skulle iväg på ett möte. Det kändes helt ok då, men när vattnet öste ner som igelkottar hela gårdagen så kände man en viss påkrypande ånger övar att jag inte ställde in det mötet. Den känslan gick över när denna dag grydde med toppenväder, sol och hård blåst. Det absolut bästa tork- och tröskväder som finns. Jag gick hela dagen på jobbet med stigande humör och insåg att det skulle bli tröskat klart ikväll.

Den känslan  körde brutalt i diket när jag på väg från jobbet mötte ett synnerligen ovälkommet hällregn. Nu blev irritationen total och husbondens nerver kollapsade. Efter att ha tillbringat nån timme med att vara arg och svårhanterlig blev jag upplyst om att det faktiskt inte kommit så mycket vatten totalt på hemmanet. Omfall! Iväg och pröva lyckan på åkern!

Den lyckan var fullständig. Inget spår av vatten utan den helt mogna rypsen hade ruskat av sig det och tröskningen gick som en dans. På två timmar var rypsen, och därmed allt, klart tröskat.

Återkommer till resultatet av tröskningen men vi kan säga såhär, vagnen var tung.

Det visade sig att vagnen var väldigt tung, det var den mindre hästen som drog och helt plötsligt en meter från fast väg gav marken vika och där satt vi, Zetor, vagnen och jag. Prydligt fastkörda!

Det var inte så mycket annat att göra i det annalkande mörkret än att konstatera att ekipaget satt som soppskålen på Emils huvud – fast! Som tur var var ju vägen nära vilket kommer att underlätta en kommande bärgning, och det var inte heller så lång att gå för att hämta en pressenning som sedan var lagom rolig att dra över i den hårda blåsten.

Nu får det bero över natten och i morgon funderar vi på hur vi skall lösa problemet. Just nu känns det bara bra att det är tröskat, även om det hade varit ännu roligare att få hem rypsen också.

Denna dagen ett liv….

Rybsen tröskmogen

Ibland är det tur att nån håller reda på en. Häromdagen ringde en kollega och undrade om jag inte börjat tröska rybsen ännu. Han har ingen rybs själv i år, men var ändå lite intresserad av hur det går. Jag svarade att min rybs inte är tröskmogen ännu. Jag kollade den för ungefär en vecka sedan och då var den ännu inte klar på långa vägar men visst kan jag kolla igen. Det var en rackans tur att jag gjorde det.

För att se om rybsen är tröskmogen är det bra om man har lite hjälpmedel, två vanliga skedar duger fint. Man pillar ut fröna ur ett par rybsskidor och krossar dem mellan skedarna. Om innehållet är grönt är det för tidigt att tröska, men om det är gult kan man sätta igång. Till min förvåning var rybsen tröskmogen överallt där jag testade! Den har gjort en fruktansvärd slutspurt i den gångna veckans varma väder. “Han gör ju en comeback som Lasarus!”, för att citera Kaj Kunnas i ett eldigt ögonblick. 🙂 Visserligen vet jag att rybsen är starkt temperaturberoende, jag har hört garvade rybsveteraner berätta att de sått rybs på två fält med två veckors mellanrum och ändå tröskat dem samtidigt, men det här är ändå överraskande. En kollega i en annan by sådde nästan tre veckor för mej och nu skiljer det under en vecka i tröskmognad.

Tyvärr sätter regnet för närvarande bromskloss på tröskningen, men jag tröstar mej med att rybsen inte borde vara så värst känslig för drösning. En positiv sak med att odla en gröda som mognar så här pass sent är att det inte är nån värst lång kö till tröskning och torkning nu längre, när all spannmål i nejden börjar vara skördad. Så fort det kommer en uppehållsdag kör vi igång.

Hötransport

Idag kom första lasset av årets höskörd till Heisala. Som jag säkert har nämnt tidigare, så lagar vi allt torrhö i Kabböle samt en del av ensilaget. Transporterna har gått smidigt, pappa lastar på balarna i Kabböle och långtradaren hämtar dom åt oss följande dag. Nu finns det säkert många som undrar vad det nu sen är för lönsamhet i att frakta balarna flera hundra kilometer?
Det finns faktiskt flera orsaker som gör det till en god idé: För det första så är åkrarna där fodret lagas, färdigt i vår besittning. Så det uppstår inga extra kostnader för markköp. För det andra har vi all behövlig utrustning från tidigare och en fungerande entreprenör som balar ensilaget. Man måste ju utnyttja det man har. Och sist,men inte minst, så har vi inte tillräckligt med åker här på Heisala så att vi skulle få både torrhö och ensilage. Så om vi inte skulle transportera balarna från Kabböle, borde vi antingen köpa mera mark i Pargas eller också köpa fodret. Det skulle nog inte fungera i det långa loppet.
Dessutom så vinner också transportföretaget på att inte alltid behöva åka med tom bil hitåt, då de har någon transport hit ifrån österut.

