13 januari, 2019 av Nisse

Stenar

Två saker finns det gott om i Hindersby: lera och stenar. Leran kan vara fem meter djup på sina ställen och stenarna är ofta samlade i stora stenbackar med en och annan ute på åkrarna. Det är ibland litet problem med jordbruket. Förr gick det bra att köra runt stenarna med hästen men de nya stora maskinerna har mer problem.

Jag har kört sönder tröskan ett par gånger då mörker och agnar skymt sikten och sprutbommen har fått sej ett par törnar. För några år sedan skulle jag lyfta bommen över en mindre sten och det gick vanligen bra men då for bakhjulet ned i ett tomfår och det blev mos av ett par spridare.

De värsta stenarna är inte de riktigt stora utan de som finns nära andra hinder så man får passa på åt båda hållen. Sprutan är värst för man kan inte köra långsamt utan borde hålla rätt hastighet hela tiden. Och så är den så bred.

Vi har tidigare sprängt bort en del stenar här och där och morsan och farsan körde bort flera för 40-50 år sedan med lilla frontlastaren men visst finns det kvar ännu. I all synnerhet två stenar har jag haft ett ont öga till: Den som jag körde sönder sprutbommen på och en annan som låg bredvid en riktigt stor sten så det bara fanns en smal remsa mellan dem.

Nu hade grannen fått nog av sina stenar och tog en stor grävmaskin för att få bort dem (efter att de sprängts i mindre bitar). Jag hade länge tänkt spränga en del av våra stenar – nån gång – så jag passade på att vidtala grävaren.

Nu är de borta och det borde gå lättare att köra i framtiden. Men åkern är annars också ganska krånglig med tre stora stenbackar och så oregelbunden en åker kan bli. Det blir ingen bra åker ännu men man kanske slipper köra sönder maskinerna. Fyrkantiga åkrar har vi ingenstans men jag har försökt få åtminstone två sidor parallella så det inte blir så många trianglar då man kör.


Brennengs ledutoomten

Invid den tidigare ladan fanns den sten som jag körde sönder sprutbommen på. Den är nu borta – det som finns kvar är den bumling som syns mitt i bilden. Nu behöver man inte mera krångla sej genom den smala remsan.

Två stenar mindre

Den andra stenen fanns också invid en åkerholme. Till höger finns ännu en stor sten kvar men den får vara. Det lönar sej inte att försöka få bort alla stenarna. De flesta syns inte för de är 10-20 cm under leran – och de är många. Då jag plöjde så small det i plogen mest hela tiden. Direktsådden är mycket bättre på den här åkern så man slipper köra maskinerna mot stenarna. Såmaskinen går ju inte så djupt.

Stenarna har en mängd minnen. Som barn lekte vi på dem och vid höarbetet så fick de vara bord då man dukade upp kaffekalaset ur korgen. Och så körde man ju sönder maskinerna mot dem … En av de stora stenarna är sönderkilad redan före år 1908 då de hämtade stenar till grunden för vårt hus som flyttades från Hopenbackan vid storskiftesregleringen. Då fanns det knappt åkrar alls här utan det var sanka ängar och buskar nästan överallt. Min farmors far, min farfar och farsan hade ett styvt arbete att odla upp åkrarna.

Det är inte lönsamt att gräva bort alla stenarna men det kan löna sej att ta bort de värsta. Grundstenen får i alla fall bli kvar liksom Kossastenen där vår dotter Mia lekte tillsammans med min mamma för närmare 40 år sedan.

3 januari, 2019 av Nisse

Framåt ! (2019)

För mej var år 2018 reducerat till två saker: Ladans golv och Zetorns vevaxel. Vårvinterns skogsarbete gick bra men sommarens hetta vill jag helst glömma. Golvet fick jag trots allt klart till julen men motorn är sönderplockad i små bitar och traktorn ännu utspridd över verkstadsgolvet. Som vanligt så hade nyårsstormen bedarrat innan den kom till östra Nyland och var bara vanlig hård blåst. Nu sitter jag bara och väntar på mera reservdelar (femte beställningen) så jag kan börja plocka ihop motorn.

De andra bondbloggarna har skrivit så bra om år 2018 att jag får nöja mej med att citera litet poesi (en av farsans favoritämnen). Han var minsann ingen läsare av poesi men i skolan hade Fänrik Ståls sägner bultats in så ordentligt att han kom ihåg dem hela livet och alltid kunde plocka fram ett lämpligt citat för alla situationer. Här måste jag kanske nämna att citaten var ganska ironiska i de flesta fall – han var inte precis av den pompösa sorten …

I dag kom jag att tänka på Viktor Rydbergs ord vid 400-årsjubileet för Uppsala universitet 1877. I tidens anda var de väldigt högtravande men Rydberg kunde lägga sina ord: Jag tillägnar den alla bönder som efter torka, knäoperationer och usel ekonomi i alla fall fortsätter:

Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
du griper åter ditt baner
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.

