Aprilpaniken slog till

Vintern började sent. Ännu närmare jul grävde jag ned plåtar vid växthuset (mot sorkarna) och skötte en mängd utomhusarbeten som vanligen tar slut i november då det fryser på och kommer snö. Så det blev januari innan jag kom igång med verkstadsarbetet på skogsmaskinerna. Viktigast var att få nytt fäste för den nya lastaren. Jag tycker inte om vagnsfäste utan vill ha lastaren stadigt fast i traktorn så man kan köra med den utan vagn – verkligt trevligt då man fäller.

Men det var inte lätt att få in traktorn i verkstaden som var belamrad med “material” (läs: skrot). Så jag var tvungen att bygga nya stora hyllor för att ställa undan allting. Man tröttnar i längden på att ha allting på golvet och bära det fram och tillbaka.

Den gamla skruvhyllan (röd till höger) har länge varit för liten och skruvarna har legat i lådor på golvet så nu byggde jag en ny skruvhylla. De man får köpa är både dyra och dåliga så då jag hittade reservdelslådor för en euro styck i Borgå så köpte jag hundra och byggde en hylla. Lådorna kan delas upp i tre-fyra fack så nu har jag rum för över 300 olika skruvsorter. Och tro mej – det behövs …

Hela mars gick åt att skruva sönder Zetorn och byta bromsar – men mest till att svetsa ihop det nya fästet för skogslastaren. Den har varit fast i hydraularmarna och även om det fungerat så är nog ett stabilt fäste i traktorns ram det enda rätta. Litet sorgligt såg det ut då hela bakändan på Zetorn var sönderskruvad:

Efter att ha skurit, svetsat och smärglat ett par hundra kilo järn (och skrapat mej i huvudet långt och länge) så började det nya fästet ta form:

I slutet på mars var det klart och då började det vara panik att få nästa års flisved ut ur skogen.

Sedan var det lastaren på kvickt och till skogs. Det såg illa ut i mars med varmt väder men till all tur (för mej) så blev det kallt i april och vägarna höll så jag fick ut flisved och vindfällen. Tyvärr var det ingen tjäle alls i år så jag kom inte åt alla vindfällen för jag vågade inte köra där det inte fanns uppkörda (och frusna) spår. Det slog igenom vatten då man körde på åkrarna bredvid spåren.

En riktigt jäklig vinter alltså. Och den tredje i rad …

Som vanligt så åkte vi till Sverige i slutet på april. Inte för att vi hade haft tid men det blir aldrig tid för nånting på jordbruket. Hemkomna har vi panik i växthuset och att få vårbruksmaskinerna igång. Men det har varit kallt och regnigt så det blir knappast vårsådd så snart. Vattnet står på åkrarna ännu här – speciellt på våra lerjordar så man skall absolut inte ge se ut på dem. Då blir de  som asfalterade. Hellre vänta för länge än köra på våta lerjordar har jag lärt mej den svåra vägen.

Sågverk i den lättare klassen

Det blev litet diskussion om Lottas nya sågverk och jag har faktiskt ett likadant. Det är flera år gammalt men i fjol köpte jag en eldriven bandsåg till det och det var en stor förbättring. Med motorsåg går det visserligen att såga virke men det är långsamt, dyrt och blir dåligt. Bandsågen är snabb, har smalt band och ger fin yta. Den är känslig för sand men man kan ta bort det värsta med motorsåg (det går fort att byta).

Men jag lovade en bild av stockbädden och hittade faktiskt ett foto från augusti – nu ligger allt under en meter snö:

Stockbädden är bara uppradad och kan plockas bort snabbt utan verktyg – som ett Lego. Den behövs för man vågar inte lägga stockar direkt på sågverket med lastaren. Linjalen är förlängd så jag kan såga upp till 6 meters stockar men det rekommenderar jag inte för ändarna hänger lätt. Fast för timmer till stockhus är det inte så viktigt. Den elektriska bandsågen som syns i bakgrunden är faktiskt bra. Den har friktionsbaserad matning så man står bara och drar i en spak.

Taket byggdes i all hast för man vill inte stå i takdroppet. Det blev annars bra men så tog plåten slut och sista fyrkanten är bara plast. Jag blev i alla fall av med en massa udda takplåtar som drällt i vägen överallt. I huset bakom fanns förr flistorken men den är nu flyttad till nya torken. Då blev vedbacken ledig och jag flyttade sågverket under tak. Väggbräderna skall förnyas för solen har gått åt dem ganska illa. Jag bara funderar på om jag skall återställa den gamla ladugården som användes före 1945. Den finns bakom väggbräderna och är timmerbyggd och oanvändbar för traktorer då den är så låg inuti. Korna stod fastbundna kring väggarna och fästena av krokväxt gran finns delvis ännu kvar. Kanske jag återställer den och använder som museum …

 

Köldrekord ?

Få se om det här är vinterns kallaste dag. Just nu visar “gradeerarn” (termometern) -32,5. Min väderstation har lagt av vid -30 grader. Den är tydligen gjord för mesigare länder. Solen skiner och visst ser det fint ut inifrån. Nu har svenska arméns fårskinnspäls kommit fram igen och en äkta sibirisk “ludimysså” (pälsmössa). Jag såg på Sveriges TV att det var -35 grader på Jokkmokks marknad och tjejerna där tyckte att visst skall det vara kallt på vintern. Inne i fårskinnspälsen kan jag hålla med. Till all tur är det vindstilla här.

