Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Maj månad är den huvudsakliga såningsmånaden även om sådd av grönsaker direkt på åkern fortsätter till mitten av juli för att avslutas med sådd av kinakål. Beskrev jordbearbetningen redan i fjol men eftersom det efterfrågats videomaterial från maskinarbeten lägger jag in lite skakigt videomaterial (inte så lätt att filma med en hand samtidigt som man hanterar maskinerna). Trots att bearbetningen görs i ett svep är det ett drygt arbete och som synes blir man oftast tvungen att utnyttja hela dagen.
Efter fräsningen är det dags att byta till såmaskin för att så fröna grunt i de frästa bäddarna. Vissa odlare kopplar såmaskin till fräsen men jag föredrar att göra sådden separat. Fördelarna är att ytan hinner torka något så att jorden inte fastnar lika lätt i såmaskin och risk för skorpa blir mindre. Sen är det ju lite lättare att hantera ett redskap åt gången och den typen av såmaskin som jag använder fordrar också att traktorns kraftuttag är kontinuerligt inkopplat för att vacum i såenheten skall hållas intakt. Det betyder ju att kör jag på sten och behöver byta bett i fräsen så störs inte såningen. Sådden av morot beskrev jag i fjol men fixade till en videosnutt på sådd av palsternackorna också som komplettering.
För att testa kvaliteten på utsädet brukar jag göra ett enkelt grobarhetstest eller sätta frön i “mälton” som vi säger på dialekt. I år skötte frugan om att sätta 100 kärnor av vardera havre och korn i odlingsbrätten av samma sort som vi använder för grönsaksplantdrivningen. Havren från i förrfjol höll god kvalitet eller grobarheten är 98% och det grodde jämnt och fint. Fjolårets korn däremot verkade lite svagare, grobarhetsprocenten stannade på 82 och däribland var det 10 kärnor som grodde långsamt. Kan vara att groningsvila fortfarande påverkade resultatet?
Havren grodde jämnt och fint.
Våta åkrar.
Precis som för Nisse så har det också här blivit blött. Efter planteringen i onsdags kom det 16,5 mm och senaste natt fick vi ytterligare 14 mm. När det sen också är kallt och mulet så har det inte torkat någonting överhuvudtaget. Nu när jag kom in från min kvällsrunda runt åkrarna började det regna igen och kallt är det, det har till och med utlovats snöblandat regn till i morgon förmiddag.
På sätt och vis är jag nöjd med att ha hunnit så och plantera lite grönsaker så att man har en början gjord. Dessutom ådrog jag mig någon form av nackspärra vid planteringen i onsdags, eller så fick jag början till den vid plöjningen på tisdag kväll. Hur som helst var nacken helt ur spel på torsdag morgon, smärtan var så intensiv att musklerna inte lydde min vilja. Det var helt omöjligt att lyfta huvudet från kudden, armarna hade inget fel så det var bara att grabba tag i håret för att få huvudet med sig ur sängen. Jag brukar normalt inte ta några piller men försökte i alla fall lindra smärtan med några Burana, effekten var knappt märkbar, jag blev mest “durrig” i huvudet av dem. Idag har smärtan gett med sig något och brett ut sig över skuldrorna från att ha haft sin början mellan ett par kotor i ryggraden. Svårt att nu säga om smärtan förorsakades av att någon nerv hamnat i kläm eller om det är något som inflammerats. Några storverk har man således inte uträttat de två senaste dagarna mest lite pappersarbete idag, skulle vädret ha varit fint och åkern torr så skulle nog andra nerver ha jobbat för högtryck.
Påbörjade planteringen av kål, broccoli och olika sallatsväxter idag. Hitintills har vi haft så kalla nätter att jag inte dristat mig till att inleda planterandet tidigare men nu utlovas regn några dagar framöver vilket betyder att faran för nattfrost är mindre då det är mulet. Plantdrivningen har också krävt lite mera tid än vanligt då det i april var kallt och mulet väder så egentligen är det först nu som plantorna uppnått tillräcklig storlek för plantering. Det började duggregna litet i slutskedet av planteringen men inte så mycket att det störde, däremot gjorde regnet och blåsten arbetet med att täcka in det planterade med täckväv arbetssamt. Väven som annars bara väger 23 gram per kvadratmeter blir snabbt tung och ohanterlig om den är våt så det blir inte tid för några pauser sen man en gång har påbörjat täckningen.
Avslutade fjolårssäsongen lagom till valborg med skörd av de övervintrade palsternackorna. Tänkte ett tag att det blir att gräva upp dem för hand med grepen men när det blev flera regnvädersdagar som förhindrade arbetet så gavs det tid för lite funderingar om lite rationellare metoder. De funderingar som jag hade i tidigare inlägg och den skiss jag gjorde åt den lokala verkstaden resulterade i följande resultat:
Det fungerade relativt hyffsat även om vi fortfarande blev tvungna att plocka upp dem för hand, men grävandet slapp vi i alla fall. Och vädret var det inte heller något fel på, dessutom betydligt ljusare än i november 🙂
Efter lite ryggarbete.........
....fylldes några lådor med åtråvärda palsternackor 🙂
Några lådor till blev det i kyllagret och jag kunde dra sträck för fjolåret. Blev till och med att fira med en pizza och en kall, det var ju ändå valborg 🙂
Det har varit mycket diskussion om däckbyte i media på sistone och då är det väl mest kring byte till sommardäck på bilarna som diskussionen gällt. När bör man eller måste man byta har man funderat kring? Väldigt mycket funderande kring något som tar några minuter och normalt görs ett par gånger i året, eller?