Ni minns väl Rydbergs odödliga dikt: ”Tomten” ? Han skrev Tomten den 19 februari 1881 under en promenad i Göteborgs Slottsskog. Han bad under promenaden redaktör Hedlund att stanna och med papper på Hedlunds rygg så skrev han all de 11 stroferna i Tomten ! Endel kan …

Jag ids inte citera den modifierade version av 400-årskantatet som Grönköpings Veckoblad publicerade även om det är bra – men mycket lindrigt högtravande. Man kan läsa det på gronkoping.nu som är ”Elektriskt organ för Grönköping med omnejd”. Rekommenderas !

I stället skall jag citera det som Gustav II Adolf och hans här lär ha sjungit inför slaget vid Lützen. Det torde vara lämpligt här i Bondbloggen inför år 2019:

Förfäras ej du lilla hop,
Fast fiendernas larm och rop
Från alla sidor skalla!
De fröjdas åt din undergång,
Men deras fröjd ej bliver lång,
Ty låt ej modet falla

Och till sist citerar jag Christer:

En bättre fortsättning på året !

22 december, 2018 av Nisse

Och nu är det golv igen …

Årets byggande har varit ny grund och ändring av golvet i ladan (”te stoor ledun” som moofa brukade säja). För ett par timmar sedan lade jag tillbaka den sista golvbrädan och därmed lyckades jag med nöd och näppe få golvet klart före jul.

Ladans nygamla golv
Golvet bakom tröskan

Bara en del av golvet sänktes för att den nya (begagnade) tröskan skulle rymmas in. Sist och slutligen blev det en hel del utrymme för annat och det går bra att backa in maskiner både bredvid och bakom tröskan. MF165 är ganska liten och har liten svängradie så det borde vara lätt att placera sprutorna i hörnet. Nu kan jag också använda den andra dörren ut mot vägen – förr var den blockerad av tröskan. Dörren i ändan är nu blockerad av den nya tröskan men det gör inte så mycket. Den är nu tätad så det inte kommer in snö och regn för det hade förstört golvet innanför dörren.

Det hann bli ganska kallt (-10 grader) innan jag fick golvet klart och man märkte hur viktigt det är att både väggar och golv är täta. Så länge det fanns hål i golvet så drog det ganska illa inne i ladan men nu är där lugnt.

Ännu är det en hel del jobb kvar innan maskinerna kan köras in. Det överblivna virket skall radas undan och framför allt skall alla saker som flyttats till andra ändan av ladan placeras på sina rätta platser. Golvarbetet gjorde att en hel del skräp städades undan. Nu finns det hyllor och skåp för lagret. I ladan finns hyllor för VVS och uppe i bodvinden för elmaterial. De gamla skåpen från köket som bars ut efter branden finns också i andra ändan på ladan.

Materiallagret har ökat ganska mycket de senaste åren. Medan jag arbetade i Otnäs så kunde man sticka sej in till någon affär och köpa det man behövde de närmaste dagarna men nu måste man räkna med en dags förlust och 40 euro i bränslekostnader för varje sak som skall hämtas. Så jag har börjat lägga upp ett lager av billiga kinesiska prylar som levereras gratis till verandan (vi har snälla postiljoner). Det gör inget att det tar ett par veckor innan man får dem eftersom de bara skall sättas i lagret. Dessutom tvivlar jag på att priserna är så låga väldigt länge – det är bara en tidsfråga innan de går upp.

Det gick inte så fort att få golvet klart. Det blev också en massa annat arbete under hösten – speciellt då lilla Zetorn skar ihop. Ni hann jag i alla fall arbeta med golvet för jag väntar ännu på en ny vevaxel innan jag kan börja skruva ihop den på nytt. Den gamla var så illa åtgången att den måste slipas om eller bytas och en ny var ganska billig.

Det ser ut att bli tid att fira jul nu. Men om jag får vevaxeln efter jul så blir det bråttom igen för nu har det varit så kallt att man kan börja med skogsarbetet. Nu är här -8 grader men det skall bli ett par nätter med -15. Och däremellan plusgrader …

Nå, GOD JUL åt er allesammans härifrån Hindersby !


18 december, 2018 av Nisse

Dystert

Nä, inte vädret. Det är fint med litet minusgrader och litet snö. Men det är dystert att inte kunna börja med skogsarbetet för Zetorn ligger sönderplockad på verkstadsgolvet.

