Ute slask, inne olja

I en månad har jag inte gjort mycket annat än skruvat traktorer isär och ihop. Förstås hade det varit fint att kunna fara till skogs men kanske inte i det här slaskvädret. Det är nu nästan +4 grader och riktigt dåligt väder med regn och halka. Det dämpar litet längtan till skogen …

Till julaftonen hade jag lyckats skruva isär Kubotan och kunde slipa den krånglande axeln till kraftuttagsspaken. Ett jättejobb för att slipa litet men utan kraftuttag var traktorn ganska värdelös. Sedan gällde det att få ihop den igen. Utan att alltför många delar blev över.

Det gick nu inte riktigt “såm fafa trallar” (vår motsvarighet till “som i Strömsö”). Ett lager och en bricka föll ner ur växellådan och det blev att söka och fundera var de skulle vara och hur de skulle vändas. Till sist kom vi med Henrik fram till en lämplig plats med hjälp av Kubotas reservdelskatalog och flera verkstadshandböcker som hade ganska fina bilder på genomskärningen.

Packningar fick vi från Tyskland utom en till locket som Henrik tillverkade av packningsark. Till slut fick vi ihop bakaxelhuset med transmissionshuset (växellådan) och framför den hydrostatiska delen. Men så hittade jag en bricka på golvet som absolut hörde hemma på en axel inne i växellådan. Suck. Det blev att ta isär allt igen och sätta brickan på axeln och skruva ihop. Det gick ju bättre andra gången.

En halv Kubota (bakre delen)

Att få ihop fram- och bakdelen på traktorn var inte enkelt. Problemet var att hytten gjorde arbetet extra krångligt. Nästa gång skall jag allvarligt fundera på att ta bort hytten först även om det är mycket arbete med det också. Till all tur var vi två så det gick att rikta bakdelen mycket bättre. Det var alltid nånting som tog emot i det trånga utrymmet men till slut fick vi i två skruvar och då var det bäst att gå in och äta.

Egentligen är det en svensk Belos fastighetstraktor som är byggd utanpå en japansk Kubota B7100. Den är omkring 42 år gammal men toppen av den tidens teknik. Helt mekanisk med en mängd hydrauliska funktioner. Den svenska hytten är också av toppklass för den tiden med värme och mycket elektriska funktioner. Men hytten är också i vägen då man skall utföra reparationer. Det som är enkelt på en ren Kubota är ganska invecklat på Belos-traktorn. Bland annat måste behållaren för extra hydraulolja under traktorn tas bort.

Hydraulik är väldigt användbar men oljan gör alla arbeten till ett enda torkande med papper. Och varje gång man skall dricka kaffe eller äta så blir det att tvätta händerna flera gånger med linoljesåpa – som ju är bättre än de skumma kemikalier som finns i verkstadsrengöring. Man blir också så slipprig om händerna att delarna är svåra att få på plats utan att man torkar av dem och händerna grundligt.

Fram- och bakdel nästan ihop

Inne i plåtkåpan fanns ännu stag som måste kopplas ihop och två drivaxlar – den andra för framhjulsdriften. Snabbt stod det klart att staget som syns i kåpans hål absolut inte gick att koppla för ändan hamnade i vinkeln på högra sidan. Hå-hå, ja-ja, det var bara att ta isär fram- och bakdelen på nytt och fästa bakre ändan av staget först.

Samtidigt såg jag att en ring låg på golvet och hittade en skruv på bordet som alldeles tydligt måste vara inne i växellådan för den var helt ren medan alla yttre skruvar var oljiga och svarta. Nu var det bäst att dricka kaffe och börja se i handböckerna och reservdelsböckerna. Det tog sin tid men småningom kom jag fram till att skruven borde sättas i från bakaxelhuset för att hålla axeln till HÖG/LÅG- omkopplaren.

Igen måste jag skruva loss locket med hydraularmarna. Till all tur kom packningen loss utan problem. I med skruven och locket tillbaka. Fördelen med en liten traktor är att delarna inte väger så mycket så det var lätt att lyfta locket bort och tillbaka.

