Sida 129 – Bondbloggen

Bonden, spaden och järnspettet.

Stenrik är jag väl varken i ordets rätta bemärkelse eller i den vedertagna beskrivningen över någon med lite tjockare plånbok. Men det oaktat blir det att byta några bultar till betten på jordfräsen varje år, eller några och några, jag är väl uppe i ett hundratal byten denna säsong.

Allt är inte blomstermylla här i Långmossen, Nisse!

Relativt stenfritt är det ändå men någon tidigare stengrynna som uppodlats finns det här och där. En sådan ligger ett tiotal meter nedanom hallen där jag nu håller på att anlägga en ny sparrisåker. För att ge de bästa förutsättningarna för god etablering av växten gjorde jag en lite djupare fräsning än brukligt med den påföljd att stenar på plöjningsdjupet ledde till några brustna bultar. Valet stod sedan mellan att fräsa lite grundare eller ta bort stenarna, jag valde naturligtvis det tyngre alternativet 🙂

Jag är inte speciellt duktig på att hantera tyngder på gymmet men bryta sten det kan jag om jag nu får säga det själv. Det är lite teknik med allt och har man övat sen barnsben så sitter det i ryggmärgen även om man numera oftast är lite latare och använder traktorn vid stenarbeten.

Nu ville jag ju inte packa till det frästa med traktorn så efter att ha stärkt mig med ett par rågbröd och en mugg av Karins fläderblomssaft hämtade jag spade och järnspett eller ”jännstaanjen” som vi brukar prata om härstedes för att på gammalt hederligt vis med mankraft lyfta stenen ur åkern.

Tröttnar man på att byta bult i fräsen får man göra något åt orsaken till bultbrotten....... — Tröttnar man på att byta bult i fräsen får man göra något åt orsaken till bultbrotten…….

.... som i det här fallet visade sig vara en jordfast sten på ett spadtagsdjup. — …. som i det här fallet visade sig vara en jordfast sten på ett spadtagsdjup.

Ojdå den var visst lite större än jag till först trodde....... — Ojdå den var visst lite större än jag till först trodde…….

.... men opp kom den :) — …. men opp kom den ….

... och bonden är nöjd. — … och bonden är nöjd. 🙂

Bumlingen fick sällskap av ett antal mindre stenar också innan kvällens gym-pass förklarades avslutat.

Det finns förövrigt stenbrytartraditioner här i gården som bör vidmakthållas. Brodern till bonden vi köpte gården av var en riktig hejare på dikning och stenbrytning.

Avslutar inlägget med en historia som jag förtäljts av en granne till en av mina åkrar. Hilding, så hette brodern, höll på med en stor sten i en grop på åkern och en annan granne gick dit för att se hur det gick. Hilding var fåordig av sig men bad ändå grannen ta tag i ”löödon” (hävstången) för att bända upp stenen något så att han kunde få in fingrarna under stenen. När så lyckades sa Hilding åt grannen: ”dö foår gaa nö” (du får gå nu).

Så för att hedra minnet av tidigare stenbrytande generationer tycker jag att varje bonde bör ta bort någon sten nu som då, stenarna har ändå en märklig förmåga att växa år från år.

Mer fel i ledningen

Det är dags att se över sprutan och efter att åter ha städat undan allt som samlats i ladan under vintern fick jag ut sprutan. Alla munstycken sattes tillbaka och slangarna fast. Till vintern måste man ju tömma alla rör och slangar även om man sätter frostskyddsmedel i sprutan. Allt gick bra och bara två membran till droppstoppen måste bytas. Men så vägrade stängningen att fungera. Den är motorstyrd på den här modellen och en ny motor kostar 500 euro så det såg inte alls bra ut.

Nu kom mätinstrumentet till hjälp. Utan ett universalinstrument (multimeter) som kan mäta spänning, ström och motstånd är man helt hjälplös. Men med instrumentet såg jag snabbt att det inte kom spänning till motorn och till all tur är sprutan så gammal att den inte har någon elektronik utan bara strömbrytare och raka trådar. Strömbrytaren var helt enkelt sönder. Det är en litet kinkigare konstruktion som skall byta polerna till stängarmotorn så den tvinnar åt ena hållet eller åt andra.

