reparationer – Sida 15

Evig lycka.

Säg den lycka som varar för evigt…….. ja då skulle de vara att vara bonde då, kanske? 🙂

Det kändes riktigt bra vid middagstid då jag efter 4 långa dagar, 3 korta nätter och 4 kg lättare avslutade denna etapp av spannmålssådden. Det har löpt bra trots att förberedelserna var lite på hälft. Påbörjade harvningen på första maj och fick nästan allt färdigt harvat på fredagen. Sådde koriandern på fredag kväll och havren på lördag. Kornet sådde jag på söndagen och måndagen och skulle ha haft det klart då om inte ett lagerhaveri skulle ha försinkat arbetet. Så det blev att så lite i morse med. Nu återstår förutom grönsakerna 5ha korn och 7ha kummin att så. Kornåkern som återstår skall jag vårplöja men tyckte att det grönskat lite kvickrot så en bekämpning skall utföras innan plöjningen. Och kumminet brukar jag så i slutet av maj.

Vadan nu denna brådska när kalendern visar att blott några dagar av maj passerat. Joo, det är så att jag ännu i år sår med lånemaskin och då ägaren hade en del stallgödsel att ta hand om så passade jag på att så det som kunde sås innan han behövde maskin. Dessutom är förhållandena ypperliga även om vi hade några kalla nätter i helgen. Markfukten är riktigt lämplig, det är inte för torrt som det var i fjol men åkrarna har torkat upp jämnt då tjälen gick tidigt. Så varför invänta regnväder innan sådden. Dessutom kan jag nu i väntan på att såmaskin ånyo blir ledig ta hand om de tidiga grönsaksplanteringarna och -sådderna.

Kortvarig lycka.

Glad i hågen började jag städa undan material och utrustning som använts de senaste dagarna och som har varit utspridda på gården. När turen kom till att backa in släpvagnen observerade jag inte att lyftarmen var i höjd med dragbommen och den tog i och brast förstås 🙁

Efter lite språkbruk som jag inte skall återge här men som intresserade iraniern som jobbar här eftersom han nu fick lära sig några nya ord. Det blev att åter tillbringa aftonen i verkstaden i stället för att påbörja bäddfräsningen för grönsakerna.

Förhoppningsvis blir lyckan med årets nya gröda -Koriandern- som min vän Matias fick mig övertalad att pröva långvarigare än dagens lycka. Sådde ändå inte mera än 1,6 ha, det löns kanske att pröva i mindre skala till först. Hade lite problem med att få sådden tillräckligt grund så jag blev tvungen att välta innan sådden.

Några fånggrödor som annars verkar bli årets hit till glädje för tillverkarna av frölådorna sådde jag inte in bland spannmålen. Frökostnaden, tilläggsarbetet, utrustningsbrist, lägre skörd och risk för högre trösknings- och torkningskostnader tycker jag inte uppväger nyttan och ersättningen. Däremot skall jag så dylika efter den tidiga grönsaksskörden, det har jag också nu och då praktiserat tidigare med goda resultat. I övrigt så har blankettarbetet lämnat lite på hälft, jag kom av mig lite när kartritandet strulade till sig. Jag verkar vara i gott sällskap för flera kollegor har också meddelat problem. Får väl göra nya försök till veckoslutet om det blir någon regnvädersdag.

Lite bildkavalkad får beskriva sysslorna under de senaste dagarna.

Doften av årets nya gröda var ingen höjdare precis men ger den lite utdelning så tål jag nog doften av pengarna :) — Doften av fröna till årets nya gröda var ingen höjdare precis men ger den lite utdelning så tål jag nog doften 🙂

Att det är tidigt vårbruk syns i att det blir mörkt om kvällarna, ser att jag fortfarande kör med víntertid i traktorn.

Det sägs ju att man skall så i pälsen så lite rimfrost efter en kall natt borde inte utgöra nåt hinder. Marken är ju inte frusen i alla fall :) — Det sägs ju att man skall så i pälsen så lite rimfrost efter en kall natt borde inte utgöra nåt hinder. Marken är ju inte frusen i alla fall 🙂

Liksom för Nisse så skall det repareras skivrister här också. Det blev lite knepigt att få loss resterna av de gamla lagren i brist på lämplig utrustning. Men med hjälp av att dra en svetsfog runt lagerkoppen fick jag den att utvidga sig så pass att det bara var att knacka ur de gamla lagren.

