Trilskande elektronik.

Elektroniska apparater kan förvisso underlätta livet en hel del men också göra det till en pina när det inte fungerar. Här i vårbrådskan har en del krånglat och inneburit tidsödande problemlösningar och dyra reparationer.

Några exempel på sånt som frestat mitt tålamod den senaste tiden:

-kylmaskin alarmerade att den gick för kall trots att den inte gjorde det och stängde ner sig. Det har den i och för sig gjort nu som då också under vintern men då det är kallt ute är det ju inte hela världen om den står nån timme och den har ju startat välvilligt efter kvittering av alarmet. Men när det börjar närma sig 30 plusgrader då passar det inte att den står. Problemet har jag naturligtvis påtalat sen den installerades men först nu då det började bli prekärt fick jag installatören att ta sig an saken. Det visade sig sen att det var en parameter i programmet som var fel inställt men att finna den förbrukade flera timmar arbetstid och ett par timmars samtal till ”en vän på huvudkontoret”. Nu fungerar maskin fint och det föranledde inga andra kostnader än några timmar förlorad arbetstid.

-eltrucken som behagade ge upp förorsakade däremot en stor utgift i och med att vi blev tvungna att byta en styrbox som betingade ett pris om 1658,40 plus skatt. Undrar om den som prissatt den tänkt på hur många kg grönsaker det går åt innan den är betald?

WP_002448

-och inte blir det lättare att få in betalningsmedel heller av att det senaste elektronikproblemet medför att faktureringsprogrammet inte går att använda då datorn där det finns installerat ideligen slocknar och startar om. Vi trodde till först att det var värmen som gett den värmeslag och att felet skulle gå att åtgärda genom att städa bort lite damm och säkra processorkylningen men det verkar nog att vara något annat. Tror problemet började efter en automatisk Microsoftuppdatering den 15:e maj men jag gav mig inte tid att återställa datorn innan återställningstidpunkten raderats. Vet nu inte riktigt var vi ska söka felet. Nåå, faktureringsprogrammet går ju i och för sig att installera i någon äldre maskin och säkerhetskopia finns men de äldre maskinerna är ju lite tröga så jag är rädd att kunderna får ta sig en kaffekopp medan de väntar på kvitton och annan dokumentation.

-vid det kraftiga åskvädret förra lördagen tyckte jag det var säkrast att koppla ifrån elektroniken till lagerventilation genom att dra ur stöpslarna till styrcentralerna. Det var kanske inte så lyckat eller vad det nu berodde på men vid uppstarten blev någon fil i programmet korrupt så det gick inte i gång som det skulle. Men ett samtal till, och med lite fjärrhjälp från, leverantören i Nederländerna ordnade den saken och fantastisk nog hölls datorn igång under tiden som programfilerna reparerades. Får väl skaffa ett åskskydd till styrboxarna också så att man lite tryggare kan låta dem vara inkopplade även när det åskar. Elavbrott som vi haft har inte förorsakat några uppstartsproblem så jag förstår inte vad som gick snett denna gång?

Och det är just det som är det största problemet med elektroniken, att användaren och ibland också reparatören inte riktigt förstår hur det fungerar utan blir tvungen att byta hela komponenter till stora kostnader då det kanske bara är nån liten del som är söndrig. Men att återgå till spaden, gräftan och lien är kanske inte heller ett alternativ?

Vårplöjning + vältkombi = sant

… åtminstone det kan konstateras när jag granskade  det som grott så här långt. Havren jag sådde på det fält som vårplöjdes och återpackades med carriern samt fick sig en överfart med s-pinnharven är det klart bästa av spannmålen så här långt. Också det fält som harvades 2 gånger med s-pinnharv så fort jorden redde sig ser bra ut trots att det sen låg orört nästan 2 veckor innan det blev sått. De fält som harvades senare just innan sådd och de fält som jag endast carrerbearbetats utan vare sig höst- eller vårplöjning är de sämsta. Jaa faktiskt de sämsta jag haft sen början av min jordbrukarkarriär. Problemen på de åkrarna är inte enbart förorsakade av olämplig jordbearbetning och svagt utsäde (endast 70% gfrobarhet) utan största orsaken är nog det kraftiga åskregn på 43,5mm mer eller mindre genast efter sådden. Nu fick jag hård skorpa på det samma fältet där jag hade skorpa på morotssådden i fjol. Och det har jag lärt mig från förut att kommer det kraftiga regn inom 2 dygn efter jordbearbetning så bildas det skorpa på de flesta jordar. Kommer det däremot inget regn inom 2 dygn så tål jorden regnet betydligt bättre. Kanske bildas det hållbarare aggregat av nattfukten under de 2 dygnen?

Årets såkombination.
Årets såkombination.

 

En i mitt tycke helt acceptabel etablering.
En i mitt tycke helt acceptabel etablering.

