väder – Sida 60 – Bondbloggen

Äntligen skogsväder – och ny skogslag

Hurra, det är kallt (ursäkta, Kalle …). Det är slut med gyttjan och eländet för den här hösten. Höst har det varit ända tills nu. Nu har vi minus 12,5 grader och tiodygnsprognosen lovar samma väder i framtiden. Det bästa är att det inte finns snö just alls så nu fryser skogsvägarna. En vecka med det här vädret så skall det gå att köra i skogen med traktor. Men jag tänker börja köra spår redan i morgon.

Tack till alla som skickat länkar till kättingar för 165:an. Jag har de nya kättingarna på nu och dem hittade jag i granngården 50 meter från oss …Så varför gå över ån efter vatten. De är ju inte gjorda för de breda hjul vi har (14,9) utan för de betydligt smalare 12,4. Men jag märkte att de bara var tre centimeter smalare än de gamla som tydligen inte heller var gjorda för de breda hjulen. I alla fall gick det att sätta på dem även om jag fick skarva litet på sidokättingarna. Jag har ju massor av material från de gamla kättingarna som jag kan skarva med. Även om mittkättingarna är helt slutslitna så är sidorna i bra skick. Litet problematiskt är det att spänna mittkättingarna som blir en aning lösa. De är ju inte gjorda för de här ringarna.

Så märkte jag att ackumulatorn var slut. Jag har ingen lust att köpa ny 135 Ah acku så jag testade med samma acku som jag använt i tröskan (108 Ah) och det gick bra. Då klarar jag mej med två sorters ackumulatorer för jag använder samma i Ducaton också. De moderna ackumulatorerna ger faktiskt större startström än den ursprungliga 135 Ah ackun.

Nu är jag klar att i morgon köra iväg till Tallmosan och börja med vinterns skogsarbete. Tyvärr är det bara 2 1/2 månad kvar av vintern så det blir bråttom. Få se om jag hinner samla in alla vindfällen. De är utspridda över hela skogen och det tar en massa tid att köra omkring och samla ihop dem.

Och så har vi fått en ny skogslag. Enligt den får man sköta sin skog hur man vill – nästan. Åtminstone har de tagit bort en hel del idiotiska påfund. Inte för att vi brytt oss om den tidigare lagen heller utan har huggit precis som förut (på 50-talet). En massa hjärntvättade skogs”experter” får i alla fall försöka lära sej att tänka om. Det kan vara ganska svårt – det finns inget som är så svårt som att ändra på gamla “måsten”. Över huvud taget är det svårt för människan att börja tänka – det är enklare att hålla fast vid gamla regler som någon annan hittat på.

Nu anser jag inte att man måste hugga på ett visst sätt även om vi huvudsakligen går in för kontinuerligt skogsbruk. Det viktigaste är att välja en metod som lämpar sej för de konkreta förhållandena. Där jag skall börja i morgon hade vi faktiskt ett kalhygge på ett par hektar i början på 70-talet. Farsan köpte vår lägenhet på Skepparegatan i södra Helsingfors för pengarna och på den tiden fanns det ännu en fabrik i samma kvarter ! Huset var byggt 1902 och hade ingen egen värme eller varmvatten och bara några år tidigare hade det haft vedeldning. Så det var en billig lägenhet i ett fabrikskvarter. Därför kallar vi den biten för Skepparegatan.

Jag har en gång gallrat på “Skepparegatan” men nu är det ihopvuxet igen. En massa björkar måste bort för de sliter på granarna som växt upp riktigt ordentligt sedan senast. Dessutom har vi en massa stora granar som torkat och skall sågas till energived. Det är ett besvärligt ställe för där finns en mängd bottenlösa gropar och de senaste vintrarna med mycket snö har hindrat tjälen att gå på djupet. Men i år skall vi försöka få till stånd en vinterväg där.

Nyss fick jag ett samtal från vår skogsdikare som i morgon kommer att rensa det stora diket tvärs igenom skogen. Det blir bra för jag tänkte flytta körvägen bredvid diket där vallen håller bättre. Vi körde där redan i fjol men den gamla vallen var väldigt ojämn och besvärlig. Nu får vi möjlighet att jämna den. Sedan har vi bara kvar ett riktigt besvärligt område på själva mossen. Hur vi skall komma dit vet jag inte. I fjol fastnade en stor skogsmaskin i den till synes bottenlösa mossen. Men vi behöver inte köra där i år eller de närmaste åren för där växer inte annat än ett antal kvistiga tallar. Man undrar huruvida det alls lönade sej att dika upp eländet.