Åter gällde det att få ihop fram- och bakdelen. Det tog tid att få alla axlarna mitt emot varandra och bakdelen på exakt rätt höjd och riktning. Det blev både eftermiddagskaffe och mat innan slutligen allt var tillbaka så långt att de första skruvarna kunde sättas i. Jag hade stor hjälp av familjens bättre hälft som snällt nog gav mej mat och dessutom hjälpte till att oja och voja över alla problem :-).

Staget (längst bak i kåpan) äntligen på plats

Under Belos finns en extra oljetank för yttre hydraulolja (inte Kubota). Den måste bort då man vill komma åt drivaxlarna nerifrån. Det var besvärligt och man kunde se att det varit förut för den var bara upphängd med ståltrådar. Att sätta den tillbaka var också besvärligt för jag satte fast den med skruvar som det ursprungligen var meningen. Enda möjligheten var att skruva fast framändan först medan bakändan låg på golvet. Sedan lyfter man upp bakändan och trycker den hårt framåt för att få i de bakre skruvarna. Allt så trångt att man skulle behöva långa tentakler i stället för fingrar.

Extra oljetank på Belos

Hydrauliken är mycket viktig på den här traktorn som har hydrostatisk drift. Därför var det litet bekymmersamt att det fanns skräp på silen till oljeintaget. Efter 42 år kan man vänta sej litet skräp men det värsta var att det fanns metallspån också. Vi hittade inga slitna kuggar så jag undrar om det är pumpen som börjar vara dålig. Fast den har nog fungerat fint. Man vill inte heller öppna en hydraulpump i onödan. Så det är väl bara att tuta och köra …

Silen i oljetråget

Medan jag väntade på packningar så satte jag en par dagar på att gå igenom de elektriska ledningarna som också var besvärliga i de trånga utrymmena. Det finns en hel del elektriska scheman för Kubota men inget som stämmer ihop med verkligheten så det blev att öppna ledningsbuntarna och följa varje kabel skilt. Färgerna var inte heller att lita på för efter 40 år så hade en del bleknat grundligt. Belos hade byggt om en hel del av ledningarna men deras schema var också felaktigt. Nu har jag ett alldeles eget elschema som borde stämma någorlunda.

Nu är Kubotan (egentligen Belosen) ihopsatt igen så när som på bakhjulen och en del plåtar. Det är ingen brådska för vi använder den inte på vintern. Ringarna är nämligen asfaltdäck som behöver kättingar för att alls röra sej i snö. Vi har ett schaktblad till den men det är ganska ynkligt jämfört med stora Ålö Quicke på stora Zetorn. Möjligen kunde man skaffa en liten slunga eller kanske borste för de ställen man inte kommer åt med stora traktorer. Men det får vänta.

Nästan ihopsatt igen

Vi har inte provkört ännu så man vet inte om vi får skruva den i bitar igen … Men nu skall Belarus först sättas i skick så jag kommer ut i skogen. Just nu regnar och blåser det så jag är inte speciellt missnöjd att syssla med verkstadsarbete. Det är varmt ute så det blir nästan för varmt i verkstaden också. I slutet på nästa vecka blir det kallare igen och då behöver jag nog börja med skogsarbetet. Vi har bytt ena bakhjulspackningen på Belarus men där finns ännu en hel del arbete. Men mera om det en annan gång.

Tuta och kör

Det heter “tuta och kör” men däremellan måste någon se till att maskinerna fungerar. Och denna någon är ibland jag. I förrgår kväll fick jag äntligen ut axeln till kraftuttaget koppling som suttit stenhårt fast sedan juni. Kubotan var då oanvändbar eftersom maskinerna drivs via kraftuttaget.

Alla försök att få kopplingen att fungera misslyckades och då det var bråttom med att lägga nytt tak och sätt upp solpaneler så fick Kubota stå i verkstaden och vänta på bättre tider. Tiden gick och brådskan tog bara inte slut. Så länge det gick så fick byggnadsarbetet gå före. Men till sist så blev det vinter och då blev det verkstadsarbete.

