reparationer – Sida 16

Nettointäkter.

Har med intresse följt med diskussionen i Nisses inlägg om det lönar sig att skruva eller utföra produktivt arbete. Eftersom det här inte enbart är en verkstadsfråga väljer jag att skriva ett skilt inlägg.

Plus och minus.

Det är ett stort dilemma det här att våra produktpriser är så låga. Att köpa nya dyra maskiner eller låta andra utföra arbeten på gården har blivit svårare och svårare då det krävs allt mera sålda produkter för att få ihop till utgifterna och lönerna. De senare stiger ju betydligt snabbare än vad våra utförsäljningspriser gör som i vissa fall till och med sjunker. Så jag förstår mycket väl Nisses ideologi att själv reparera för att inte behöva arbeta häcken av sig för att klara av att betala räkningen. Om han dessutom har kunskaperna och intresset för att skruva och svetsa är det ytterligare ett plus.

Å andra sidan är det också viktigt att maskinerna fungerar för att få något arbete utfört överhuvudtaget så att inte all tid går åt till skruvande. Här i det egna företaget har jag resonerat som så att de maskiner som används i arbete som måste göras under en begränsad tid lönar det sig att satsa lite mera på. I grönsaksodlingen används också en hel del specialmaskiner som inte går att uppdaga i grannskapet så dem lönar det sig definitivt att ha i skick. Däremot går det att göra lite avkall på driftssäkerheten vad gäller maskiner som har lite “mañana- mañana-faktor” och utrustning som finns tillgänglig i de flesta gårdar i grannskapet. Där blir minuset inte så stort om än maskinerna står i verkstaden någon dag.

Nettot.

Nu vet jag inte riktigt bakgrunden till de stora handelskedjornas aviserade prissänkningar. Har hotet från de utländska handelskedjorna blivit så pass relevant att de försöker mota Olle i grind eller är det ökad direkthandel som dom oroar sig för? Att dom som det påstås skulle pruta på sina marginaler har jag svårt att förstå då dom gång på gång hävdat att det inte finns någon luft i deras prissättning. Den ena kedjan har visserligen sagt sig avstå från nya etableringar och utbyggnader och det är förstås klart att då ökar ju marginalerna något. Om det nu blir ett regelrätt priskrig så kan det för en tid säkert gynna konsumenterna men att det som det hävdas skulle ge större köpkraft betvivlar jag då den riktiga matens andel av konsumtionen är så liten. De här beror nu på vilka varor som tas med i kampanjen. Det brukar ju vara så att det som förloras i gungorna tas igen i karusellen. Tyvärr är risken för oss bönder att ytterligare press sätts på producentpriserna och att det är vi som får stå för kampanjkostnaderna och att vårt redan låga eller i vissa fall obefintliga netto ytterligare sänks.

En stor och billig reklamkampanj har dom i alla fall fått.

Underhåll.

Så här på slutrakan av odlingssäsongen tar underhållsperioden vid. Det viktigaste underhållet måste man ju naturligtvis ta hand om an efter att det uppenbarar sig men en del lappas med ståltråd och silvertejp för att senare repareras grundligare. Det är sen tacksamt om hösten är lång och varm så att det finns tid att ta hand om problemen innan maskinerna stuvas in för vintern. Blir det bråttom med instuvandet är risken stor att reparationerna är ogjorda när maskin skall tas i bruk nästa säsong. Nu har det varit tacksamt varmt men ack så mörkt men det finns ju tack och lov pannlampa att ta till. Vet inte hur man klarade sig utan tidigare men drar mig till minnes att man nog höll i lampan med munnen så att man blev öm i käften och fick kräkningsreflexer.

Slangen till bevattningsmaskin skadades av snöskotermedar vintern 2010 då jag i brådskan med återuppbyggnaden av hallen inte hann få bort den innan vintern. Den har nu börjat läcka men tro det eller ej så håller den tätt med hjälp av silver tejp. Helt klart borde väl en grundligare reparation göras även här men vet inte hur det bäst ska gå till, eventuellt blir det att byta hela slangen på 300 meter.

Allt går tydligen att åtminstone för stunden fixa med silvertejp må så vara att det sen som i det här fallet går åt en halv rulle.

Personligt underhåll.