Jag har fått nästan alla reservdelar som jag behöver men dumt nog beställde jag inte ny vevaxel i tid och nu finns den inte mera i lager. Den kommer den 21 december men jag hinner knappast få den före jul. Och man kan inte skruva ihop traktorn utan att ha vevaxel.

Det blev en veckas arbete med annat. Flismataren gick sönder igen och så måste jag plocka in allt före snön kom. Nog är det underligt att man med 70 års erfarenhet inte kan få in allt i tid förrän vintern kommer.

Flismataren har ett konstruktionsfel. Den har tallrikar som drivs runt av skruven för att hindra flisen att bilda valv. Visst fungerar det – så länge den är ny. Men då skruven slits så kommer tänderna förr eller senare att komma precis mitt emot tänderna på tallriken och så sitter den stenhårt fast. Då brister drivkedjan.

Flismatarskruv med tallrikar

På bilden ovan ser man att översta skruvgängan kommit prcis mitt emot tanden på tallriken och då brister kättingen. Det syns också bra att skruven blivit ganska sliten. Jag var tvungen att ta bort tallriken helt. Det blir inte samma stenhårda låsning med en tallrik men jag måste då skyffla flis varje kväll eftersom den inte rasar ned på ena sidan.

Jag försöker nu fundera ut någon omrörare som fungerar i stället för tallriken. Vibratorn fungerar tillsammans med tallriken men inte utan tallrik. Det är inte lätt för då man fyller på med flera skopor flis så är det mycket tungt att få omröraren att röras.

Det här är ett exemple på konstruktiv tidsbomb dvs. en konstruktion som förr eller senare ställer till ett elände. Ett annat exempel är modernt byggande. Eftersom de envisas med att sätta in plast och andra dåliga material så blir det mögel och det är konstruktivt mögel. Barnbarnet går i en skola som ”sanerades” och efter ett halvår är där mögel igen … Hela den moderna byggtekniken borde saneras.

Nu då jag tvingas vara hemma (inte i skogen) så märker jag att det finns en massa arbeten som borde göras men blivit uppskjutna hela sommaren. Jag har uppdaterat flera datamaskiner och det är ett arbete som tar mycket tid. Krånglar det (och det gör det förstås) så kan det gå flera dagar till en uppdatering.

Så har jag tagit itu med räkningar som skall betalas och beställningar som skall göras. Skrivbordsarbetet på ett jordbruk tar en massa tid. Så länge man har  utomhusarbete så skjuter man upp skrivbordsarbetet till vintern. Nåja, nu är det vinter. Så det är väl bara bra att jag måste syssla inomhus.

Ladans golv är inte riktigt färdigt än heller så jag lägger pussel med bräder och blankor i tre lager. Visst märkte jag ut allt virke då jag tog upp golvet men det blev så mycket ändrat att man inte kan lägga det tillbaka på samma sätt.

Om jag inte kommer ut i skogen på ett par veckar till så hinner jag kanske sköta om allt möjligt som jag skjutit upp länge. Och det är ju bra.

Men dystert är det att inte fara till skogs …

7 december, 2018 av Nisse

Vetepriset år 1986

Jag städade ut en massa papper i dag och hittade ett klipp från Landsbygdens Folk år 1986. Där fanns vetepriserna för år 1986 och det var 223,65 penni/kg i augusti. Sedan steg det varannan vecka till 233,35 i slutet på december och till 286,95 i juni 1987. Om nån ungdom undrar varför jag byggde kalluftstork år 1975 så var det på grund av pristrapporna. Ökningen var 23 % och det var inte illa ens på den tiden.

Vad betyder 223 p/kg ? Om man kollar in Statistiska centralbyråns inflationskalkylator (www.stat.fi – sök på Förändringar i penningvärdet) så får man 712 euro/ton år 2017. Jämför det med dagens priser !

Världsmarknadspriset på vete var 1970 30 p/kg (437 euro/ton) och  1976 96 p/kg (693 euro/ton). Allt beräknat med penningvärdeskalkylatorn. Nu ger ju inte den nån exakt bild på jordbrukets lönsamhet för den följer den allmänna inflationen men visst ser man en tendens …

P.S. Jag måste ju nämna att vetepriset var 140 euro/ton sommaren 2018.

4 december, 2018 av Nisse

Zetorn i delar

Nu är lilla Zetorn sönderskruvad och orsaken klar. Det tog en hel del tid men var inte egentligen svårt. En hel dag gick åt att putsa bort de tjocka lagren med oljebemängd smuts. Och så var det en hel del andra jobb som måste skötas om också – bland annat pannan och flismataren.

