4 november, 2017 av Nisse

Man borde aldrig ta ledigt

Det här var ett krångligt år. Säden blev aldrig färdig och tröskandet blev aldrig färdigt. Vi smet iväg till Sverige den 24 oktober för jag bokade färjan för flera månader sedan då jag tänkte att det måste var klart med skörden i slutet på oktober. Men när man än tar ledigt så är det olämpligt. Till all tur har vi fina ungdomar som tog upp potatisen i leran medan vi var borta.

Sedan kom kölden på allvar och vi hade -10 grader på torsdag morgon. Jag vaknade klockan sex och steg upp för att sätta värme på traktorerna för säkerhets skull för det blev kallare ända fram till klockan nio. Vattnet till växthuset hade jag tömt och blåst rent röret med tryckluft förrän vi for. Men man undrar ändå varje år vad man glömt att ta in då kölden kommer.

Torsdagen var fin för skogsarbete och det var inga problem att köra över åkern och på skogsvägen. Ovanligt tidig början i alla fall. Fast nu ser det ut som om blöthösten kommer tilbaka (+6 grader nu). Det är bra för en massa byggarbeten är på hälft därför att det aldrig blev något slut på tröskandet. Man står i valet och kvalet om man skall köra över de sista hektarerna med tröskan eller med hacken. Gröngödslingsvallen på bilden nedan borde hackas och plöjas ännu.

Värmen måste också fixas. Jag har i ett par månader väntat på nytt brännhuvud till flismataren men Säätötuli gick i konkurs och köptes upp av Ariterm i början på september så få nu se om jag får något nytt brännhuvud alls. Jag har lappat ihop det gamla med svetsen men är inte säker på att det klarar vintern. Styrsystemet börjar också krångla men i går funderade jag ut ett nytt eget styrsystem som dess bättre inte kostar mer än 8 euro med två reläkort från Kina (hemkörda till verandan) . Det är styrkort med inställbar tid för på och av mellan noll och 1000 minuter i en ändlös cykel. Nu har jag 15 sekunder på och 10 sekunder av för matningen och 10 sekunder på och 3 minuter av för att hålla elden vid liv.

Elektroniken har verkligen blivit billig och via nätet har man ett mycket stort urval olika moduler. Det är biligt men tar mycket tid att beställa från Kina så jag måste samtidigt lägga upp ett reservdelslager. Det gör inget för korten kostar mellan en och fyra euro. De här elektronikstyrda reläkorten har jag använt i många sammanhang. Jag byggde också fjärrstyrning över nätet för fläktarna i den nya torken och pannan är på tur att få fjärrstyrning också.

I Sverige hade man fått en bra skörd trots att sommaren varit mycket torr. Grannen som brukar ”våra” åkrar (åkern runt huset) hade nyss fått plöjningen klar så de är betydligt före oss. Tröskandet gick också bra utom i Norrland fastän det också i Sverige regnade ordentligt på hösten. Då vi kom så regnade det hela dagen men sedan blev det sol och varmt. Vi hade +9 grader då det snöade i Finland.

Som vanligt då vi har ledigt så sysslar vi med att bygga och sköta äppelträd – liksom hemma. Skillnaden är bara den att man inte har piskan på ryggen och långa listor på ogjorda arbeten som borde ha varit klara för långe sedan. Men varför skulle vi ligga och slöa då våra intressen är jordbruk (med skog) och trädgård …

I alla fall så var vi till Elsa Anderssons konditori i Norberg (grundat 1916) samtidigt som vi hämtade byggmaterial. Vi var där för några år sedan före mordbranden i fjol som förstörde ett otroligt fint hus med dalamålningar. Det nya konditoriet byggdes upp nästan likadant som det gamla och visst är det fint men dalamålningarna kunde ju inte ersättas. Kaffet och princesstårtan var i alla fall lika bra som förr. Det tyckte tydligen andra också för det var lång kö då vi kom.

