Sida 142 – Bondbloggen

12 små frågor…

Ja, då hade vi varmare väder på gångs? Var det den vintern det?

Nä, jag bara inte tror så… Men, vem vet? Blir det bara rådd och klått resten av vintern, eller ska vi få några knäppar med -10 -> -20 ännu? Eller var vintern som varit ”bara början”, och nu börjar småningom vintern, ”på riktigt”?

Det är ju iallafall bara januari ännu och rejäl vinter brukar det kunna bli i februari, men.. eller.. hur ska det gå månne? Merkurius ställer sej dessutom väster med solen och vad får vi då? Bara plutt, regn och rådd, eller kommer snowzilla som härjade i USA hit? Tänk om det ställer sej ett högtryck på Island, då kan vi få vinter så vi är nöjda? Enligt röjknoppningen skulle det laga isar först i början av februari, den isen det har lagt, var det bara sådär på ”bonus”?

”He måst va nan bliidå imillanåt å” och det är väl nu det, men, vad kommer det sen? Någon?

Den där isen…

Skäribor vet vad det handlar om. Menföret. Man kommer ingenstans och man får lov att fara och handla när andra tycker att det ska passa en, inte när det går bra, eller skulle passa att fara. Förbindelsebåten går och då ska man vara på bryggan om man ska med. Eller så får man ta sej fram bäst man kan och vill, om man har farkost som går genom isen, eller flyter ovanpå den, eller så försöker man gå med fjäderlätta steg och provar, och riskar åt sej en väg, men till lika riskerar man att få såra i byxbuntarna. Inget alternativ är väl kanske idealiskt, och bekvämt, men vad gör man?

Isen la med milt våld i år. Här iallafall. Det blev ordentligt kallt med en gång, -15-20 grader på bara några dagar. Sjöröken steg kraftigt från öppenvatten ganska länge. Vattnet var varmt, och luften kall. De lade is, men den växte inte. Det lagade fula ”tärjor” lite varstans till en början, de frös så småningom ihop, men det är tydligt tecken på att det finns värme där under som SKA upp.

Vi måste ju inte över isen. Vi kan gå över bron. Men, ska man ha hem någonting, vad det sen än må vara, så nog är det himmelens fint att kunna köra ända hem med vad det sen än är. Så, så fort det började hålla att gå över isen, vilket är ganska fot här på insidan i den flada som ligger mellan Ytterholm och Kirjais, så började också pappa arbeta med den. Först gick han en dag i flera timmar och skyfflade försiktigt bort rim och den lilla snö som kommit. Snö på isen isolerar otroligt, så ska man få en väg som kan växa till sej gäller det att få bort snön. Sen gick han med snöskuff nån vända och så småninom gick det att köra med fyrhjuling och ploga vägen med den. När kylan såg ut att hålla i sej drog han upp en ny väg lite på sidan av, ”traktorvägen”. Finns det chans att man kan få traktoris, så …. oj oj vilken lyx! Dock inte menat för stora traktorer, men skulle det redan gå at få is som skulle bära lilla pärlan så är det värt arbetet att laga den isen! Sagt och gjort, pappa vattnade isen i några omgångar, plogade den ren från snö så fort det kom en snöflinga, och nu har han mätt upp till 23-25cm tjock is, för någon dag sedan, på den vägen, alltså, det börjar småningom hålla för lilla pärlan. Tanken är att, om man får traktoris, så gäller det att frakta diverse grus, sand och sånt hit till holmen. Vi kan inte bara ringa och beställa hem ett lass grus, det ska hit också. Pråmen finns, men, det är ganska bökigt, vingligt och ta otroligt mycket tid att krejsa på med den, så, isföre = idealiskt!!!

