reparationer – Sida 13

Kraftsamling våren 2016

Skogsarbetet tog slut och våren 2016 kom – eller kom den ? Som vanligt så tog vi en tur till Medåker för att kolla om huset står kvar och sätta igång vattnet. Fast det lyckades inte. Åtminstone behövde vi inte vara rädda för att vårsådden skulle börja för tidigt.

Så här såg det ut på lördag morgon. Vädret var riktigt aprilväder. Solen sken och det kom ordentligt med hagel tillika. Grannen Lars-Eriks höstsäd mår inte riktigt bra då det ligger vatten i svackorna då solen smält haglet på eftermiddagen.

Vi pratade med Lars-Erik på tisdagen och han berättade att han kom igång med harvandet men så började det komma nederbörd och alla vårsåddsplaner är uppskjutna. På torsdagen då vi kom var det en grym åska. Ett nedslag i kraftledningen norr om vårt hus och ett i den nya höga masten bredvid Lars-Eriks hus gjorde stor skada. Telefonerna formligen exploderade och ledningarna hade bara koppartrådarna kvar. Vi var just då i Köping så vi upplevde inte åsksmällarna.

Masten på Djurberget är nu igång och vi har äntligen bättre signal. Vår kopparledning slutade fungera för många år sedan och Telia river bort alla gamla ledningar så fort de hinner så vi är illa tvungna att använda trådlöst som hittills varit erbarmligt dåligt. Jag upptäckte att masten bara har 2G och 4G medan mitt Ålcomkort bara har 2G och 3G. Alltså fungerar bara det långsamma 2G i mobilen. Men i modemet har jag Comviqs kort och där fungerar 4G så datanätet är OK nu.

Här syns den nya masten bredvid vårt gamla bergslagshus från 1850-talet. På sommaren hinner vi aldrig vara där så det är mest i skarvarna mellan vinter-och sommararbeten som vi hinner ta en snabbtur dit. Och koppla av med att bygga och plantera (lika som hemma …). Man kan ju undra om det är stor idé att åka till Sverige för att göra ungefär samma saker som i Hindersby – och det undrar många också högljutt. Men lustigt nog är det ändå en avkoppling att åka bort för en tid. Om man åker tillräckligt långt.

Alla äppelträd som planterades i fjol tycks ha överlevt. Inte en enda topp var avbiten men så var de också skyddade av ståltrådsnät och sorkskydd runt stammen och björktjära som sorkarna inte gillar. Vitsipporna blommade över hela gårdsplanen då vi kom men sedan började de huka sej i haglet och kylan (det var som kallast -6,4 grader på natten). Och nu hade vi med oss hem 30 nya ympade äppelträd som fanns på Pomologiska sällskapets avdelning på Trädgårdsmässan i Stockholm.

Det blev mest inomhusarbete på grund av vädret. Vi hade limmat bitar av grålumppapp på väggarna i trappan och nu hade de torkat så att vi kunde måla. Vi använde Linus emulsionsfärg som visat sej vara mycket bra och inte innehåller lösningsmedel utan bara linolja, vatten, cellulosa och naturliga pigment. Man blandar alltså pigmentet själv – det kan man köpa i påsar. Linusfärgen torkar på ett dygn och kan målas överallt inomhus – också på kakelugnar.

Vi valde ett ljusblått pigment eftersom trappan är ganska mörk. I nedre kanten ser man hur de rivna bitarna grålumpppapp bildar ett mönster. Första lagret med färg var tungt att dra på för pappen sög alldeles förskräckligt. Penseln ville inte röra sej alls över väggytan för vattnet i färgen sögs in direkt. I motsats till ren linoljefärg så kan man sätta på tjockt med Linus varje gång och det behövdes på pappen. Men andra strykningen var lätt. Då sög inte ytan mera så kraftigt och färgen täckte snyggt.

Det blev ganska så ljusblått … Fast i verkligheten var väggen mindre blå och litet mera grå och ljusare så fotot ger inte riktigt rätt intryck. Sista dagen målade vi själva trappan gammelblå och på trappstegen måste man använda riktig linoljefärg som alltså inte innehåller vatten utan enbart linolja. Linoljefärg tål nämligen nötning mycket bättre än Linus emulsionsfärg.

Det är väl klart att den hemska rödaktiga färgen skall målas över – troligen med någon nyans i grått liksom på panelen. Möjligen gör vi trappan litet ljusare i andra strykningen.