"Man tager vad man haver" -betningsstation. Från släpvagn till badkaret ->med ämbar till betongblandaren, tillsätt betningsmedel ->till snöskopan som töms i såmaskin. — “Man tager vad man haver” -betningsstation. Från släpvagn till badkaret ->med ämbar till betongblandaren, tillsätt betningsmedel ->till snöskopan som töms i såmaskin. Lite omständigt men bra resultat 🙂

Årets obligatoriska tofsvipebobild. Märkligt att inte miljönissarna kommit på att betala ersättning för varje räddat bo, här var det 5 bon per 3ha så nån tia per bo hade gett lite bidrag. Nåå, viporna är ju riktigt trevliga så dem håller man nog koll på även utan ersättning :) — Årets obligatoriska tofsvipebobild. Märkligt att inte miljönissarna kommit på att betala ersättning för varje räddat bo, här var det 5 bon per 3ha så nån tia per bo hade gett lite bidrag. Nåå, viporna är ju riktigt trevliga så dem håller man nog koll på även utan ersättning 🙂

Så var då olyckan framme. Som synes så var det samma arm som reparerades provisoriskt för något år sen........ — Så var då olyckan framme. Som synes så var det samma arm som reparerades provisoriskt för något år sen……..

.... den ville dra sig krokig under svetsningen men med hjälp av lite belastning under svetsningen rätade den ut sig........ — …. den ville dra sig krokig under svetsningen men med hjälp av lite belastning under svetsningen rätade den ut sig……..

..... månne det håller nu? — ….. månne det håller nu?

Verkstadsvedermödor

Jag tycker att Valborgsbilden (Glad Valborg) ser alldeles för idyllisk ut. I själva verket så tillbringade jag Valborg och flera dagar före och efter i de mest obekväma ställningar man kan tänka sej. Det är inte ovanligt i verkstaden men byte av tallrikar på Rapiden hör till de värre övningarna. Inte för att den är trångt konstruerad – tvärtom. Det hade gått utmärkt om jag hade haft en halv meter längre armar och fler leder på dem – helst sådana som viker sej åt alla håll …

Som vanligt så tappar man en nyckel och armarna räcker inte till utan man måste kravla sej upp och gå runt maskinen för att hämta den. Vanligt är också att rocken fastnar på något järn eller skruv. Förstås bak i ryggen så man inte kan få loss den. Rör man på huvudet så slår man det mot en kant och då man försiktigt lyckats lirka in huvudet i maskinen så märker man att man inte kan vrida det åt rätt håll för näsan tar emot.

Rapiden är välkonstruerad och där finns utrymme både på bredden och på höjden vilket är bra så torvor inte fastnar så lätt. Men att skruva på den – speciellt tallrikarna – gör att man inte kan ligga, inte sitta och inte stå på huk utan nånting däremellan. Musklerna får inte utföra arbete utan spänns bara till bristningsgränsen så man får kramp i dem på nolltid. Annars når man inte bultarna.

Och så är det intressant att få en nyckel på bulthuvudet. De korta orkar man inte dra loss dem med och de långa ryms inte. Visst har jag kompressor med skruvdragare med slag men det finns ingen möjlighet alls att få den att rymmas mellan billarna. Så det blir att dra loss alla bultar för hand. Det fina är att då de en gång kommer loss med den första knäppen så kan man skruva ur de flesta med fingrarna. De är inte rostiga alls eftersom de är välsmorda i vaselin. Men att dra loss dem kräver det längsta skaftet jag har och en hel del funderande hur man skall få dit det. Och sedan då bulten plötsligt lossnar så får man då och då ett finger i kläm trots att man försöker undvika det. Tummen på höger hand är ännu ganska sjuk och svullen men börjar bli bättre.

Ibland måste jag hasa mej på rygg under maskinen. Det går fint på underlaget av papp från gamla lådor. Tunt men värmeisolerande och mycket bättre än allsköns köpisunderlag. Men det skall vara stora lådor så det inte finns veck på pappen. Annars gick det bra men då man efter pustande och stånkande lyckats hasa sej fram till rätt bill så märkte man att man glömt den viktigaste nyckeln på bordet … Hasa bort, hämta nyckeln och hasa tillbaka.

Men annars gick det bra …

Tallrikar

Inte gröt utan tallrikar till min Väderstad Rapid såmaskin. Jag fick med 12 stycken nya då jag köpte den men det räcker bara till gödselbillarna så vi köpte 24 till då vi var i Sverige. Och nu sysslar jag en längre tid med att skruva bort de gamla och skruva dit de nya. Att det är nödvändigt kan man se på bilden av en ny och en gammal tallrik.

Den nya är 37 cm i diameter och den gamla bara 29 … Man ser på bilden också att den gamla inte alls skär lika djupt som billen går – hela fyra cm grundare och det är ju inte bra. Ett byte är verkligen nödvändigt.

