15 december, 2017 av Nisse

Menföre

Det är inte bara i skärgården som det kan vara menföre. Vi har haft menföre länge här nu. Man vågar knappt ta ut traktorn och köra flis (20 meter) i lervällingen. Vi började med skogsarbetet men det är rena vattnet under snön så man vågar inte alls ta med traktorn till skogen.

Egentligen har det varit menföre i ett halvt år. Våren gick an och sådden men sedan har det varit kallt och speciellt regnigt hela tiden. Vi var i Sverige förra veckan för att tömma vattnet och sätta igång datamaskinen som övervakar huset. Där var det ganska bra väder så vi fick in en del ved i lidret men då vi kom hem så snöade det ordentligt. Vi undvek det värsta snöfallet  som kom på tisdag eftermiddag men den blev regn som fick snön att bli tung blötsnö och givetvis gick strömmen på kvällen. Det var inte alls underligt för då jag skulle skotta bort snön från gången så var den mycket tung och fastnade i skoveln.

Vi fick klara oss utan ström i tre timmars tid så det var bara att ta yxan och börja hugga ved här hemma också. Det hade jag övat hela veckan i Medåker där vi bara har vedkaminer och vedspis. En vedspis är bra att ha så vi kunde koka kaffe. Svårare var det med ljuset då vi satt och läste böcker. De tjocka ljusen är ju fullständigt odugliga till allting. Bra ljus skall vara tunna och långa och sitta på en hög ljusstake.

Det har varit litet menföre också på annat vis. Jag måste åka till Barbi i Borgå fyra gånger eftersom hon hittade en massa problem med mina tänder. Tre lappar och en rotskrapning är inget större nöje precis även om jag inte alls har någon tandläkarskräck. Tvärtom så behövs det ingen bedövning alls (utom för rotskrapningen) vilket är ganska underligt för jag har allmän läkar- och sjukhusskräck … Ser jag blod så svimmar jag. Utom då jag river upp knogarna i verkstaden då skiftnyckeln slinter.  Men det beror antagligen på att det tar så sjukt och man blir så arg.

Det passade ju bra med tandläkarbesöken nu i menföret. I alla fall så har vi börjat med skogsarbetet. Det betyder i år att vi städar upp efter den processor som härjade i vår skog vid Atomlinjen – en högspänningslinje från kärnkraftverket i Lovisa som går snett genom en skogsbit på längden. Det blev inte mycket kvar av skogsbiten annat än två smala trianglar som nu också är ganska tilltufsade. Jag är ingen vän av processorer och inte blev det bättre av den här ”putsningen”. Vi försöker nu för hand plocka fram flisveden som ligger kors och tvärs. Dagarna är inte långa just nu men alldeles tillräckliga med tanke på den usla kondition man har.

Det är ingen liten gata som Atomlinjen drar genom skogarna.

Ännu mera problem är det då terrängen är full av stora stenar och däremellan djupa gropar. Det är ganska svårt att komma fram med traktor och skogsvagn. Processorn körde upp en väg men den är inte så framkomlig för en vanlig traktor. Åtminstone måste vi vänta tills vattnet i de djupa groparna fryser så de håller för traktorn. Vi kör först med lilla MF165 men ännu vågar vi inte köra ens med den. Det är plusgrader och blir inte mycket kallare ens till julen. Så det är rent handarbete att röja upp och rada flisved.

Det är ett ganska intressant ställe som vi arbetar på. Den högsta kullen kallas Ratuöyen och det är riktigt gammalt språk. Skandinaviska för över tusen år sedan förrän det ännu fanns någon ”svenska”. På den tiden talade alla i Skandinavien och Tyskland samt England (de anglo-saxiska delarna) mer eller mindre samma språk. Anglerna och saxarna är ju germanska stammar som erövrade England från kelterna för 1500 år sedan. Norska och danska vikingar erövrade i sin tur norra England från dem och dansk lag rådde i flera hundra år i det så kallade Danelagen.

Svenska vikingar och handelsmän reste österut från 700-talet och rutten via Finska viken, Ladoga, Novgorod och Volga var faktiskt den största handelsrutten från Europa österut på den tiden. Man räknar med att miljontals arabiska silvermynt (dirham) fraktades den vägen till Europa från silvergruvorna i Panjhir (nuvarande Afghanistan). Handelsvägen från Kiev till Prag var faktiskt mindre betydande men man måste komma ihåg att på den tiden var landvägen långsam och usel medan vattenvägarna var snabba och lätta Att jag skriver om vikingar i österled är inte så underligt för vi var och såg på det nya museet Vikingaliv i Stockholm.