Inte bara Kubotan stod i kön utan nästan varenda maskin vi har måste fixas. Lilla Zetorn fick en kortslutning och kylarvätskan rann ut ur stora Zetorn. Belarusen hade länge läckt ut oljan ur transmissionen. På bilarna var spegeln sönder på Volvon och Ducaton gnällde över att en lampa inte fungerade (jag bytte lampa men det var något annat fel).

Förutom små reparationer var det besvärligt så länge Kubotan stod i verkstaden så den måste repareras först. I december började jag skruva sönder den. Problemet var att Kubotan har massor med funktioner inklämda i ett mycket litet utrymme. Den har hydrostatisk drift, fyrhjulsdrift, differentialspärr, hydrauluttag bak och fram (3 st.) med en extra stor oljetank för yttre hydraulmotorer, frontlyft, trepunktslyft i kategori 1 och massor med elektrisk utrustning. Egentligen är det ingen Kubota utan en svensk Belos som är byggd utanpå en Kubota.

Det värsta är den fina hytten med värme och torkarblad, lampor hitåt och ditåt och allt man kan tänka sej. Men samtidigt är det ett elände att skruva på den för hytten är i vägen vad man än försöker göra. Till sist kom jag fram till att bakhjulen måste bort och hytten lyftas upp med en verkstadskran. Jag kunde inte ta bort hytten för den var så inbyggd att det hade varit ett jättearbete att få loss den. Men med två skruvar loss i bakändan kunde den lyftas så mycket att Kubotans bakre del kom bort.

Början: Ena bakhjulet bort

Nåja, det var inte bara att ta loss två skruvar till hytten. Den ena hade rostat fast så grundligt att ingenting mellan rostlösning och slägga fick bort den. Till sist måste jag skära loss fästet på hytten så jag fick bort skruveländet och efter ett par timmars övertalning i skruvstädet så kom skruven äntligen loss. På bilden nedan syns att höger hyttfäste är uppskuret (ovanför höger lyftarm).

Hytten upplyft i bakändan

Sedan gällde det att dela traktorn på mitten. Det finns ett otal hydraulrör och stänger som måste tas loss först. För varje steg måste jag först söka på Internet för att se om det finns reservdelar ifall något går sönder. Det visar sej att det finns en hel del reservdelar också för så här gamla Kubota (B7100HST är från 1979-80) men de finns mest i USA. Det betyder att reservdelar lätt blir tre gånger dyrare inberäknat importavgifter och frakt. Och så tar det lång tid att få nånting. Ebay kan sköta om anskaffningen och papperskriget men billigt blir det inte.

Efter en hel del skruvande lyckades jag få bort bakdelen (men hur skall jag få tillbaka allt i det trånga utrymmet ?). Fördelen med Kubotan är att den är lätt men det trånga utrymmet är en nackdel. Man började längta till stora traktorer och stora skruvar. Det här är närmast för en urmakare …

Halva Kubota loss (bakdelen)

Först nu kunde man ta bort locket från transmissionen för skruvarna var under framändans platta. Men det hjälpte inte för kraftuttagskopplingen satt fortfarande stenhårt fast. Efter att ha suttit en dag och sökt efter verkstadshandböcker på nätet så kom jag fram till att kopplingen satt på en axel mellan den hydrostatiska delen och bakre delen. Efter att ha tagit bort locket så visade det sej att transmissionen var i prima skick. Men kopplingen satt fortfarande stenhårt fast på axeln.

Transmissionen till höger och bakaxelns differential till vänster
Här syns boven: axeln med löpargaffel för kraftuttaget i övre kanten

Man ser bra vad det är frågan om men inte rörde sej gaffeln på axeln. Det gick inte att dra ut axeln fastän den stack ut i framändan så enda möjligheten var att skruva bort transmissionsdelen från bakaxeln. Sedan gick det äntligen att slå ut axeln bakifrån. Det var inte någon lätt sak att skilja åt delarna för packningen var hårt limmad. Till sist måste jag skruva fast locket på transmissionen och kila loss delarna från varandra. Att bara dunka med en hammare eller ens en slägga hjälpte inte. Man kan inte heller slå sönder transmissionshuset. Kilar ger stora krafter och förstör inte delarna så lätt.

