Växtodling – Bondbloggen

Första maj på åkern

OBS ! Det här skrev jag redan i början på maj men det har varit så bråttom att jag inte hann sätta ut det på nätet förrän nu. Fortsättning följer …

Det var igen en tidig vårsådd så första maj ”firades” ute på åkern. Vintern var snöfattig och vägarna torkade upp genast på våren så isvägen gick över till stadig torr väg direkt. Men skogsarbetet tog slut ganska snart eftersom Zetorn som användes att köra ut hamnade i verkstaden. Det tog dubbelt så lång tid att lasta på och av med två traktorer. Visst kunde vi sätta vagnen bakom Belarus men jag ville inte ha den så länge jag fällde.

Vi har nu tre batterimotorsågar och de fungerar bra, men inte då man fäller. Problemet är att den stora Husqvarna 550i nog är tillräckligt stark (3,2 kW) men har alldeles för långsam kedjehastighet. Ett exempel syns på bilden nedan. Så jag fäller fortfarande med bensinmotorsåg. Då har jag åter problemet med att starta eländet. Nu har jag ryckt så att höger arm är riktigt dålig. Det började gå upp över 20 gånger innan man fick igång eländet . Det har inte varit tid att se över sågen heller för våren började komma med stormsteg.

För låg kedhastighet på batterisågen i blåst …

Men med gamla bensinsågen var det inga problem att hinna såga i blåsten

För en gång skull hade vi stockarna ute vid bilväg redan inom mars månad. Det hade nog gått att köra ut ännu i april eftersom vägarna torkade upp så snabbt men det var besvärligt med en traktor så jag satte hellre tiden på att börja skruva sönder Zetorn. Det blev inte lika mycket stock som i fjol men en del hann vi ta ut förrän barkborrarna kom igång. Priset hade gått ned sedan i fjol och låg nu litet över 90 euro per kubik.

Svarvstockar som barkborrarna blev snuvade på

Skogsvägarna var körbara utan större problem

Skogsarbetet tog slut tidigt i år på grund av Zetorns brutna vevaxel så vi for till Sverige redan i början på april. Där brukar de börja tidigt med vårbruket men det hade regnat ordentligt så det stod vatten på åkrarna och inga maskiner rörde sej på dem.

Men i Hindersby började åkrarna torka upp och det blev bråttom med att sätta såmaskinen i skick. Den blev inte så bra rengjord i höstas efter höstvetesådden och så hade en hel del brickor vid billarna blivit gamla och fallit bort för de var av plast. Det är inte speciellt lätt att komma åt dem varken framifrån eller bakifrån. Man borde hissa upp hela maskinen så att man kunde arbete underifrån. Det var förresten det jag gjorde då jag för över tio år sedan bytte alla tallrikarna som var slutslitna. Men det var inte heller bekvämt.

Billarna på Rapiden är svåra att komma åt

Första maj blev det vårsådd och det gick ganska bra på lerjordarna. I år var de väldigt jämna. Inga våta gölar alls vilket är ovanligt. Det var bara att tuta och köra. Tills vi kom till mulljordarna. Då började den torra halmen krångla ordentligt. Den var så lätt att den föstes framför billarna till det blev en så stor hop att den började dra med sej jord. Jag körde så länge som såmaskinen matarhjul rörde sej men sedan måste man stanna och backa så att bakhjulen klämde ihop halmen. Det blev inte snyggt …

Till slut måste jag ta fräsen och köra före med den så att halmen blev inblandad i jorden. Det gick inte bra men bättre. Visst har halmen krånglat förut men i år var den ovanligt torr och lätt. Nå, det gick att så rätt så fort i år. Det tog bara ett par dagar. Under den torra ytan fanns det ännu fukt så utsädet grodde mycket jämnt och bra.

Höstsådd

Vanligen har vi inga höstgrödor för övervintringen har varit usel på våra åkrar. Men de senaste årens försommartorka har varit ganska allvarlig. I fjol grodde hälften av utsädet (vårvete) först i slutet på juni … Så jag har börjat så litet höstvete även om vi har dåligt med svagt sluttande åkrar. De flesta är som grytor med svackor som inte rinner tomma på grund av den hårda lerjorden.

