väder – Sida 58 – Bondbloggen

Tjälläget.

Det är många som frågar om tjälsituationen så jag avlägger rapport om dagens mätningar. Eller egentligen fanns det inte mycket att mäta. Det fanns nämligen inte någon tjäle alls på de mätpunkter som jag kontrollerar i skogen. Och inte en endaste liten snöfläck heller för den delen vilket inte har hänt sen jag började gå snölinjen 1989. Däremot fanns det fortfarande lite tjäle kvar på åkermark men även där hade det tinat 9-13 cm från ytan och nedre tjäldjupet låg på 22-25 cm.

Skulle vädret fortsätta på detta vis så vore nog mätpunkterna tjälfria vid nästa kontroll om 2 veckor men ännu kan det bli kallt och de facto så har det nu i kväll dalat ner så pass mycket snö att marken är vit.

Grannens råg har börjat grönska liksom mitt kummin har gjort. Lite onödigt tidigt har nog växtligheten vaknat men kanske blir den nu utlovade köldperioden inte så lång och hård.

Grönskande kummin på Långmosskiftet 15.3.2014.

Säsong för årsmöten

“Föreningarnas förlovade land” talas det ibland om och just nu har man en känsla av att det minsann stämmer. Till all tur har jag fått ut nästan alla stockar ur skogen och vägarna håller ännu. Vi hade Fornminnesföreningens årsmöte och smaskade i oss faskansbullar till kaffet. Sedan var det ungdomsföreningens årsmöte. Jag är ingen ungdom men taket på Lokaaln läcker som ett såll och det är hela byns bekymmer. Så vi hade HB Service AB:s styrelsemöte (byabolaget som äger fibernätet) och funderade på om vi kunde hjälpa till med finansieringen.

Och så var det Hembygdsföreningens årsmöte med Bengt Nybondas som gästföreläsare. Det handlade om Lantmannaskolan i Lappträsk som många generationer östnyländska bönder gått i – bland annat min pappa. Han fick där lära sej bokföring och jag har en tjock kassabok från 30-talet till 60-talet där varenda utgift är inskriven. Det är verkligen intressant att läsa i den. Och så finns där också vissa kommentarer om det ena och det andra.

Bengt berättade historier från sin tid som föreståndare för Lantmannaskolan och det gav en bra bild av miljön. Det finns en fin skrift med fakta om Lantmannaskolan men Bengts berättelser gjorde skollivet levande för oss.

Bengt Nybondas i soffan till höger.

Och så kan jag inte låta bli att sätta in ett foto från läsåret 1932-33:

Det finns en mängd foton där elever och lärare är uppklädda och uppradade men det här är från en paus i skolundervisningen. Min pappa sitter andra från vänster. Stövlarna och stövelbyxorna finns ännu kvar.

Småbrukarskolan som den hette då den grundades 1913 klarade sej ända fram till 1957 då ekonomin blev för dålig. Skolsystemet ändrades också och små privata skolor klarade sej inte mera. Men stor betydelse hade den för bygden.

Just nu är det bråttom att kvista alla fällda träd eftersom man hotar med snö på lördag. Det är inte bra även om det kommer kallare luft också – vilket är bra. Vi borde ännu fälla en mängd långa granar och få ut trettiotalet vindfällen som tyvärr är spridda över hela skogen.

Men i morgon skall gamla folkskolan städas upp inför Byggnadsvårdsdagen på lördag. Det är SILMU som ordnar den men vi måste hjälpa till litet med huset. Det kommer fina föreläsare: Panu Kaila, Leif Slotte och Tove Hagman. Våra egna byggnadsvårdstillfällen är mera praktiska och skall bli om fönsterreparation och om att mura kakelugnar. Och med “kakelugn” menas i Hindersby i all synnerhet sådana med plåtskal. Smeden Alvar Amberg tillverkade plåtskal till en mängd kakelugnar i byn och många är ännu bruk – ifall de överlevde rivningsraseriet då centralvärme infördes på 50-talet. Vi har alla utom två i skick ännu.

Inom april skall vi försöka hålla årsmöte för Gamla folkskolans vänner rf. som nu tycks få en mängd nya medlemmar i kölvattnet på Byggnadsvårdsdagen. I Sverige har byggnadsvård varit populär länge och nu tycks den komma hit också.