Pappa vattnar isen med en liten snurra. Arbetsförhållandena är väl kanske inte direkt optimaliska, -15 – -20 grader kallt och ergonomiskt så det förslår…

Inte är isen jättestark ännu, men, bara den hålls bar, och det hålls kallt, så börjar den sakta växa neråt, att man inte måste hålla på och bygga på den uppåt. Pärlan är inte så stor och tung, så bara ”hästen är liten och lassen är små” så ska det väl nog ordna sej med något litet gruslass småningom…

Jag har också själv passat på lite nu när vi har lite tjockare is. En dag var jag och hämtade hem ribbor och lister, en annan dag var jag och hämtade hem mjölkpulversäckar, saltstenar, lammknoppar några säckar, och lite dittan och dattan som kan vara bra att ha hemma. Kör till staden och lastar allt på släpvagnen. När jag kommer ner till stranden på Kirjais sidan, kopplar jag loss vagnen från bilen och hänger vagnen bakom fyrhjulingen istället, och så går det att dra hem lasset över isen ända hem till trappan! LYX!!!

Det gäller att passa på nu, och försöka tänka efter vad allt man ska ha hem. Det kan ju hända att vintern håller i sej och att vi kanske ännu hinner få bil-is. Då kan man lasta allt i bilen och köra hem till trappan med den, men ifall det inte vill sej så väl, ifall vintern ger sej, vattnet börjar stiga och göra det krångligt i stränderna, då är det lika bra att ha så mycket som möjligt hemma då det nu går så smidigt som det gör.

Så, vi har is. Men, det betyder INTE att isen håller i skärgården!

Is är lömskt, och bara för att det varit kallt länge, betyder det inte att isen håller helt sådär som en självklar sak.

Är man inte i skriande behov och utav nöden tvungen att bege sej ut på isen, så ska man absolut låta bli!!!

Börja om från början …

Här går man och trampar och vill ut i skogen. Men det är -30 grader kallt så jag riskerar’inte att köra sönder nånting – speciellt som det skall bli varmare i morgon. Men det har varit svinkallt i nästan hela januari nu och skogsarbetet är försenat. Vi har inte många veckor kvar till våren. Starten var bra och vägarna frös till också i Tallmosan men sedan blev det för hård köld.

I tisdags var det litet varmare så jag tog 165:an och körde upp skogsvägarna på nytt. Det hade kommit lätt snö som isolerade alldeles för bra. Bra för äppelträden men illa för skogsvägarna. Även om de var frusna så värmer det hela tiden nerifrån. Snötäcket är inte så tjockt än så det finns hopp om gallring den här vintern men få se om det kommer mer nu då lågtrycken börjar komma in från Atlanten. Det skall bli plusgrader nästa vecka. Från den ena ytterligheten till den andra.

Men mitt i den stränga kölden såg jag Aaltjärrs tjeeldån (Alkärrets källa) som var helt öppen. Den strömmar alltid och fryser aldrig. Till all tur kan jag köra runt den – man skall INTE försöka köra över diket från källan.

Tanken var att köra upp spåren på nytt före den köld som kom på onsdag och torsdag. Och tydligen fredag också. Det lyckades ju utmärkt. Men det blir litet att börja om på nytt med skogsarbetet från och med i morgon. Och nu blir det bråttom om jag skall hinna få nånting gjort den här vintern. Tyvärr måste jag på sprutförarkurs på måndag. Kunde de inte ha kurserna på natten så man inte förlorar en hel dag i skogen ? Visst kan man gå enbart på examen men den är ju mitt på dagen så man förlorar ändå den dagen.

Medan jag väntat på lite bättre skogsväder så har jag limmat pappersremsor på fönsterspringorna i hela huset (25 stora fönster). Det går fint och blir tätt och snyggt – mycket tätare än gummilister. Det har inte så stor betydelse nu då det är vindstilla fastän det är kallt men då det börjar blåsa så är tätningen viktig.