Ratuöyen betyder ungefär ”Skräpön” där första delen kommer från verbet ”rata” och ”öy” är den gamla formen för ”ö”. Vi talar ännu om ”ratvid” (skräpved). Den är mycket högt belägen och var faktiskt en ö förr. Namnet måste vara mycket gammalt för det är länge sedan den var omsluten av vatten. Troligen var mossarna runtomkring Ratuöyen sjöar förr.

Krönet på Ratuöyen.

Vår skog går från krönet (nästan) ned till Tallmosan som ännu är en mycket blöt mosse med små tallar som kan vara hundra år gamla. Den är i princip utdikad men dikena far ihop mycket snabbt. Bara riktigt kalla vintrar vågar man köra på mossen.

Nu är det menföresarbeten som gäller dvs. verkstadsarbeten. Jag fick felkodsläsarna till bilarna och försöker installera programmen vilket inte är så lätt så jag får sitta och surfa på nätet för att hitta anvisningar för installationen. Först skall Volvon ut ur verkstaden (vi hämtade reservdelar från Strängnäs bilskrot) och så skall Belarus in i verkstaden och vattenpumpen bytas ut (och annat som visar sej vara sönder). Hoppeligen får jag igång den tills det fryser på ordentligt. Men så länge menföret varar så passar det bra med litet motion mitt på dagen.

 

4 november, 2017 av Nisse

Man borde aldrig ta ledigt

Det här var ett krångligt år. Säden blev aldrig färdig och tröskandet blev aldrig färdigt. Vi smet iväg till Sverige den 24 oktober för jag bokade färjan för flera månader sedan då jag tänkte att det måste var klart med skörden i slutet på oktober. Men när man än tar ledigt så är det olämpligt. Till all tur har vi fina ungdomar som tog upp potatisen i leran medan vi var borta.

Sedan kom kölden på allvar och vi hade -10 grader på torsdag morgon. Jag vaknade klockan sex och steg upp för att sätta värme på traktorerna för säkerhets skull för det blev kallare ända fram till klockan nio. Vattnet till växthuset hade jag tömt och blåst rent röret med tryckluft förrän vi for. Men man undrar ändå varje år vad man glömt att ta in då kölden kommer.

Torsdagen var fin för skogsarbete och det var inga problem att köra över åkern och på skogsvägen. Ovanligt tidig början i alla fall. Fast nu ser det ut som om blöthösten kommer tilbaka (+6 grader nu). Det är bra för en massa byggarbeten är på hälft därför att det aldrig blev något slut på tröskandet. Man står i valet och kvalet om man skall köra över de sista hektarerna med tröskan eller med hacken. Gröngödslingsvallen på bilden nedan borde hackas och plöjas ännu.

Värmen måste också fixas. Jag har i ett par månader väntat på nytt brännhuvud till flismataren men Säätötuli gick i konkurs och köptes upp av Ariterm i början på september så få nu se om jag får något nytt brännhuvud alls. Jag har lappat ihop det gamla med svetsen men är inte säker på att det klarar vintern. Styrsystemet börjar också krångla men i går funderade jag ut ett nytt eget styrsystem som dess bättre inte kostar mer än 8 euro med två reläkort från Kina (hemkörda till verandan) . Det är styrkort med inställbar tid för på och av mellan noll och 1000 minuter i en ändlös cykel. Nu har jag 15 sekunder på och 10 sekunder av för matningen och 10 sekunder på och 3 minuter av för att hålla elden vid liv.

Elektroniken har verkligen blivit billig och via nätet har man ett mycket stort urval olika moduler. Det är biligt men tar mycket tid att beställa från Kina så jag måste samtidigt lägga upp ett reservdelslager. Det gör inget för korten kostar mellan en och fyra euro. De här elektronikstyrda reläkorten har jag använt i många sammanhang. Jag byggde också fjärrstyrning över nätet för fläktarna i den nya torken och pannan är på tur att få fjärrstyrning också.

I Sverige hade man fått en bra skörd trots att sommaren varit mycket torr. Grannen som brukar ”våra” åkrar (åkern runt huset) hade nyss fått plöjningen klar så de är betydligt före oss. Tröskandet gick också bra utom i Norrland fastän det också i Sverige regnade ordentligt på hösten. Då vi kom så regnade det hela dagen men sedan blev det sol och varmt. Vi hade +9 grader då det snöade i Finland.