Fjolårets höstvete gick i alla fall hyfsat bra och inte ens översvämningen i början på juli i somras ställde till med större problem. Så jag beslöt att så höstvete också i år. Vi har en åker som har ”duntar” som oftast är alltför torra. Så kanske höstvete skulle ge minst lika bra skörd som vårvete.

Problemet var att efter 60 mm den 9 juli så blev det mycket torrt och det var lögn att få billarna i jorden på såmaskinen (direktsådd). Först sent i september efter ett litet regn gick det att så över huvud taget. Halmen var också ett problem men jag körde över den med hacken och hoppades på regn som skulle klistra halmen vid jorden. Torr halm är det värsta för den åker framför billarna och högen växer allt mer tills billarna inte alls tar i jorden. Det går mycket bättre med direktsådd i fuktig jord.

Sådd av höstvete (Ceylon) den 28 september 2025

Trots den hackade halmen så blev det i alla fall stora hopar med halm efter sådden. Först stannade jag och tog bort den halm som skuffades före billarna men sedan körde jag bara så länge jag såg att hjulet som matade utsädet snurrade. Det ledde till ganska stora hopar på de längre sträckorna. Jag försökte sprida ut dem med hacken men få nu se hur det ser ut nästa vår.

Det var sen sådd och då det blev kallt så trodde jag att det var helt misslyckat. Sedan for vi till Sverige på den årliga ”semestern” – vi flyttade till Arbetsläger nr. 2 där det värsta var att köra omkull gräset som växt sej högt och tjockt över sommaren. Men – hast Du mir gesehen – då vi kom tillbaka i slutet på oktober så stack det i alla fall upp brodd genom halmen. Det hade blivit varmt och regnat under den vecka vi var borta. Nu får man bara hoppas att övervintringen lyckas.

Medan jag väntade på att det skulle komma regn så att man kunde så höstvete så gick jag igenom 91:an dvs. nya Belarus från 1991 (den gamla är från 1984). Den var annars i skick utom att jag krökte avgasröret i fjol då jag skulle köra in den. Jag märkte inte att det var 30 cm för högt. Vissa saker fungerade inte som hyttfläkten men jag har en låda med felaktiga fläktar från gamla Belarus så jag satte direkt in en datamaskinsfläkt utanför värmeelementet. Det är ett helsike att byta fläkt som dessutom går sönder ganska snart.

Datamaskinsfläktarna är tio gånger billigare och då man monterar dem utanför elementet så är de lätta att byta. Det är 12 V fläktar som kan ge ganska mycket luft eftersom vissa datamaskiner behöver ordentlig kylning. Inte är de lika effektiva som de ursprungliga centrifugalfläktarna men man slipper i alla fall en hel del kondens på framrutan.

Datamaskinsfläkt utanför Belarus värmeelement

91:an är nästan likadan som gamla 84:an men vissa småsaker är olika som de elektriska ledningarna. Det tog ett par dagar att gå igenom allihopa men nu vet jag ganska bra hur de är kopplade. Arbetsljusen bytte jag också ut till LED-lampor. Visst läcker den olja liksom alla Belarus men den går att köra med. Jag sådde höstvetet utan större problem. Hydraulikspakarna är inte precis lika som på den gamla så det tog tid att vänja sej. Rengöringen av kylaren var krånglig eftersom Belarus har en oljekylare framför kylargardinen.

Nå, nu har jag bara kvar fem gamla traktorer att se över. Nästa är nog stora Zetorn där bromsarna är dåliga. Och skogsmaskinerna måste sättas i skick ifall det nu alls fryser på. Tyvärr spår en del en varm vinter.

Den här sommaren gick till stor del till att plantera 110 nya äppelträd. Och efter det måste de gärdas in och stödas. Jag har satt jordborrar på skogskranens rotator men leran hade blivit så torr och hård att vi måste hälla ett ämbar vatten i varje hål för att alls få ned borren.

