reparationer – Sida 12

Fin vecka – nästan

Förra veckan var det igen en kall vecka med -20 grader på natten. På eftermiddagen så värmer solen redan riktigt bra. Det var närmare +20 grader i hytten på traktorn då jag lastade av stockar. Men så är virkesupplaget också på södra sidan om skogen. Det är inte så bra på våren för då smälter vägarna ganska tidigt. Skogsvägar och upplag borde alltid vara på norra sidan men tyvärr finns det ingen skog på södra sidan om vägen.

Sällan har vi haft så fina vintervägar som i år. Det finns bara några centimeter med snö och kölden förra veckan gjorde att vägarna håller bra. Det behövs också för de tunga lassen med tallstockar. Nu då vi hugger i hemskogen så kan man köra bil hela vägen över åkrarna fram till hygget. Vi har ju inte plöjt alls.

Kölden gjorde förstås att man måste ha motorvärmen på i flera timmar med motorhuven övertäckt med presenning. I alla fall var det med nöd och näppe som Zetorn startade efter den kallaste natten. Allt skulle i alla fall varit bra men så brast keden som driver flisskruven mitt i kölden. Jag skyfflade en tid flis in i panna för hand men insåg snart att det måste ske varje minut hela natten så jag satte på elpatronen. Den orkade inte hålla värmen (6 mot 60 kW) men huset kallnade långsamt och vi hade ännu +13 grader på morgonen vilket man är van vid under vintern i vårt välventilerade hus. Med filttossor och ytterkläder på gick det bra tills jag fick igång flismataren igen.

Det är en grym utväxling på flismataren och det är en kraftig rullked som driver skruven. Det behövs också för ibland fastnar det träbitar i skruven. Där finns en kniv som skall skära av de stora bitarna så de går genom röret kring skruven. Ibland hör man hur det gnisslar och stönar i flismataren och den låter ofta som en ko med hosta. Så det behövs nånting extra för att rullkeden skall gå av. En gång hade en harvtinne fastnat mot kniven och det gick ju inte. Nu var det kugghjulet på skruvens axel som hade kommit loss och keden hade klättrat med sidan upp på kuggarna – och brustit.

Det går bra att slå ur nitarna till länken och sätta in en ny länk. Litet extra tid tog kölden för man måste värma sej emellanåt. Det gick ganska bra att reparera keden men så måste jag krypa ned under flismataren och slå tillbaka kugghjulet. Det tog också sin tid för det var -17 grader ännu följande dag och flismataren är utomhus. Förutom att värma sej måste man hämta nya verktyg (större hammare) innan kugghjulet var på plats och keden kunde sättas tillbaka. Nu satte jag ny skruv med gänglåsning så att kugghjulet skulle hållas fast.

Efter att ha skyfflat in flis för hand så började man tycka att flisskruven var en riktigt fin uppfinning. I annat fall skulle det behövas två eldare – en på dagen och en på natten. Men så är det. Man tar en mängd saker för givna tills det händer nånting. Och på vintern är värme i de här trakterna en ganska viktig sak.

Det är fantastiskt att jobba i skogen och förra veckan var det rena vykortsvädret då man körde hem på kvällen.

Och så var det fullmåne.

Nästa vecka ser det ut att bli varmt igen. Det bli plusgrader på eftermiddagarna men det gör inget så länge det fryser på nätterna. Jag kör i alla fall ut allt an efter som jag hugger. Det blir ungefär tre tallar per lass – och då har jag inte börjat såga ner de stora. Först måste jag byta svärd på en såg så jag klarar av att fälla dem. Ett 13″ (30 cm) svärd räcker inte för de stora om är över 70 cm i roten. Alldeles för länge sparade: Snål spar och fan tar …

25 grader varmare igen …

Det går upp och ned med fart. Jag hann ett par dagar till skogen men så blev det tre plusgrader och regn. Så nu har jag gjort ren pannan och brännhuvudet idag. Det var helt nödvändigt och på så vis var det bra att det blev varmt.

Jag måste krypa in med huvudet och axlarna i pannan för att rengöra brännhuvudet på flismataren. Lufthålen täpps till så småningom och jag måste putsa dem för att det skall komma tillräckligt med luft. Och så märkte jag att plåten runt brännhuvudet hade spruckit så att luften kom ut fel väg. Det blir att ta bort flismataren och brännhuvudet för att få det svetsat så jag tänkte att det kanske klarar sej till sommaren och så pulade jag fullt med kaminrörstätning i sprickan. Om det inte håller så försöker jag med pannkitt.

På bilden syns lufthålen (putsade). En del var helt igensatta av beck och sot. Sprickan i plåthöljet syns också bra. Troligen har höljet spruckit då pannan gått riktigt het under de kallaste perioderna. Möjligen kan det ha berott på att lufthålen varit igensatta så att det inte kommit tillräckligt med luft för att kyla höljet.