Det är inte bara maskinerna som behöver underhållas. Det uppstår ett och annat slitage och haveri på kroppen också. Lyckligtvis i år inga stora saker men jag råkade sätta foten på en rörbit i garaget när jag hämtade verktygsbacken för att underhålla morotsupptagaren. För att inte ramla omkull tog jag stöd med verktygsbacken mot golvet men råkade få pekfingret i kläm mellan backens handtag. Då jag lade hela kroppstyngden på handen så blev belastningen så stor att nånting gick sönder, vet inte om det är leden eller om fingret gick av. Det här skedde för ett par månader sen men då det var bråttom med skörden tog jag mig inte tid att uppsöka läkare. Det brukar ju gå om av sig själv så småningom. Det här verkar nu bli lite långvarigare krämpa än jag först väntat och fast det inte längre smärtar så värst så är det lite besvärligt då kraften i fingerändan inte är vad den varit. Nu är det ju lite bättre om tid så jag slog faktiskt upp numret till hälsostation för att se om de kan göra något. Samtidigt som jag sökte telefonnumret satt jag och såg på fingret, kanske ser det inte så farligt ut längre kanske jag väntar lite till för att se om det går om av sig själv. Känns ju lite löjligt att uppta en läkares dyrbara tid om det ändå inte är något sönder. Beslöt hur som helst att vänta lite till. Det är ju inte längre så svullet men visst är fingerändan fortfarande lite lös?

Grå tiltor.

Visst är det märkligt vilken effekt grå tiltor kan ha på oss bönder. Åtminstone för egen del har de gett en extra adrenalinkick till att få lite fart på förberedelserna för vårbruket. Och likadant är det varje vår……. man förbannar sig själv över saker som man tänkt göra hela vintern men som fortfarande är ogjorda. Ja det kan också uppdagas en del saker som man glömt bort att man tänkt göra under vintern men som man nu när man plockar fram utrustningen märker att just så det var ju det där också. “Förmorrat” skulle kanske en av mina kollegor här på bloggen säga?

Reparationer.

En del är ju inte så trevligt heller, som till exempel det här med en havererad fläkt i hytten. Fläkten hade väl fört lite oljud en tid men när det är bråttom tar man sig inte tid till att kontrollera var felet ligger. Till sist lade fläkten av helt och hållet nån gång i fjol våras, kanske kunde man ha sett över saken litet tidigare, hmmm. I och med att jag nu tänkte beställa hem en del reservdelar från Sverige (delarna verkar vara billigare där) så är det ju lika bra att se över vad allt som kan behövas för att spara lite på fraktkostnaderna. Bara att demontera eländet då, vilket kan vara lättare sagt än gjort. Det krävs goda nerver och bra blodcirkulation då det inte är direkt bekvämt. En massa jorddamm finns det också, trots att ventilationen ligger bakom luftfiltret, så man borde kunna hålla andan också.

Lättare hade det varit om man kunnat plocka ner hela paketet men eftersom det inte är möjligt att demontera slangarna till air conditionen utan gasläckage får man skruva på plats.

Varför fläkten sagt upp kontraktet är det inte svårt att se när lagringen ser ut på detta vis. Det har liksom uppstått lite glapp 🙁

Sen hade fläkthaveriet tydligen medfört att motståndet för varvtalsregleringen av fläktmotorn också gett upp, för vid kontroll var det endast den högsta hastigheten som gav ström till kontakten på fläkten. (Motståndet är den grönaktiga mojängen högst uppe på första bilden.) Nå bara jag får hem nya delar och ventilationspaketet på plats så blir det väl som nytt och håller det lika länge som originalet så borde jag kunna njuta av frisk temperaturreglerad luft i sisådär en 9000 timmar framöver.

Vårbruk.

Betydligt trevligare är det ändå att få ta itu med åkerarbetena och speciellt en vår som denna då man slipper ut rekordtidigt. Den tidiga starten ger ju så mycket mera tid att utföra det som skall göras och allt kan ske i en lugnare takt än man är tvingad till en sen vår. Eller hur är det nu egentligen? De grå tiltorna framkallar lätt en känsla av att nu är det bråttom för det är det ju som oftast när färgen ändrar från svart till grått. Jag har nu hängt upp extra almanackor för att påminna mig om att det faktiskt fortfarande är april och inte maj trots att omgivningen får en att tro att så är fallet. För att lugna nerverna har jag ändå påbörjat vårbruket med lite vårplöjning och övergödsling av kummin även om det nu görs närmare 4 veckor tidigare än normalt. För varför spara sånt som man kan göra nu i fina förhållanden tills senare. Kanske borde man försöka implementera dylika tankar kring maskinreparationerna också 🙂