Vårt ”välventilerade” hus är grymt hälsosamt. Inget mögel och inga allergier. Jag har inte ens haft flunsa. Troligen har alla båbbår dött av frisk luft och köld … Jag blir lätt sjuk då det är varmt och fuktigt. Nu är det värsta att man blir så argsintär å ootålugär (argsint och otålig) då man inte slipper till skogs (slipper betyder ”kan fara” i Sverige). Jag misstänker att också andra gärna skulle se att det blir skogsväder så jag kan börja med skogsarbetet på nytt :-).

Skogsväder?

Förkylningen börjar vara kurerad så nu kliar det i skogshuggarfingrarna. Idag var det ändå lite i kallare laget med -24 i morse det steg sen till knappa -20 på dagen men föll nu igen mot kvällen. Lite onödigt kallt så det fick bli en skrivbordsdag istället. Läste sen om en som köldskadat fingrarna i måndags och det var ingen trevlig syn så kanske var det ändå inte så dumt att stanna hemma idag.

Jag har annars förberett skogsarbetet i den mån att jag vandrat runt lite, kört upp lite spår, planerat arbetet och faktiskt provhuggit en tank för att kontrollera den värsta abstinensen 🙂

I och med att det var vått när marken började frysa till så rinner det trots kylan ut en del vatten i dikena som då fryser till och bildar svallis. Dikena mer eller mindre bottenfryser då och det håller bra att korsa dikena. — I och med att det var vått när marken började frysa till så rinner det trots kylan ut en del vatten i dikena som då fryser och bildar svallis. Dikena mer eller mindre bottenfryser då och det håller bra att korsa dikena med traktorn.

Getporsmossarna brukar inte frysa till om man inte kör spår men nu bär det bra även här.

Sista fjolårsflisveden tuggades i går onsdag så nu är upplaget tomt och ropar efter ny flisved.

Objekt nummer ett blir mossen nere i mitten av bild och förhoppningsvis hinner jag också fixa planteringen i bildens övre del. — Objekt nummer ett blir mossen nere i mitten av bilden och förhoppningsvis hinner jag också fixa planteringen i bildens övre del.

Mossen nere i bild har stått i tur en några vintrar redan men det har varit alltför blött de senaste åren. Nu ser det bra ut, dikena var vattenfyllda till bredden då det frös och det är nu möjligt att köra överallt. Att dikena är fulla med vatten berättar också att en rensning måste göras för annars försumpas skogen igen. Vattnet ska ut över grannarnas skogsskiften så nu gäller det att också få dem med på noterna, hoppas att dom förstår nödvändigheten med dikesrensningen. Hur som så ska dikeslinjerna huggas upp nu för bättre förhållanden än så här kan det knappast bli och man vet inte hur många vintrar det går innan läget är lika bra.

Från och med i morgon ser det ut att bli en vecka med varmare väder, det utlovas kring -5 grader vilket är lagom skogshuggartemperatur 🙂

2 dagar

Exakt så länge fick jag greja på i skogen, sen slog flunsan till. Jag har en liten ruta kvar på det nya betesområdet ”söderåker”, där jag höll på ifjol, och den hade jag tänkt gå igenom nu, men så kom flunsan och det fick lov att bli en paus. De cirkulerar ju lite flunsor och diverse överallt, så att man får lite flunsa är ju inget konstigt. Bara riktigt onödigt. Nå, bara den lite ger sej så ska jag nog tillbaka till samma ställe där jag slutade, men det är lika bra att låta flunsan ha sin tid och skogen ha sin tid, nu när man kan hålla lite lugnare. Sommartid är det värre, får man flunsa då kan det vara svårare att försöka ta det lugnt. Igår hade jag stegring, men idag känns det redan bättre, så jag hoppas det är en snabbt övergående sort. Må hända jag har lite feber-känningar idag också, är helt slut i kroppen, men huvudet känns inte som äppelmos på samma sätt som det gjorde igår. Jag har inte mätt feber, så jag är nog på bättringsväg. 🙂 Ska ändå hålla lite lugnare idag, jag har skjutsat Mathias till skoltaxin, eldat och burit in ved i mommos hus, eldat och burit in ved i mitt hus, matat fåren och det enda jag måste göra till idag är att hämta Mathias från eftis, skjutsa han till ”miniboll” och sen mata fåren igen, samt läsa läxor. Men, i övrigt tänker jag inte slå så många strån i kors. …. hmm, vad ska jag göra då?