 Någon bild på de sämsta åkrarna täcks jag nog inte lägga upp i det här skedet 🙂 Fick förövrigt åkergrödorna sådda i dag med en avslutande sådd av kummin. …….

Svindyr smörja

2 flaskor, 250ml – 149 euro.

Jeps, coopersect är inget billigt ”nöje”! Visst räcker det en bit, men … nog har det pris som heter duga. Men alternativet – att vara utan, är inte heller någonting att föredra, coopersect är nämligen ett fästingmedel åt fåren. Men behöver bara 5ml till ett får och ca halva dosen åt ett lamm, men då man har ”några” som behöver en dos så räcker inte en flaska så jättelångt, dessutom så behöver man ge nya doser under sommaren och hösten. Ja, jag säger bara det, förmårrade små otäcka kryp som inte fyller någon funktion alls i det stora hela. En mygga, fluga osv förstår jag mej på, det är ju mat åt så många småfåglar som i sin tur…. Ja, ni vet … men Fästingar… Suck. Förmårrade pack!

Coopersect
Coopersect

Såhär ser den ut, flaskan med det magiska innehållet som man absolut inte skall rådda med i onödan, det är lite hojsiga doningar som man bara får utskrivet av veterinären.

Hur gick sådden då?

Jodå tackar som frågar, inte vet jag. Det är först på hösten som man brukar veta hur våren var. Precis som Christer skrev så gick det också i Närpesleran från för vått till för torrt på en eftermiddag. Vetet sådde jag i onödigt fuktiga och kalla förhållanden, medan havren och kornet ströddes ut i kruttorr, dammig het jord. Dock är det nog första gången i min karriär som vetet kommit upp en vecka efter sådd så det bådar i varje fall gott.

Nya såmaskinen då? Jodå, det var väl ungfär som när en oerfaren skall tämja en unghäst. Maskinen var det inget fel på – nästan – , däremot hade jag nog vissa problem med att komma på hur den skulle hanteras. Trots att den påminner väldigt mycket om den gamla vad gäller inställningar och teknik så är ändå såtekniken helt annan eftersom denna då har hjulen bakom och inte på sidan av maskinen. Just placeringen av hjulen gav ordentligt med huvudbry eftersom man med gamla Simulta helt enkelt kört följande varv i hjulspåren från varvet innan, och fanns det helt plötsligt inga hjulspår. Två gånger körde jag helt vilse på åkern, facit visar att i ena fallet blev det rätt åtgärdat, i det andra desto mera fel.

Sprutspåren då? Jodå jag har precis alla sprutspår på precis den plats där dom skall vara och utöver detta en hel del överflödiga spår. Maskinen räknar själv upp till fem varv (3m x 5 varv = 15 meter vilket är lika med sprutbredden), men vid fyllning och extra avbrott bör man hålla reda på siffrorna manuellt och det är då det blir svårt. Man kunde kanske tycka att det skulle vara lätt att minnas siffran 4 i tio minuter, men av någon anledning blir man alltid osäker på hur det var – var det fyra i början på varvet eller var det möjligen 4 när varvet var till ända? Sen sitter man där med ångest och till slut fattar man beslutet som leder till galna sprutspår.

DSC_0038

Däremot har jag redan innan sprutsäsongen noterat att sprutspår är en fantastisk uppfinning, bara man får dom där dom skall vara. Vilket man faktiskt gör ibland.

Sådär allmänt kan vi väl konstatera att vädret hittills i år har varit YPPERLIGT ur en bondes perspektiv. Den torra sådden i varm jord är precis vad man vill ha och den något försenade inledning har många gånger om kompenserats av värmen som kom i andra halvan av maj. Regnet kom precis när det behövdes och även om det kom i mera laget så har det inte varit till någon harm. Det finns dock några åkrar i nejden som inte har släppt genom vattnet och i morse på väg till jobbet såg jag två gräsänder som simmade i brodden och mådde kungligt i det överflödiga smörgåsbordet, och det är inte bra förstås, utom då för änderna förstås.

Fast nu räcker det med vatten och åska, nu kan vi ta lite värme fram till midsommar, tack!

Julihetta

Det ryska fastlandsklimatet har en utstickare till Hindersby med kalla vintrar och heta somrar. Både söder och norr om oss finns det vatten som litet dämpar temperatursvängningarna men här orkar den lilla ån inte dämpa nånting. Det har under den senaste veckan varit över +25 grader och blivit värre dag för dag. I går på eftermiddagen var det närmare +40 på solsidan av huset där jag har min termometer (den som syns på Bondbloggen: Kolla vädret hos Nisse i Hindersby  ). Det är helt olidligt utom i pumphuset i ladugården med tegelväggar som är 50 cm tjocka. Och där har jag hållit hus de senaste dagarna.