På hemvägen tittade vi på ungdomarnas nya hus i Borgå. Nåja, nytt och nytt – det var byggt 1952 vilket är en ganska bra årgång. Efter 1960 har det byggts nästan bara skräp och fula mögelhus. Det som slog mej var den enorma murade pipan omkring 70×200 cm med åtta hål plus en stor rökgång för den gamla vedpannan (som nu är ersatt med bergsvärme). Pannans rökgång var dessutom isolerad med dubbla väggar så det var verkligen toppteknik från 1950-talet. Borgå var lämpligast för ungdomarna för det är mitt emellan Helsingfors där de jobbar och Hindersby som är världens centrum :-). Huset ligger på Prästgårdsbacken invid domkyrkan ganska nära till Borgbacken där det finns en gammal borg från gamla tider. Lugnt läge men nära centrum. Så nu har ungdomarna två hus att sköta om. Inga fritidsproblem i sikte på länge.

Just nu flyttar jag vetet från en lår till en annan så det skall blandas om och luckras upp. Vi har torkat och speciellt kylt ned det till minustemperatur men måste få bort eventuella klumpar. Problemet är att det är så tungt (innehåller mycket vatten ännu) att fläktarna inte riktigt orkar blåsa ut det ur låren så jag får skyffla en hel del. Det är förstås bättre än det våta året på 80-talet då vete var så lätt att det var som agnar.

Sedan står det en mängd maskiner som skall repareras, tröskan skall blåsas ren och ställas undan och skogsmaskinerna skall sättas i skick. Jag har tagit bort ytterfönstren från mitt arbetsrum men inte hunnit laga dem ännu så det blir att sätta upp ett par lager med plast utanför fönstren innan vintern kommer på allvar. Och så skall det lagas ved för de riktigt  kalla dagar som är på kommande – hoppeligen inte veckor. Det är skönt att sätta ved under spisen en kall vintermorgon och ha riktig spisvärme om en kvart. Lustigt nog är spisvärmen annorlunda än värmen från batterierna.

Nu är det bråttom och man får sota för ledigheten. Egentligen skulle man inte alls ha tid att åka bort men det behövs litet omväxling ibland. Annars blir man slö och gårdsblind.

 

28 april, 2017 av Nisse

Omväxling

De flesta människor brukar ta ledigt men jag kan bara inte. Fast det går att ha litet omväxling. Det betyder att jag börjar på ett nytt arbete. Också då vi åkte på kanalkryssning så blev det till forskning i kanalbyggandets historia och teknik. Jag har varit litet frånvarande de senaste veckorna och det beror förstås på att vi var i Medåker som de kan gissa som följt Bondbloggen flera år. Därefter var vi med det gamla gänget på Åland i Godby. Och gamla gänget var Experimentklubben som vi hade för ca. 60 år sedan med Ingmar, brorsan och jag – nu utökad med sambor och fruar.

I det gänget är jag en ganska udda fågel för de andra är fågelskådare. Det tar emot att fjompa omkring i skogen utan att göra nånting nyttigt. Däremot går det bra med skogsarbete. Likaså kan jag inte ens tänka mej att ligga på en sandstrand och steka mej på Mallorca eller Kanarieöarna. Det är för mej det närmaste man kan komma helvetet på jorden …En gång i min ungdom for jag på en ”solresa” till Bulgariens kust men det tog inte lång tid innan jag hoppade på bussen till en liten bergsby för att studera folklivet långt ifrån turisterna.

Så jag satt hemma i Tor-Ljungars hus (farbror till min studiekamrat och granne  Mona) och läste. Tor-Ljungar var elingenjör och lärare på Sjöfartsläroverket på Åland.. Han sysslade också mycket med underhåll av TV-apparater allt sedan de för första gången gjorde sitt intåg. Han hade bland annat studerat i Kanada och kunde en mängd språk. Han hade många intressen och vi brevväxlade (mest via epost). Hans far Hugo Grönstrand hade varit rektor på Ålands lyceum. Så det fanns ett betydande bibliotek från 1800-talet framåt. Och massor av facktidskrifter – flera hundra kilogram ute i lidret.