Röret i brännhuvudet är en halv meter långt så jag måste sticka in huvudet ganska långt för att se och komma åt alla lufthålen. Det var lagom roligt men nu då jag tvättat mej och satt blusen i byket (på golvet) så börjar det gå …

Lugn jul men sedan livat …

I år var det barnens svärföräldrar som barnen firade jul med – i Kristinestad och Helsingfors. Så vi var hos gammalmommo i Borgå på julafton och tog det lugnt. Men efter jul så är det brorsonen Jannes födelsedag (han kom hem från London där han jobbar med datamaskiner) och då var hela släkten där (regnet i köket hade upphört). Då var det livat …

Lagom till jul försvann det fina skogsvädret och det blev regnigt och varmt. Man kunde inte alls röra sej på åkrarna och det blev bara inomhusarbete – vilket var högst nödvändigt. Nu har jag satt lampor på bägge lastarna och till och med fixat bromsarna på gamla Zetorn. Jag har kört ett år utan höger broms och det är besvärligt då man bara kan svänga åt vänster i skogen. Utan hjulbromsar kan man inte svänga alls.

Jag satte två 10W LED-lampor på bägge sidor om tornet på lastaren och de lyser riktigt bra. På lilla Farma satte jag dessutom en lampa under mellanbommen som skall lysa på gripen hela tiden. Få se hur det är i praktiken. Tidigare hade jag lampan i en tjock plåt men den höll inte i skogen så nu skar jag av bitar från ett 10 cm fyrkantrör med 4 mm väggar. Två sådana skruvade jag fast vid tornet med två gängstänger.

Det har varit lågtryck, regnigt, blåsigt och mörkt så man har inte varit speciellt pigg. Men det hjälper att ta en sväng runt gårdsplanen så ser man allt som borde göras och så blir det bråttom. Det har ju varit varmt så jag fick en del av höstarbetet gjort – det blev avbrutet av kölden i november. Bra att vi for till skogs då det var kallt för nu kunde man inte alls vara i skogen. Bråttom är det att få traktorerna i skick förrän det blir kallt igen i början på nästa vecka.

Jag tror att vattenpumpen är dålig på Belarus för det verkar som om vattnet inte cirkulerar. Det gick i alla fall snabbt att få en ny och billig vattenpump från Estland. Jag beställde före jul och fick den igår – som vanligt inburen på verandan vilket är rätt så fin service. Jämfört med andra traktorers reservdelar får man Belarusdelarna för en spottstyver. Ännu.

Intressant nog heter firman Pöllumehen kaubamaja. Man är frestad att översätta det till Hindersbyspråk som ”pöllåbisins tjööpboodå” och eftersom vårt ord ”pöllågär” på svenska betyder ”tassig eller tokig” så blir det ”den tokiga gubbens varuhus”. Jag vet att det skall översättas till ”jordbrukarens varuhus” men ibland undrar man om det inte är riktigare med ”pöllåbisin” … Man skall nog vara litet pöllågär för att vara bonde :-).

Men så tittade solen fram litet och jag fick en fin bild av vårt hus som plötsligt såg litet ljusare ut:

Gasproblem

Nä, det gäller inte magen den här gången. Jag skulle fylla på gasflaskorna (acetylen och syre) eftersom det går åt en hel del då jag skär fogar för fästet till den nya skogslastaren. Hastigt och lustigt tänkte jag kuska flaskorna till Järvenpää till Woikoski för påfyllning. Det har jag gjort många gånger förut men nu fick jag tji. De hade helt slutat att fylla på acetylen och syre (annat än för medicinskt bruk) och bara återförsäljarna sköter numera om påfyllning.

Gnisslande tänder över den onödiga resan till Järvenpää sökte jag fram en återförsäljare i Borgå och körde dit. Visst gick det bra att fylla på där men då jag frågade när de var klara så höll jag på att få spatt. TRE MÅNADER … I Järvenpää har det tagit 1-3 veckor. Vi har ju påfyllningspunkt i Lappträsk också men jag började föra flaskorna till Järvenpää efter det att ett par legat sex månader i Kotka (?) utan att någon meddelat nånting.

Det är ett ruttet system. De kan inte skicka ett SMS eller en epost då flaskorna är klara utan man måste ringa var och varannan vecka och fråga om de kommit. Det är helt ofattbart att någon kan ha ett så uselt system.

Nu är det inte någon panik för jag har ett par stora reservflaskor som är nästan fulla men jag kan inte tåla sådan slapphet och slöhet. Tydligen är jag inte den enda för jag såg på nätet att någon undrade om man kunde fylla på gasflaskor i Estland. Det kan ju vara problematiskt med transporten för färjorna gillar inte gasflaskor. Snart måste man väl börja fylla på via nätet bara nån smart typ hittar på att ordna snabb transport fram och tillbaka till Tyskland eller nånting.

Det där med Borgå var ett misstag. Jag såg senare att man fick gasflaskorna påfyllda på 1-3 veckor i Tattarmossen i H:fors. Det är litet längre väg men vad gör det om man sparar flera månader. Och om det blir problem så måste jag köpa utbytesflaskor (300+400 euro). Det är egentligen onödigt för vi har två par flaskor som farsan köpte på 60-talet. Ett tag hade jag hyrflaskor från AGA men det blev otroligt dyrt med månadshyran. Jag behöver sällan gas men den måste finnas hemma om det plötsligt blir snabbreparation.