Grävandet av diket för rören och kablarna till växthuset fick jag klart i slutet på maj och sedan har jag sysslat med att koppla in kallvattnet. Ett utmärkt arbete i den här hettan – speciellt i den ändan som finns i pumphuset. Där skall nästan alla rördragningar ändras. Vi fick kommunalt vatten för tio år sedan men då var det ingen tid att göra annat än koppla det till de gamla rören. Nu byter jag ut dessa och bygger dessutom ett skilt rörsystem för vatten från egen brunn till växthuset. Det är onödigt att vattna med dyrt dricksvatten. Brunnsvattnet är annars bra men ibland blir det brunt efter större regn.

vexthuus_instal_DSCN2556

Nu finns det tre rör och fyra kablar under vägen från ladugården till växthuset (och uthuset). I stallet i ladugården finns ”styrcentralen” för mät- och styrsystemet som är kopplat till torkarna och pannrummet och hoppeligen snart till växthuset. Det är inte bara en hobby utan mätsystemet är viktigt för torkning och övervakning. Det måste fungera hela tiden. På bilden är fiberkabeln och Ethernetkabeln ännu inte inkopplade.

Nu gäller det att bygga upp ett nytt mätsystem. De gamla burkarna blir kvar men tre nya mikrodatorer kommer att ta över huvudansvaret. Det är Raspberry Pi som utvecklats vid Cambridge University för u-länderna som en (gris)billigt alternativ. Tanken var också att barn och ungdomar kan leka och lära med dem eftersom de är så billiga (30 euro). Nå, vi äldre ungdomar köpte slut lagret på två timmar då den lanserades och nu tillverkas de i en takt på en miljon om året. Jag presenterade den i oktober i fjol här.

Väderstationen kommer också att flytta från min huvudmaskin till en gammal NSLU2 som bra räcker till för det. Vädret (väderstationen) borde vara igång hela tiden men jag stänger helst av min stora maskin då det blir åska. Den gamla NSLU2-burken är så billig att den kan vara inkopplad konstant. Vi har haft en hel del åska redan i maj och med den här hettan så är jag rädd för att det kommer mera. De små burkarna (litet större än ett cigarettpaket) kan i alla fall köra fullständiga operativsystem.

Hettan gör att man helst arbetar inomhus just nu. Först på fredag kan det bli litet svalare. Visst har de lovat regn flera gånger men inte har det kommit nånting här. Vi bor i ett riktigt torrhål – på försommaren. En sak är bra med torkan och hettan: Det går bra att köra ut flisveden ur skogen. I juli borde vi åter flisa för nästa vinters behov.

Ett problem med att gräva ned rör och kablar är att hitta dem på nytt. Man glömmer var de finns ungefär lika fort som man hinner vända ryggen till – och minns man nånting så minns man fel. Så jag har börjat binda kabelband runt rör och kablar och dra upp dem till jordytan. Då hittar man lätt kabelbandet och kan följa det ned till röret eller kabeln.

kaabelbaand_DSCN2554

Vattnet är på:

vatn_DSCN2550

 

 

”Keeldsögor”

Dom finns, ”keeldsögona”. Vad dom riktigt heter på svenska vet jag inte, jag googlade, men de bad mej bara kontrollera stavningen… Google kan helt tydligt inte Nagudialekt. Däremot hittar jag massor på ”vattenkälla”, nåja, ”kärt barn har många namn”, och så är det väl med dom här också … även om dom nuförtiden inte är direkt populära när man stöter på dem mitt i en åker… Mer tacksamma var de kanske att hitta och ha förr om somrarna, då brunnarna kunde sina torra somrar, och vatten inte fanns inne i köket, i en kran. På Ytterholm var brunnarna förr inte så överdrivet djupa och det hände sej att de sinade. Helt utan sötvatten blev de ändå inte, det fanns platser där det låg och rann lite sötvatten även i den allra torraste sommaren, men det var tvärs bort över holmen, och sådär särdeles jätte fräscht kan det inte ha varit…

Men keeldsögona, ja, bottenlösa ”ögon” som kan finnas mitt i åkern, mitt i skogen, var som helst. Dom bara finns och är svåra att göra något åt. Råkar man köra över ett sånt med traktorn kan det säga plupp och så står man där den dagen.

002

Den här bilden är fotad på en åker Mats arrenderar. I ena änden drog Mats ut vattenkanonen för att börja vattna löken, i andra änden stod jag och fotade vatten. Det var torrt så det dammade om skorna men en fläck mitt på åkern lyste grön, där stod det vatten. Många har försökt täckdika bort keelsdögon, men det är inte ”sådär bara”. Det finns säkert knep i 1000-falt ute i bygderna hur man ska tampas med såna här vattenhål, enklast är kanske ändå att köra runt.