GPS – Bondbloggen

50 år av odling

Det är i år 50 år sedan jag byggde den stora kalluftstorken på ladugårdsvinden. Då blev det slut med kossorna och jag började på allvar sköta om jordbruket. Torken var min egen konstruktion och var ganska annorlunda än de gamla kalluftstorkarna. Den hade en meter luftrum under plåten och i huvudkanalen fanns det tre fläktar, två på 11 kW och en på 5,5 kW.

Farsan var inte så glad över att behöva sälja kossorna men min mammas fötter höll inte mera och både jag och brorsan hade andra arbeten så det blev omöjligt att sköta kossor morgon och kväll. Jag förstår honom för det var bara 30 år efter det att han byggde den stora tegelladugården 1945. Han tvivlade också på att man kunde klara sej med enbart sädodling. Då var ännu mjölken kung och Hindersby-Bäckby andelsmejeri var berömt för sin ost.

Vi levde i en helt annan värld men optimismen efter andra världskriget höll ännu i sej. Det mest gick framåt och blev bättre. Utom byggtekniken som hade börjat med plasteländet som fick många hus att ruttna. Plastfärgerna ställer ännu till problem och vår pojke har ägnat en hel sommar åt att skrapa sitt hus i Borgå för att få bort eländet.

Sedan kom globaliseringen och priserna sjönk som en sten. Det var tur att man hade jobb då och inga skulder. Farsan var alltid noga med att aldrig ta lån. Torkbygget och de nya maskinerna kunde vi betala med det som försäljningen av kossorna gav. Vanligen bygger vi allt själva men torkbygget var så stort att vi fick ta grannarna till hjälp och de var erfarna timmermän.

I år torkade vi veteskörden för 50:de året i följd så man kan vara nöjd med investeringen. Det var en betydligt bättre skörd än fjolårets katastrof då torkan gjorde att utsädet delvis inte ens grodde förrän i slutet på juni. I år sänkte 60 mm regn den 9 juli (med översvämning som följd) skördemängden betydligt men det är ändå bättre än torkan.

Skörden började rekordtidigt och var klar inom augusti. Vanligen har vi tröskat vårvetet i september eller till och med i oktober. Nu hade vi höstvete och torkan efter den 9 juli gjorde att vårvetet brådmognade så vi kunde tröska det direkt efter höstvetet. Höstvetet var litet över 15 % och vårvetet litet under 20 % för det mesta. Då det var torrt väder och stark sol så gick det fint att torka också.

Allting gick förstås inte som på räls. Det fanns inte så mycket att reparera på tröskan och jag hade köpt en vaselinspruta som gick med ett batteri från en skruvdragare så smörjningen gick ganska lätt i år. Den kan vara besvärlig med smörjnipplar på riktigt krångliga ställen men en lång slang med dubbellåsning på nippeln förenklade arbetet. Men det blev en del reparationer senare.

Bakom de här hjulen finns flera smörjnipplar (osynliga)

Batteridriven vaselinspruta med högt tryck

Den 20:e började vi med höstvetet som såg bra ut trots att det också kom under vatten den 9 juli. Men det var på mulljord så vattnet blev inte liggande så länge. Åkern var stadig trots regnet så det var lätt att tröska eftersom det inte fanns liggsäd heller.

Äntligen normal växt efter fjolårskatastrofen

Tyvärr har vi en hel del svackor på våra leråkrar där vattnet ligger länge efter större regn. Platta åkrar som litet har släktskap med grytor. Även om det var god växt för det mesta så drog svackorna ned skörderesultatet betydligt.

På bilden ovan är de mörka delarna svackor där det inte kom just nån skörd alls. Man ser också en mängd ogräs i sprutspåren som jag lämnat. Det var förra sommaren som gav ogräsen rum att växa till sej eftersom det inte fanns någon konkurrens av odlingsväxten. Visst har jag sprutat men det fanns en så stor ogräsmängd i marken att ogräset kom upp på nytt.

Även om det var ganska mycket torrväder då vi tröskade så kom det en och annan skur. Nedan ser man att tömningsröret är vått och att regnbågen visat sej. Till all tur var det ganska svalt väder under tröskningen. Om det är riktigt hett så orkar man inte köra särskilt länge utan då måste vi byta om.

Vi har haft ett par tranor här hela sommaren. Speciellt tidigt på sommardagen kunde man höra dem. Här går de och äter på ett tröskat skifte.

