Skogshasi 2016

I dag körde jag ut sista lasset (utom flisveden) så nu är skogsvintern för i år officiellt avslutad. Föret är ännu utmärkt där det är skugga. Isen ligger tjock på vägen under kvistarna. Det fanns till och med så mycket snö att jag fick söka efter det virke som vi avverkade före snön kom.

DSCN5627.vridi

Det intressanta bildformatet beror på att jag höll kameran snett då jag lutade mej ut ur traktorn. Bilden är från i förrgår men här i skuggan har snön inte smält så mycket än. Men det lär gå fort för nu blir det varmt både natt och dag.

I kväll regnade det och jag var ganska nöjd med att ha fått ut virket för nu blir det ett elände att köra i våt lera. Och det var på tiden att få undan skogsarbetet. Jag har lämnat en massa saker ogjorda här hemma som jag nu måste ta itu med.

Det var inte någon bra skogsvinter även om vägarna höll ganska bra. Gallringen av björkarna i ungskogen blev på hälft. Men möjligen fortsätter jag om det kommer nån kall natt – och det kan det göra ännu i april. Och så skall ett par lass flisved köras ut även om man kan göra det ännu i juli. Ett problem är massorna av ris och kvistar som ligger på åkern bakom husen där vi fällde en mängd stora granar. De måste brännas förrän vi kan så.

Nu blir det att börja fundera på vårsådden och jag tror jag börjar med att göra exportkontrakt för fodervete. Man får hoppas att det växer nånting på åkrarna i år också …

Skogshasi betyder ordagrant ”skogshare” men betydelsen är en annan – se Hasi -äntligen !

 

He va he !

I lördags sådde jag sista vallen (skyddszon + grönträda) och i går satte vi potatis så nu börjar den här ”våren” vara förbi – och det är snart midsommar. Det var perfekt planering för potatisen. Det var uppehåll och sol både före och efter sättandet och regnade och åskade bara precis då vi satte den i jorden …

DSCN4956

Gamla 35:an (lånad) är den trevligaste traktor som någonsin konstruerats. Tyvärr orkar den inte dra någon Rapid så det behövs litet nyare traktorer men annars är den vad man kan kalla den perfekta traktorn. Enkel och pålitlig. Det här är en 35X med Perkinsdiesel som håller i evigheternas evighet. Nån gång måste man byta ackumulator men annars bara går den.

Potatisplogen är köpis men sättrören (med sitsar) är egen konstruktion. Tyvärr finns inte sättklockan med. Det var ett gammalt cykelhjul med en koskälla som skulle plinga då det var dags att sätta en potatis. Det var brorsans konstruktion och hänger säkert på någon spik ännu :-).

Nu kommer direktbrodden upp. Det är första året jag direktsår på lerjord och det ser litet underligt ut då det kommer upp brodd ur djupa fåror i leran. I år var den så seg att välthjulen inte lyckades stänga fåran men det tycks växa i alla fall.

DSCN4950

Det är också första året jag sprutar före sådd. Tydligen fungerade det åtminstone i år alldeles utmärkt fastän jag använde minimal dos. Vanligen hinner man inte spruta eftersom lerjordarna är alldeles för våta tills de helt plötsligt är alldeles för torra men i år tog det lång tid innan regnskvättandet slutade så man kunde börja så. Kvickroten skall vara i god tillväxt då man sprutar och i år var den minsann det.

DSCN4946

Jag punktbesprutade  mest  bara kvickrotstuvor och baldersbrå. Här ser man tydligt skillnaden mellan besprutade och obesprutade ogräs. Där det fanns kvickrotstuvor skulle vetet inte ha haft en chans att konkurrera för kvickroten var tät och över 20 cm lång redan. Men besprutningen hade mycket god effekt i år. Nu blir det intressant att se om effekten håller i sej för jag tänkte lämna en del obesprutat vid den normala ogräsbesprutningen (där jag använder ganska låga doser). Men det finns en del tistlar på ett par åkrar och där måste jag spruta sent.

Och så en bild från vallfrösådden (timotej och klöver). Nog undrar man om det kan växa nånting här … Men kanske de 2 mm regn som kom i går samlas i skårorna och får de små fröna att gro i alla fall ?

DSCN4934

Egentligen tänkte jag vänta tills brodden var så lång att den täcker eländet men det kan vara bra med en bild redan nu så man kan jämföra senare. Här är en direktsådd åker innan brodden skymmer såbottnen. De svarta prickarna är lera som fastnat vid välthjulen och skrapats bort. Det var nämligen alldeles för vått i svackorna vid sådden men vi ville inte vänta för det höll på att bli juni.

DSCN4943

Även om jag är bekymrad över tillpackningen av den våta jorden så verkar årets sådd inte vara så katastrofal. Men allt beror på sommarens väder. Det får inte regna för litet och inte för mycket på våra känsliga lerjordar.

Nu gäller det att rengöra och olja in såmaskinen och sedan börja bygga.

 

Brodd

Jag måste sätta in bilden av den första brodden. Det är något alldeles speciellt då den sticker upp ett par centimeter ur den svarta myllan. Den representerar det nya hoppet som tänds varje vår hur besvärligt föregående år än varit.