Som vanligt då vi har ledigt så sysslar vi med att bygga och sköta äppelträd – liksom hemma. Skillnaden är bara den att man inte har piskan på ryggen och långa listor på ogjorda arbeten som borde ha varit klara för långe sedan. Men varför skulle vi ligga och slöa då våra intressen är jordbruk (med skog) och trädgård …

I alla fall så var vi till Elsa Anderssons konditori i Norberg (grundat 1916) samtidigt som vi hämtade byggmaterial. Vi var där för några år sedan före mordbranden i fjol som förstörde ett otroligt fint hus med dalamålningar. Det nya konditoriet byggdes upp nästan likadant som det gamla och visst är det fint men dalamålningarna kunde ju inte ersättas. Kaffet och princesstårtan var i alla fall lika bra som förr. Det tyckte tydligen andra också för det var lång kö då vi kom.

På hemvägen tittade vi på ungdomarnas nya hus i Borgå. Nåja, nytt och nytt – det var byggt 1952 vilket är en ganska bra årgång. Efter 1960 har det byggts nästan bara skräp och fula mögelhus. Det som slog mej var den enorma murade pipan omkring 70×200 cm med åtta hål plus en stor rökgång för den gamla vedpannan (som nu är ersatt med bergsvärme). Pannans rökgång var dessutom isolerad med dubbla väggar så det var verkligen toppteknik från 1950-talet. Borgå var lämpligast för ungdomarna för det är mitt emellan Helsingfors där de jobbar och Hindersby som är världens centrum :-). Huset ligger på Prästgårdsbacken invid domkyrkan ganska nära till Borgbacken där det finns en gammal borg från gamla tider. Lugnt läge men nära centrum. Så nu har ungdomarna två hus att sköta om. Inga fritidsproblem i sikte på länge.

Just nu flyttar jag vetet från en lår till en annan så det skall blandas om och luckras upp. Vi har torkat och speciellt kylt ned det till minustemperatur men måste få bort eventuella klumpar. Problemet är att det är så tungt (innehåller mycket vatten ännu) att fläktarna inte riktigt orkar blåsa ut det ur låren så jag får skyffla en hel del. Det är förstås bättre än det våta året på 80-talet då vete var så lätt att det var som agnar.

Sedan står det en mängd maskiner som skall repareras, tröskan skall blåsas ren och ställas undan och skogsmaskinerna skall sättas i skick. Jag har tagit bort ytterfönstren från mitt arbetsrum men inte hunnit laga dem ännu så det blir att sätta upp ett par lager med plast utanför fönstren innan vintern kommer på allvar. Och så skall det lagas ved för de riktigt  kalla dagar som är på kommande – hoppeligen inte veckor. Det är skönt att sätta ved under spisen en kall vintermorgon och ha riktig spisvärme om en kvart. Lustigt nog är spisvärmen annorlunda än värmen från batterierna.

Nu är det bråttom och man får sota för ledigheten. Egentligen skulle man inte alls ha tid att åka bort men det behövs litet omväxling ibland. Annars blir man slö och gårdsblind.

 

19 april, 2017 av Christer

Nu är det bara grävmaskin som fattas.

30.3.2017. Prima skogsväder.

Det kalla vårvädret gav mig några skogsdagar till under påskhelgen så nu börjar jag ha det mesta klart för mitt tillsammans med några grannar lilla skogsdikesrensningsprojekt. Eller klart och klart? Det är bara den viktigaste biten kvar, alltså själva grävandet.

Sände offertförfrågan efter nyår till några som sysslar med skogsdikning och tänkte att intresset säkert är stort. Men det var inte så, några meddelade att dom har händerna fulla och en del hörde inte av sig alls.  Kanske avskräckte formuleringarna i förfrågan eventuella aspiranter? Området är nämligen lite speciellt eftersom det finns några järnåldersgravar uppe på åsen och det rör sig en del folk längs den vandringsled som museiföreningen anlagt. Nere på mossen där dikesrensningen skall utföras finns dock inga forngravar men dikningen bör ändå göras med omsorg eftersom det rör sig folk på området. Men samtidigt så kunde projektet vara en god referens för den omsorgsfulle grävaren. För att göra saken klar skrev jag bland annat följande i förfrågan.

” På området finns forngravar och vandringsleder upprättade av Malax Museiförening men intill dikena ligger inga kända forngravar. Att många rör sig i området sommartid ställer eventuellt sina krav men å andra sidan kan ett gott arbete också tjäna som referens för entrepenören ifråga. I övrigt borde inte områdets speciella karaktär på något vis inverka på arbetets utförande från vad som är normalt visavi iståndsättningsdikningar i nejden.

 Dikningen omfattar ca 2430m rensning av befintliga diken och berör 5 markägare.

 Största delen borde enligt vad jag känner till bestå av mjuk mossmark även om en del sten också finns.