Transmissionsdelen löstagen

Axelns hål syns på bilden ovan till vänster (det mindre hålet). En stor hammare fick axeln att komma ut men först måste jag tillverka ett mothåll så att inte gaffeln eller kuggarna skulle gå sönder.

Det gick många dagar och delvis nätter att fundera ut hur man skulle få ut axeln utan att slå sönder allt för mycket. Internet är till stor hjälp för jag har mest erfarenhet av stora traktorer som är enkelt byggda. Och då axeln väl var urslagen så var det lätt att slipa den så att gaffeln rör sej lätt på axeln. På bilden nedan syns den del av axeln som var ojämn och hindrade rörelsen.

Roten till allt elände: Skrovlig yta på axeln

Varför ytan på axeln var skrovlig är svårt att förstå. Det borde inte vara rost för axeln har legat i olja i transmissionshuset. Nå, oberoende av vad det är så måste det bort. Jag satte axeln i pelarborrmaskinen och slipade bort ojämnheterna.

Slipning av axeln

Efter grovslipning så slipade jag in gaffeln på axeln med ventilslippasta. Nu rör sej gaffeln lätt på axeln. I princip är det bara att skruva ihop Kubota igen. Men först måste jag skaffa nya packningar för de gamla gick förstås sönder vid isärtagningen.

Det kan ta tid innan jag får de nya packningarna så jag körde in Belarus i verkstaden för att byta packningarna vid bakaxlarna. Utan nya packningar blir det inget skogsarbete.

Nästa reparation (Belarus) kan påbörjas

Till all tur finns det plats för flera söndriga traktorer i verkstaden. Det behövs.

Och så sänker sej julfriden över Bos-Sestu.

Fridfull Jul till alla !

Vit jul på Bos-Sestu den 24 december 2022

Isär….

Jag nämnde tidigare på senhösten att min trotjänare Fiatagri 80-90DT från 1990 med lite på 11000 timmar började tappa draget på högre växlar och därför började fundera på att skaffa ytterligare en lastartraktor. Jag hade en på prov under slutskedet av skörden men kom inte riktigt överens med den så den returnerade jag.

Så nu då jag besinnat mig lite från försäkringschocken och beslutat låta det ärendet bero så har jag tagit itu med reparation av traktorn i stället. Det börjar ju bli hög tid att ta itu med skogsarbete och Fiaten använder jag i skogen. Eftersom jag antog att det är kopplingen som börjar ha sett sitt så är det bara att klyva traktorn för att komma åt den. På dessa äldre traktorer är det inte så invecklad sak men lite skruvande är det ändå och några bultar är lite svåra att nå, man borde nog ha utbyteshänder av lite mindre storlek att tillgå. Med lite funderande och en god portion tålamod gick det ändå ganska bra och traktorn gled lätt isär med hjälp av pallgaffel och några lastpallar. Följande bildkavalkad kanske bäst beskriver proceduren.

Projektet inleds efter att ha flyttat undan växtskyddsprutan så att tillräckligt utrymme för att ta traktorn isär finns. Det är trevligare att skruva i varma utrymmen och stadigt golv underlättar arbetet.
Till först demonterades lite plåt runtom.
Efter att ha lossat slangar, vajrar, axlar och kablar skruvades bultarna som håller ihop motor med transmission bort och delarna kunde börja separeras. Det gick lätt och säkert med hjälp av lite lastpallar, plankbitar och 2 pallgafflar.
Lamellen var inte riktigt slut men av fingrarna som ligger an mot urtrampningslagret var det inte mycket kvar så det var nog inte frågan om att en reparation var nödvändig, man kunde nog blivit utan frikopplingsmöjlighet vilken dag som helst.
30-årigt damm, lite olja och lämningar från tidigare kopplingar hittades också. Det är tredje kopplingsbytet på denna traktor men det första som jag gör själv, i de två tidigare kopplingarna har centrumet i lamellen rivits loss och fjädrarna från dämpningen har tydligen lämnats kvar av servicemannen.
I väntan på de beställda delarna så satte jag lite tid på att få bort skiten som satt hårt.
Passade också på att rengöra startmotorn när den nu var lättillgänglig, damm från släpringar och kol samlas med åren och är oftast orsaken till krypström och startproblem så det lönar sig nog att nu som då putsa ur lite.
Matarpumpen fick sig också en översyn av samma anledning, så värst mycket skräp va det ändå inte där.
Damm från bromsar och kopplingar är besvärligt att få bort, till och med handrengöringsmedel som är ämnat för saken går bet på uppgiften. Björntunga och diskmedel fungerade någotsånär men av en slump råkade jag valla om skidorna och märkte att vallaborttagningsmedlet verkade vara det allra effektivaste.