En jordborr krökte jag eftersom leran var så hård. Till all tur hade jag köpt flera borrar så jag bytte och borrade försiktigare. Visst hade det varit lätt på våren men då hade nog alla odjuren ätit upp de planterade äppelträden.

Vi satte två meter högt älgstängselnät runt hela det nya området och fäste vid pålarna som var upp till 10 cm tjocka och fyra meter långa. I hörnen satte vi gamla telefonstolpar som jag borrade hål för med den stora jordborren på 25 cm. Små taggtrådspålar duger inte till nånting. Nätrullen fäste vi vid rotatorn (gripen) och så backade jag och rullade ut nätet tillika. Det gick förvånansvärt fort. Lägg märke till att nätet har mindre maskor lägre ned.

Nätet rullas ut och spikas fast i stolparna.

Det har varit en varm höst men den 3 oktober måste jag tända flispannan. Fram till dess har vi enbart använt el för varmvattnet. Litet har vi eldat i köket också. Jag bytte till vinterringar förrän vi for till Sverige men sedan blev det varmare igen. Senaste vecka hade vi alldeles för varmt i huset eftersom det var över 10 grader ute både dag och natt. Tanken var att bygga ny flismatare förrän vi började elda men det hann jag inte med.

I oktober körde jag också runt åkrarna med den nya sidohacken. Tyvärr hade slyet växt alldeles för mycket på sina ställen så där sågade brorsan omkull den med röjsåg och körde det till vår riisdjäärdsgåård runt äppelträden. Sidhacken (släntklipparen) behövs för att hindra slyet att komma över diket in på åkern. Det räcks över diket men inte in på andra sidan.

Det blåser mycket kallt och hårt från söder över åkrarna så äppelträden behöver skydd mot blåsten. Henriks familj byggde ett fint vindskydd. Det är helt enkelt två rader med pålar och ris och allt möjligt mellan dem.

Riisdjäärdsgåård som vindskydd för äppelträden

I slutet på oktober var vi en vecka i Medåker för att tömma ut allt vatten inför vintern och för att slå gräset. Jag hade med trimmern och laddare med tre ackumulatorer. Det är den kraftigaste av Husqvarnas batteridrivna röjsågar 535iFR men det var ett hårt arbete att få bort gräset som var både tjockt och långt för vi hade inte haft tid att vara där på sommaren. Det var ett misstag och jag vill inte låta det växa så mycket i framtiden. Dessutom var det blött och sorkarna hade grävt fram stora hopar med lera som förstås sprättade en i ansiktet då man körde med trimmern.

Jag körde tio fulladdade ackur för att få bort gräset och det tog en hel dag. Bland äppelträden måste jag lämna kvar en del för det började regna. Egentligen skulle man behöva kraftigare don men Kubotan är besvärlig att frakta fram och tillbaka. Med den och en hack kör vi gräset hemma mellan äppelträden.

I Sverige hade man inte kunnat så höstsäd tidigare än hos oss för de fick en massa regn direkt efter skörden. Brodden var kort men ganska jämn där och så stod det vatten på åkrarna.

Vi var också och tittade på Sveriges pomologiska sällskaps försöksodling utanför Örebro.

Odlingen ligger alldeles invid legendariska Carl Strömbergs äppelträdgård och Christer Sandberg, ordförande för pomologiska sällskapet, förevisade trädgården.

I Carl Strömbergs äppelträdgård med Christer Sandberg

För att inte råka ut för mustbrist så köpte jag 40 flaskor (66 liter) julmust från Arboga och Västerås (det fanns bara 20 flaskor i Arboga). Nu skall man väl klara sej fram till påsk då påskmusten kommer …

Väl hemma kunde vi konstatera att trots allt hade brodden för höstvetet växt upp. Det hade regnat över 50 mm medan vi var borta och var varmt så här hade man en grym tur. Alltid räcker inte skicklighet utan det behövs också tur. Det ser inte så fint ut som på harvade åkrar men direktsådden brukar ge nästan lika bra resultat i slutändan. Jag hoppas också att halmen hjälper för övervintringen.