Att ligga och glo i takt bara orkar jag inte! Men, kanske jag skulle ta och försöka få några lister på plats på vinden igen?

Ni vet hur det är… Alla ni som byggt ett hus från grunden, batting för batting, bergullspaket för bergullspaket, gipsskiva för gipsskiva, skruv för skruv, tapet för tapet… Sen när man kan bo i huset, sen tar det ibland stop. De sista listerna kommer aldrig på plats!?

När det huset jag bor i blev så färdigt att man kunde bo i det så blev endel lister och lite små diverse detaljer olagade. ”det behövs ju egentligen inte, man kan ju bo i huset ändå”… yess. Det går så bra så, vad ska man med dörrar till egentligen? Den sista lilla tapetbiten behövs ju inte egentligen, ingen kommer ändå att se att den fattas där… Varför ska man ha laminat i en skrubb, det är ju ändå bara man själv som går där…

Då, när huset blev beboerligt på vinden och jag tog den i bruk så var min tanke att ”strunt i diverse allt såntdär, jag orkar inte såga till någå lister nu, såga och passa in lister kan jag göra sen när jag kan sitta på min rollator och vila mej emellanåt”. Inte har jag någon rollator ännu, men jag fick för mej att nu, nu hade jag humör för att få lite lister på plats! Ibland faller ivern på, sådär från en klarblå himmel kom jag på att nu, nu sku de gå att passa in lister! Sånt har aldrig hänt mej förut, så jag blev lite förvånad själv. Supersnyggt och bra kan jag ju inte skryta med att det blir. Men dom ÄR där. Så nu har jag, första gången i mitt liv spikat lister av alla de möjliga sorter, samt lagt in dörrar och fixat fönstersmygar och allt möjligt petande och påtande. Det tar tid, och skillnaden är inte enorm, men aj aj va fint det blir när det blir (sådär, lite ditåt iallafall) som det ska 🙂

Så eftersom jag idag inte är riktigt arbetsduglig i skogen, snarare livsfarlig för mej själv, så tror jag att jag kryper upp på vinden och ser om jag skulle få hängt upp nån gardinstång, tvättat något fönster, och kanske man skulle ta och försöka få den sista lilla tapetbiten på plats,det fattas en tapetbit i detta hus, den ska vara ca 20x30cm och den har inte kommit på plats på 7-8 år, kanske idag?

Äventyrar miljöreglerna matkvaliteten?

Sitter i kylan och läser att fosforbristen i djurfodret äventyrar djurhälsan och drar mig samtidigt till minnes att under hösten rapporterades det att årets spannmål håller låga proteinnivåer. Att fosforvärdena sjunker på grund av hårt reglerad fosfortillförsel har jag själv också noterat vid markkarteringen. Vad gäller proteinet så är bland annat kvävetillförseln avgörande, i år gick det antagligen så att då tillväxten kom sent igång på grund av den kyliga inledningen av växtsäsongen så hade det på våren tillförda kvävet redan förbrukats då det hade behövts som bäst. Många hade kanske inte riktigt koll på det här och för andra så hade den tillåtna mängden redan tillsatts varför ytterligare gödsling inte var möjlig.

Visst ska vi vara miljövänliga i vår odling men då det mer och mer framkommer att det sist och slutligen inte är det finländska jordbruket som är orsaken till de problem som råder i Östersjön så börjar man fundera. För visst är det synd om vi bönder inte kan producera kvalitativa produkter och inte kan utnyttja den skördepotential som finns på grund av allt för snäva miljöbestämmelser?