Det var en fin skördetid. Nån liten skur kom det men åkrarna var stadiga efter den långa torkan och vetet var kort och utan större mängder ogräs – utom i sprutspåren. Man kunde köra långt in på natten för det mesta. Då det är kalla dagar så finns det inte så mycket fukt i luften och det blir inte dagg så tidigt på kvällen. För det mesta så tröskar jag inte i mörker. Förr då jag gjorde det så hände det ofta nånting. På den tiden då vi hade stolpar på åkrarna så kunde nog tömningsröret bli illa åtgånget och en gång körde jag skärbordet mot en sten. Speciellt då det dammar så ser man mycket dåligt i mörker.

Klockan är halv tolv och det blir att fortsätta nästa dag

Vår bästa åker brukar vara Petjärmosan men i år stod den länge under vatten och stora områden var helt förstörda.

Så här såg det ut där vattnet hade stått i en hel vecka

Av någon anledning så går tröskan också ofta sönder just på Petjärmosan. I år klarade vi oss utan större reparationer men på Petjärmosan blev det två avbrott. Först brast bakre höger fästet till skakaren. Det fixade vi med att gå till reservdelsbutiken (gamla MF20 som ju är en Sampotröska) och skruva bort fästet därifrån och sätta in i den nyare SR2055 – och det passade.

Sedan gick det ungefär ett lass och så brast stången som driver bettet. Det är precis samma skärbord på de båda tröskorna så vi tog både bettet och stången från den gamla och bytte. Bettet var mycket bättre på den gamla tröskan – troligen hade vi bytt det förrän den blev stående. På den nya bettet var en del knivar lösa eller sönder och en kniv hade tappats helt så det gick efter bytet mycket bättre att köra.

Vi fick allt tröskat inom augusti och det var tidigt för oss. Vanligen låter jag solen torka säden ute på åkern så det blir sent innan vi har tröskat allt men nu tog vi in allt så fort vi hann köra. Det var inte så dumt för solen var stark de följande dagarna och elströmmen billig så vi torkade riktigt förmånligt (en fläkt gick helt på solpanelerna). Inom en vecka var fukthalten under 17 % och då håller det sej över vintern. På soliga vårdagar med luftfukt ner till 20% torkar man sedan resten på nån dag.

Medan det ännu var torrt och varmt så sprutade jag glyfosat för fjolårets ogräs tog fart på allvar nu då det började regna. På en del åkrar där vi inte haft kvickrot nästan alls började det komma upp gröna fläckar. Speciellt där det var svackor och ingen odlingsväxt var det gröna mattor av baldersbrå. Också tistlar hade kommit upp fastän de var helt borta efter sprutandet i våras.

GPS-programmet som jag hade bytt till Fältnavigator var bra. Det kom inga hopp på 20 meter hit och dit. Möjligen hade den nya plattan (Samsung SMX516B) som jag köpte i fjol också bättre GPS-funktion. Fastän jag har sprutspår så behövdes GPS för ogräset hade växt så att spåren syntes dåligt. På ett ställe hickade GPS:n men där fanns det bra sprutspår så det gjorde inte så mycket. Till och med i skogsåkern Aaltjärri blev det en fin sprutbild.

Triangeln är en av de krångligare åkrarna men fungerade något så när:

Men ser man sedan på gpx-formatet så ser körningen betydligt sämre ut:

Programmet kan inte se om jag har sprutan på eller av så det målar litet för mycket.

Besprutningen skedde i fint väder med +22 grader, sol och mycket svag blåst. Huruvida effekten blev bra eller illa ser man inte egentligen före nästa vår. Det fanns i alla fall så mycket ogräs att jag misstänker att jag måste spruta nästa vår före sådd också.

Sedan blev det dags att hacka halmen inför en eventuell sådd av höstvete. Då var åkrarna så hårda efter den långvariga torkan att jag trodde att jag inte skulle få ned billarna i jorden alls. Jag hackade inte alla åkrar utan bara del delar där det brukar bli problem med halmen dvs. mulljordarna och så höstveteåkern.

Nå, dagen efter det att jag hackade halmen så började det regna och har regnat ända tills nu (48 mm) och lär fortsätta in på nästa vecka. Det blev alltså verkstadsarbete vilket var mycket behövligt. Vi får se hur det går med höstsådden.

Nedan en höstbild från vår å med fullmåne och om ni ser noga efter så hänger det ett flöte från ett metspö i kabeln bredvid åbron (litet till vänster om fullmånen).

