Tröskandet började

Nu har vi börjat tröska (vårvete). Det är inte speciellt tidigt men vi har också tröskat senare under de våta åren på 80-talet. I år ville säden aldrig bli färdig men förra veckans väder hjälpte litet i alla fall. Ser man till mognaden så är det ännu inte någon brådska men prognoserna hotar med regn på tisdag så nu måste vi ut på åkern.

Vi körde för första gången med den nya begagnade Sampo Rosenlew 2055. Två varv kom vi innan huvudremmen från motorn gick sönder med buller och brak. Till all tur hade vi ganska ny rem på den gamla tröskan (MF20 från samma fabrik) så vi bytte rem ganska fort. Två knivar i hacken flög också genom plåten och det blev mera att skruva loss från MF20 som nu är reservdelströska. Före det hade jag hittat en reglermotor till cylindern som var så fastrostad att jag aldrig sett på maken. Där passade också en motor från gamla MF20. Dessutom hade jag flyttat axlyftarna från den gamla tröskan till den nyare. Det var inte alls så dumt att köpa en tröska från samma fabrik …

Tills vidare har vi inte behövt ångra köpet. Med undantag för det elektriska verkar 2055:an vara i ganska bra skick. Men jag kan förstå att den förre ägaren sålde bort den för en hel del funktioner är elektriska och just ingenting fungerade. Det tog mej två veckor att gå igenom elektriska systemet och byta åtskilliga tiotals kontakter. Sampo Rosenlew lär förnya det elektriska systemet och det är bra men inte var det just annat fel på 2055:an än kontakterna. Det kostar inte just nånting att förnya dem själv men tid tar det minsann så om man skall ha en verkstad att göra det så blir det dyrt. Varför förstöra en dyr tröska med att spara nån ynka euro på urusla kontakter ?

2055 är bara tio år yngre än vår gamla MF20 (som motsvarar Sampo 680) men den är helt annorlunda konstruerad. Delarna är i alla fall till stor del desamma så vi har nytta av reservdelströskan. Ifråga om utrustning är den inte mycket bättre för vi har haft hydraulisk drift och kylmaskin på den gamla också (visserligen heimlaga men annars bra). Man kommer i alla fall bätre åt allting på den nya tröskan eftersom den inte har så många lager utanpå varandra. Ett problem är i alla fall att den är betydligt högre och man borde ha en stege med sej för att komma åt allting.

Motorn är betydligt starkare eftersom det är en 6-cylindrig Sisu (Valtra) 620DSL. Det märks tydligt då man tröskar för varvtalet sjunker inte som på den gamla med 4-cylindrig Perkins (med turbo). En fördel är också att den kan stängas av snabbare eftersom den inte har turbo. Det behövdes idag då huvudremmen från motorn gick sönder. Däremot kräver den en grymt stor 140Ah ackumulator. Jag testade i alla fall en mindre 100Ah acku och den startade nog med den också. Jag vill inte ha en mammutacku som enbart kan användas i tröskan. Heller köper jag två mindre som också går att använda i de andra maskinerna och kopplar dem parallellt.

Egentligen sökte vi efter en 2045 men då den här 2055:an var lika billig eller billigare så tog vi den. Den har ett bredare tröskverk och sväljer lättare stora mängder halm vilket är viktigt eftersom vi kör med direktsådd och tar kort stubb vid tröskandet. Halmen hackades ganska kort och spreds jämnt och bra. Få se nästa vår om det blir lättare att så.

Så märkte vi också att kylmaskinen fungerade vilket är förvånansvärt. Vi har kyl också på den gamla MF20 men den måste fyllas på varje år eftersom den läcker nånstans och det blir aldrig av med påfyllning. Fast kanske den här också läcker – vi får se nästa höst. Hytten är i alla fall tätare och dammfri efter det vi bytte hyttfiltret som hade stora hål. En liten sak är sits för ”hjälpkarl” och det blir bra för barnbarnen då de vill åka med.

Spaken för driften är i alla fall sämre för den är kopplad till ventilen med vajer som ger litet glapp. På den gamla tröskan var spaken direkt fäst vid ventilen så den hade mycket exakta lägen. En besvärlig sak är att knapparna för att sänka och höja bord och haspel är ”fel” – alltså tvärtemot den gamla. Jag tänker byta kablarna så det fungerar lika som på den gamla. Det går så länge man kör lugnt och utan problem men då det trasslar till sej på bordet så trycker man förstås på fel knapp och sänker bordet i stället för att höja det. Också när man blir trött så blir allt fel för de gamla knapparna sitter redan i ryggmärgen.

