Författare: Mats

Idag på förmiddagen hade vi möte i avbytarringen. En avbytarring består av ett antal djurgårdar som samsas om en eller ett par avbytare. Det innebär att man alltid har samma avbytare och inte behöver “skola in” en ny person varenda gång man har ledigt. Det innebär förstås också att man måste ta hänsyn till de andra ringmedlemmarnas önskemål när man planerar in sin egen semester.

I vår ring har vi gått in för att träffas tre gånger per år och planera ihop våra ledigheter för de kommande fyra månaderna. Idag planerade vi alltså sommaren, fram till september. Sommarmånaderna brukar ibland fodra lite jämkande, eftersom nästan alla vill vara lite lediga när barnen har sommarlov, men i år gick det riktigt enkelt. De ringmedlemmar som inte kommer till mötet får ta de dagar som blir över, så har man specifika önskemål måste man se till att vara på plats .

På eftermiddagen började jag pumpa urin. Jag har två brunnar för urinlagring och såhär framåt vårkanten brukar den ena börja bli full och jag måste pumpa över en del i den andra. Eftersom det här inte inträffar så värst många gånger per år har jag inget fast installerat system, utan fixar det med skarvsladd, slangar och en dränkpump. Inte världens häftigaste system, men det räcker till.

Pumpen slängs i brunnen från kanten, och skall slängas så långt ut som möjligt för att hamna tillräckligt djupt. I nåt skede reflekterade jag över att det egentligen vore mest praktiskt att ha en liten båt i urinbassängen och ro ut pumpen på djupet, men brunnen ligger så nära byvägen att jag helt enkelt inte täcks. Det finns enklare sätt att komma in i Byfåneföreningen. 😉

Enligt ett gammalt talesätt som finns åtminstone i våra trakter skall man ha utkört virket från skogen före påsken, för efter påsken är föret slut. De senaste åren har det verkligen slagit in och det verkar lyckas också i år.

Den här tiden är det skäl att hålla sig borta från gräsvallarna. Risken är annars stor att man kör sönder ytan vilket gör att man när man skördar vallen i sommar får jord med i fodret. Jordinblandning i fodret kan leda till att ensilaget feljäser. I bästa fall innebär det “bara” att fodervärdet försämras, i värsta fall kan det bli direkt ohälsosamt för djuren. Dessutom minskar skörden på de delar av åkern man kör sönder, så det är inte så svårt att övertyga sej själv att hållas borta. Jag har ett parti balar som sparats enkom som menföreslager. De står på en åker som ändå skall plöjas så där behöver jag inte vara rädd om ytan.

Jag måste också instämma i det som Nisse konstaterat ett par gånger, det verkar faktiskt vara obefintlig tjäle i år.

I dag laddade jag ned och fyllde i blanketten “Anmälan om lagring av fast gödsel i stack”, uppgjord i enlighet med Statsrådets förordning nr 931 § 4 mom. 3.

Alla som har djur skall ha täta lager som dimensioneras för att rymma den gödsel djuren producerar under ett helt år. Att lagra gödsel i högar ute på åkrarna är inte tillåtet av miljöskäl, det läcker ut alldeles för mycket näringsämnen om man gör det.  Däremot kan man tillfälligt få lagra gödsel i mellanlager på en åker förutsatt att det är kortvarigt och av transporttekniska skäl, inte som en bestående lösning för att man saknar lager. För mej som har 60% av åkrarna c. 10 km hemifrån är det här en årligen återkommande angelägenhet.  Om all gödsel skulle köras från ut lagret vid ladugården direkt till åkern skulle jag få så nån gång i augusti. Nu kan jag köra ut gödseln i mellanlager vilket snabbar upp spridningen senare i vår.

Den här lagringen får inte ske hur som helst och därför lämnar man in en skriflig anmälan om var högarna läggs och bifogar också kartor där de märks ut. För den oinvigde kan låta lite överambitiöst att märka ut dynghögar på karta, men det ger den kommunala miljösekreteraren möjlighet att kolla att man inte t.ex. i misstag placerar dem på grundvattenområde och det är ju en rätt god sak.

Själv är jag glad så länge det är en “anmälan om lagring” och inte “ansökan”.

Påskhelgen bjöd på ett par riktigt pålitliga vårtecken. Jag knäppte av strömmen till de eluppvärmda vattenkopparna, stöpslade i urinpumpen som varit avstängd i vinter (eftersom urinen ändå fryser innan den hinner till brunnen) och rullade ihop skarvsladden till traktorns motorvärmare.

På påsklördagen observerades också  liten grupp koltrastar, en hackspett som börjat göra provborrningar i dungen bredvid huset och vårens två första tranor. Jag undrar om tranparet kan vara vår singeltrana som hittat en livskamrat. Vi har ett par vårar observerat en trana som alltid dyker upp ensam, stannar ett par dagar och sedan drar vidare innan de stora tranflockarna kommit.  Vår teori är att det är fråga om en som har tröttnat på gruppcharter och föredrar att resa på egen hand. 🙂