Lördagen skall bli snöig så det passar att sitta inne i folkskolan då men sedan gäller det att sätta fart på skogsarbetet eftersom nästa vecka lär bli kallare. Vi har klarat oss tills vidare men det är inte långt kvar till april så nu skall det virke ut som man får ut det här året.

Ännu en dag i skogen

Trots den eländiga värmen så har vägarna hållit och det går att köra ut stocklass. Till stor del beror det på att vägen är skuggad ordentligt och på att det bara är nån plusgrad. Jorden är kall och det kyler vägen nedifrån. Vi har också is på vägen och det krävs mycket värme för att smälta isen.

Det är just nu riktigt perfekt skogsväder utan snö och med hårda vägar. Men visst är man nervös för värmen och vet att den förstör skogsvägarna så småningom. Vi hugger bara så mycket som man samma eller följande dag hinner köra ut.

Vi har inte lika tjocka träd som i fjol men ganska långa. En gran som vi fällde i går var 32 meter och gav sex stockar. Det blir nästan en vagn stockar bara från ett träd … Tjockleken vid stubben var över 60 cm och det är problem att få sågens svärd att räcka till. Till all tur är de flesta friska och röta ganska sällsynt på årets hygge.

Förstås har dessa bjässar stannat i växten och de borde ha tagits bort långt tidigare. Tillväxten i skogen har varit dålig. Det finns i alla fall ungskog under storskogen och vi försöker fälla så den inte blir skadad. Det går egentligen ganska bra men i går var blåsten så stark att man fick bråttom att såga av trädet då det började stjälpa så att det inte skulle spjälkas. Det behövdes minsann inga brytjärn. Det var inte heller mycket att fundera åt vilket håll man skulle fälla. Men man kan ju litet justera fällriktningen ändå.

Vädret är nu det avgörande. Man får mardrömmar av prognoser som hotar med +11 grader men till all tur verkar det bli -8 på nätterna om en vecka. Så just nu så hoppas man på köld, köld och mera köld.

Det här är ett lass med torra stockar som går till energived. Det finns ännu 4-5 lass torra kvar att köra ut. Men de är ju lätta i jämförelse med de färska.

Ska man bli orolig?

Idag kröp kvicksilvret upp emot 8 grader och det blev onekligen lite varmt innanför skyddskläderna i skogen. Städade bort virket i dikesöverfarterna och hämtade hem traktorn för nu efter regnet är det nog färdigt med utkörningen av virke från mossen. Det som legat i vattnet i dikena var tungt så jag fick nöja mig med att köra halvfulla lass och även samla lite ris till de besvärligaste platserna.

Konstaterade också att värmen börjat locka växterna till att vegetera och det är det som oroar mig. Får vi nu en ordentlig köldknäpp, vilket är fullt möjligt, så är nog växterna ömtåliga och kan ta skada då de lockats ur vintervilan.

Att knopparna visar färg den här tiden är nog lite ovanligt det är ju inte fråga om något träd vid någon byggnads sydvägg utan mitt i skogen.

Vårbruk

Hörde att kollegerna i sydfinland har inlett vårbruket med potatissättning och även det är ovanligt tidigt och förstås förenat med stora risker. Men visst kan det vara värt ett försök ifall det skulle lyckas, antar att inhemska nypotäter till Valborg och Mors dag kan bli värdefulla 🙂

Kort vinter?

Med deklarationsarbetet undanstökat fortsatte jag med skogsarbetet på lördagen efter att först ha gått mätningsrundan på tjäl- & snölinjen. Under mätningen kunde jag konstatera att det mesta av tjälen gått ur jorden i skogen och även på åkermarken började våren göra sig påmind. Att tjälen gått ur jorden i skogen fick jag handgripligen bekräftat senare på dagen när jag fortsatte med avverkningen längs dikeslinjerna. Under den tre dagar långa deklarationspausen hade de frusna dikena tinat till den grad att jag först gick igenom isen och fick stövlarna vattenfyllda och sen när jag på kvällen sökte mig hemåt med traktorn och virkeslasset körde jag ner ekipaget i dikesöverfarten som nu definitivt gjorde rätt för benämningen “traktorfälla” som vi normalt kallar dem.