Kanske man kunde köpa gasflaskor från Kina med gratis leverans ? Även om det tar en månad så är det i alla fall snabbare än från Borgå.

Sluttröskat

Allt är inte tröskat – det finns under en hektar kvar (med dålig växt) men nyss brast huvuddrivaxeln på tröskan så det blir knappast tröskat mer i år. Halva tröskan fungerar (på vänster sida) men andra halvan står stilla (höger sida). Så det går inte så bra …

Tanken är halvfull med vete som i alla fall är ganska torrt ca. 15 %. Men nu måste det sugas ut för drivningen till tankens tömning är på höger sida – den som står stilla.

Nu gäller det att se vad nya (begagnade) tröskor kostar och fundera på om man orkar byta axel eller skall köpa ny tröska till nästa höst. En ny axel är säkert billigare men en 30 år gammal tröska börjar bli ganska sliten överallt. Problemet är när man skall sluta lappa den ?

Vetetröskandet började

Vi har bara vårvete så det har inte varit någon brådska med tröskandet ännu. Men jag vill inte ha hjulspår i åkern eftersom jag tänkte direktså också nästa vår. Det har varit torrt här men det är bäst att inte vänta så länge för det blir nog blötare på hösten. Annars är jag helt av samma åsikt som Kalle att det är bäst att låta den stora lampan sköta om torkandet …

Förra hösten plockade jag slutligen bort det sönderkörda tömningsröret – eftersom vi numera inte har stolpar alls på åkrarna. Det hade hållits ihop med ståltråd och silvertejp och en och annan plåt. Det nya röret svetsade jag fast vid den nedre anslutningen så det var spännande att se om det blev rätt. Och det blev det. Det nya röret är förvånansvärt rakt och passar annars bra men låset måste ännu justeras. Troligen är vi de enda som har en röd tröska med ett gult rör.

Efter att ha gått igenom det elektriska systemet på tröskan så började vi tröska idag. Det är ju en testtröska från Rosenlew som jag köpte 1990 (1985 års modell) och det finns en massa konstruktioner som inte finns på någon annan tröska. Likaså är elschemat i handboken ganska oanvändbart eftersom man installerat både det ena och det andra i testsyfte. Ingenting är dokumenterat. Så jag fick klippa loss buntbanden kring kabelknippena och följa ledningarna. Nu vet jag ungefär hur kopplingarna är gjorda men det var flera dagars arbete.

Orsaken till att jag började se på ledningarna var att det började bli problem. Tröskan är i alla fall över 30 år gammal och kontakterna börjar bli dåliga. Speciellt var det temperaturmätaren och hydrauliken som krånglade. Hydrauliken var helt odokumenterad och byggd som experiment. Kontrollamporna fungerade uselt och det värsta var att de brände säkringarna hela tiden. Nu är de utbytta till LED-lampor (utom laddningslampan som måste vara glödlampa för den ger generatorn en liten startström). Mätarna kopplade jag direkt till ackumulatorn med en skild ledning och ett relä. Dessutom satte jag in en voltmätare så jag kan följa med spänningen på olika punkter. Det finns ju numera temperaturmätare med inbyggd klocka och viltmätare. Man kan välja vilken punkt man mäter spänningen på med en omkopplare. Jag började tröttna på att krypa omkring med ett universalinstrument på tröskan.

Här ser man att spänningen för mätarna är 12,8 V då tröskan inte är igång. Men sätter man på hyttfläkten så sjunker spänningen till ca. 12,5 V och om man dessutom sätter på strålkastarna så går den ned till 12,0 V. Men mäter jag vid lampornas säkring så har spänningen gått ned till 11,0 V om alla lampor är på. Det bästa är att jag kan mäta då tröskan är igång och jag kör normalt. Om jag vill kan jag koppla mätarna till en skild ackumulator som inte alls belastas av andra apparater.

Det verkade alldeles i skick men då vi började tröska så fungerade temperaturmätaren inte alls. Regn var i antågande så det var ingen tid att söka fel utan vi körde tills det började droppa. I morgon har vi god tid att undersöka problemet. Möjligen måste jag byta ut hela temperaturmätaren.

Och vetet ? Jo, det var ganska torrt med ca. 20 % men det var rena missväxten. Och då var det vår vanligtvis bästa åker. I början uppskattade jag att vi i år fick bara en tredjedel av vad vi brukar få men då vi kom närmare mitten så började jag gå mot en fjärdedel eller en femtedel. I svackorna växte det inte ens kvickrot … På sina ställen fanns det kanske ett par tusen kilo per hektar men på alltför stora delar kanske bara 100 kilo per hektar.

Man ser inte stor skillnad mellan det som är tröskat (till vänster) och det som är otröskat (rakt framför tröskan och till höger). Det var de stora regnena i början på juni som dränkte brodden så det fanns inte en chans att skörden skulle bli bra i år.

Nu gäller det att kvickt köra över åkrarna, glömma det här eländiga året och hoppas att nästa år blir bättre.