Vi har i år ovanligt mycket liggsäd. Vanligen har vi inga problem eftersom vi göder ganska försiktigt men nu stjälpte regnet vetet på många håll. Till all tur blir vete inte lika manglat som korn brukar bli. Med axlyftare får man bort nästan allting i alla fall. Litet har det vete som ligger ruttnat i axen och det finns också gröna kärnor men i det stora hela ser det hyfsat ut. Det första vi tröskade hade 26,7 % och det gick ned till 25,5 % på eftermiddagen så torrt är det inte. Det gick att tröska sent på kvällen och kanske hela natten eftersom det är nästan lika varm på natten som på dagen och alltså blir det ingen dagg. I mörkret var det bra att ha de nya LED-strålkastarna som ger mycket ljus med litet ström.

Efter en dags tröskande är vi ännu nöjda Nu gäller det att köra så mycket vi orkar och hoppas att tröskan och vädret håller. Vi borde hinna få allt tröskat före tisdag då det skall komma regn. Våra två kallufttorkar sväljer lätt allt vi hinner tröska.

Till sist ett par intressanta bilder:

Helt ärgade hushållskontakter (i en tröska !!??)

Genomrostad reglermotor (den fungerade då jag filat bort rosten …)

Huvudremmen (borde vara en enda rem) som höll två varv.

Nu gäller det at tröska utan att det blir djupa spår för nästa vår skall vi så direkt i stubben utan bearbetning. Men den kan hända att jag måste harva de värsta spåren. Tills vidare har det inte blivit djupa spår men vi har en del besvärliga svackor kvar. Halmen vill vi också ha finhackad och jämnt utspridd. Efter tröskandet hoppas vi på varmt väder ett par veckor så vi kan spruta glyfosat men vi får se hur det går …

(Nisse)

Sen sådd.

Här på FinneFarm är det mesta okonventionellt så jag tror ingen höjde på ögonbrynen när jag körde förbi med såmaskin idag. Jag hade ju plöjt och harvat för rågsådd för snart 3 veckor sen men när jag kopplade till såmaskin började det regna och det har varit för vått för sådd ända tills de senaste dagarna. Rågtröskningen och lossandet av löken hade ändå förtur så först idag hann jag så. Så här sent har jag inte sått tidigare och det är väl lite av ett lotteri om det överhuvudtaget blir till något, vi får se.

När jag som hastigast bläddrar igenom kommentarer i olika bondegrupper på sociala media ser jag att många gläds över att skördandet börjar vara över och säsongen närmar sig slutet. Själv tycker jag att det känns lite vemodigt, kanske är jag så mycket odlare att jag önskar att odlingssäsongen skulle vara för evigt. Eller är det bara att arbetsdagarna nu så här efter höstdagjämningen känns för korta när man har varit van att vara igång 15-16 timmar så gott som varje dag. Jag vet inte men lite vemodigt känns det. Nåå, efter att åkrarna plöjts så är det ändå inte lång tid innan man ser fram emot nästa säsong som förutses bli bättre än årets 🙂

27.9.2017 Sen sådd av hybridråg.

Förövrigt så får jag vara glad att rågen skördades i förrgår då det var hyffsat väder, igår och speciellt idag så har det varit så dimmigt och fuktigt att det inte är många tröskor som rört sig i byn. Igår kväll när jag lossade sista löken tänkte jag att det är ju tur att man är radodlare så att man hittar bort från åkern. Hade man varit mitt ute på en stor stubbåker hade det nog krävts kompass för att hitta bort, eller GPS. Kanske det är därför som navigeringsutrustningen är så populär bland storbönderna? 🙂

Om nu sådden är sen så är det nog ett och annat fält som kommer att skördas sent här i grannskapet om de nu överhuvudtaget hinner mogna för skörd. Ett vetefält här granngårds är fortfarande väldigt grönt, hur länge ska det nu ta innan det är moget? Finns också ett och annat vårrapsfält som är sena.

Vetet granngårds är fortfarande grönt trots att vi har slutet av september.

 

Gammal är äldst….

…..får man åter konstatera. Nisse håller ställningarna här på bloggen när orken för oss yngre tryter. Jag lyfter på hatten!

Att mitt skrivande lämnat på hälft beror både på humöret, marknadsproblemen avlöstes av dåligt väder, och mycket arbete. Blomkålen som var på tapeten då senast hade jag inte så stora problem med då jag råkade ha små mängder att skörda när det var som besvärligast.