 Körväg på dikesslänt önskas på ca 530m

 Dike #5a (ca 220m) som angränsar till åker önskas att jorden läggs upp på åkern medan fasta delar som sten och stubbar läggs till skogs.

 Läggning av (åtminstone) 4 rörtrummor (6m plaströr) ingår i arbetet.

 Avverkning och röjning av dikeslinjerna är i detta nu så gott som slutförda så dikningen kan göras så fort entrepenören valts och eftersom skogen lider av stående vatten vore det önskvärt att dikningen om möjligt görs innan sommaren. Väder och vind rår ju ingen på förstås :)”

Nåå, får väl ta nya tag och fråga vidare, grävmaskiner står ju på var och varannan gård numera. Vill det sig riktigt illa så får man väl skaffa sig en egen 🙂

Hann med ett par motorsågstankar ikväll innan skymningen och imorgon bitti lovas ännu kallt väder så får väl lov att försöka få ut virket då.

18.4.2017 Fortsättningsvis fint skogsväder.

Museiföreningen har senaste sommar satt upp riktigt fina informationstavlor, så det gäller att se upp när man fäller så att inte tavlorna skadas.

Informativa tavlor längs vandringsleden.

28 mars, 2016 av Christer

En början och ett slut.

Säsongsslut?

Det börjar vara till ändan med skogsföret, närmare tiotalet plusgrader och hård sydlig vind tär hårt på snön och isen i körspåren. Skulle det ha varit vindstilla hade det i de djupa skogarna tagit någon dag längre innan värmen fått effekt. Någon dag till borde väl föret ändå hålla även om det redan igår blev lite isbrytareffekt över körandet. Isen brast anefter jag körde framåt men tack vare god fart hann jag inte sjunka dit, det här var nu på ett dike där jag inte kört tidigare i vinter så det var inte lika djupt fruset som där jag packat till snön hela vintern. Jag körde ut det mesta igår men ett par lass har jag kvar i skogen och så har jag nog tänkt hinna hugga lite till också för att få ihop lite mera björkmassaved. Jag måste väl kolla med uppköparen om dom vill få ut virket innan menföret kommer och vägarna stängs för tyngre trafik. Vi får väl se……. nu idag var det så hård vind att det fanns bara en riktning plus minus 15° att fälla träden i så en del fick jag lämna då fällriktningen inte passade dessutom brast sågkeden mitt i allt så det blev att åka hem lite tidigare.

Vägen hade torkat upp bra i solen och blåsten så jag tog av kedjorna på framhjulen och lastade på ett lass flisved (skårved) för att ta hem då det nu gick utan att det stänker en massa sand och skit på fönster och ved. Att våren är på väg märker man speciellt när man hanterar björkarna, det är nästan så att man tycker att kraften håller på att gå ur en när man brosslar (plockar ihop) virket. Saven stiger och lassen blir tyngre för varje dag.

Ännu ett flisvedslass till upplaget för att torka över sommaren och till värme inkommande vinter.

Ännu ett flisvedslass till upplaget för att torka över sommaren och till värme inkommande vinter.

Säsongstart!

Om det nu är lite oklart om det blir ett avslutande av skogsarbetet så är det ett faktum att odlingssäsongen har inletts. Vi har nämligen sått de första grönsaksfröna ikväll och gumman har också pillat ner lite blomfrön de senaste dagarna. Om några dagar har fröna grott och då skall också växthuset vara i ordning för att ta emot plantorna. Det är det nu inte som ni förstår när allt sitter i ett men det ska väl ordna sig även det, dagarna är ju lite längre nu så det är lättare att töja ut arbetsdagen något 🙂 Dessutom är det lättare att komma igång tidigare på morgonen nu efter att klockorna ställts om till sommartid.

Det börjar bli trångt i så- och groningsrummet där sådda purjo- och blomfrön står för att gro.

Det börjar bli trångt i så- och groningsrummet där sådda purjo- och blomfrön står för att gro.

20 mars, 2016 av Christer

Skogsföret som bäst.

Nu är det fint i skogen, några grader minus, sol och snöfritt i träden. Ni får hålla tillgodo med ytterligare ett skogsinlägg för det är skogsarbetet som gäller för tillfället tids nog blir det att skriva om annat. Jag börjar ha dikeslinjerna röjda men försöker tillika hinna med en nödvändig gallring av beståndet på mossen. Återstår ännu en knapp hektar så få se om jag hinner.