DSCN4932

(Märk väl att det inte är en av våra åkrar – vi har allt direktsått i år och det ser betydligt mera skräpigt ut …)

Kveithasi

I går stack jag till Lovisa och firade 50-årsjubel med studentklassen 1965 från Lovisa svenska samlyceum. Vi har varit en väldigt sammansvetsad klass och alla som inte var döda var på plats utom Ethel som kan få förlåtelse för hon bor i Kalifornien. Det var som vanligt väldigt kul även om jag var litet frånvarande eftersom vi den gångna veckan äntligen kommit igång med sådden och det var svårt att slita tankarna från den.

Henrik (primärodlare) var i alla fall hemma och körde det sista skiftet med vete. På kvällen fick jag ett textmeddelande: ”Kveithasi” varvid jag utropade ”Hasi !” mitt i Folkes tal. Han trodde att jag tyckte talet var för långt och slutade tvärt så jag fick förklara att ”hasi” betyder att ett arbete är färdigt (se Hasi för vårsådden). Nå, Folke har humor så ingen skada skedd …

För 50 år sedan täckdikade vi sista skiftet och efter studentexamen fick jag kvickt byta till arbetskläder och börja köra ut rör och sand. Jag var bland de första studenterna från byn och då ansågs ännu studenter vara fina herrar så gummorna beskärmade sej: ”Tii staar te nyyblivi studentn opa ååkärn å teckdiikar …” (Där står den nyblivna studenten på åkern och täckdikar).

I stället för en bild från vårsådden sätter jag nu in den officiella 50-årsjubelbilden:

DSCN4874_Nisse_skuri

Gubben i hatten är undertecknad.

 

 

Direktsådd: Hur gick det sen ?

Det är för tidigt att dra slutsatser än men det är åtminstone klart att halmproblem har det inte alls varit i år. Det har varit ett ovanligt blött år så man vet inte hur det hade gått med torrare åkrar. Det har i alla fall gått att så både på mull- och lerjordar. Där det fanns spår av vinterns virkeskörning måste jag i alla fall köra ett par varv med tallriksharven för att få sönder den torkade leran.

Hittills har det gått bra men man vet ju inte ännu hur det växer. Åtminstone sparar direktsådd både tid och pengar. Vi har aldrig satt så här litet tid på vårsådden. Inte fullt två tankar bränsle gick det för hela sådden  (ca. 200 liter). Vi skulle ha kunnat så ännu fortare men måste vänta litet på att endel skiften skulle torka upp.

Åkrarna var för våta men i år fanns det inte tid att vänta mer. Och lerjordarna började torka för mycket på ytan – samtidigt som de var för våta under. Om vi inte hade börjat så dem nu så skulle det ha varit nödvändigt att bryta skorpan med tallriksharven. Våra lerjordar är riktigt krångliga. Ibland faller leran sönder i små bitar då den torkat, ibland blir den rena cementen (som i år).

DSCN4855

Så här blev en åker med mycket halm att se ut.

DSCN4856

Här har vi kört över en svacka där skorpan ännu inte hunnit bli så tjock.

Tillsvidare kan jag inte se någon orsak att gå tillbaka till bearbetning före sådd (men det kan ju komma ifall inget växer på åkrarna :-). Tvärtom tänker jag fortsätta med direktsådden även om den ger litet lägre skörd. Det är en ganska stor sak att slippa all jordbearbetning. Litet mera besprutning lär det i alla fall bli.

Nu räcker inte ett års erfarenhet utan först om några år börjar man få en hyfsad bild av hur direktsådd fungerar. På våra åkrar.  Det är stor skillnad mellan jordarna och också mellan åren.

 

Äntligen vårsådd

Det här är bland de senast påbörjade vårsåddarna jag varit med om. Visst har vi sått in i juni men oftast har man i alla fall börjat så betydligt tidigare och sedan kan en regnperiod fördröja det sista. Men i år hade vi inte ett korn utsäde i jorden före förrgår kväll. I går sådde vi för full fräs men i natt kom det tre millimeter regn så det måste först torka upp innan vi kan fortsätta. Och så är det blött i svackorna fortfarande från tidigare regn.

DSCN4841

Det är extra spännande i år också därför att vi sår direkt utan den minsta jordbearbetning. I fjol testade jag på en hektar men det var mulljord och nu kör vi på lerjordarna också. Tills vidare har det gått riktigt bra. Det har inte varit problem med halm alls – om det sedan beror på att jag hackade den i höstas med ”betesputsen” eller de nya tallrikarna som är ganska så vassa. Egentligen är det för vått men nu går det inte att vänta med sådden mera.

Om det växer nånting vete fåglarna men visst hamnar utsädet i fuktig jord åtminstone. Litet orolig är jag för att leran skall torka till en hård skorpa men på sina ställen är den redan så torr på ytan att det inte går att vänta. På de värsta leråkrarna kanske jag måste bryta sönder skorpan med tallriksharven före sådden. Man kan ställa tallrikarna rakt fram så de inte river upp så mycket. Det är inte bra att torka ut lerjorden för djupt för då gror det inte.

 

Vi har ännu kvar en del problemskiften men tiodygnsprognosen lovar varmt och solsken så hoppet om vårsådd också i år lever.