Det är fint att gubben kommer ut i skogen och får arbeta bort julfläsket. Få se hur man orkar för det har varit dåligt med motionen på grund av den långa hösten. Även om dagarna ännu är korta så kan det hända att gubben får åka hem och lägga sej på soffan ännu medan det är ljust :-).

Nära ögat.

I brist på snö för skidträning har jag försökt hålla på med lite nyttomotion i form av skogsarbete. Och det trots att det inte heller är något vidare skogsväder, plusgrader, duggregn, sparsamt med ljus och ofrusen mark som det ännu är trots att vi skriver januari. Jag har ingen brist på skogsarbete men vill inte riktigt ge mig ut och hugga på ställen där bärigheten är dålig för de vore ju olyckligt att ha en massa virke liggandes i skogen om det inte blir någon vinter i år. I värsta fall kommer man inte att få ut det från skogen.

Följande bild får beskriva situationen på dagens arbetsplats

: Vått, mörkt men varmt i skogen.

Nå, jag har lite avverkning längs skogsbilvägen som skall grundförbättras och marken i dess närhet har god bärighet så i väntan på bättre väder har jag kört några tankar per dag. Mycket mera hinner man inte innan mörkret faller och att hugga i mörker är inget vidare man behöver nog se vad man håller på med.

En påminnelse om olycksfallsrisken fick jag här om dagen då jag föll över sågen. Jag skulle stamkvista nedre delen av en gran innan fällning och hade höjt sågen och satt fingret på gasreglaget men tyckte att jag stod lite för långt ifrån för att kunna göra det bekvämt och säkert. Tog därför ett litet steg framåt och råkade sätta foten på en gammal halvrutten tallstubbe. Stubben var hal och vips for fötterna undan och jag omkull. Skulle ta emot mig med händerna som höll sågen och då sågen slog i marken råkade jag dra på full gas. Innan jag hade bromsat fallet låg jag med näsan ovanför kedjan som nu roterade för fullt så nära att det nuddade visiret. Först när jag kände vinddraget kom jag mig för att släppa gasen och kunde lättad pusta ut och konstatera att det var nära ögat eller näsan denna gång. Jag är noga med skyddsutrustning och säkerhet, det är viktigt när man jobbar ensam. Men just ansikte och överkropp är det svårt att skydda på förnuftigt sätt.

Nu är jag helt på det klara med att lika lite som att man förflyttar sig med fingret på avtryckaren på bössan så rör man sig med fingret på gasreglaget på sågen. Nu när det inte finns varken snö eller is så är det ju inte direkt halt men våta tall och björkstammar är alltid hala oberoende av temperatur och detsamma gäller tydligen halvruttna stubbar. Dagens säkerhetsstövlar innehåller så mycket plast att fästet inte är något att hurra för. De är förberedda för dubbar och det har jag nog övervägt flera gånger. Annat var det förr när stövlarna hade gummisulor då kunde man gå säkert till och med på is. Och hållbarheten var helt OK bara man undvek att klotta bensin och olja på dem.

: Plastsulor 🙁

Höstplöjning.

Ägnade en del av juldagen åt att färdigställa en plöjningsvideo som jag de facto påbörjade för två år sen. Ibland mal kvarnarna långsamt 🙂 Den kunde lika gärna vara filmad i år ty förhållandena har varit snarlika med en lång varm höst. Jag förutspådde tidigare att detta kan bli året utan vår och höst då våren kom sent och blev ovanligt kortvarig i och med att sommarvärmen kom redan i mitten av maj. Sommarvärmen höll ju i sig långt in i september och sen blev det plötsligt kallt i medlet av oktober men den kallperioden blev kortvarig så hösten kom igen och ser ut att hålla ut året till slut. Den lilla tjäle vi hade kring självständighetsdagen försvann med allt regnande inför jul och skulle det inte vara blött antar jag att det vore möjligt att plöja ännu.