För övrigt hade jag roligt uppe på vinden där jag städade bort gammalt skräp och isolerade mellantaket med cellulosaull (Ekoull). Den är helt annorlunda än mineralull för cellulosan är hygroskopisk och fungerar bra ihop med sågspån. Den både suger i sej och avger fukt så den skall absolut inte ha någon fuktspärr av plast. Och fuktspärr kan man inte ha i ett hus som lämnas kallt över vintern. Då är nämligen huset ibland kallare än uteluften och fukten vandrar in och om det finns fuktspärr så kondenseras den inne i väggen eller isoleringen med mögel som följd. Man skall hindra luften att röra sej och täta springor men absolut inte hindra fukten. Vindskiva men inte fuktspärr.

Uppe på vinden hittade jag två gamla skor. Troligen var de från 1920-talet för där fanns också en fjäderfätidskrift från 1922. Vi har ju en av Sveriges största äggproducenter i grannbyn Smedsby. Skorna är ditsatta med avsikt. Det bringar tur om man sätter gamla skor på vinden – helst barnskor som är ordentligt slitna. Och slitna var de utan sulor men med träpliggar.

‘Nu nästan hundra år senare sätter vi förstås tillbaka skorna och hoppas på tur i hundra år framåt.

Och vattnet ? Där gick jag bet för den lilla pumpen som tar upp vattnet ur tunnan började aldrig suga. Vi har bara en tunna utanför väggen och den måste fyllas på med ämbar ur brunnen. Sedan skall en liten 12V pump suga vattnet ur tunnan och föra det genom ett litet reningsverk som med omvänd osmos tar bort allt ur vattnet – inklusive salter – så vi får kaffevatten. Det ger bara nån liter i timmen så det mesta vattnet måste bäras in med ämbar (eller hink som det kallas i Sverige). Pumpeländet har krånglat ända sen vi köpte den så nu beställde jag ny pump på nätet och nästa gång så får vi hoppeligen kaffevatten igen.

Det var kallt och regnigt då vi kom tillbaka till Åbo och det lär regna i tre dagar ännu. Först nästa vecka skall det bli litet varmare och torrare väder. Det är bra för nu har jag bråttom att byta fläktar i torken och då det blir sol så skall fjolårets vete torkas ned. Det blev så sen skörd att det inte gick att torka så mycket på hösten. Men vårsolen brukar vara mycket effektiv. Säden klarar sej bra så länge den är kall. Mögeltillväxten är noll om det är minusgrader och vete håller kyla länge – ibland är det iskallt ännu vid midsommartiden om man inte blåser varm luft igenom det. Så det skall inte blåsas förrän det blir torkväder.

Nu är det spännande att se om vädret blir varmt i maj eller om vi får en kall vår. Direktsådd blir det knappast i brådrasket.

Ögonen på skaft

Den som nån gång försökt pressa in huvudet mellan rör och axlar på en maskin för att komma åt att se var felet ligger skulle gärna ha ögonen på skaft. Nu fick jag en kamera med en två meters kabel och belysning som jag kunde koppla till USB-porten på min nya mobil. Den fungerar som en lokal TV och jag kan se vad som helst ur vilken vinkel som helst så länge kabeln (7 mm) ryms in. Bildkvaliteten är fin och jag kan ta foton eller video för att senare kolla i lugn och ro.

Jag håller i själva kameran (svart). Bilden på skärmen är mycket bättre än på fotot ovan som togs i ganska dålig belysning. Ett problem lade jag märke till och det är svårigheten att hålla kameran stilla. Men det kom med en magnethållare som det kan vara all idé att använda. Speciellt då man ser på nånting nära gör också små rörelser i kameran att bilden hoppar. Själva kameran ställer automatiskt in fokus från fyra cm till oändligt.

Grunkan kallas endoskop och är ganska billig – under 20 euro. Jag köpte från Kina och då var frakten gratis. Det tog inte heller så lång tid – litet på en vecka. Det finns ju hundratals olika prylar till mobilerna men den här är faktiskt nyttig i verkstaden.

Fredagsmys i fickan.

Just som solen går ner och man ställer in sig för lite lugn och ro till kvällen och avnjuter kvällsvarden så kommer ett alarm-sms till telefon. “Alarm Motor Skydd” visar displayen i telefon. Jaha va e de nu då, det är oftast flamvaktsalarm som kommer eftersom jag har det lite hårfint inställt -man vill ju inte få pannan full med obrunnen flis på grund av allt för stor marginal- men motorskyddsalarm skvallrar om att någonting kärvat. Konstaterar att motorskyddet för inmatningsskruven slagit ur, kvitterar och backar skruven lite och prövar på nytt, samma sak och nytt alarm 🙁

Jaha det är bara att gräva ur flisfickan för att kontrollera vad som fastnat. Jag som just höll på att fylla på mera flis men som tur var kallade frugan in mig på kvällschoklad så jag hade bara hunnit fylla på några frontlastarskopor. Tänkte fylla på mera men jag va hungrig så jag hörsammade kallelsen nästan genast för ovanlighetens skull. Nåja det är inte lätt att gräva i flisen, fick en del med spaden men resten krafsade jag ur för hand. En kvart senare hade jag nått botten av behållaren.