Det skulle ta 3-4 dagar innan ny koppling anländer så jag återkommer med monteringen senare om jag lyckas få ihop det hela igen. Om någon här har lite tips och råd så tas det tacksamt emot.

Skog och batterier

Vem har inte tröttnat på att rycka 30 gånger för att få en motorsåg att starta ? Tänk om man bara kunde trycka på en knapp i stället ? I somras köpte jag en batteridriven röjsåg (Husqvarna 535iFR) för att pröva om den duger till nånting. Det gick fint att slå tjockt gräs och laddaren var rätt hyfsad men först nu kunde vi pröva röjning med klinga.

Brorsan har kört i ett par dagar nu då det är lämpligt väder med litet snö. Röjsågen fick godkänt. Batteriet håller i 50 minuter ungefär och den är svagare än den stora Husqvarna 555 som vi också kör med men den är absolut användbar. Att ladda batteriet är ju ett problem om man skall röja hela dagen men vi har ofta annat arbete också i skogen. Åtta batterier köper jag inte för de är ännu för dyra.

(25 december 2021: Vi fick ett batteri till i julklapp så nu är den dubbelt mera användbar)

I början på december fanns det en artikel om storskaligt försök med batteridrivna röjsågar i Land Skogsbruk. En firma hade köpt 8 röjsågar och 70 batterier och kört med enbart batteridrivet från juni till oktober. Erfarenheterna var goda även om kapaciteten var 20 % lägre än för 45 kubiks bensinröjsågar – men så motsvarar 535iFR också den mindre 35 kubiks sågen.

Grova stammar passar batteridrivet inte för. Då motståndet blir för stort så slår motorn av helt. Den är alltså inte “seg”. De grövsta stammarna är 6-7 cm. Eldrivna sågar är betydligt billigare i drift än bensinsågar men inköpspriset speciellt för batterierna är högt. Det beror helt på utvecklingen om priserna går ned i och med stor serieproduktion.

Rent tekniskt fungera batterisågen bra för oss. Med ett batteri så röjer man en stund och sysslar sedan med annat i skogen. Större röjningsarbeten har vi inte så mycket av och då kan vi ta den större 555:an.

Batteridriven motorsåg tänker jag inte köpa ännu. Där behövs mera kraft och med motorsåg kör vi ofta hela dagen så det skulle bli dyrt med så många batterier. Man får hoppas att det kommer bättre och billigare batterier innan gubben blir för svag för att rycka igång en bensinmotorsåg. För byggnadsarbeten och vedsågning kan en batteridriven nog vara bra.

Tanken var att få skogstraktorerna i skick medan det var varmt väder men byggnadsarbetena drog ut på tiden och vintern kom ovanligt tidigt så jag börjar först nu få det sista underhållet klart. Zetorn är färdig för skogen med kättingar på men Belarusen skall ännu smörjas. Brorsan byggde en ställning för röjsågen bak på Zetorns lastare. Motorsågen kan man sätta framför kylaren där det finns ett ganska stort tomt utrymme men röjsågen har varit ett problem. Man vill inte ha den på vagnen för det är för osäkert.