Traktorn hann jag få över men farten var för låg för att jag skulle få över släpvagnen innan den sjönk dit.

Det hann bli mörkt innan jag hade lossat lasset och fått upp släpvagnen så jag ringde och beställde skjuts hem. — Det hann bli mörkt innan jag hade lossat lasset och fått upp släpvagnen så jag ringde och beställde bilskjuts hem.

Ny dag med nya tag.

Uppgiven av motgångarna helgade jag vilodagen med att per TV följa med mina skidvänners framfart i Vasaloppsspåret, verkade som om det inte löpte riktigt bra där heller men de flesta tog sig i mål. I dag måndag tog jag mod till mig och for till skogs igen även om snöslasket som fallit under natten förebådade en våt dag. Började arbetet med att “bygga” en bro av virke över diket för att få ytterligare något virkeslass ur skogen.

Lite trångt om utrymme men ett halvt lass virke fick jag placerat i sörjan i diket.

Sen på med lite ris för att binda ihop traven som annars rullar omkring hur som helst.

På mossen där jag avverkar fäller jag nu träden så att toppar och grenar bildar en risbädd som om jag nu inte lastar riktigt fulla lass håller ganska bra att köra på. “Bron” höll också bra så några lass till ska jag väl få utkört men det ser nog ut som om en del virke kommer att få ligga kvar i skogen över sommaren.

Trots att jag körde upp spår i snön för att underlätta tillfrysning under den kalla perioden bär det inte längre på de platser där risbädd saknas.

Vårväder?

Jag såg framemot en fin vinter i skogen i januari då det såg lovande ut med kyla och litet snö. Men kylan kom nog alltför sent. det fanns ju de som plöjde åkrarna häromkring ännu efter trettondagen. Dessutom blev kallperioden alltför kort, endast 2-3 veckor lång, vilket ledde till att marken inte hann frysa tillräckligt innan vårvärmen kom. Vi är nu inne på fjärde veckan med så gott som uteslutande plusgrader och snö och tjäle har nästan helt försvunnit som vi kunnat konstatera här tidigare. Ett par svanar som sökte föda på oplöjda åkrar har jag siktat och under rundturen på snö- & tjällinjen konstaterade jag att spillkråkan högljutt markerade sitt revir. Frånsett svanarna och ett par koltrastar har jag ännu inte observerat övriga vårfåglar men som jag berättade för Filippa på “radiohuset” i morse när hon undrade om vi bönder tror att våren är här så är jag nog rädd för att vi får bakslag ännu och då är det ju bäst att tofsvipor och lärkor håller sig kvar i södern. Men någon riktig vinter tror jag nog inte att vi får mera denna säsong. Intervjun hittar ni här vid ~7:05.

Den minst roliga dagen på året

I morgon kommer den. Skattedeklarationen skall lämnas in. Så här sitter man och svettas och undrar vart den sista hopen kvitton försvunnit. Bokslutet gör en inte heller glad – bara minusresultat. Visst, det var vetet från det eländiga våta året som såldes i fjol och så investerade jag i nya (begagnade) maskiner en hel del. Men resultatet gör en inte glad i alla fall.

Så länge man har råd att köpa kaffe och en bit rökt fläsk så går väl vardagen an men sedan då årets inkomster och utgifter samlas ihop så ser man den dystra sanningen. Därför är den dagen fylld med dystra funderingar varför man alls ids bruka jorden. Blir det en bra skörd så sjunker priserna och blir skörden usel så har man inte mycket att sälja. Utgifterna däremot ökar hela tiden. Så varför bry sej ? Låt dem köpa sin mat på världsmarknaden så länge det går. Litet måste man odla åt sej själv och släkten ifall det blir problem. Alla tror det skall gå som förut men det vet man ju att förändringar blir det. Kommer nån ihåg ännu då brännoljan kostade 11 penni litern ?

Nåja, då deklarationen är skickad så börjar man se fram emot den nya växtperioden. Man glömmer lätt fjolårets bekymmer och hoppas åter på bra väder och goda växter. Det är det fina med att vara bonde att livet börjar på nytt varje vår.

Men tills vidare skulle det kunna vara kallt så skogsvägarna håller och vi får ut virket. Men nu tillbaka till bokslutet …