Mest går jag runt och kollar att inget fryser sönder och hämtar in ved från vedlidret. Nu är det ett gyllene tillfälle att städa upp där och bränna allt skräpet. Jag har inte ens vridit upp flispannan för nu vill jag få bort den gamla skräpveden som jag slängde in i somras då jag städade vedbacken. Vedeldning är bra för först får man varmt då man klyver veden och sedan värmer den då man eldar.

Skogsarbetet får vänta litet. Man måste värma traktorn i fyra timmar innan den startar och det är rena pinan då den skriker. Paketbilen var jag tvungen att starta i går men jag är rädd för lagren fastän jag värmde den ordentligt före. Så det har mest blivit inomhusbygge förra veckan. Jag bygger nya stora hyllår i traktorgaraget för att få bort allt skräp jag samlat på golvet – jag menar förstås den fina “material” som jag sparar för kommande projekt. I höstas köpte jag också hundra skruvlådor så nu behövs en ny hylla för dem. Då skall jag äntligen få ordning på skruvlagret som nu är utspritt på en massa olika lådor av de mest underliga sorter.

Men i slutet på nästa vecka skall det bli nollgrader så kanske vi överlever. Och i dag skall vi fira XK – Experimentklubben som vi bildade för litet över 50 år sedan. Vi byggde modellflygplan och liknande men sedan blev det mest elektronik. Och på den vägen är jag ännu. Jag köpte i går de sista Runegrenstårtorna från butiken så nu skall det firas …

Gnistrande vinter i skogen

I början på januari såg det ännu dystert ut som om vi skulle få en blöt vinter. Men bara tre veckor senare var det massor med snö och nu är det ordentligt kallt. Så nu kör jag spår med lilla traktorn. Det kommer ännu vatten i hjulspåren men med -20 grader så fryser det snabbt. Det gäller nu att köra upp alla spåren över hela skogen så kölden får bygga vägar.

Vi skall i år städa upp kring åkerbackarna där asparna växt sej grova och börjar störa både traktor och tröska. Det var inte så många år sedan jag högg bort alltihop men aspen växer snabbt. Nu blir den flis.

Stormen före jul har stjälpt en del granar men inte så väldigt många. Och de är nästan alla ruttna eller har något annat fel så det blev en bra gallring :-). Problemet är att vindfällen är spridda över hela skogen så det är mycket jobb att köra runt och plocka bort dem.

Men jag trivs i skogen. Vintern i Finland är verkligen fantastisk …

Gymmet aktuellt igen

Som svar på frågan “Vad gör en bonde på dagarna ?” kan jag just nu svara att han är på gymmet. Det betyder snöarbete. För att man skall kunna hämta tidningen till morgonkaffet så måste man skotta sej fram till postlådan. För att få ut bilen måste man skotta sej fram till dörren. För att kunna kolla in flispannan så måste man skotta sej fram till uthuset. Och så vidare.

Det var en lång höst men nu börjar det finnas tillräckligt med snö för den här vintern. Man hinner knappt skotta färdigt förrän man får börja om igen. Det kommer ganska litet per dag så man ids inte alltid elda upp stora traktorn utan sopar hellre bort snön för hand – tills snöhögarna blir för stora. Då måste de köras bort med traktorn.  Och vi har husen så placerade att jag måste köra bort snön ganska långt för att få rum för den.

Besvärligt är det också då marken under snön inte är frusen. Den stora frontlastarskopan går snabbt ned i marken och det är alls inte bra. Lyfter man så går den åter utanpå snön. Det har inte varit tillräckligt kallt för att marken skulle frysa och så isolerar den lösa snön mycket bra. Jag kör spår till skogen var och varannan dag men ännu bara så stiger det vatten i hjulspåren vissa ställen.

I skogen börjar det finnas tillräckligt med snö för den här vintern. En måttlig mängd snö är bra för den jämnar ut vägen men nu börjar det räcka. Och med den ständiga snöandet så är det alltid snö uppe i träden som faller ned över en då man sågar.

Men tänk hur mycket snö det hade varit nu om allt sedan november hade kommit i form av snö …

 

Första snön 2011-2012

Nu kan man säja att den första snön har kommit den här vintern i Hindersby. Visserligen kom det några ynka flingor i december men enligt min definition så skall man vara tvungen att åtminstone ta fram borsten för att det skall räknas. Och i går kom det en ordentlig snöyra. Jag avskyr yrsnö för den letar sej in i minsta springa och täcker allting i uthusen. Man tycker man har allt under tak men tji fick man då yrsnön kommer. Nedan en bild från gamla folkskolan i dag.

Det lär ha kommit ganska mycket snö i Lovisa och till och med i Lappträsk kyrkoby tidigare men här har det varit barmark ända till nu. I går låg jag ännu på rygg utanför huset och pulade fast alla små springor med metallnät så mössen inte kommer in. Det är otroligt men nätet måste ha mindre maskor än 8 mm för att de skall hållas ute. Och så tror jag de klättrar rakt upp för väggarna också …

Vi var i skogen i går också och körde med röjsågen. Det var perfekt väder med litet frusen mark men ingen snö. I dag är det inte så roligt med blid snö så jag tror jag åker till gamla skolan och börjar installera den nya fibernätcentralen i stället. Skogsarbetet blir sent i år för det går inte att köra traktor i skogen efter 200 mm regn i december och nästan ingen frost alls.

Det är ju inte så illa att man måste slå dank för det finns massor av inomhusarbete – inte minst i verkstaden. Jag har sysslat utomhus så mycket jag hunnit och det har varit bra för nu vill man inte ligga på rygg och installera nät runt huset eller liknande. Här på bondlandet är det vädret som bestämmer arbetet vad man än planerat själv. Förstås kan man följa sina egna planer oberoende av vädret men inte blir det roligt då inte …