På byggnadssidan hann vi också få upp den andra tröskhusdörren. Förra vintern hade jag bara en presenning uppskruvad där. Det är nödvändigt för det blåser in både regn och snö annars.

Det blev långt men jag har inte haft tid att skriva tidigare. Nu börjar maskinerna vara undansatta och det är verkstadsarbete som väntar. Möjligen också litet byggarbete om vädret det tillåter. Jag skulle sätta upp en dörrskena bakom uthuset förra veckan men fyra dagar försökte jag och varje gång började det regna vilket inte är så trevligt då man måste stå i takdroppet. På lördag skruvade jag upp skenan fastän det regnade då också.

Man får önska en litet torrare höst och så småningom en kall vinter så skogsvägarna håller. Nu kan man inte köra nånstans utan att det blir grymma hjulspår.

50 år av odling

Det är i år 50 år sedan jag byggde den stora kalluftstorken på ladugårdsvinden. Då blev det slut med kossorna och jag började på allvar sköta om jordbruket. Torken var min egen konstruktion och var ganska annorlunda än de gamla kalluftstorkarna. Den hade en meter luftrum under plåten och i huvudkanalen fanns det tre fläktar, två på 11 kW och en på 5,5 kW.

Farsan var inte så glad över att behöva sälja kossorna men min mammas fötter höll inte mera och både jag och brorsan hade andra arbeten så det blev omöjligt att sköta kossor morgon och kväll. Jag förstår honom för det var bara 30 år efter det att han byggde den stora tegelladugården 1945. Han tvivlade också på att man kunde klara sej med enbart sädodling. Då var ännu mjölken kung och Hindersby-Bäckby andelsmejeri var berömt för sin ost.

Vi levde i en helt annan värld men optimismen efter andra världskriget höll ännu i sej. Det mest gick framåt och blev bättre. Utom byggtekniken som hade börjat med plasteländet som fick många hus att ruttna. Plastfärgerna ställer ännu till problem och vår pojke har ägnat en hel sommar åt att skrapa sitt hus i Borgå för att få bort eländet.

Sedan kom globaliseringen och priserna sjönk som en sten. Det var tur att man hade jobb då och inga skulder. Farsan var alltid noga med att aldrig ta lån. Torkbygget och de nya maskinerna kunde vi betala med det som försäljningen av kossorna gav. Vanligen bygger vi allt själva men torkbygget var så stort att vi fick ta grannarna till hjälp och de var erfarna timmermän.

I år torkade vi veteskörden för 50:de året i följd så man kan vara nöjd med investeringen. Det var en betydligt bättre skörd än fjolårets katastrof då torkan gjorde att utsädet delvis inte ens grodde förrän i slutet på juni. I år sänkte 60 mm regn den 9 juli (med översvämning som följd) skördemängden betydligt men det är ändå bättre än torkan.

Skörden började rekordtidigt och var klar inom augusti. Vanligen har vi tröskat vårvetet i september eller till och med i oktober. Nu hade vi höstvete och torkan efter den 9 juli gjorde att vårvetet brådmognade så vi kunde tröska det direkt efter höstvetet. Höstvetet var litet över 15 % och vårvetet litet under 20 % för det mesta. Då det var torrt väder och stark sol så gick det fint att torka också.

Allting gick förstås inte som på räls. Det fanns inte så mycket att reparera på tröskan och jag hade köpt en vaselinspruta som gick med ett batteri från en skruvdragare så smörjningen gick ganska lätt i år. Den kan vara besvärlig med smörjnipplar på riktigt krångliga ställen men en lång slang med dubbellåsning på nippeln förenklade arbetet. Men det blev en del reparationer senare.

Bakom de här hjulen finns flera smörjnipplar (osynliga)

Batteridriven vaselinspruta med högt tryck

Den 20:e började vi med höstvetet som såg bra ut trots att det också kom under vatten den 9 juli. Men det var på mulljord så vattnet blev inte liggande så länge. Åkern var stadig trots regnet så det var lätt att tröska eftersom det inte fanns liggsäd heller.