Men det är inte så lätt. Då jag fick Rapiden (med 12 nya tallrikar) så försökte jag skruva loss en tallrik men det var nog kissan det. Bultarna satt som berg. Nu skruvar jag bort hela billen, sätter den i skruvstädet och drar loss bultarna med den längsta nyckel jag har. Lustigt nog så kan man vanligen skruva bort dem med fingrarna bara man får dem att lossna. Gängorna är inte det minsta rostiga utan rena och fina som nya.

Men visst finns det problem. Den tallrik som satt bredvid drivhjulet (som driver såvalsarna) har fått bulthuvuden bortnötta så det var riktigt svårt att få en nyckel att hålla fast i skallen. På något sätt gick det med fyra men för den sista måste jag fästa nyckeln med en skruvtving så den inte skulle slinta. På nästa bild är en sliten bult jämförd med en hel och fin.

Tillsvidare har jag fått bort alla bultar med nyckel utom en. Den måste jag göra rödglödande med gassvetsen innan den kom loss.

Och så gäller det att ställa in billarna för de nya tallrikarna. Billen skall vara så nära som möjligt utan att den hindrar tallriken att rotera. Blir avståndet för stort så fastnar det fullt med rötter mellan tallriken och billen. Man ställer in avståndet genom att sätta till/ta bort brickor i billens fastsättning mot tallriken. Men det är inga vanliga brickor utan mjuka PVC-brickor som jag inte hittade någonstans utan måste köpa från Tyskland. eBay är bra då det gäller att hitta litet udda saker och ett paket från Tyskland kommer inom en vecka med vanlig post (express kostar mera).

I dag hittade jag ett lager som var dåligt. Tallriken hölls inte rak utan vippade fram och tillbaka. Till all tur finns det i Grenes katalog så jag hoppas få tag i det ganska snabbt. Nu då billarna är bortskruvade så måste man fixa alla problem för det är inte lätt att skruva loss dem. Det är lindrigt sagt obekvämt att sitta på förharven och skruva under sålådan. Inte kommer man åt med längre skaft heller så det blir en hel del knysande och hackande med handflatan.

Väldigt bråttom verkar det inte vara. Vi har ett grymt ruskväder här och värre skall det bli. Tiodygnsprognosen lovar regn nästan varje dag. Men brist på sysselsättning blir det inte. Alla traktorerna skall också servas.

Problematisk skogsvinter.

Tänkte till först kommentera Nisses inlägg men i och med att jag ville lägga till lite bilder får det bli ett eget inlägg, även om det vill bli lite väl mycket skog här på bloggen nu. Skogsarbetet ligger ändå liksom lite i tiden även om vi nu står i startgroparna inför ny grönsakssäsong, så grönsaksintresserade ska nog få sitt lystmäte tillfredsställt så småningom de med 🙂

Skitvinter.

Det ser ut att bli en lika dålig skogsvinter som ifjol trots att vi nu fått lite kallare väder igen. Det är ändå för sent för att marken skall frysa till ordentligt, efter regnet till nyår har det inte riktigt blivit någon ordning på skogsföret så nu ligger jag för andra året i följd rejält efter med skogsarbetet. Det fattas ännu lite flisvirke för nästa vinters behov och jag har nog gallringar att göra på momark som håller att köra på även om det är ofruset. Men just nu håller jag på och utför de sista röjningarna av dikeslinjerna och dikas görs det där det är blött så frusen mark är nog en förutsättning för att transporterna skall löpa utan problem. Återstår ännu ungefär en dags huggande längs dikeslinjerna men åtskilliga lass ligger i skogen i väntan på transport som också delvis skall göras över åkermark. Körde hem ett lass flisved idag och det gick hyffsat då det var -10°C senaste natt, plogtiltorna sviktade lite men det blev inga spår i alla fall. I skogen var det lite sämre, en del stubbar som fastnade mellan hjulen i boggien revs loss och det kändes mjukt, jag får nog minska ner till halva lass i fortsättningen.

Reparationer.

Brukar tänka när jag sett Nisses bekymmer med skogskran att till all lycka råkar jag inte ut för dylika bekymmer, inte så ofta i vart fall. Nu för ett par veckor sen var det hur som helst min tur att söka fram svetsen då axeltappen till lyftcylindern på bommen brast. Det är andra gången jag har axelbrott på skogslastaren, förra gången var det en axel i gripen som gick av troligen på grund av snedbelastning i samband med lite stenplockning.

Utmattad axeltapp, ~30 års användning sätter sina spår.

Till all lycka noterade jag axelbrottet i tid tack vare missljud vid användningen så jag hann avbryta arbetet innan bommen skulle ha fallit i backen. Ena axelholken böjdes ändå litet så att jag blev tvungen att svetsa om för att få ny axel monterad.

Gallring.