Nu vill jag inte alls att alla skall bli likadana tråkmånsar som jag och de får gärna åka till Mallorca bara jag slipper. Men omväxling är bra. Man fastnar annars i det vardagliga och blir som det heter ”gårdsblind”. Att resa bort är nyttigt för det ändrar på vad man tycker är nödvändigt och vad som är mindre nödvändigt. Efter vår vårliga Sverigetur så är det vanligen klart vad som måste göras för vårsådden står för dörren.

Vi var förstås till Medåker och där var det också kallt. Ett par dagar förrän vi kom så fanns där 15 cm snö.

Den smälte men varmt blev det inte. Grannen Lars-Erik hade redan börjat harva då det kom snö och blev kallt. Ganska torrt är det i alla fall under snön. Bilden nedan är från 16 april och då fanns det ännu en hel del snö på nordsidan (på vedlidrets tak). Fast vi hade ingen snö i Hindersby även om det hade kommit i Borgå. Som vanligt tar all nederbörd slut innan molnen hinner fram till Hindersby …

Det fanns stora fält med höstsäd i Sverige och de var jämna och gröna. God skörd är att vänta i höst. Vårsådden är redan nu försenad för de brukar så en månad före oss. Men de hinner ännu bra om vädret blir bättre. Det har snöat på flera håll i Sverige men jag såg på kameran att vi inte fått nån snö i Medåker efter det stora snöovädret den 14 april.

Då vi kommer till Medåker så blir det vanligen en massa byggarbete och så också den här gången – men inomhus. Det gick visserligen att kratta på eftermiddagen på solsidan men kallt var det – kallare än under den s.k. ”vintern”. Jag hade tagit med en mängd stora vedkubbar som torkat i 20 år i vedlidret så det blev varmt – både då de skulle klyvas och sedan då man eldade.

Nu hade jag med en fjärrtermometer som med en laser visar på vilken punkt den mäter. Det var intressant för fastän vi hade +22 grader i rummet så var det +1 grad på golvet vid ytterväggen på sina ställen. Det blir att ta upp golven och täta dem ordentligt en sommar. Troligen blev det springor då vi lyfte upp en ändan på huset som var 12 cm lägre än andra ändan … Golvet i gamla hus har ju skild grund och sitter inte alls fast i väggarna. Men för jämförelsens skull så var golvet i det nya huset på Åland (byggt ungefär 1986) också grymt kallt. Troligen blev jag förkyld av det.

Jag fick en påtvingad ”ledighet” av förkylningen men nu börjar den släppa taget. Inte kan jag klaga för det är första gången den här vintern som jag varit förkyld och det får jag säkert tacka skogsarbetet för. Nu vill jag i alla fall ha litet omväxling och börja arbeta med allt som blivit ogjort medan vi varit borta. Stor brådska med vårsådden är det knappast men det finns en hel del annat som borde göras och som är trevligare då det är litet varmare. Till första maj skall jag väl vara i full gång igen …

 

 

6 november, 2015 av Nisse

Fläktresa

Tröskan ställdes undan förra veckan och så for vi till Sverige som avslutning på årets odlingssäsong. Höstarbetena var undanstökade (alltså glyfosatbesprutningen). Och vi skulle hämta två 11 kW torkfläktar från Övergrans jordbruk utanför Stockholm. Jag har länge sökt automatiska startanordningar för den nya torken så den kan fjärrstyras men de är dyra som nya och nu hade jag på Blocket hittat två startanordningar med vidhängande fläktar.

Egentligen behövde jag inte fläktarna ansåg jag men då priset för hela satsen var lägre än en ny automatisk startanordning så slog jag till. Och tur var det. Den ena installerade fläkten hade gått sönder och var obrukbar. Plåten runt propellern var bara punktsvetsad och den hade böjt sej och hamnat i propellern som nu satt fast.

DSCN5357

Den plåten är det svårt att räta ut på nytt. Men de nya fläktarna har en mycket bättre konstruktion med valsade plåtar runt propellern som är stabilare. Så fläktarna skall bytas ut. Det blir att bygga ny ram också för de nya fläktarna 127×127 cm är 6 cm större än de gamla.