Bra början på 2025

Det var litet osäkert i slutet på april men nu kan man säja att det blev en riktigt fin vår för växtodlingen. Höstsäden ser bra ut och vårbroddarna är jämna och gröna. Minsann en fullständig motsats till fjolåret här hos oss. Då var det så grym torka att en hel del av utsädet grodde först i slutet på juni och skördekatastrofen hör till de värsta jag upplevt.

Nu använde jag mycket litet gödsel i vårsådden för jag kom ihåg att man gnisslade tänder i fjol och ångrade att man satt ut bigödning alls i vårsådden. Kvävet gick till spillo nästan alltihop. Så jag väntade för att se om brodden verkade hyfsad och körde först nu ut gödsel med tratten. För brodden är nu fin.

Även om vårsådden var tidig så var det så kallt väder i maj att brodden började växa ordentligt först efter mitten på maj. Ännu den 10 maj var det is på vattnet i dikena.

I fjol hade vi tänkt plantera ut äppelträd men torkan hindrade allt grävande så vis av skadan började jag köra upp planteringsdiken den 11 maj i år. Med täckdikningsplogen gick det bra att bryta upp ytan så att man kan gräva gropar med gripen på skogslastaren. Jag har plåtar till gripen men det går nästan lika bra att använda enbart gripen.

Det går att köra med täckdikningsplogen men bara då ytan är torr utan att leran torkat djupare. I fjol hann den bli för torr och det var lögn att få ned plogen. I år gick det bra även om ytan sprack i stora klumpar på sina ställen.

Planteringsdiken för äppelträd (dottern Mia med sonen Filip)

Nu kunde jag också dra upp ett dike bakom uthuset. Det har ibland varit blöta gropar där och vi försökte hitta det täckdike som drogs dit för omkring 65 år sedan. Och under över alla under så hittade vi det gamla täckdiket. De gamla rören var inte ens fyllda med lera utan ganska rena. Så nu finns där en brunn och täckdiken.

Dra upp ytan med plogen och gräva med lastaren

Nu har vi byggt upp vår risgård runt äppelträden. Den är ungefär som en gärdesgård men med ris i stället för lånnår (gärdsel). Tanken är att den skall skydda mot blåsten som kan vara ganska eländig från åkrarna i söder och väster. Mest har vi syd- och västvindar. En risgård är utmärkt att sätta allt sly i. Man orkar inte laga ved av allting och de klena har inget värmevärde.

Den 19 maj började brodden sticka upp – ganska jämnt överallt

Medan jag sådde så fixade brorsan en ny stockbädd vid sågverket. Den gamla hade ruttnat så den var oanvändbar. Inga problem, det finns massor med torra granar att tillgå …

Dessutom har han byggt ett fint förråd med en hel fönstervägg så det är väldigt ljust.

Sågverkets förrådsrum med hel fönstervägg

Infarten till verkstaden, tröskhuset och torken måste breddas lite för här är ganska stor trafik hela året runt. Bland annat så lagrar vi bigödning (konstgödsel) som syns rakt fram. Likaså hämtas bränsle till de stora tankarna i bränslehuset den här vägen. Det gamla huset till höger är det första hus som flyttades hit efter storskiftet 1908. Förr var alla hus och alla gårdar vid åbron en kilometer härifrån och det var mest ängar där vi nu har åkrar.

Sverigeresan som vi brukar ha i slutet på april blev uppskjuten med en månad eftersom våren verkade komma så fort. Det var egentligen dumt för vi borde verkligen vara hemma i maj. Och dessutom kom det 30 mm regn så vårsådden blev uppskjuten – vi hade kunnat åka. Men efterklokhet är ingen dygd. Och man behöver litet avkoppling efter vintern.

Broddarna var inte alls så bra i Sverige åtminstone det vi såg från Stockholm till Arboga. Inte dåliga men vi hade nog lika bra i Hindersby. Gräset hade växt ganska högt och det gick ett par dagar innan äppelträdgården blev klar. Sorkarna trivs i högt gräs så det måste bort. Det fanns hundratals sorkhål i trädgården så vår lilla Ruff (sorkhund) skulle noga ha ansett sej vara i himlen om han hade varit med. Han kan gräva i sorkhål i timmar.

Vi hann också se på riddarspel i Arboga. Eftersom vi sällan hinner till Arbogas medeltidsdagar i augusti så tänkte vi se åtminstone på en del av programmet. Det var gratis vid Granngården och Sparbanken 180 år betalade kalaset. Visst var de ganska skickliga.