Nu hade jag inte hemma en likadan strömbrytare men en låda med litet mindre format men med samma funktion som jag köpt billigt i lager. Så det var bara att löda bort den gamla strömbrytaren och löda in en ny. Visserligen passade den inte direkt men med litet ledningar så fungerar det utmärkt. Det krävdes alltså bara litet arbete och en strömbrytare från gammalt lager och sprutan fungerar igen.

Bekämpningsmedel för ogräs har jag beställt och det blev i år metasulfuron (Ally) och litet MCPA. Strängt taget behövdes inte MCPA men det lär vara bra med blandningar av två medel som verkar på olika sätt så att man undviker resistens. Och MCPA är mycket bra mot tistlar. I lantbrukssällskapets utmärkta guide om växtskydd för åkergrödor kunde jag lätt hitta lämpliga medel. Skriften är faktiskt mycket bra uppställd. Det jag behöver är medel för direktsådd. Och jag har haft problem med stora baldersbrå som övervintrat. Andra besvärliga ogräs på våra åkrar är måra, nata (våtarv?), leidärgres (målla) och de vanliga korsblomstriga. Metasulfuron tar på alla andra än måra men metasulfuron+karfentrazon (Ally Class) som tar på måra var mer än dubbelt dyrare så jag riskerar litet. Blir sommaren torr så är det inget problem.

Och jag fortsätter på den snåla linjen för vetepriserna ser inte ut att stiga. Förut har jag använt triasulfuron (Logran) som är ännu billigare men jag riskerar inte att få likadana problem med baldersbrå som jag hade efter viltåkerseländet. Jag satte namnet på medlen inom parentes men jag köper medel över nätet med samma verksamma substans. Det är inte bara för att det är billigare utan också för att jag får dem hemkörda för en ringa penning.

Största utgiften var i alla fall medel mot flyghavre. Vi hade länge översvämningar som spred flyghavren mycket effektivt och det var hopplöst att bli av med den. Nu tänkte jag i alla fall spruta bort den men vi får se hur det går. Samtidigt beställde jag en mängd glyfosat som är absolut nödvändigt mot kvickroten. Politikerfjantarna bråkar om glyfosatet men utan det så blir det problem att odla något annat än kvickrot i längden. Det kan ta något år men sedan är åkrarna en tjock matta med kvickrot. Träda mot kvickroten sänker inkomsterna och kan vara sista halmstrået som knäcker kamelens rygg.

Det finns ännu en del maskiner som skall ses över och troligen blir det mera arbete med ledningar men sedan lutar det åt byggarbete – en hel del är på hälft. Och så hjälpte inte städåret 2015 utan det finns en hel del att städa upp också i år. Det värsta är att det inte hjälper att städa för så fort man börjar göra nånting så blir allt en salig röra på nolltid. Eller så är det bara fel på gubben …

Fel i ledningen

Det brukar ta en vecka innan man hämtar sej efter ledigheten. Nu blev det bråttom med att se på Ducaton eftersom motorvarningslampan börjat lysa. Den har lyst litet emellanåt hela vintern men då bilen fungerat bra så har jag inte orkat bry mej om den. Men nu började dessutom kylarfläktarna gå fastän bilen var avstängd … Det gör kvickt slut på ackumulatorn så jag måste dra ur säkringarna då jag stänger av. Det hade ingen betydelse på vintern men på sommaren kan bilen bli för varm – speciellt nu då vi har +25 grader i skuggan.

Så jag kände mej tvungen att sätta in en strömbrytare för att sätta fläktarna av och på från hytten. Men då jag började se på säkringshållarna i motorrummet så hittade jag en helt avbränd ledning. Ibland gav den kontakt och ibland inte. Det är den värsta sortens fel för då man skall mäta var felet finns så är förstås allt i skick. Den var på ett lömskt ställe under säkringshållarna och man såg den bara om man lyfte bort alltihop.

Nå, det var inte så svårt att löda ihop tråden. Men så skulle jag se vart ledningen gick och det var ett stort arbete som tog massor med tid. Visst finns allting på nätet men jag måste ladda ned Ducatons elscheman och installera ett program för att kunna se på dem på min datamaskin. Och så har Fiat lyckats få dokumentationen så invecklad att det tog en hel dag att fundera ut hur man skulle läsa den. Dagens bilar är nämligen lite mera invecklade än gamla Lada som bara hade generator, startmotor och ackumulator förutom lamporna. Hela schemat rymdes nästan på en sida.