Det höll på att bli lite blött i veckan men nu har det frusit till igen så det bär för lassen. Tyvärr blev det lite halt i backarna när den smältande snön frös till is, isen blev så hård att kedjorna på framhjulen inte riktigt får grepp då vikten i traktorns framända inte är så stor med fulla lass. Därför blev det sent ikväll då jag blev tvungen att samla ihop en massa ris för att bygga risbädd för att få fäste i backarna i skogen, kanske skulle det inte varit så dumt med dubbarna i bakdäcken som Micke rekommenderade.

Jag körde ut det mesta i början av veckan då prognosen lovade varmt och tog också hem ett lass på onsdagen men då hade grusvägarna redan kastat snötäcket så virket blev nedsmutsat med slask och sand. Jag blev faktiskt tvungen att tvätta flisveden vid hemkomsten annars skulle nog flisningsentrepenören hamnat på en extra vässning av betten. Då det åter utlovades kallare väder så fortsatte jag avverkningen men tog bilen eftersom jag inte kunde köra ut eller köra hem virke så nu har jag åter virke liggandes i skogen. Så det blir att passa på att ta hem ett lass för dagen så länge föret håller.

Inget före för att köra hem ved.

17.3.2016 Inget före för att köra hem ved.

Maskinell avverkningshjälp.

Jag lovade i inlägget i samband med skattedeklarationen vid senaste månadsskifte återkomma till ett extra oplanerat projekt så det gör jag nu när vi ändå är inne på skogstemat. Det var nämligen så att skogsteknikern ringde och undrade om de skulle få köra ut virke som avverkats på ett närliggande skifte längs rån till mitt skogsskifte då de inte fick ut virket åt det hållet de hade planerat på grund av att det var för blött. Nu var det bara det att vägen i rån hade vuxit igen och det skulle ta mig någon dag att hugga upp tillräckligt brett för deras maskiner. Och det hade jag inte riktigt tid med då jag borde ta itu med skattedeklarationen.

Jag hade tillsammans med rågrannen tidigare under hösten planerat hugga upp rån för att ta itu med gallring av skiftet i fråga men då det blev möjligt att hugga på mossen så flyttade jag dit istället. Så rån var fortfarande igenvuxen och nu stod skotarn redo att köra ut virket. Nå det löste sig på så vis att de lovade att hugga upp rån om jag märkte ut vilka trän som skulle bort. Det var med kort varsel men jag hann precis märka upp rån innan skördaren kom. Samtidigt fick jag ta del av hur snabbt det går att avverka med maskin, visst hade jag sett på när Erik körde skördare men jag hade nästan glömt bort hur fort det faktiskt går. Det blev lite motigt att fortsätta med motorsågen för några dagar men nu då solen lyser och snön försvunnit ur träden så är det inte så illa med manuellt avverkande igen 🙂

Det är stora maskiner så rån blev lite bredare upphuggen än vad den skulle ha blivit om jag huggit upp den för mina maskiner. Nå nu är det i alla fall inget tvivel om att rån inte syns 🙂 Tyvärr hann inte spåren frysa till innan utkörningen med skotarn så det blev ställvis lite väl djupa spår, få se om det går att ta sig fram med traktorn i fortsättningen.

Tunga maskiner lämnar spår i skogen.

Tunga maskiner lämnar djupa spår i skogen.

17 mars, 2016 av Nisse

Fälla, kvista, kapa

 

Det är bara skog och sedan ännu mera skog just nu. Till all tur skall det bli kalla nätter i en vecka nu (ner till -13 grader) och det gäller att såga för brinnkära livet så länge vädret är bra. Vi håller på att såga ner allting på dikesvallen där det skall bli ny väg och jag skulle ha fått allting fällt idag men sågade i en sten. Förstås hade jag inte fil med i traktorn fast jag var säker på att jag satt en där. Kanske den fallit i någon springa. Nå, jag fick komma hem med svansen mellan benen redan klockan fem och det var inte stor idé att åka tillbaka.

Först fäller jag alla granarna och kör dem genom processorn. De är inte många så det går att hoppa upp och ned i traktorerna. Sedan fäller jag alla björkarna och de är många.

DSCN5595

Det blir nästan ett golv av björkar.

DSCN5596

Därefter kapas de. Det finns inte många kvistar på dem eftersom de växt så tätt.

DSCN5598

Sedan radar jag dem i hopar så de lätt kan köras bort. Nu har jag inte vagnen efter traktorn utan kör enbart med lastaren. Björkarna ligger så tätt att det går ganska snabbt att plocka ihop dem med lastaren.

Nu skall vi testa inbäddningsfunktionen på senaste WordPress. Nedan drar jag omkull ett träd som lutar åt fel håll med vinschen.