DSCN5360

Det är ingen brådska. En fläkt fungerar och den används för att kyla ned vetet över vintern. Men före det riktiga torkandet på våren skall fläktarna vara utbytta.

Som vanligt på våra ”semestrar” så har vi grymt bråttom att bygga och plantera. På hösten skall det långa gräset bort och det går bara med stora röjsågen och femkantigt 4 mm band. Med det så flyger det torvor och småstenar och det sega torra gräset stryker med det också. Man måste bara vara försiktig med fönstren. I fjol lyckades jag få sönder sidorutan på bilen med stenar som flög från röjsågens snöre.

DSCN5348

Ovan ser man hur grundligt det femkantiga grova snöret tar bort allting (i mitten). Inte ett grässtrå som är längre än nån millimeter. Det går att köra sly också men det sliter ganska mycket på snöret. Huvudsaken är att få bort det långa gräset så att sorkarna vantrivs. Vi har en hel del rovfåglar så den sork som vågar sej ut på den körda ytan blir snabbt middagsmat.

Då vi kom var åkrarna nysådda men efter ett par dagar så kom det upp riktigt fin brodd.

DSCN5351

Bilden ovan är från en åker nedanför Medåker kyrka men vi har grannens höstvete alldeles utanför knuten och jag tänker sitta och titta på den via det vridbara kameran på huset.

Det har varit en pina och en plåga med datanätanslutningen i Medåker. Jag har satt ned massor med tid och pengar på att få nånting att fungera. Två antenner, fyra olika operatörers kontantkort och närmare tio modem har jag försökt med. Men nu finns det möjlighet att nånting börjar fungera. På Djurberget bakom den lilla åkern finns nu en ny mast – men den var ännu inte inkopplad. Man får hoppas att det går bättre än med mastbygget. Grannen berättade att de hade en helikopter som lyfte upp mastdelarna – men så blev en mastdel upp-och-ned … Ny helikopterflygning för att plocka ned masten och sätta upp den på nytt. Det blev ingen billig mast.

DSCN5331

I trappan till övre våningen testade vi en ny metod att tapetsera. Vi rev fyrkanter från en rulle grålumppapp och limmade upp dem på insulitskivorna som jag skruvat fast i stockväggen. Man får en tät och mönstrad yta som vi tänkte måla med Linus som är en emulsionsfärg bestående av linolja, vatten och cellulosa samt naturliga pigment. Det är en finfin väggfärg som vi målat med en hel del. Den torkar snabbt och blir helmatt. Men först skall tapetklistret torka. Givetvis använder vi enbart cellulosalim utan ”förstärkning” och utan kemikalier.

DSCN5326

De mörka partierna är vatten från klistret och de försvinner då det torkat.

På lördagen var vi på julmarknad till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Det är ganska lång väg dit – 220 km från Medåker – men det var värt resan. Att handla nånting var inte så lätt för det var alldeles smockfullt med folk men vi lyckades i alla fall köpa norrländsk hjortonsylt (min favorit) och skrädmjöl (rostad havre som malts). Intressant nog var Selma mycket intresserad av jordbruk och guiden berättade att hon en gång avböjde en inbjudan till Stockholms slott med anledning av att Theodore Roosevelt var på besök i Sverige (han var förtjust i hennes böcker). Men hon hade viktiga uppgifter i jordbruket … Och så hade hon äppelodlingar vilket gladde hälften av familjen.

Jag ids inte sätta in bilder av Mårbacka för det finns massor på nätet. Selma Lagerlöf är en av de mest kända svenskar som det finns. Nils Holgerssons underbara resa är översatt till 60 språk. För bönder kanske Jerusalem är mest intressant. Den handlar i mycket om bondesamhället och tänkesättet i Värmland vid sekelskiftet 1900.

Väl hemkomna har vi så småningom lyckats tömma bilen och vila ut oss efter ledigheten. Nu börjar städandet inför vintern. Värmesystemet skall sättas i skick och så skall det byggas så länge vädret tillåter. En hel del maskiner skall sättas i skick eftersom man inte tyckte sej ha tid med det på sommaren. Skogsarbetena får vänta på bättre (kallare) väder så vägarna håller.