Oturligt nog var bränsletanken nästan full så det tog sin lilla tid att tömma den. Sedan skulle kylarvätskan bort och till sist oljan. Då började det klarna. Kylarvätska fanns det mycket av medan oljan var nästan slut. Men innan man kunde säja vad som skurit ihop så måste hela motorn tas i bitar.

Då man fått bort kylaren, topplocket och oljetråget så är det en ganska ynkligt klimp som finns kvar … Efter att ha skruvat loss vevstakarnas lager var det klart att tvåans vevstake hade skurit fast i vevaxeln och ettans lager var dåligt. Sedan tog jag bort kannorna men de var i gott skick. Jag hade tänkt att kannringarna möjligen gått sönder men där fanns inga problem. Så det var bara tvåans lager som var dåligt.

Det är ingen dyr reservdel. Hela serien med 8 lagerhalvor kostade bara 28:50 euro. Man byter förstås alla då motorn en gång är i bitar även om fyra lagerhalvor inte hade något synligt fel alls. Därefter gällde det att fundera ut vad som var orsaken till felet. Varför hade oljan läckt ut ? Vanligen har jag inte behövt fylla på olja i motorn mellan oljebytena. Man började bli slö och orkade inte kolla oljan hela tiden eftersom motorn verkade vara i bra skick. Jag funderade på kannringarna. Om de var dåliga så kunde de släppa olja in i förbränningsrummet. Men då jag tog ut kannorna så var de i fint skick. Treans kanna hade lite skråmor på sidan men jag vet inte om det var en gammal skada. Alla löpte fint och lätt i cylindern.

Då gällde det att kolla nästa misstänkta ställe och det var förstås stefan i framändan på vevaxeln. Och då den togs bort så var det alldeles klart vart oljan försvunnit. Man kunde stoppa in ett bladmått mellan axeln och stefan som var alldeles hård och hade tappat den fjäder som skall täta mot axeln. Nå den var 43 år gammal så det var på tiden att byta ut den.

Då var det bara att beställa reservdelar men till det gick det också en hel dag. Zetorn har kommit i många upplagor efter 1975 och fastän den har ändrats ganska litet så gäller det i alla fall att kontrollera att man får rätt delar. Till all tur har jag reservdelsboken från 1975 för numrorna har ändrat i de nyare böckerna. Och så måste man mäta och fundera och se på alla bilder att det ser riktigt ut. Förutom de delar som var sönder så byter jag en mängd andra delar nu då traktorn är i bitar. Egentligen hade jag tidigare köpt reservdelar som aldrig blivit utbytta så nu passar jag på. Alla slangar förnyas till exempel.

Ganska bra har Zetorn gått i 43 år. Inuti ser den ut som ny fastän den såg eländig ut utanpå eftersom avgasröret brast förra vintern och sot har täckt hela motorn. Avgasröret har varit ett ständigt problem. Det håller inte och det är ingen idé att köpa nytt för det brister inom ett år. Så jag svetsar i stället – det håller lika bra som ett nytt. Kylaren hade jag stora problem med förr med sedan jag köpt en ny dyr kylare så har den hållit ihop. Delvis kan det bero på att jag tagit bort ett fäste som var fastlött vid kylaren. Nu ligger den bara i en skål med gummipackning och har hållit i närmare 20 år sen sist.

Men det finns en hel mängd delar på en traktor. Golvet i verkstaden är nu fullt av bortplockade delar som jag radat så att jag vet hur de skall skruvas tillbaka.

Ett problem är ännu att polera vevaxeln där lagret skar ihop. Jag tänkte försöka med natronlut (kaustiksoda) – kemisk  natriumhydroxid. Den är starkt frätande på aluminium och liknade metaller som finns i lagerskålar medan den inte påverkar stål så vevaxeln borde bli ren utan fara. Man kan också använda saltsyra men den är besvärligare att hantera. Natronlut används i avloppsrengöring så man kan helt enkelt hälla det som blir över i avloppet.

Det blir stadsresa för att skaffa kaustiksoda och en hel del verktyg. Vi drog  av det långa skaftet till 1/2″ hylsor för en del skruvar satt fast ordentligt. Men det fina med traktorer är att då man en gång får loss skruven så kan man skruva ur den med fingrarna – i motsats till rostiga bilar. Och vår Zetor har varit mycket väl inoljad … Jag måste också skaffa nya verktyg som gör det möjligt att komma åt en del skruvar på trånga platser. Jag skulle behöva mera väggar i verkstaden för de nuvarande är redan fulla med verktyg.

Nu är det bara att vänta på reservdelarna och sedan börja skruva ihop traktorn. Under tiden kan jag bygga litet och plocka in allt som ligger under bar himmel. Golvet i ladan skall ännu göras färdigt. Och så måste värmesystemet sättas i skick till vintern. Inga fritidsproblem …