Vi hittade flera vinbergssnäckor som lär vara ätliga – men det försökte vi oss inte på.

Väl hemma så hann jag bara vila ut mej en dag så blev det 60 års studentträff. De gamla klasskamraterna var precis som för 60 år sedan – bara litet gråare :-). Vi hade också hela fem studenter från Hindersby i årets examen – bland annat grannen.

Så går tiden … Sedan blev det bråttom att köra ut bigödning med Bogballe-tratten innan regnet började. Brodden var jämn överallt – det sämsta stället var en svacka från ett utfall men det var inte många kvadratmeter stort.

Allt som allt körde jag ut 3500 kg. Få se hur stor nytta det gjorde. Det var första gången som jag tillämpade principen med delad gödsling. I fjol var brodden så urusel att jag inte ens satte fast trattspridaren på traktorn. Litet ovan är man ännu så det gick åt alldeles för mycket (700 kg/ha) på första skiftet. Såtabellen var alldeles felaktig och det gick åt ungefär dubbelt så mycket som den angav för inställningarna.

Nu har det kommit 7,6 mm efter spridningen och det ska komma litet regn varje dag hela veckan. Det är bra så att gödselkornen löses upp och rötterna kan ta upp näringen. Svalt lär det också bli. Det gillar jag för då orkar man göra nånting.

Det fanns en hel del ogräs på åkrarna för i fjol så konkurrerade inte vetet alls med ogräset. Det blir att börja spruta så fort vädret tillåter.

Jag har beställt ny GPS som snart borde komma. Men jag bytte program och det nya (Fältnavigator) verkar vara mycket bättre än de gamla. Inga 20 meters hopp fram och tillbaka. Det kostar 69 kronor/månad men man kan avsluta prenumerationen när man vill. Tills vidare är jag ganska nöjd. Vi får se hur det fungerar ihop med den nya GPS-lådan.

”Jäärtils ha he gandji braa”, saa han såm full fråån elfte våånindjin näär han kåm ti ana. (Hittills har det gått bra, sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra)

Glad sommar !

Minsta veteskörden någonsin

Den här tiden på året börjar man se vartåt det barkar eftersom jag har kört över åkrarna med sprutan. Fast i år var det ganska få hektar på grund av de byråkratiska ändringarna i stödsystemet. Fjolårets besvärligheter inverkar ännu ganska illa på årets skörd.

Sådden gick ganska bra även om traktorn krånglade. Torkan har varit besvärlig – det kom just inget regn alls på en månad efter sådden. Till all tur kom det två åskregn för ett par dagar sedan vilket räddade brodden – 16 mm som ganska snabbt torkade upp. Nu kom det 20 mm i dag och prognosen lovar 15 mm i morgon och 7 mm i övermorgon. Det borde rädda oss från ren katastrof.

Den största överraskningen var i alla fall en åker som vi hade vall på för två år sedan. Där sådde vi vete i fjol medan det stod fullt med vatten på åkern efter ett störtregn. Lustigt nog så blev det faktiskt en skörd i alla fall. Men vallbrottet misslyckades och det märkte jag först i år. Timotejen hade djupa rötter och har fläckvis övertaget. Och så är det fullt av baldersbrå. Man ser just inget av vetet. Och det är vår bästa åker.

I fjol höstas sprutade jag ganska litet glyfosat för man såg just inga ogräs – torkan hade till och med tagit kål på ogräset – trodde jag. I alla fall så sprutade jag en och en halv åker. Nu ser man stor skillnad mellan det som är sprutat och det osprutade. De bitar jag sprutat med glyfosat är nästan rena från ogräs medan det finns en hel del baldersbrå på de osprutade bitarna. Så i framtiden kör jag glyfosat på alltihop. Om glyfosat förbjuds så måste man fundera på att sluta odla helt – kanske jag sätter solpaneler på alla åkrarna.

Vi har ganska litet vete i år dels på grund av den dåligt skötta övergången till nytt stödsystem, dels på grund av problem med traktorn. Kopplingen började slira mitt i vårsådden och det var inte möjligt att börja reparera den just då. Det var tur att vi inte ens försökte för torkan hade nog förstört all senare sådd. De åkrar som jag sådde mångfaldsfrö på ser mycket dåliga ut just på grund av torkan. Gräsfrö måste man ju så nära ytan och det kom inget regn förrän sent i juni.