Nu är det allsköns styrburkar för varje funktion som är ihopkopplade så man inte vet vad som gör vad. Och då har min Ducato från 2006 ett enkelt system om man jämför med dagens nya bilar. Visst finns det diagnostiksystem men de ger för det mesta en felaktig felkod och gnäller om bromsarna fastän felet finns i motorstyrningen. Jag avskyr elektroniken i dagens bilar – så elektronikingenjör jag är. Det är inte fel på elektronik i allmänhet men så som systemen är konstruerade idag så är de helt hopplösa. Och dessutom svindyra. Men jag vet att det alltid är så i början och om 10-20 år får vi (hoppeligen) system som är robusta och fungerar och dessutom grisbilliga. Så där inom parentes är det lustigt att det heter ”svindyr” men ”grisbillig” :-).

Eftersom jag skruvat sönder halva instrumentbrädan så tänkte jag ”meddetsamma” fixa en del andra saker som blivit ogjorda alltför länge. Det tog förstås inte så litet tid och till sist så lyckades jag klåpa så att det blev kortslutning … Då var klockan två på natten och jag beslöt att det är bättre att jag sover än att jag i ilskan slår sönder nånting. Det har blivit en hel del jobb på natten nu då det är alldeles för hett på dagen. Problemet är att då det blir svalare så kommer myggorna. Men jag har varit noga med att hålla verkstadsdörrarna stängda så att myggorna och hettan hålls utanför.

Efter att ha byggt om en hel del av bilens elsystem så fick jag igång den och allt fungerade. Utom motorvarningslampan som ännu lyser …

Omväxlande

Det har varit växlande väderlek men också landskap. Jag smet iväg till Sverige förra veckan fastän det är bästa byggtid just nu. Orsaken syns på bilden nedan.

Vi var ute och slarvade med brorsan och Gilla. De köpte litet litteratur åt mej från Österbotten. Jag är ju en stor vän av Folkets Dagblad och Svenska Österbottens historia (del IV) handlar till stor del om bebyggelsen med fina gamla hus vilket jag också har pippi på. Vi firade med att flytta utedasset (sjiithuusi – eller huusi om man vill vara fin). Det är nu uppe på bergssluttningen och skall ännu byggas om så man får dörr i gaveln med fönster. Utsikten blir fin över åkern utanför. Och så skall taket få den rätta lutningen med tegel och väggarna kläs med sågad brädfodring så det blir rätt stil på huset.

Jag har aldrig varit för det där med att fira. Det är mycket roligare att bygga och konstruera all sorters maskiner och system. I alla fall så tog vi på söndagen en turisttur till Hedemora för att titta på Bergslagen i södra Dalarna. Och det var värt resan. Först blev vi guidade kring Norns bruk litet söder om Hedemora av Bengt Wester som i 45 år arbetat som gruvingenjör. Bergslagen är ju fullt av små hyttor som var och varannan bonde byggt för att bryta järn. I Norns bruk bearbetades järnet till stångjärn som sedan exporterades. Sverige var Europas största järnproducent då det begav sej. Bruket är en nästan orörd miljö och har förklarats vara av riksintresse och är officiellt ett byggnadsminne. Nedan masugnen som var hjärtat i bruket tillsammans med smedjorna med stånghammare.

För bönderna i trakten runtomkring var transporterna och kolandet viktiga inkomstkällor. Ett lass stångjärn vägde 800 kg och kunde alltså bara transporteras på vintern på släde eller med båt om sommaren. Många omlastningar behövdes innan järnet kunde fraktas längre bort. Bruket dog då järnvägen kom – men inte till Norn utan till Vikmanshyttan i närheten. Dit flyttade alla smederna och kvar blev bara skogsarbetare och kolare. Det gick så snabbt att husen står kvar nästan orörda.

På tal om kolning så berättade vår granne Lars-Erik (som brukar åkern utanför vårt hus i Medåker) att det fanns sex kolmilor i närheten och att skogen var så gott som helt nerhuggen för 150 år sedan. All skog som finns nu är alltså ganska ny.