Zetorn med batteridriven röjsåg

Märk väl hur liten den batteridrivna röjsågen är. Den är också lätt men röret är lika långt som på den stora röjsågen. En stor fördel är också att man vågar sätta in den batteridrivna i en personbil utan att få olja och bensin på golvet (sågarna läcker alltid litet).

I våras lyckades jag köra över en låda för verktyg på Belarusen då en grov kvist sprätte upp och välte hela lådan som hamnade under bakhjulet. Nu har jag byggt om med en yttre hållare för vissa långa verktyg utanför hytten och en låda för små verktyg inne i hytten. Dessutom tätade jag hytten ordentligt med gummiduk och plastfönster (så man får god sikt bakåt/nedåt). Lägg märke till att rutan till vänster är tvådelad för då jag har processorn på så måste kablarna (3 st.) till styrlådan komma in där.

Yttre hållare för långa verktyg
Tätning kring spakarna med fönster nedåt/bakåt

Nu blir det att se om allt är i skick under julmellandagarna. Möjligen måste jag ännu göra nånting åt värmen för kranen till hyttvärmen på Zetorn har en tendens att fastna. Vi har två värmebatterier (ett nere och ett uppe i taket) och det är litet känsligt hur man ställer kranarna så att det kommer värme till båda batterierna.

Vädret ser i alla fall ut att bli riktigt fint. Minusgrader hela tiodygnsperioden och ganska litet snö 3-4 cm. Nu skall alla stora granar huggas ned så fort vi hinner för barkborrarna härjar i våra skogar. Jag hade tänkt gallra nu då det är så litet snö men det blir nog stockar i år i alla fall. Flisved kommer det inte att vara brist på.

Glad jul åt alla vaccinåret 2021. Vi har fått tredje sprutan och sitter här för oss själva (då vi inte är i skogen) så det går ingen nöd på oss. Solen skiner och dagarna blir allt längre – flera sekunder per dag. Det är bråttom att få upp konditionen innan dagarna blir så långa att man får komma hem med svansen mellan benen innan det blir mörkt.

Slut på skogsvintern 2021

Det var bråttom på påsken eftersom det var kallt om morgonen så att skogsvägarna höll men sedan utlovades värme och regn. Jag steg upp fem och satte motorvärme på traktorerna och körde sedan ut på förmiddagen. På eftermiddagen började vägarna redan bli dåliga. Vi har nu kört ut så gott som allt saluvirke. Det finns kvar någon pinne här och där men inte många.

Virket år 2021

Det kom ganska dåligt med granpropsar eftersom träden var så stora att det bara blev nån bit från toppen. På stora träd så smalnar toppen av snabbt så man kan få fyra eller fem stockar från ett träd men bara en eller två propsar. Asp kom det sist och slutligen ganska mycket. Man ser dem inte så bra i granskogen men det finns ofta en hel del av dem och de är ganska stora för aspen växer snabbt. Tyvärr kom det också en del rötskadad gran men inte så mycket som jag befarat.

Nu är det bara två kalla morgnar kvar och då kör vi ut flisved. Det finns det mycket av för vi har många torra stora granar på vissa skogsbitar. Båda traktorerna är igång igen. Jag tog en stor gummiklubba och slog ut bucklorna i motorplåten på Belarus som fick ett träd över sej. Inte är den vacker men plåten är utslagen och tar inte emot nånting i motorn. Det märks ännu inte några problem med motorn fastän oljetrycket försvann i samband med att trädet föll över motorhuven. Men det kan hända att lagren fått fel som märks först senare. Eller så fanns det så mycket olja kvar att lagren inte hann gå torra.

Utbucklad motorplåt

Nu har jag också installerat den nya elektriska sågen för Logosolen. Den kom redan i januari men jag har inte haft tid att arbeta med den förrän nu. I går sågade jag de första stockarna och visst är det stor skillnad till motorsågen. Med den elektrisk sågen (5 kW) så märker man inte en enda gång att den skulle dra tungt. Den behöver inte heller bensin utan man fyller bara på litet kedjeolja då och då. Det som inte ändras är att sågkedjan skall filas ofta. Det är ännu inte riktigt klart hur man skall placera sågen för att lätt komma åt att fila kedjan. Det går bra att ställa den på ända men det behövs en hållare för oljeflaskan för den läcker genom lufthålet i korken.