Det var en hel del problem att så mångfaldsfrö. Vanligen måste man ha de gula reduceringarna på plats i Rapiden då man sår små mängder (kring 10 kg/ha) och det har fungerat bra för timotej och klöver. Men i mångfaldsblandningen ingick 80 % hårdsvingel och fröna var så långa att de gick dåligt igenom reduceringsinsatserna. Till sist måste jag ta bort insatserna helt.

Jag lämnade ogrässprutandet ganska sent eftersom brodden led av torkan men ett litet regn piggade upp den så jag körde tribenuron (Express) på de insådda åkrarna. Tyvärr så bet det inte på de stora baldersbråbuskarna. Det finns nog medel som tar bort baldersbrå men då stryker klövern lätt med också.

Medan jag väntade så kopplade jag äntligen vatten till uttaget i verkstaden. Röret drog jag för många år sedan men det blev inte tillkopplat. Nu behöver vi vatten till äppelgården som skall utvidgas och det går bäst genom röret till verkstaden och vidare till Ribackans garage. Och så får vi bort slangarna som låg tvärs över vägen vid ladugården.

Vattenanslutningar för verkstaden och bevattning

Då jag skulle flytta röranslutningen i pumphuset så brast en gammal rörvinkel av järn. Det kunde ha blivit ett stort elände om den hade brustit så att vi inte skulle ha märkt det. Tusentals liter vatten hade kunnat rinna ut. Så ibland har man tur …

Det blir lättare att fylla på nu. Jag använder bara kranvatten för det är rent och man behöver inte rengöra filtren så ofta. Det har inte heller varit problem med munstycken. Till vintern kör jag gammal kylarvätska i pumpen och tar bort droppventiler så att rören kan tömmas helt. Med tryckluft blåser jag dem tomma.

I år gick tryckutjämnaren vid pumpen sönder – den sprack. Till all tur har jag kvar den gamla sprutan så det var enkelt att byta. Annars hade dt tagit tid att få tag på reservdelar.

Det var en hel del arbete med att få min GPS att fungera för jag körde sönder den gamla antennen som hamnade under såmaskinen och blev mos. Nu har jag en ny GPS-antenn son kommer från ardusimple.com i Barcelona vilket är en fördel. Man får snabbt delar och behöver inte bråka med tullen. Den nya antennen kom inom ett par dagar med DHL Express.

Sedan är det en annan sak att få installationen att fungera. Jag testade flera olika program men alla hade sina nackdelar. En del är alldeles för invecklade med en massa funktioner som man egentligen inte behöver. Och så är det nästan alltid problem med kommunikationen – alltså Blåtand. Nu försökte jag använda USB-kabel men så kunde vissa program inte använda USB. Som lök på laxen så slog åskan ned i brorsans björk alldeles invid huset och tog kål på elektroniken som vi använder för vår RTK-station. Så jag fick köra med den vanliga dåliga GNSS (vilket betyder GPS, Glonass, Galileo och BeiDou).

Det behövs inte centimeterprecision eftersom vi har sprutspår och kartan på skärmen är mest till för att inte välja fel sprutspår. Den vanliga precisionen är alldeles för dålig för att användas utan sprutspår. Även om jag kör rakt eligt sprutspåren så vinglar traktorn på skärmen hit och dit. Då RTK fungerar så kan man nog köra enbart enligt satellitbilden.

Sprutbild på skärmen – fastän jag kört rakt

Då jag köpte den nya antennen så köpte jag också en magnetisk fot och det var mycket lyckat. Nu sitter antennen som berg på taket och man måste nästan använda båda händerna för att få bort den. Tyvärr hjälper det inte då jag har antennen på stora Zetorn för om jag kör genom tröskhuset (för att fylla på såmaskinen) så har den bara ett par centimeter till godo och antennen kommer att dras ned.

Det var åska här förra veckan och då kom det också vatten som ur kranen. Det var inte långa skurar men det blev i alla fall kring 16 mm. Det blev stora pölar men i dag före regnet så var marken alldeles hård igen. Det blåste in regn genom myggfönstret till mitt arbetsrum men man var bara glad övar det efter torkan och hettan.

Det har varit litet extra bråttom eftersom vi håller på att måla gamla folkskolan. Vi fick en stor donation och köpte färg och annat material såsom plåtlister för pengarna. I och för sej så har det inte gått så många timmar till det arbetet men eftersom det har varit så hett så är man alldeles slut efter fem timmar i solen. Hela eftermiddagen ligger man och stönar och dricker surmjölk. På kvällen kan man möjligen orka göra nånting igen.