Vi var också i Stjärnsund där Polhemsmuseet finns. Christopher Polhem var en av de stora svenska uppfinnarna och sysslade med allting från urverk till stora maskiner i gruvorna. Han kallas också ”den svenska mekanikens fader”. I Stjärnsund startade han en manufaktur 1699. Han hade inte råd att gå i skolan men startade 16 år gammal en verkstad och fick latinundervisning av prästerna mot att han reparerade deras urverk. Sedan han inte bara reparerat Uppsala domkyrkas medeltida urverk utan också förbättrat det så skrevs han in vid universitetet och studerade fysik, matematik och mekanik. Gissa om det var intressant att beöka Stjärnsund för en gammal ingenjör …

Därefter återvände vi via Klosters bruk där Gustaf de Laval byggde första prototypen till separatorn. Men brukspatronen trodde inte på uppfinningen så de Laval flyttade till Stockholm där han grundade Separator AB – numera världsföretaget Alfa Laval. Han fick 93 patent på sina uppfinningar men var en äkta ingenjör och dog alltså utfattig 1913.

Vårsådden var mycket sen i Sverige. Vi är vana vid att de sår en månad tidigare än i Hindersby men nu då vi kom så var åkrarna svarta ännu först i går började man se grön brodd. Det har varit regnigt och kallt i Sverige i maj. Men ett intressant skifte var frodigt. Vi såg i höstas att man sådde raps direkt efter skördetröskan och nu stod rapsen i blom. Litet ojämn men växte bra. Bilden är tagen på tisdag i Garlinge (byn på åsen bakom åkern). Det är ytterst sällan man ser en svart åker i Medåker den här tiden på året. Vårsådden blev i år nästan en månad försenad.

Det var ordentligt hett i början på veckan men blev kallt och regnigt i förrgår. Då vi kom hem till Hindersby så började solen titta fram men man såg att det hade regnat. Helt riktigt – mätaren visade på 40 mm. På åkrarna stod det vatten både här och där och en stor flock svanar hade slagit sej ner på en åker.

Det direktsådda vetet hade grott ganska bra men det gillar säkert inte så mycket vatten. Svanarna däremot tyckte om det. Man borde ha anmält åkern som ”svanåker” :-). De var inte speciellt rädda för oss. Då vi stannade bilen för att fotografera så började de makligt vagga bort.

Kortslutning.

I morse när jag skulle starta trotjänaren för att dra ut vagnen med konstgödsel så var han död, inte ett minsta klick hördes när jag vred om startnyckeln. Kunde konstatera att batteriet var tomt, ett batteri som fungerat bra och är knappa 5 år gammalt. Kunde det ha råkat ut för någon plötslig kollaps?

Försökte sätta på laddaren men den indikerade att något inte var som det ska vara. Hittade inget fel så jag plockade bort batteriet och hämtade batteriet för älgstängslet. När jag sen försökte koppla in det hördes ett sprakande ljud i närheten av startmotorn och nu kunde jag se att isoleringen nötts bort mot en skruv som håller hydraulpumpen på plats. En del av kopparkabeln och lite av aluminiumet på pumpen hade brännts bort av värmen. Man ryser när man tänker på vad som kunnat ske om kortslutningen skett under drift, nu var det antagligen nattens regn som höjde luftfuktigheten så pass att kabeln kortslöt med den påföljd att batteriet tömdes på laddning. Hade det matats på mera laddning hade det antagligen lett till en kabelbrand som kunnat få allvarliga följder.

Nu kommer säkert Kalle att peka finger och kommentera hur viktigt det är med huvudströmbrytare, och visst en sådan skulle ha förhindrat kortslutningen under tiden traktorn står parkerad men under körning skulle den inte varit till någon annan nytta än att man kunnat bryta strömmen om man upptäckt kortslutningen i tid. Faktum är att jag haft huvudströmbrytare monterad men den började krångla så jag tog bort den och jag hade till och med skaffat en ny men den brann inne då hallen brann innan jag hann montera den. Nu blir det nog att ta nya tag i den saken fast det också är mycket annat som saknas efter hallbranden. För någon ny brand vill jag inte uppleva.

Lite isoleringstejp och skyddsrör får fungera som isolering tills ny kabel monterats. Det var här mot kanten på hydraulpumpen som kortslutningen inträffat.