Den elektriska sågen

Svärdet tog jag från motorsågen så det är standard även om det är filat med 5-10 graders vinkel medan motorsågarnas kedja annars filas med 25-35 graders vinkel. En klyvkedja skall ha mindre vinkel. Nu har jag ett 50 cm svärd men det går att byta till längre svärd. Det kan behövas då jag börjar såga de grova stockarna från årets svarvstockar – alltså de som inte dög till salustock. De kan ha sprötkvist eller andra fel men duger nog till husbehovsvirke. Jag sågade en så stor rotbit att svärdet nätt och jämnt gick igenom men det var inga problem. Det blev 20 bräder och två 5 cm blankor av den.

Jag skall ännu montera en skena ovanför sågen för kabeln som nu ligger på marken. Det är inte så bra för man snubblar över den och så kan den bli skadad. I princip har jag en motoriserad drift för sågen men den har aldrig fungerat så bra så jag skuffar sågen för hand i stället. Det går bättre än att veva fram den eller köra med motordrift.

Vi får se hur det går för vi måste såga en hel del virke inför sommarens reparationer av uthuset. Ladans södervägg skall också få ny brädfodring. Det blir en hel del förändringar för virkeslagret skall flyttas så att man lättare kan komma åt virket året runt. Vedlidret blir också flyttat till en lämpligare plats. I princip skall hela uthuset och bodvinden tömmas och städas. Åtminstone det gamla älgskinnet från 30- eller 40-talet skall bort för det är ganska mössätet.

Träd över traktorn

Det gick för bra med skogsarbetet. Inga större sönderkörningar och vägarna var fina. Tills i går. Det var varmt och regnade så vi körde inte ut nånting men jag fällde en del torra träd och det var ett ganska besvärligt arbete. Det visade sej att en del var ruttna och i regnet hade jag bråttom hem så jag blev oförsiktig. Vanligen svänger jag traktorn så att trädet faller bakåt men nu tyckte jag att det fanns gott om utrymme på sidan. Problemet var bara det att trädet var så ruttet i roten att det brast nästan genast och föll åt sidan – rakt över traktorns motorhuv.

Träd över motorhuven

Jag kunde lyfta bort trädet och köra hem men märkte att oljetrycket blev dåligt. Det visade sej att en slangstump till oljekylaren som finns framför kylaren hade brustit och oljan pumpats ut. Det var inte stor sak att byta ut den korta slangstumpen men man undrar hur lagren i motorn klarat sej då oljetrycket försvann.

Slangstumpen utbytt

Övre delen på kylaren blev också litet intryckt men det gör inget. På Belarus är kylaren ihopskruvad av tre delar med gummipackningar emellan. Jag har redan funderat på att byta packningarna (79 cent per styck) och det blir väl gjort i sommar. Nu gäller det bara att få igång traktorn så vi kan köra ut det sista virket från skogen. Det mesta går med lilla lastaren på Zetorn men vi har ännu ett par stora svarvstockar som skall köras ut.

Skogsarbete tar hårt på maskinerna och inte blev det utan problem i år heller. Men jag kommer nog att vara försiktigare med de torra träden i framtiden. Granbarkborrar är tyvärr ett bekymmer i de här trakterna.

Annars är det varmt och idag regnar det inte heller. Åkrarna är fulla av fåglar (två tranor, en bunt gäss och en massa tofsvipor). I skogen gnager älgarna barken av alla aspbitar som vi har fällt. De är hungriga nu. Enligt statistiken finns det 3,5 älgar per 1000 hektar i södra Finland och eftersom vi har fyra här i vår skog så har vi samlat ihop alla i den här trakten.

Flyttfåglarna har kommit

Det finns ännu mycket snö i skogsgläntorna men ute på åkrarna börjar snötäcket försvinna. Och i trädgården blommar snödropparna för fullt.

Snödroppar i slutet på mars