Däremot såg det väldigt illa ut för isbergsallaten. Ett tag såg det ut som om jag skulle bli tvungen att plöja in 7 ton sallat men sen råkade några större producenter ut för problem i odlingen och jag fick möjlighet att bidra med lite sallat för industribruk. Tydligen så passade pris och kvalitet så det blev ytterligare några leveranser. Efter att på några dagar och i ett par repriser ha skördat 9-10 ton sallat vid sidan om de övriga produkterna så blev det sängen istället för tangentbordet när mörkret föll för dagen. Att ”rädda isbergssallaten” fick bli första prioritet. Samtidigt får jag väl revidera mina tidigare uttalanden att industrin mest använder importsallat, nu gick det en hel del och det blev sist och slutligen bara ca 3 ton som lämnade oskördat.

Till månadsskiftet började det lugna ner sig lite på sallatsfronten så vi passade på att inleda morotsskörden ett par veckor senare än normalt och nu har vi också inlett purjoskörden likaså också ett par tre veckor försenat. Båda grödorna ser annars friska och fina ut men någon rekordskörd blir det inte, till det har nog tiden runnit ut.

Tröska spannmål har jag inte gjort ännu men det ser ut som om rågen kan tas imorgon. Kornet behöver nog ytterligare en till två veckor vackert väder innan det är moget.

Rågsådd hade jag planerat in till lördagen för tre veckor sen och hann plöja samt harva åkern men när jag kopplade till såmaskin började det regna och det nybearbetade fältet sög ju i sig all fukt som en svamp så det är först nu som det verkar torka så pass att det går att så. Kommer nog trots den sena tidpunktern att på vinst och förlust så rågen i och med att utsädet är överårigt och det inte är någon idé att spara det till nästa höst eftersom grobarheten redan är på nedåtgående.

Det har väl hänt lite ett och annat ytterligare men det får räcka så här för denna gång. Ska väl försöka bättra mig lite vad gäller bloggandet nu när mörkret lägger sig och utearbetena avslutas allt tidigare för dagen.  Lägger till lite bilder 🙂

31.08.2017 Isbergssallatsskörd i arla morgonstund.
9.9.2017. 3 ton isbergssallat blir till gödsel för höstrågen…….
…..plöjning av sallatsåkern inför sådd av hybridråg. Det var ursprungligen tänkt att den skulle sås efter tidigt korn men eftersom kornskörden blir sen så får det bli plan B. Kan ju vara intressant att se hur rågen tar sig efter sallat också.
Men sen blev det regn innan jag hann så…..
……och åkern höll sig för våt för sådd i flera veckor.
Mellan skurarna skördar vi blomkål….
…..morötter….
….och packar för leverans.
En bra dag köar bilarna vid lastbryggan 🙂

 

 

 

 

I väntan på bättre väder

Sent, sent, alltför sent börjar det bli med årets tröskande. Vi har inte tröskat ett enda korn ännu men så har vi också bara vårvete. Man kan inte påstå att vi rullat tummarna under väntan. Det har varit fullt upp med att gå igenom den nya (20 år gamla) tröskan. Speciellt elinstallationerna har varit riktigt dåliga. I går trodde jag att jag fixat det mesta efter att ha bytt säkringsdosorna och alla flatstiftskontakterna men i dag blinkade den gula varningslampan för fullt fastän inga larm var på.

Det har varit mycket jobb med att gå igenom ritningarna för elsystemet och jag måste rita om alla scheman för att få någon ordning på eländet. Nu har jag märkt ut ledningar från batteriet med rött, från tändlåset med streckat rött, med blått för ljuskablarna och grönt för alarmen. Så småningom blev det klart att problemet låg återigen i kontakterna. Om det var dålig kontakt till kontrollamporna så trodde systemet att ett larm var på. Så nu måste jag byta 16 kontakter till.

Jag förundrar mej allt mer över hur usla kontakter Rosenlew har hittat. Metallen i kontakterna går sönder bara som man tar i dem med fingrarna … Helt otroligt. Nu börjar jag misstänka att tröskan såldes enbart för att elsystemet krånglade så in i norden. Det är inte dyrt att byta kontakter om man gör det själv och det är enkelt (utom att vissa ställen är svåråtkomliga). Men det tar en massa tid. Jag har nu bytt åtskilliga tiotals kontakter och börjar misstänka att jag kommer upp till hundra innan det är klart. Kontakterna är verkligen  helt odugliga och måste bytas innan man kan börja köra.

Samtidigt så bytte jag arbetsljusen till lysdiodlampor. De drar hälften av strömmen men ger bättre ljus. På bilden nedan är hälften utbytta (till vänster). De gamla arbetsljusen till höger ger betydligt sämre ljus fastän de drar dubbelt så mycket ström. Färgen på ljuset är också blåare på de nya lamporna vilket kan vara en smaksak. I verkligheten var skillnaden ännu större än på fotografiet.