Själva huset är i prima skick (byggt 1899) men tyvärr hade kommunen målat det med eländig plastfärg som kommer loss i stora strimlor. Det värsta är att det blir fukt bakom plastfärgen som röter trä så vi hade bråttom att skrapa bort eländet. Måla aldrig ett hus med plastfärg för den förstör själva huset. Vi använder Allbäcks linoljefärg som inte har något annat är ren linolja och pigment. Vi köpte den direkt från fabriken i Ystad men den finns att få också hos Byggnadsapoteket.fi och från K-järn.

Rent ut sagt så har jag inte orkat skriva nånting förrän nu efter regnet. Temperaturen har gått ned till +16 grader så det börjar bli mänskligt. Man blir piggare på allt sätt och så känns det bra att broddarna fått regn. Kubotan har jag skruvat ihop och kört med hacken mellan äppelträden. Även om den stora Zetorn ännu måste klyvas och kopplingen bytas så ser livet bättre ut nu.

Äntligen till skogen

Det är inte alls trevligt att vara i skogen på sommaren. Bara en massa myggor och älglöss och annat elände. Och så är det för varmt att göra nånting nyttigt. Dessutom har man en massa annat arbete på åkrarna och med husen. Så jag är aldrig i skogen på sommaren.

Men på vintern är det helt annorlunda. Då trivs jag i skogen – om det har frusit på. Det var meningen att börja med skogsarbetet i början på december men det kom allt möjligt annat i vägen så först i dag kunde vi ta traktorerna och fara till skogs.

Först var det regnigt och mjukt men då det frös på förra veckan så kom det annat. Vi har pysslat med sågverket. Väggen behövde tätas för det fanns fullt med sågspån inne i huset. Logosolen ger så fina spån att de blåser in genom varenda springa. Det behövdes också mera lampor eftersom det är så mörkt till och med mitt på dagen då det är mulet – och det har det varit nästan hela tiden. Ett bord för att fila sågkedjan till motorsågen behövdes också.

Regnet hindrade också takarbetet. Det var bara takrännorna kvar men de är mindre trevliga att sätta upp då det regnar. Till sist fick jag upp dem för en vecka sedan och kunde riva de sista ställningarna så nu är takarbete verkligen slut. Ett par stegar finns kvar och så skall det städas men annars är det klart.

Sedan kom Fredrik hit och vi satte upp en mast för GPS-antennen. Det är alltså en antenn för RTK-systemet som ger en korrigeringssignal till GPS-mottagaren så att noggrannheten blir nära en centimeter (i jämförelse med den vanliga 3-4 meter). Jag har kört med GPS-navigering på sprutan och då har det ibland varit felvisning på 20 meter. Det blir intressant att se hur det fungerar nästa sommar.

Det behövs en ny antenn och mottagare på traktorn som kan ta emot korrigeringssignalen. Sådana har man kunnat köpa tidigare också men priset har varit på flera tusen euro. De mottagare vi nu skall testa är betydligt billigare.

Belarus körde jag in i verkstaden för att spänna styrlederna eftersom framhjulen börjat vingla hit och dit alldeles för mycket. Det går nämligen att spänna till lederna för de har ledens kula inne i två koppor av plast med en mutter som pressar ihop dem. Jag öppnade alla fyra och alla utom en såg riktigt bra ut så jag bytte bara den ena och satte sedan smörjfett i skålarna och drog ihop dem. Glappet försvann inte utan det var en bult i fästet till styrcylindern som var den verkliga boven. Jag undrar om nån satt dit den senare för den var alldeles för kort så att gängorna tog emot hålets kanter och var helt nedslitna. Med en ny bult så försvann glappet nästan helt.

Då var det klart att åka till skogen – trodde jag. Men då jag skulle fylla på flis så började fläktremmen skrika på stora Zetorn och stora rökmoln bildades. En snabb undersökning visade att vattenpumpen och fläkten satt fast stenhårt. Då hade jag redan skopan full av flis så den måste jag tömma och därefter köra in traktorn i verkstaden. Båda fläktremmarna brann av eftersom fläkten inte rördes alls.