Finns lättare material än grov träflis att gräva i.

Och det här är vad jag hittade inklämt mellan inmatningsröret och inmatningsskruven.

Normalt brukar jag mest elda skogsflis från egen skog men då det är lite knappt med torkad vara så tänkte jag testa lite återvinningsflis för att se hur den fungerar i min anläggning. Återvinningsflisen är krossad och inte tuggad så den är lite grövre och kan innehålla lite ett som annat. Det ser man bland annat som lite mera slaggbildning i brännhuvudet. Järnföremål borde det ändå inte innehålla i någon större grad eftersom flisen körs igenom magnet i samband med krossandet. Den här biten verkar ändå på nåt vis slunkit igenom magneten utan att fastna. Lite spik och någon mindre bult har jag hittat i askan men dom stör inte inmatningen destomera men den här var för stor och för stadig för att rymmas i inmatningsröret.

Säg sen den olycka som kommer ensam!

När jag skulle starta upp igen märkte jag att inmatningsskruven inte var i rätt läge och vid närmare granskning noterades att “huset” till kullagret hade spruckit så lagret höll på att komma ut.

Just så det var ju typiskt! Ni som följt med oss bloggare en tid har säkert tidigare fått läsa om hur det mesta går sönder efter stängningsdags på fredagarna. Och var får man tag på ett nytt lager klockan halv nio en fredagkväll? Nu är det ju inte längre hård vinter men visst skulle det bli lite svalt i huset om pannan är kall över veckoslutet, för att inte tala om de små plantorna i växthuset, väderprognosen utlovar ändå svag frost de närmaste nätterna.

Men sen kom jag att tänka på att jag har lite skrot kvar efter branden och trots frugans vädjan om att göra mig av med “avfallet” så står den brunna flisfickan kvar i rian och det visade sig att lagret på den var i skick……… den som spar han har 🙂

Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.

Efter en knapp timmes skruvande är så ordningen återställd och värmen på i pannan. Men kanske blir det inte mera experimenterande med återvinningsflis även om den visade sig värma bra.

Turbonde.

Jag borde kanske ha lämnat in en lottokupong förra lördagen för när jag tog mig an reparation av hjullagret visade det sig bara vara resterna av kronmuttern som höll hjulet på plats. Hjulet satt det facto så löst att när jag innan reparationen lossade virkeslasten och vagnen gungade till lite av kranens rörelser så ramlade hjulet bort. Det kunde lika gärna ha ramlat bort när jag kurvade på under hemfärden och eventuellt kunde hela vagnen ha stjälpt i någon korsning. Kanske är det inte så dumt att ta del av radiogudstjänsterna när man syndar och arbetar på vilodagarna i alla fall 🙂

Lite väl enkel konstruktion.

Mera vaselin någon gång emellanåt skulle inte ha skadat för det visade sig att navet inte var tätat med någon stefa som jag alltid trott utan bara en enkel plåtbricka.

Så det är nog bara att ösa på med vaselin utan risk för att pressa sönder någon stefa-tätning. Lite dumt med en dylik konstruktion på en skogsvagn som nu och då körs ner i diken och mossar, det är mer eller mindre fritt fram för vatten och smuts att tränga in i lagren.

För att få reda på lagerstorlekar och tätningar blev jag tvungen att demontera ytterligare ett hjulnav och när jag nu såg hur simpelt tätade lagren var så var det bäst att ta och packa om alla hjullager med rejält med vaselin. Fann då ytterligare ett lager som var fullt med smuts så det hade antagligen varit en tidsfråga innan ytterligare ett lager hade gått sönder. Får nog lov att montera smörjnippel på navet så att vaselin kan pressas in mellan lagren i stället för som nu bara från ytterändan av navet. Det inre lagret får annars inte tillräckligt med smörjning.

Gängorna för kronmuttern på axeln hade skadats så jag försökte få tag på en 33 millimeters gängbacka med 2 millimeters stigning för att få dem fixade men någon sådan fanns inte att uppbringa i byn……

….så det blev att med hjälp av gängfilen fila upp gängorna, det var tack och lov relativt mjukt material i axeln så det gick ganska lätt. Nya lager var det inga problem att få tag i. Värre var det med kronmuttern, den lyckades jag inte hitta i stan utan den måste beställas vilket ledde till tre dagars väntan. Under hemresan från stan meddelade väderrapporten att det väntas varma fönvindar under kommande vecka så jag började nästan ångra att jag inte tog en vanlig mutter för att modifiera till kronmutter. Eller egentligen kunde man skurit loss hela axeln och svetsat dit en ny komplett med nav och allt för när jag räknar ihop reservdelskostnaderna så ligger de i samma prisklass som en komplett axel. Det hade antagligen sparat lite väntetid och gett mig möjlighet att delta i bondedemonstrationen.