Videon som jag förhoppningsvis fått att fungera beskriver plöjningen av hemåkern den 5 december 2011. Åkern hör till de med tyngre jordart och hade delvis stubbträdats, för att bekämpa ogräs, men fukthalten var ganska hög så det gick relativt lätt trots ett plöjningsdjup på 20-22 cm. Lite snö gjorde omgivningen ljusare och ytan var en cm frusen så däck och redskap hölls rena. I mitt tycke idealiska plöjningsförhållanden. I och med att plogen har både vänster och högervridna vindor (så kallad växelplog) så är det möjligt att starta plöjningen längs ena åkerkanten och plöjningen fordrar på så vis lite mindre planering då man inte behöver mäta in var öppnings- och slutfåror skall placeras. Märker man bara upp tillräckliga vändtegar i ändorna av fältet så kan plöjningen fortgå utan att använda kopplingen vid vändningen. På fältet i fråga brukar jag hålla 17-18 meters vändteg som plöjes till sist. Det var lite diskussion tidigare i höst om sidobegränsare och toppstänger skulle vara fasta eller lösa. I det här fallet då det rör sig om en delburen plog så bör båda vara låsta för att undvika slag vid vändningen. Plogen är ganska tung (~2,5 ton) så man vill inte ha några okontrollerade rörelser.

Hoppas videon rätar ut en del funderingar kring plöjningens utförande även om den inte är pedagogiskt fulländad, det är ju lite svårt att både filma och plöja samtidigt. En liten snutt fick jag filmad med hjälp av dottern men resten fick jag göra själv. Är det något ni undrar över så får ni kommentera!

God fortsättning……

på julen önskas bloggläsarna också härifrån Långmossen. Kanske med betoning på God då det mulna kulna vädret får en att tröstäta lite extra i frånvaron av den rätta julstämningen. Och mycket gott har vi ätit, förutom de egna produkterna har vi frossat i köttprodukter som vi bytte till oss mot några julgranar, åländska äpplen som en god vän kom in med på måndag och mycket annat gott.

Idag har latmasken gjort sitt för att hjälpa till med matsmältningen, gick i alla fall ut en bit för att ta en aktuell bild härifrån under den ljusaste tiden på dagen.

Juldagen 2013

Marken är våt och fuktig, termometern visar +6°C. Om det inte vore för bristen på dagsljus och ljusen i granen kunde man nästan tro att det var början på april, att snön just smält, tofsviporna anlänt och bara att vänta på att jorden reder sig för vårbruk. Julen brukar annars också betyda vändpunkten för odlingsåret då man hunnit ta igen sig lite efter senaste säsong och börjar se fram emot nästa för att under vintermånaderna planera, anskaffa förnödenheter och förbereda maskiner och utrustning för nästa säsong. Vintermånaderna ger också tid för skogsarbete och skidåkning för att bygga upp kondition och i takt med att ljuset återvänder brukar också den mentala förberedelsen ske.

Men nu är det i alla fall inte läge för varken skogsarbete eller skidåkning och mörker råder……. fortsätter sålunda med tröstätandet i väntan på ljusare tider. Jag är ju optimist, vill jag tro, så visst tror jag på ljusare tider och vinterväder vad det lider.

Må så gott!

Ein klåssågär juul

Nä, det har ingenting med träklossar att göra utan klåss är våt, kletig och geggamojig lera. Ett mycket lämpligt och ofta använt ord i Hindersby som närmast består av lera (och litet stenbackar). Nu borde leran vara frusen och trevlig att gå och köra på men det här året är alldeles annorlunda än de senaste åren då det varit en halv meter snö och kallt. Vi har haft +5 grader både på dagen och på natten så tillsammans med regnen så har vi just nu ein riktitt klåssågär juul. Och värmen lär fortsätta in på nästa år.

Inte någon vit jul precis …

Visst borde man fara till skogs men jag vill inte köra djupa spår i klåsse. Å andra sidan går det bra att bygga utomhus nu. Man behöver inte ens handskar i den här värmen. Så jag tar tillbaka litet av det jag förlorade med tröskeländet i höstas. Men så fort det blir kallt så skall det köras spår i skogen.

Men vad skall det bli för väder i vinter ? Det verkar vara omöjligt att förutse växlingarna i vädret. Vi har haft flera snörika och kalla vintrar efter varann. Få se om det blir en riktigt varm vinter i år ? Det hoppas jag sannerligen inte men man kan inte lita på vädret alls mera. Och det kan man inte göra nånting åt. Så jag bygger de få timmar det är ljust (och litet mer i pannlampans sken) och i mörkret städar jag både i ladan och i stallet. Nåja, jag har skruvat upp starka lysdiodstrålkastare så det är inte så mörkt där mera.

Det är fint att äntligen få städandet gjort men visst går man och väntar på att komma ut i skogen. Efter julen blir det absolut nödvändigt att komma ut och arbeta bort julmaten och annars också få litet motion. Människan är inte gjord att sitta – det mår hon bara illa av. Efter en dag i skogen så somnar man också som klubbad. Speciellt den första tiden i skogsarbete då man har dålig kondition så tar det på. Det bästa vore att börja nu då dagarna är korta för man orkar inte så länge. Sedan då dagarna blir längre så blir också konditionen bättre.