Det var också problem med oljetryckslampan som inte lyste då man satte på strömmen. Efter att ha mätt ledningarna tvärs genom tröskan så kom jag fram till att ledningen inte alls var kopplad till nånting och jag hittade inte heller någon kontakt att koppla den till. Jag laddade ned Sisumotorns (620DSL) verkstadshandbok och sökte  ännu en gång efter oljetrycksbrytaren över hela motorn men till sist måste jag ringa montören och fråga. Han intygade att oljetrycksgivaren skall sitta mitt på motorn mellan startmotor och generator. Till allra ettans slut tog jag en spegel och såg på motorn nerifrån (jag är redan så styv att jag inte hänger upp och ned i knävecken mera) och då hittade jag givaren bakom en plåt så den inte syntes snett uppifrån. Så där är det med nya maskiner. Då man vet var allt finns så kan man känna med fingrarna men första gången kan vara besvärlig.  Tur att en stor del av tröskan känns bekant från vår gamla tröska.

Nu har jag skickat efter mera reservdelar men det blev inte så mycket sist och slutligen. Bränslepumpen skramlar obehagligt men en ny kostar bara 25 euro (en elektrisk hjälppump). Hyttfiltret var säkert inte bytt de senaste 20 åren för det var ruttet och hade stora hål. Det inverkar inte på tröskans funktion men det är trevligare med frisk luft i hytten.

Knivarna till hacken har vi slipat och de skall nu monteras tillbaka. Det är mycket viktigt då man använder direktsådd att få halmen hackad tillräckligt fin. Det var ett elände i våras med sådden då den lätta halmen släpade framför såmaskinen.

Nu har jag beställt glyfosat för kvickrots- och baldersbråbekämpandet. Samtidigt köpte jag en bytta Ruinex som är trichodermabakterier som skall bryta ned halmen. Det skall sprutas på färsk halm (tillsammans med glyfosat) och bryter hoppeligen ned halmen så den blir skör till våren. Det blir intressant att se hur det lyckas nästa vår.

För första gången på många år har vi nu liggsäd. Jag göder i allmänhet så måttligt att vetet sällan lägger sej men det kom 50 mm förra veckan så nu ser det inte så bra ut. Troligen måste vi flytta axlyftarna från den gamla tröskan till den nya. Jag minns att de fungerade bra i liggsäd.

Det gäller att gå igenom tröskan ordentligt nu då den är rätt så ren så man lär sej var allt finns och hur man öppnar allt. De nya låsen för plåtarna fungerar inte alltid så bra och man måste veta när man bryta ordentligt. Jag har också sysslat med att olja dem ordentligt.

Intressant nog fick vi upp luckan till tanken med nöd och näppe. Om tröskan varit 5 millimeter högre så hade luckan tagit i taket i verkstaden. Där hade vi tur.

Väderleksprognoserna går upp och ned hela tiden. Ett tag hotade de med 15 mm regn på fredagen, sedan gick det ned till under 1 mm och nu har det i dag varit 9 mm och senast 3 mm. Vete fåglarna vad det sist och slutligen blir … Men det syns en massa solar från lördag framåt så vi siktar på att då börja tröska och då måste det gå för att vi skall hinna få in allt det här året. Att börja tröska i slutet på september är sent (även om vi nog tröskat i oktober både ett och annat år). Det har förut varit dåliga år också – ett år var sädeskornen så lätta att de blåste ut med agnarna.

Nu får vi bara hoppas att vår väntan på bättre väder inte går på samma sätt som väntan på Godot. Det är en teaterpjäs av Samuel Beckett (1952) och inget händer egentligen och Godot kommer aldrig  …

 

Sen axgång

Statistikförarna har redan meddelat vilken spannmålsskörd vi kommer att få, den meddelas bli 4% större än fjolårets eller 3,7 miljarder kilo. Jag är ändå försiktig med att i detta skede utlova nånting för med säkerhet vet man inget innan skörden är bärgad. Nå, till deras försvar kan man väl räkna att det faktiskt står skördeuppskattning i meddelandet jag fick i min e-post häromdagen.

Visst ser det ändå bra ut om man nu inte råkar ha sett nån kalender på en tid, i mitt fall är det nog min senaste axgång sen jag inledde karriären som självständig bonde anno 1988. Utan att nu göra större beräkningar så kan man gott uppskatta en 3 veckors försening jämfört med normala år. Jag sådde i och för sig sent i början av juni så visst spelar också det sin roll men också de som sådde tidigt i början av maj har försenad utveckling av grödorna. Vädret har annars varit hyffsat härstädes frånsett temperaturen som legat betydligt under det normala, därtill var jorden kall i våras då tjälen låg länge kvar med långsam groning som följd.