Äntligen normal växt efter fjolårskatastrofen

Tyvärr har vi en hel del svackor på våra leråkrar där vattnet ligger länge efter större regn. Platta åkrar som litet har släktskap med grytor. Även om det var god växt för det mesta så drog svackorna ned skörderesultatet betydligt.

På bilden ovan är de mörka delarna svackor där det inte kom just nån skörd alls. Man ser också en mängd ogräs i sprutspåren som jag lämnat. Det var förra sommaren som gav ogräsen rum att växa till sej eftersom det inte fanns någon konkurrens av odlingsväxten. Visst har jag sprutat men det fanns en så stor ogräsmängd i marken att ogräset kom upp på nytt.

Även om det var ganska mycket torrväder då vi tröskade så kom det en och annan skur. Nedan ser man att tömningsröret är vått och att regnbågen visat sej. Till all tur var det ganska svalt väder under tröskningen. Om det är riktigt hett så orkar man inte köra särskilt länge utan då måste vi byta om.

Vi har haft ett par tranor här hela sommaren. Speciellt tidigt på sommardagen kunde man höra dem. Här går de och äter på ett tröskat skifte.

Det var en fin skördetid. Nån liten skur kom det men åkrarna var stadiga efter den långa torkan och vetet var kort och utan större mängder ogräs – utom i sprutspåren. Man kunde köra långt in på natten för det mesta. Då det är kalla dagar så finns det inte så mycket fukt i luften och det blir inte dagg så tidigt på kvällen. För det mesta så tröskar jag inte i mörker. Förr då jag gjorde det så hände det ofta nånting. På den tiden då vi hade stolpar på åkrarna så kunde nog tömningsröret bli illa åtgånget och en gång körde jag skärbordet mot en sten. Speciellt då det dammar så ser man mycket dåligt i mörker.

Klockan är halv tolv och det blir att fortsätta nästa dag

Vår bästa åker brukar vara Petjärmosan men i år stod den länge under vatten och stora områden var helt förstörda.

Så här såg det ut där vattnet hade stått i en hel vecka

Av någon anledning så går tröskan också ofta sönder just på Petjärmosan. I år klarade vi oss utan större reparationer men på Petjärmosan blev det två avbrott. Först brast bakre höger fästet till skakaren. Det fixade vi med att gå till reservdelsbutiken (gamla MF20 som ju är en Sampotröska) och skruva bort fästet därifrån och sätta in i den nyare SR2055 – och det passade.

Sedan gick det ungefär ett lass och så brast stången som driver bettet. Det är precis samma skärbord på de båda tröskorna så vi tog både bettet och stången från den gamla och bytte. Bettet var mycket bättre på den gamla tröskan – troligen hade vi bytt det förrän den blev stående. På den nya bettet var en del knivar lösa eller sönder och en kniv hade tappats helt så det gick efter bytet mycket bättre att köra.

Vi fick allt tröskat inom augusti och det var tidigt för oss. Vanligen låter jag solen torka säden ute på åkern så det blir sent innan vi har tröskat allt men nu tog vi in allt så fort vi hann köra. Det var inte så dumt för solen var stark de följande dagarna och elströmmen billig så vi torkade riktigt förmånligt (en fläkt gick helt på solpanelerna). Inom en vecka var fukthalten under 17 % och då håller det sej över vintern. På soliga vårdagar med luftfukt ner till 20% torkar man sedan resten på nån dag.

Medan det ännu var torrt och varmt så sprutade jag glyfosat för fjolårets ogräs tog fart på allvar nu då det började regna. På en del åkrar där vi inte haft kvickrot nästan alls började det komma upp gröna fläckar. Speciellt där det var svackor och ingen odlingsväxt var det gröna mattor av baldersbrå. Också tistlar hade kommit upp fastän de var helt borta efter sprutandet i våras.

GPS-programmet som jag hade bytt till Fältnavigator var bra. Det kom inga hopp på 20 meter hit och dit. Möjligen hade den nya plattan (Samsung SMX516B) som jag köpte i fjol också bättre GPS-funktion. Fastän jag har sprutspår så behövdes GPS för ogräset hade växt så att spåren syntes dåligt. På ett ställe hickade GPS:n men där fanns det bra sprutspår så det gjorde inte så mycket. Till och med i skogsåkern Aaltjärri blev det en fin sprutbild.