Det var ett mystiskt fel för vattenpumpen är helt ny. Vi började redan skruva loss motorhuven men märkte att fläkten och pumpen plötsligt började tvinna alldeles lätt. Inga märken syntes heller på plåtkåpan runt fläkten. Det har hänt sej att den börjat ta emot fläktvingarna. Fortfarande vet vi inte vad som förorsakade låsningen av fläkten och pumpen men det var bara att sätta ihop allt (och köra efter nya fläktremmar till Borgå). Efter det verkar allt fungera igen men man är ju orolig att det skall hända igen. Det var som om en bult hade fastnat i vattenpumpens vingar inne i pumpen men hur det skulle vara möjligt förstår jag inte. Det är bara att köra tills det går sönder ordentligt.

Nå, i dag kom vi då äntligen ut i skogen. Där hade en stor gran fastnat i en stor tall så jag måste dra roten bakåt för att få omkull granen. Det var besvärligt att komma nära roten på grund av alla stenarna men till sist fick vi ner den. Den stora lastaren har en så bra räckvidd att man kommer åt mycket bättre än med den lilla.

Det hann frysa så mycket att man kan köra med traktor till skogen nu men tyvärr så hotar de igen med varmare väder och regn den här veckan. Usch och fy !

Nu är i alla fall byggarbetet slut och skogsarbetet officiellt påbörjat.

Hasi våren 2018

Så är då vårsådden klar. Ovanligt nog gick allt som på räls. Inte en enda gång fastnade såmaskinen full av halm (som i fjol) och jag kom igenom alla svackorna utan större problem. Men fruktansvärt hett var det och året 2018 kommer att gå till historien som året då det var julihetta i maj – en stor del av maj. Som motvikt till allt prat om hur underbart det är med värme vill jag klaga våldsamt över den hemska hettan som nästan tog kål på mej. Och den eländiga torkan som kommer att leda till problem om den fortsätter.

Det blir intressant att se hur den plöjda åkern (fjolårets gröngödslingsvall) klarar sej i jämförelse med de orörda åkrarna som direktsåddes direkt i halmen – delvis otröskade åkrar. Vi sådde en vecka senare än alla andra men det fanns ännu fukt kvar i jorden. Halmen borde hålla kvar fukten bättre än plöjda och harvade åkrar under en torr försommar. Sådana har vi inte haft på några år nu men förr hade vi riktigt problem med torra försomrar och det var en orsak till att jag gick in för direktsådd. I år får vi troligen testa huruvida direktsådden är bättre mot torka för tiodygnsprognosen visar fortfarande på hetta och torka.

Vintern var fin i år. Den var tillräckligt kall för skogsarbetet men vallarna klarade sej också utmärkt och de är gröna och jämna. Åkrarna var möra och fina utan kokor eller skorpor. Nedan kan man se den plöjda och oplöjda åkern efter sådden utom biten nederst til höger som ännu inte är sådd. Jämnt och fint alltihop.

Vallen ser också bra ut. Det gröna nedan är grönträda (i motsats till gröngödslingsvall och skyddszon som förresten ser precis likadana ut).

Det var inga större problem med maskinerna. En ny kedja behövdes för drivhjulet och en S-pinne för körspårsmarkören brast och i dag märkte jag att ena ringen ytterst till vänster på såmaskinen var sönder. Den hade ett hål tvärs igenom ytterringen så den hade tagit emot en vass sten eller liknande.

Vi använde GPS för att följa med körspåren. Det gick inte att köra enbart efter GPS för noggrannheten är omkring en meter och det är för dåligt men man ser om man är helt på villovägar. I år syntes det i alla fall tydligt var man hade sått. Jag är inte riktigt nöjd med eFarmer eftersom den inte lagrar spåren lokalt utan envisas med att ladda upp dem till en server. Jag har alltid varit mera för lokal lagring och tänker försöka hitta ett program som sparar spåren direkt i mobilen. Man vet aldrig hur uppladdad data missbrukas och om firman går i konkurs så är allt försvunnet.

Jag lärde mej också att strömförsörjningen är den svaga punkten. Mobilens mikro-USB kontakt är för dålig och opålitlig och GPS-antennen behöver ström från traktorns ackumulator. Det är också problem med avbrott i sådden. Om man vill fortsätta på samma skifte följande dag så borde apparaterna vara på hela natten. Och vad gör man ifall det regnar en vecka mitt i sådden ? GPS-antennen har jag i en eldosa fastskruvad på taket men den borde vara i en dosa som fäster vid taket med magnet i stället så den är lättare att flytta.