Kanske blir det åter kallare och förhoppningsvis håller skogsföret även under påsken för just nu är det goda förhållanden och skogsarbete är det inte direkt brist på.

Värre än förväntat

Det ser ut som om skogsarbetet är över för i år – åtminstone för processorn. Det var inte bara bultarna som brast på vridcylindern. Också flänsen drogs helt sned och själva cylindern sprack. Ännu värre är att vridhuset också sprack. Det betyder att hela lastaren skall skiljas åt och vridhuset svetsas – och förstärkas. Det är liksom hela lastaren alldeles för svagt.

Men nu börjar det vara slut. Den gamla lastaren (från 1986) har varit ganska bra och speciellt räckvidden är fenomenal. Men det går mera tid åt att svetsa den än att arbeta med den. Den hade blivit skrotad för länge sedan i alla fall men processorn sitter fast i ramen så jag måste svetsa en ny ram i så fall. Det hade i alla fall gått mindre tid och blivit billigare. En orsak har också varit att nya lastare har varit alldeles för dyra eller så har de varit sämre än den gamla. Och man ids inte riktigt gå bakåt.

Nu har jag i alla fall börjat planera en ny ram för processorn som har en fästplatta för lastare (eller kran som man säjer i Sverige). Jag är fullständigt inne på att alltid bygga utbytbara delar så man inte måste byta allting då en del går sönder. Och problemet med ramen är att fästa den vid traktorn. Nu har jag ett bra traktorfäste men det passar bara gamla Nokka-lastaren. Så det blir att fundera ut en (stark !) mellanram som kopplar ihop det gamla fästet med den nya processorramen. Litet att fundera på …

Nutida lastare är faktiskt ganska modulbyggda. Man köper inte en lastare utan bara en grunddel som sedan kompletteras med rotator, grip, ventilbord, fötter, ram och hydraulik från ett större urval. Och det passar mej fint. Så vad jag behöver nu är en lastare med minst 8,5 meters räckvidd och standardfäste med platta. Resten fixar jag själv. Rotator och grip tar jag från den gamla lastaren men sedan är det tveksamt med fötterna och ventilbordet. De fungerar men är inte så bra.

Nu blir det i alla fall att avverka för hand och köra ut virke resten av den här sorgliga “vintern”. Väldigt mycket blir det knappast men flisved måste jag i alla fall få för nästa vinter.

Går det bra så går det sönder

Enligt lagen om alltings jäklighet så vet man att om nånting går bra så går det snart sönder. I går kväll så brast skruvarna till vridcylindern på lastaren och oljan rann ut. Till all tur hände det hemma och inte långt inne i skogen. Men nu måste jag vänta på ny cylinder för flänsen är alldeles vriden (se nedre hörnet) och det är en spricka i cylindern.

Det är tyvärr inte första gången bultarna brister här. Lastaren är felkonstruerad eftersom bommen svänger alldeles för snabbt och det blir hårda påfrestningar då den plötsligt stannar. Dessutom har den bara ensidig kuggstång. Om man jämför med den andra lastaren (Farma) som har dubbel kuggstång och fyra vridcylindrar så är det som natt och dag. Farman är långsam men stark medan Nokka 3010 är snabb och svag. Nokka 3010 är från 1986 och typiskt är att årsmodell 1987 hade M16-bultar i stället för M12 som jag har.

Jag har funderat på att byta hela vridhuset till ett med dubbel kuggstång. Och så har jag nyss gjort en större reparation på vridmekanismen. Jag kunde ha byggt en ny lastare med all den tid jag lagt ned på att reparera det här skrället. Men räckvidden är fin och så är huvudproblemet att jag måste ha den här lastaren att fästa processorn vid. Annars måste jag bygga en helt ny ram för processorn för sådana lastare finns inte mer att köpa. Den är närmare 30 år gammal.

Så det blir väl att köpa ny cylinder och skruva fast den med 12.9 bultar. De bultar jag nu använt var 10.7 men det räcker tydligen inte. Att byta storlek på bultarna är nästan lika mycket arbete som att bygga en ny ram för de skruvas fast i vridhuset som skall svetsas om i så fall. Då måste jag komma ihåg at kolla bultarna hela tiden och byta dem innan de brister allihop. Tyvärr har det visat sej att man lätt glömmer att kolla. Säkert kommer jag ihåg i år men nästa vinter så är allt bortglömt – tills det går sönder på nytt.