Triangeln är en av de krångligare åkrarna men fungerade något så när:

Men ser man sedan på gpx-formatet så ser körningen betydligt sämre ut:

Programmet kan inte se om jag har sprutan på eller av så det målar litet för mycket.

Besprutningen skedde i fint väder med +22 grader, sol och mycket svag blåst. Huruvida effekten blev bra eller illa ser man inte egentligen före nästa vår. Det fanns i alla fall så mycket ogräs att jag misstänker att jag måste spruta nästa vår före sådd också.

Sedan blev det dags att hacka halmen inför en eventuell sådd av höstvete. Då var åkrarna så hårda efter den långvariga torkan att jag trodde att jag inte skulle få ned billarna i jorden alls. Jag hackade inte alla åkrar utan bara del delar där det brukar bli problem med halmen dvs. mulljordarna och så höstveteåkern.

Nå, dagen efter det att jag hackade halmen så började det regna och har regnat ända tills nu (48 mm) och lär fortsätta in på nästa vecka. Det blev alltså verkstadsarbete vilket var mycket behövligt. Vi får se hur det går med höstsådden.

Nedan en höstbild från vår å med fullmåne och om ni ser noga efter så hänger det ett flöte från ett metspö i kabeln bredvid åbron (litet till vänster om fullmånen).

Regnsommaren 2025

Det regnade över 60 mm förra natten och sedan början på juli har det kommit 82,8 mm. I juni kom det 140 mm regn. Och mera regn är på kommande …

Vetet såg ännu hyfsat ut i går även om det började gulna i svackorna men nu står det i vatten på de lägre åkrarna. Om förra sommaren torkade bort skörden så ser det ut som att årets skörd kan flyta bort.

Början på sommaren var bra. Vi fick till och med potatisen satt på Gustavsdagen (6 juni) precis som det skall vara. Litet hård var jorden eftersom jag inte hade tid att sätta fast fräsen men det gick och så tänkte jag fåra potatisen senare. Det gick i putten för nu skulle man behöva båt. Troligen blir det handarbete med stövlar och hacka i stället.

Ovan ser man också att spridningen av gödsel med tratten har missat litet (den gula delen). Jag satte ganska litet gödsel vid sådden och körde ut mera med tratten (se förra inlägget https://www.bondbloggen.fi/2025/06/05/bra-borjan-pa-2025/). Det var första gången jag spred ut litet mera sedan jag köpte Bogballe-tratten och det krävs litet mera erfarenhet att få det jämnt.

I juni köpte jag också en ny hack som kan svängas ut på ena sidan av traktorn. Jag har en ganska stabil hack från förut men den går inte att flytta åt sidan och åkerkanterna börjar växa igen av sly. Det är en billig hack men verkar någorlunda hyfsad och jag kör inte så mycket med den heller. Slänthack kräver i alla fall en stor traktor så jag måste köra med stora Zetorn. Till större ytor behöver jag ändå den stora tunga hacken.

Regnen gjorde att allting växte alldeles grymt i år – inte minst gräset. Så det har blivit en hel del gräsröjning med Kubotans hack och med trimmern. Gräsklipparen har stått i bodan för det meterhöga gräset klarar den inte av. Regnen gjorde att man fick passa på att köra gräs då det gick men vi fick det mesta slaget – också vallarna. En del äppelträd börjar vara så stora att kvistarna tar i hytten på Kubotan så det blev mera arbete med trimmern än förut.

I fjol sänkte jag golvet i tröskhuset och då kunde till och med en lastbil få in hytten men i år så kom en litet större lastbil och det var med nöd och näppe den kunde lasta vetet. Nu får man bara hoppas att de inte blir större.