Betydligt roligare än att skruva med dammiga fläktar är det at plöja med nyförvärvet. Så här långt har vi kommit riktigt bra sams New Holland och jag. Hon är riktigt dragvillig dessutom :) — Betydligt roligare än att skruva med dammiga fläktar är det at plöja med nyförvärvet. Så här långt har vi kommit riktigt bra sams New Holland och jag. Hon är riktigt dragvillig dessutom 🙂

Också måsarna gläds åt att vårbruket har kommit igång. Var det någon som påstod att det moderna jordbruket utarmar jorden?

Kumminet började grönska så det var bäst att övergödsla det innan jag skruvade sönder traktorn. Lite på 3mm regn natten efter gödslingen kom som på beställning :) — Kumminet började grönska så det var bäst att övergödsla innan jag skruvade sönder traktorn. Lite på 3mm regn natten efter gödslingen kom som på beställning 🙂

Nog är det roligt att vara bonde en vår som denna…….. visst, visst mycket kan hända ännu innan skörden är bärgad och pengarna på kontot, men varför inte passa på och njuta nu så länge det varar. Att jag drabbats av “vårbråtan” (vårförkylning) förtar inte glädjen, det är ju bara bra att ha den undan också sen när värmen kommer. Vårförkylningen kom också rekordtidigt i år, normalt brukar den slå till då man svettig i varmt vårväder för tidigt kavlar upp ärmarna och byter ut “stickamösson” mot skärmmössan.

Nu fick jag nog……

…..av däcksreparationerna.

Radodlingsframdäcken börjar vara avskrivna och uppnötta och det har gett sig till känna de två senaste somrarna. Stommen har gett vika och det sliter på innerslangen med punktering som följd. Klarade mig undan med ett par reparationer i fjol men i år började det bli lite väl ofta som luften gick. När jag höll på med fjärde lappningen för sommaren konstaterade jag att nu hjälper det inte annat än att öppna plånboken och skaffa nya framdäck. I och med att storleken på fälgen är 28″ och centrumdisken på traktorn är 24″ så fordras det en anpassningsfläns vilket medförde en 3 veckors leveranstid. Vilket förstås innebar ytterligare två lappningar under tiden 🙁

Nu börjar jag ju ha vanan inne så reparationen började gå på en halvtimme ungefär men ändå lite frustrerande då arbete finns att göra. Och sen är det ju inte alltid som luften går vid garagedörren heller och vid några tillfällen har jag fått byta till breddäcken på vägen eller åkern för att få traktorn flyttad i väntan på reparation.

Sen är det bara att konstatera att däck är en väsentlig detalj på en traktor……. traktorn blev nu kanske inte som ny men ändå betydligt trevligare att köra 🙂

Nedan lite bilder från varmansdäckverkstan:

Risigt värre.

I höstas fixade jag till en del dikesslänter med slyröjaren men som jag nämnde i inlägget jag skrev då hade jag en del slänter där buskagen växt sig så grova att det tarvas lite motorsågsarbete.

Vi har relativt lite snö efter nyårshelgens regn och det har inte heller blåst så kraftigt att snön fyllt diken och åar så jag tog lite paus i skogshuggandet och satsade lite tid på att röja bort det som lämnade ogjort tidigare. Charlotta skrev att hon inte gillar igelkottsvirke men i det här fallet är det nog bäst att ta allt tillvara för annars blir det nog en hel del risplockande. Till all lycka klarar flisningsentrepenörens flistugg av risigt virke så bara man får hem rislasset skall det väl bli värme av “skräpet”.

Som synes är det lite snö i ån och isen håller också att gå på så nu passar det bra att ta hand om slänterna.

Så värst mycket fastkubik blir det inte per lass och lite spretigt vill det bli så innan jag kör upp på allmän väg är jag nog tvungen att frisera bort det som sticker ut utanför bankarna.

Stödet för lastaren på skogsvagnen började få en och annan spricka så det fordrades lite reparation och förstärkning (det nymålade) innan lastningen kunde påbörjas.