Ännu ska vi inte kasta yxan i sjön, förhoppningarna står till en varm augusti och september månad. Kanske blir det som för 2 år sen så att sommaren kommer först då skolorna inleder höstterminen? Då hade vi 6 veckor med, som svenskarna säger, jättefint väder med början i medlet av augusti. Den minnesgode kanske minns att det sen slutade med en iskall inledning av oktober, det är nu inget man ser fram emot denna höst.

Lite bilder får beskriva läget på en av de åkrar som är längst hunnet

Trots sen sådd har bestockningen varit alldeles tillräcklig.
Också strålängden räcker till.

Jag var lite i valet och kvalet vad gällde användning av stråförkortningsmedel då det också leder till en försening av mognaden med några dagar. Det såg ändå så grönt ut, tjockt och långt att jag valde att ge en 0,3L Cerone per hektar. Om skörden blir sen är det ju desto viktigare att växten står upprätt för liggväxt torkar nog inte upp om det börjar gå åt oktober till innan tröskningen.

Friskt strå ända ner till roten.

Växtligheten är oftast frisk om man har någon form av växtföljd eller som här korn efter grönsaker. Kalla nätter ger ändå riklig dagg som när växtligheten är tät knappt torkar upp under dagen så jag satte med 0,25L Comet + 0,25L Prosaro per hektar. Kanske lite onödigt när växten ser frisk ut men när man ändå körde stråstärkning så gick det av bara farten. Ett friskt strå hjälper ju också till att hålla växten upprätt.

9 kärnor per rad i medeltal.

Axlängden kanske något kortare än vad jag normalt brukar ha, räknade till 9 kärnor i medeltal på huvudskotten. Kanske den sena sådden är orsaken? Jag brukar ha över 10 i allmänhet.

Hoppsan, tiden går snabbt när man har roligt samt lite problem med bildöverföringen från Lumian. Så nu får det här räcka för denna gång så att jag hinner få 4 timmar sömn innan nya utmaningar skall prövas……..

……ska försöka återkomma till läget på mina huvudgrödor grönsakerna inom kort.

Jaa och kornsorten heter Elmeri ifall nån undrar 🙂

Nu god natt!

 

 

Gröna åkrar

Det har varit en kylig försommar och grödorna är omkring två veckor försenade. Regn har det kommit ganska lämpligt. Inga skyfall men man kan säja att vädret varit ostadigt med litet regn då och då. Nu saknas det värme. Värmesumman har stor betydelse för grödornas utveckling. Vetet grodde ganska jämnt men tillväxten kunde ha varit bättre.

Jag var länge skeptisk till Broadway eftersom baldersbrån inte såg ut att må illa men efter två veckor började den visa tecken på avstannad tillväxt. Jag hade nästan gett upp hoppet och började fundera på att spruta Tooler på eländet. Men något vete blir det inte på baldersbråfläckarna. Den hade så stora buskar att den kvävde brodden. Vad lära vi härav ? Jo, att man måste spruta glyfosat före sådd – antingen på hösten eller på våren. Och på varenda fläck ! Det är ännu för tidigt att bedöma inverkan på kvickrot och flyghavre. Om en månad ser man hur det gick.

Vintern i år var inte bra för klövern. Man ser inte alls samma våldsamma klöverväxt som i fjol. Litet snö och omväxlande varma och kalla perioder var inte bra för övervintringen. Skyddszonen är skördad men det blev inte så många balar efter den kalla våren. Åkrarna är stadiga så det blev åtminstone inga spår.

I samband med vallskörden så såg jag till min glädje ett par tofsvipeungar snubbla omkring så de hade tydligen klarat av direktsådden i alla fall. Fullvuxna tofsvipor är det inte heller brist på.

Nu sågar jag bräder av de gamla stockarna som tyvärr blivit litet mjuka redan. Men en del hårt virke får man i alla fall ur dem och resten får bli flis. Man behöver också en del sämre virke till underlag och nänns inte ta av de fina bräderna. De här skall bli väggar i trädgårdsskjulet som fick tak i fjol men inte väggar förrän nu. De stora blocken går litet långsamt att såga men om man filar sågens ked ofta så går det.

Ytan på bräderna blir ganska hyfsad (om man filar ofta).

Mitt på dagen är det alldeles för hett att såga då solen ligger på men på kvällen går det bra. Och så får man ibland se en massa fina färger med grön brodd, gul rybs och rödbruna tallar i kvällssolen.