Hålet för nyckeln till förra huvudströmbrytaren får nog tas i bruk igen så fort jag får ny skaffad.

På nyare traktorer är huvudströmbrytare mer eller mindre standardutrustning.

En rikti bledro……..

…..var tisdagens väderprognos för onsdagen.

Nu i skrivandets stund smattrar lite regn på fönsterrutan och hur mycket det blir återstår att se. Regnet kom dock över ett dygn senare än förutspått och om det nu blir bara några millimetrar istället för de utlovade 30 så blir man inte glad. Alltsåå, för att förtydliga saken så önskar jag inga stora regn men de utlovade mängderna fick mig att ändra på arbetsschemat igår och idag.

Jag fick så gott som all spannmålsareal harvad på måndag morgon och hämtade kombisåmaskin som nu var ledig, efter lite service sådde jag ärterna på måndag kväll och tänkte påbörja kornsådden på tisdag morgon. Efter att grundligt studerat väderprognosen som utlovade stora ihållande regn under onsdag och torsdag beslöt jag skjuta upp sådden då kraftiga regn just efter sådd medför risk för skorpa som försvårar uppkomsten. Något jag bittert erfor 2013. Så istället satsade vi allt på att få så mycket grönsaksplantor i jorden som möjligt då det inte är så stora problem med skorpbildningen där. Igår kväll flyttades regnet framåt för varje uppdatering av prognosen och vi konstaterade att om vi kör lite längre så skulle vi klara av att få all lagerkål planterad innan regnet. Och skulle det nu komma så mycket regn som utlovat kunde det i värsta fall leda till att plantering inte skulle kunna utföras på flera dagar. Vilket i sin tur skulle leda till att plantorna växer sig onödigt stora med problem vid planteringen som följd.

Så hemfolket spände på pannlamporna och körde ett nattligt planteringspass. Då visade prognosen regn vid 5-tiden på morgonen. Visst var vi lite trötta efter en heldagsplantering men vi skulle ju få ta igen oss under regnet dagen efter.

25.5.2016 kl.02:00 planteringen av lagerkålen klar.

När jag sen slog upp ögonlocken i morse vid 7-tiden kunde jag konstatera att jorden fortfarande var grå…….. och grå har den varit hela dagen. Vilket innebar att vi gott kunde lagt oss vid normal tid igår och planterat idag istället. Vilket vi förstås också gjorde för vi hade lite broccoliplantor som lämpade sig för plantering ståendes på gården så helt bortkastat var inte vårt nattliga pass 🙂

MEN…. blir det nu bara några millimeter så kunde jag gott ha sått kornet igår och idag och om allt gott väl så kunde jag ha fått det mesta av spannmålen sådd. Ännu är väl ingen tid förliden men när grannarnas åkrar lyser gröna så är det lite tråkigt när de egna är gråa.

Vill med detta inlägg understryka hur värdefulla goda väderprognoser är för vår del och till meteorologernas försvar måste jag tillstå att så här långt så verkar det som om regnen gått nåt tiotal kilometer längre västerut än förutspått. Men det harmar då man kanske ändrat på planeringen i onödan.

Uppdaterad utrustning.

Harvningen som utfördes under söndagen kunde gott ha gjorts några dagar tidigare. Nu hade jorden torkat lite onödigt mycket och var hård att bruka så jag var nöjd med att ha uppdaterat harvekipaget sen i fjol. Dubbelhjulen gav jämnare gång på de hårda tiltorna och den tyngre bogserade harven jag köpte som begagnad i höstas gjorde ett mycket bättre arbete än den lätta hydraulburna jag hade från förut. En meter bredare arbetsbredd är inte heller så illa. Jag har också låtit mågen fixa en adapter så att jag kan använda stengrepen i frontlyften. Små förbättringar gör arbetet så pass mycket roligare att det lätt går att dra ut på arbetsdagen någon timme till.

Jaa, och en annan reflektion jag gjorde under årets harvning var att kummin + råg gör gott åt strukturen. Det kändes betydligt mjukare att köra på och det var helt klart lättare att få gott såbruk på den åker där dessa växter ingått i växtföljden och då är det dessutom frågan om en åker som tidigare varit mera svårbrukad än de övriga åkrarna.