Vad gäller mina radodlingar så kan det vissa dagar innebära att jag hamnar att byta däck två till tre gånger per dag och då försöker jag också planera dagens körningar så att jag undviker onödiga byten. Här är det inte fråga om byte mellan sommar- och vinterdäck utan om byte av däck med olika bredd, bärförmåga och dylika egenskaper.
Byte till radodlingsdäck inför palsternacksskörden.
Så stor sak är det inte att byta däck på traktorn, med hjälp av pallgaffeln kan man byta ett hjulpar åt gången. Så värst länge tar det inte heller om det går som det skall, Erik brukade prata om ett “7 minuters pitstop”. Trots det vore ju drömmen att man hade en rätt utrustad traktor för varje arbete några dagar framöver, men det vore väl som att ha en bil för vinter- och en annan för sommarföre. För bilens del brukar jag delegera däckbytet åt äldsta dottern då mågen jobbar på däcksverkstad 🙂
Elektronisk stödansökan.
Deadline för stödansökan kom ohjälpligt emot i år också och vis av kommunikationsproblemen året innan vågade jag inte spara det till sista kvällen. Så efter morotspackandet på söndagskvällen tog jag itu med att mata in uppgifterna. Och i år flöt datatrafiken verkligt fint, uppgifterna registrerades direkt utan väntetid. Vid 4-tiden hade jag allt klart, skrev ut de 17 sidorna för genomläsning innan uppgifterna skulle sändas iväg. Jag är så pass invand att läsa text på papper så jag korrekturläser hellre den än texten på dataskärmen. Så långt allt väl, vet ej om jag “nickade” till en stund under genomläsningen eller vad som hände men när jag skulle skicka iväg blanketterna fungerade det inte längre. Prövade också att logga in på nytt, men nää. Nåå, ingen panik det återstod ju nästan 20 timmar av inlämningstiden. Tog en promenad kring torpet och njöt av soluppgången i den -2,5°C gradiga gryningen innan jag gick till sängs i väntan på att kontaktproblemet skulle ordna sig.
Vacker soluppgång över årets sallatsåker.
Och visst hade det gjort det 🙂 Så i år har jag inga invändningar vad gäller den elektroniska inlämningen, det gick så bra att jag till och med satte ner lite extra tid på att få så exakta arealer som möjligt av de olika grönsakerna. En sak som jag oftast brukar lämna till korrigeringsanmälan som skall lämnas in den 15 juni.
Kartprogrammet uppskattade jag till den grad att jag också satte ner några timmar på att finjustera gränserna, ta bort lador och åkerholmar som hängt med trots att de tagits bort från åkern för flera år sen. Har inte kollat om det är möjligt att använda kartfunktionen året runt ty det vore ett bra hjälpmedel för odlingsplaneringen om så vore, och i så fall kunde jag spara in kostnaderna på uppdatering av kartprogrammet som hör till odlingsplaneringsprogrammet. Flygfotona innehåller ju en hel del detaljer som inte finns inritade på kartprogrammet som jag använder till odlingsplaneringen.
Sällan man “överöser” myndigheterna med beröm men måste nog jag också “skryta” lite över ett lyckat hjälpmedel som definitivt underlättar blankettjobbet och besparar mig från en 50 km’s resa till landsbygdssekreteraren. När elektronisk “postgång” fungerar så är det helt klart en bra sak. Tänker tillbaka till tiden då vi gick med i EG och tyckte redan då att visst kunde odlingsplanen, som jag redan då gjorde digitalt, som sådan sändas till myndigheterna utan att skrivas ut till papper för att åter matas in av landsbygdssekreteraren i myndigheternas datasystem.
Hämtade “palsternackslossaren” från verkstaden idag och har nu i kväll monterat den på löklossaren, nattens regn medförde att det fortfarande är ganska blött på åkern så provkörning blir det nog först i helgen.
Så ser resultatet av gårdagens skissande ut.
På vägen till verkstaden noterade jag tre döda tranor på åkern så på hemvägen stannade jag och tog jag mig en närmare titt. Kunde konstatera att de flugit in högspänningsledningen. Ett märkligt sammanträffande ty på förmiddagen hade jag besök och vi satt och tittade på det 150-tal tranor som flög fram och åter mellan åkrarna och korsade ledningen flera gånger. Flyghöjden var på samma nivå som ledningen men varje gång lyfte de lite för att undvika kollision och jag berättade att märkligt nog har ingen krockat med ledningen. En stund senare var dock olyckan framme.
En av tre förolyckade tranor.
Arbetsledaren på verkstaden berättade att deras server slagits ut en stund innan jag kom och när jag kom hem konstaterade jag att varken dator eller modem fungerade, förstod att fåglarna orsakat ett strömavbrott som slagit ut datorerna. Efter omstart av alla enheter fick jag dock allt att fungera igen. Senare kontaktades jag av flera som hade samma problem. Problemet uppmärksammades även av den lokala tidningen. Har alla enheter anslutna via överspänningskydd för att minska risken för strömpikar men UPS-funktion skulle också vara bra att ha vid dylika tillfällen.
Även om jag räknar mig vara djur- och fågelvän sörjer jag inte de döda tranorna desto mera ty de finns i stora mängder och förorsakar en hel del skador i odlingarna. Händelsen visar dock att man ska se upp med högspänningsledningarna och jag förundras över att ingen krävt att man tar bort luftledningarna ty de dödar säkert fler fåglar än vad vindkraftverken kommer att göra.