Vi har vanligen kört runt åkern och lämnat mellanrum vart fjärde varv så man ser att spruta. Men på den mest oregelbundna åkern med en mängd åkerholmar har det varit svårt att spruta i alla fall så här lämnade vi bort sprutspåren helt. Det går att spruta bättre med GPS genom att köra fram och tillbaka. Det testade jag nu före sådden vid glyfosatsprutandet.

På tal om det ”hemska” glyfosatet så är det mest hjärnspöken. Schweiz har undersökt glyfosatet och konstaterat att det är ofarligt – utom om man dricker mer än 1600 liter vin per dag … I Schweiz liksom i Finland är det förbjudet att spruta glyfosat före skörd (för att få mognaden snabbare).

Det som fortfarande inte fungerar på Rapiden är hektarmätaren. Det verkar som om den hade ett mekaniskt fel för den stannar på 00009. Man ser å andra sidan ganska bra hektarerna på GPS.

Sådden hade blivit klar redan i går men jag orkade helt enkelt inte köra i hettan utan lämnade ett par hektar till i dag på morgonen. Dessutom tar det extra tid att tömma maskinen. Man måste fylla på ganska litet för det sista skiftet och behöver vanligen köra en extra tur bara för att fylla på det sista. I dag blev det dessutom plötsligt bråttom för det kom åska och jag hann med nöd och näppe köra maskinen tom och in i tröskhuset innan det kom regn. Tyvärr blev det inga millimetrar så någon sprickanveetå kan man inte tala om. Åskan var ingen överraskning så hett som det har varit.

Nu är det bara att blåsa ren såmaskinen och olja in den. Bäst att reparera den också för annars står den oreparerad ännu nästa vår … Sedan får vi se hur sommarvädret blir. Tyvärr misstänker jag att det heta maj följs av kyla och regn vilket jag personligen trivs med men det är inte bra för brodden.

Satelliter styr på åkern

Jag laddade i fjol ned ett program som med GPS visar hur man kör på åkern (se Slutirrat med sprutan och Gamla och nya verktyg). Då hann jag inte testa det ordentligt men nu då jag måste spruta mot kvickrot och baldersbrå på våren så körde jag allting med GPS och eFarmer. Nu har jag en GPS-dosa i en låda på hyttens tak och den håller kontakt med mobilen via Blåtand.

På Biltema hittade jag en riktigt bra hållare som har den ovanliga egenskapen att den hålls fast vid vindrutan. De fflesta hållare är helt urusla och faller ned inom några minuter men den här har geltätning och det tycks fungera. Alla andra hållare med sugkopp har jag varit tvungen att borra hål i och skruva fast för att de skall hållas. Det går dessutom snabbt att sätta dit och ta bort mobilen för hållaren är som en stor bykknipa.

Nu då sprutspåren syns dåligt (från i fjol) så är det ett riktigt nödvändigt hjälpmedel vid sprutandet. Speciellt på de oregelbundna åkrarna är det annars hopplöst att veta var man har sprutat. Noggrannheten är dålig med vanlig GPS men det räcker till för sprutan. Åtminstone lämnar man inte stora områden osprutade. Och centimeterprecision är helt onödig.

Men lättanvänd är eFarmer inte. Jag har ännu inte lyckats klura ut hur man kan ge namn åt åkrarna så de heter bara New field 1, New Field 2, osv. Det finns massor av funktioner men hur man skall använda dem vet jag inte. Alldeles tydligt är det en ingenjör som gjort programmet :-). Man har inte tid att bråka med eländet heller då man skall få nånting sprutat innan det blåser upp.

Det finns ganska litet ogräs på åkrarna – bara några tuvor med kvickrot. Men jag tvivlar inte alls på att ogräset nog kommer. Huvudsaken är att få bort kvickrot och baldersbrå för de blir alldeles omöjliga om man inte sprutar (se bilden i Att spruta eller inte spruta 2017). Det har varit för hett på dagarna – upp till +30 grader ! Därför måste jag spruta på nätterna eller tidig morgon. Få se hur bra effekt glyfosatet har i år. Det hade varit bättre att spruta förra hösten men det gick ju inte.

Våra groprov är nu litet äldre och man ser att fjolårsvetet nog gror men mycket senare och skjuter brodd dåligt. Det har kommit upp i 44 % grobarhet men endel strån är svaga.

Jag får flytta sådden till natten också för jag klarar inte mera av den här hettan. Det är ju värre än i juli (speciellt fjolårets juli). Man misstänker litet att det här betyder att sommaren blir kall och regnig – igen.