Nedan en bild från ett ensilagelass från i fjol. ( Jag kom mig aldrig för att gå ut i morse och fotografera.. )

Slutsaldo

Nu är allt korn tröskat, torkat och under tak. Slutresultatet blev att skörden landade på 2-2,2 t beroende på skifte. Som ekoodlare på våra breddgrader behöver man väl inte direkt gråta sig till sömns över den skördenivån, men jag hade faktiskt väntat mej bättre med tanke på hur växtsäsongen sett ut. Det här resultatet är klart sämre än normalt. Tydligen har årets torka gått speciellt hårt åt kornet och jag hade tyvärr korn i halva avsaluarealen. Jag odlar drygt 20 ha med såna grödor som jag säljer och hade korn på närmare 15 ha. Men hektolitervikten är drygt 60 så det borde inte vara några problem att få den såld.

Nu övergår arbetet till att få halmen bärgad. Både igår och idag vände pappa halmen och strängade den. Att vända halmen är inte nåt man alltid gör, om hösten är torr kan man ofta bala halmen nån dag efter tröskning utan att man behandlat den på nåt sätt. Finns det mycket gräs och ogräs i halmen kan det dock fodras en eller två vändningar för att få den torr. Då vädret ser ut att hållas bra vände vi faktiskt all halm för säkerhets skulle. Ett par hektar balades idag och resten tas i morgon. Vi använder samma rotorräfsa på halmen som vi använde vid höskörden.

Idag testkörde jag också den nya urinpumpen som skaffades istället för den som havererade häromveckan. Den gjorde ett riktigt bra första intryck, här skall nog minsann köras urin som bara den så småningom. Men först skall halmen bärgas.

Lagenlig utrustning

Eftersom jag själv saknar tork och följaktligen låter torka spannmålen på entreprenad tillbringas en del av mina höstar med att flytta spannmål mellan tork och silo. I år minskar transporterna eftersom jag i bästa fall får lagra en del av spannmålen i samma tork som torkade den, men en del vägtransporter blir det ändå.

Idag körde jag ett spannmålslass från torken till lagersilon och passerade på vägen en poliskontroll. Visserligen visste jag att de kollade mönsterdjup på däcken, men av nån orsak hajar jag ändå reflexmässigt till när jag ser en polis.  I en lagenlig transport får vagnen inte väga för mycket och alla lampor skall fungera. Vikten har jag inga problem med (alltså vikten på vagnen då), men belysningen kan vara lite si och så. I höstbrådskan kommer man inte alltid ihåg att kolla om alla lampor lyser. Förnuftet sa att jag ju kollade lamporna igår, men nervositeten sa att nån av dem mycket väl kan ha gått sönder sen dess. Så jag tog en runda och kollade dem igen när jag kom fram. Självklart lyste alla. 🙂

En positiv notering idag var att inga bilister verkade vara arga på mej, trots att det ställvis var lite si och så med omköningsmöjligheterna. Jag fick t.o.m. ett par glada hälsningar de gånger jag svängde in på en busshållplats eller liknande och släppte förbi kön. Sånt är trevligt.

Tröskningen fortsätter

Videoklippet visar Dronningborg in action på måndagen. Kollegor som sätter kaffet i vrångstrupen när de ser hur mycket grönt det finns i beståndet kan jag lugna med att berätta att det tack och lov inte är enbart ogräs. Jag hade sått persisk klöver och rajgräs som bottengröda och det här faktiskt växt igenom kornet på sina ställen.

Vi körde med flygande tömning, d.v.s. tröskan stannar inte för tömning, eftersom det sparar lite tid. Igår var det antagligen en riktig prioritering, vi fick skiftet skördat men det fanns inte mycket tid att ge bort. Hade vi kört med stillastående tömning hade vi antagligen fått tröska det sista av skiftet idag.

Igår var första gången i mitt liv jag fick skörda en åker som låg nästan bredvid torken. Rågrannen Micki torkar spannmålen åt mej och avståndet till hans tork var så litet att när kärran var full hann jag köra upp till torken, tömma lasset och ändå vara tillbaka innan tröskans tank behövde tömmas igen. Normalt brukar tröskningen bestå av ett evinnerligt i- och urhakande av vagnar men icke denna gång. Trevligt!

Idag fortsätter tröskningen hemma i Östensö så fort daggen torkat bort. Förhoppningen är att här få lite bättre skörd än i går, men nån rekordskörd lär det inte bli.