Så jag tänkte lägga in en beställning på köld efter nyåret. Det behöver inte bli -30 grader men -15 i en vecka utan snö skulle göra susen för skogsvägarna …

Glad Jul allesammans !

Trädkramare.

Bondbloggen har varit lite åsidosatt från min sida nu en tid men har en hel del bloggmaterial på gång som jag hoppas få tid till nu över julhelgen så “stay tuned” 🙂

Skörden är bärgad, det mesta av åkrarna plöjda så egentligen borde det finnas tid till både ett och annat. Men som brukligt ligger det en del material på skrivbordet en massa statistikförfrågningar, oklara räkningar och annan oläst post som frugan vill få bort inför jul. Lagerinventeringar och julhälsningar tar sin tid de också och ett mellanbokslut skulle det varit bra att hinna med. Men efter en lång och intensiv säsong blir det lätt att liksom dra ur stöpseln för att vila och återhämta sig och då det mesta går att skjuta upp tills nästa dag så blir det lite av mañana inställning av det hela. De korta dagarna och mörkret orsakat av mulet väder och frånvaron av snö gör ju inte saken bättre.

Precis som hos Nisse är det också för blött för skogsarbete här i mina trakter men kunde ändå inte riktigt hålla mig de senaste dagarna, man blir liksom lite olustig i kroppen om man inte får sin dagliga dos frisk luft. Man är van att vara i rörelse och då räcker det inte med att sitta och vrida sig på stolen utan riktigt kroppsarbete ska det vara. En förstärkning av brokistan vid åbron står högst på dagordningen men det är alldeles för högt vattenstånd just nu för att kunna göra något åt den saken. Något så när skidföre har vi i konstsnöslingan och ett par kvällar har jag nött snön där även om inspirationen till skidåkning saknas. Så trots regnet beslöt jag köra igång med skogsarbetet. Lite dikesröjning har jag kvar av förra säsongens projekt men där är det alltför blött tills det fryser på. Men skogsvägen skall grundförbättras så småningom och vi har beordrats hugga rent längs väg och diken till 14 meters bredd så där passade det bättre att inleda skogsarbetet. Igår turades det ganska bra med vädret, det höll upp under tiden och från morgonen var det till och med lite rimfrost. Idag utlovades det regn men jag tog i alla fall och lastade utrustningen i bilen då det ännu inte börjat regna på förmiddagen. Jag beslöt att ta mig en titt på ett skogsskifte i grannkommunen Malax där jag har en mindre dikesröjning att ta hand om. Då det gått ett par år sen jag senast besökte skiftet beslöt jag att ta mig en runda för att kolla läget vad gäller tillväxt, stormfällda träd och dylikt. Traskade i väg längs traktorvägen och kom till en “traktorfälla” (en släntad dikesöverfart). Det fanns lite vatten på botten men det såg inte så djupt ut, det stack till och med upp lite grässtrån ur vattnet. Så jag traskade vidare jag hade ju stövlar på mig, två steg senare hade jag vatten upp på halva låret……. det var visst lite djupare än vad jag trodde 🙁 Jag kravlade mig upp, tömde vattnet ur stövlarna, konstaterade att plånbok och telefon klarat sig torrskodda. Nåå, bara halva jag var våt och det var ändå 5 plusgrader så kallt blev det inte så jag fortsatte min vandring. Nu började det också regna så efter en stund var resten av mig också genomblöt. Råarna (skiftesgränserna) börjar bli lite igenvuxna så istället för att starta sågen märkte jag ut de råstenar och “visansteinar” jag hittade, det är ju trots allt lite lättare att hitta dem nu innan snön faller. Så pass svårt att exakt fastställa rågränsen var det på några ställen att jag nog blir tvungen att kontakta rågrannen för en gemensam genomgång. I ungskogarna växer råna alltför lätt igen och jag brukar föredra att förlägga traktorvägarna dit för att de lättare skall hållas öppna men det innebär att de blir lite bredare än en traditionell rå. Det kan också finnas stenar och andra hinder som måste rundas så därför är det bäst att göra gemensam sak med grannen.

De lite ståtligare träden är man på sätt och vis personligt bekant med så till dem säger man ett och annat ord och ger ibland en klapp eller en kram. Därav dagens rubrik.

: Då man numera ensam beträder skogens stigar sökes ibland tröst hos en gemensam stadig vän vars susning får förmedla mina tankar till skogens hjälte, min son Erik.