Noterade Nisses rikliga plantsättning men ställer mig ändå -utan att ha sett objektet i praktiken- lite frågande hur pass bra de nya plantorna kommer igång. Dom kan även om dom är små vara gamla och därmed ha svårt att komma igång trots att dom nu får ljus och utrymme. Hoppas Nisse kan återkomma till objektet senare.

Själv har jag också friställt en del gran som hotats att undertryckas av björk. Det är liksom svårt att gå runt sådant som bör göras även om dikeslinjerna nu är prioritet nummer ett. I mitt fall är det hur som helst inte frågan om gamla plantor som gått i stå utan dessa ser ut att bra växtkraft men de hotas piskas sönder av björken om inte björkarna tas bort. Lite björk lämnar jag dock där det finns utrymme för att fungera som skärm vid frost, det är ju frågan om låglänt kärrmark där försommarfrost lätt kan skada de unga årsskotten.

Efter gallringen som gav en hel del flisvirke, det är nog ingen brist på skogsenergi här. I bakgrunden är ännu arbetet på hälft.

Säj aldrig: Det går bra

Jag fick äta upp mitt påstående att det går bra mycket fort. Idag hann jag knappt till skogen så brast en koppling till skogsvagnens styrning. Det är omöjligt att köra utan styrning så jag fick komma hem genast med svansen mellan benen. En enda stock (torr) lyckades jag köra ut.

Vanligen är det inget problem att byta en koppling men nu råkar skogsvagnen ha kopplingar med annorlunda gängor (metriska). Hydraulikens gängor hör till det värsta. Det finns massor av olika “standarder” så det är ett stort elände att reparera hydraulik. Förutom de vanliga BSP-gängorna (rörgängor) så har tröskan JIC och skogsvagnen metriska. Och då tar vi alls inte upp de olika tätningskonerna …

Jag har en hel del i lager men det är omöjligt med alla hydrauliknipplar så jag håller mej vanligen till BSP. Nu hittade jag efter mycket sökande adaptrar som gick att använda. De hade förstås inte rätt kon men styrningen är inte hela tiden under tryck så litet läckage kan tolereras. I alla fall tänker jag bygga om skogsvagnen så att hydrauliken blir BSP. Nu gick hela dagen förlorad – och det var kallt förra natten så vägarna var fina hela förmiddagen. Harm !

Så man skall aldrig vara nöjd med nånting – katastrofen väntar bakom hörnet. En del påstår att bönderna klagar i onödan men det stämmer inte. Vi är bara realister och har lång erfarenhet av det verkliga livet :-).

En bortkastad dag

Allt emellanåt händer det – och speciellt ofta i skogen. Dagen verkade bra. Det hade frusit på natten (-6 grader) och värmen hade fått snön att falla ned från träden. Nu skulle det huggas – trodde jag. Men jag hann inte ens stanna traktorn förrän jag hörde ett grymt pysande. Ventilen på ena bakhjulet hade brustit. Där jag fäller är granarna så stora att motorsågen med nöd och näppe räcker till (med 13″ svärd) och kvistarna är lika grova som armen. En av dem hade slagit av ventilen.

Tja, det var inte mycket att göra annat än att ringa hem efter skjuts och hämta stora Zetorn. Till all tur var det fredag morgon fastän allt elände vanligen händer på fredag eftermiddag. Och vi har bilväg ända fram till skogsskiftet i Tallmosan. Nattens köld gjorde att vägen till skogen höll för den stora traktorn. Sedan var det problematiskt att komma fram med den. Där vägen var rak gick det men den är så grymt lång att minsta krök gjorde att skopan tog emot träd. Jag lyckades i alla fall komma fram utan att såga ned alltför många träd.

Nu var det fint att ha lastaren fäst vid traktorns ram. Då har man inbyggd domkraft och bara sätter ned en benet och bakhjulet lyfts i vädret. Så det kunde jag skruva loss och lyfta bort med frontlastaren. De stora hjulen går inte att hantera för hand.

Därefter hämtade jag Ducaton och släpvagnen, körde ut hjulet till vägen och lastade på vagnen. Och så körde jag det till Kuggom till vår däckspecialist och fick ny innerslang monterad snabbt medan jag väntade. Hem igen och hjulet med frontlastaren tillbaka till traktorn.

Det gick bra att sätta tillbaka. Med stödfoten kunde man lätt reglera höjden på traktorn så man fick det på skruvarna.

Muttrarna på och så var det bara att dra fast dem ordentligt.

Visst gick allt bra men innan jag hade alla traktorerna och Ducaton hem från skogen var det i alla fall mörkt och dagen förbi utan att jag hunnit såga nånting alls. Utom en jättestubbe som jag måste såga ned för att komma fram till bakhjulet med frontlastaren. Åter en bortkastad dag. Och så den filosofiska frågan: Hade det hjälpt att inte alls stiga upp i morse ?