I juni är det förstås dags för johannistandjin (midsommarstången) och i år lyckades vi dra upp den precis mellan regnen – den enda soliga dagen. Belarus med 8 meters skogslastare klarade av det bra. Men jag såg att i Dalarna så brast tydligen en slang då de försökte dra upp stången på samma sätt och den föll ned i ett träd. Till att tur så skadades ingen men de fick dansa runt traktorn i stället …

Johannistandjin lyftes upp med traktorlastare

Det kom en hel del folk för att se på. I år var det omkring 150 personer och ungdomsföreningen grillade korv medan fornminnesföreningen hade kaffe och bulla. Det regnade ordentlig både före och efter fredagen.

Avsikten var att plantera äppelträd men regnet sköt upp det arbetet så jag fortsatte med väggarna på uthuset . Fjolårets sommar gick helt till att sänka golvet i tröskhuset men nu skall uthuset sättas i skick.

Det är frågan om det gamla stallet och ladugården som 1908 flyttades från Hopenbackan (invid Lekstrand där stången står). Stallet fungerade efter 1945 (då den nya ladugården med stall byggdes) som boda och senare som vedlider. Tyvärr sågade farsan ett stort hål i stockväggen på 50-talet så det skall nu sättas igen. Det går ändå inte att få in några maskiner i den låga byggnaden.

Tyvärr har ena hörnet farit ut 10 cm efter att den nedre bindningen sågades av. Nu satte jag ett järn för att binda ihop stockväggarna. Dessutom hade mellantaket kommit ned ordentligt och de två raderna stolpar sattes in för att stötta upp det. Men de stör utrymmets användning så mycket att vi satte in en stock på 20×25 cm i stället som vilar på båda sidoväggarna.

Man ser att stockväggarna i stallet blev höjda med ett par nya lager stockar efter flytten. Troligen var också de nedersta stockarna ruttna. De sågade takbjälkarna är från ombyggnaden 1947 då uthuset fick en andra våning – bodvinden. Den användes som lager och som kalluftstork på 1960-talet förrän torken på den nya ladugårdsvinden byggdes 1975. Därefter blev den flistork tills jag rev den då det nya torkhuset blev färdigt.

Allting har växt bra i år så regn är viktigt under försommaren. Besprutningen gick också bra i början på juni och man kan nu se att ogräsen nästan försvunnit. Jag var litet orolig efter fjolåret då vetet inte alls konkurrerade med ogräset och i våras fanns det en hel del tistlar och annat på åkrarna. Utsädet grodde bra och grödan är riktigt tät för det mesta – utom i svackorna där vattnet fått allt att gulna.

Nu är allt klart för plantering av äppelträden men alla groparna är fulla av vatten så planteringen måste åter skjutas upp. Frågan är hur stora regnmängder det kommer. Nu är det omöjligt att köra traktor på åkrarna – det blir grymma spår. Det blir varmare om ett par dagar så om regnmängden är liten så borde vi komma igång ännu den här veckan.

Bra början på 2025

Det var litet osäkert i slutet på april men nu kan man säja att det blev en riktigt fin vår för växtodlingen. Höstsäden ser bra ut och vårbroddarna är jämna och gröna. Minsann en fullständig motsats till fjolåret här hos oss. Då var det så grym torka att en hel del av utsädet grodde först i slutet på juni och skördekatastrofen hör till de värsta jag upplevt.

Nu använde jag mycket litet gödsel i vårsådden för jag kom ihåg att man gnisslade tänder i fjol och ångrade att man satt ut bigödning alls i vårsådden. Kvävet gick till spillo nästan alltihop. Så jag väntade för att se om brodden verkade hyfsad och körde först nu ut gödsel med tratten. För brodden är nu fin.

Även om vårsådden var tidig så var det så kallt väder i maj att brodden började växa ordentligt först efter mitten på maj. Ännu den 10 maj var det is på vattnet i dikena.

I fjol hade vi tänkt plantera ut äppelträd men torkan hindrade allt grävande så vis av skadan började jag köra upp planteringsdiken den 11 maj i år. Med täckdikningsplogen gick det bra att bryta upp ytan så att man kan gräva gropar med gripen på skogslastaren. Jag har plåtar till gripen men det går nästan lika bra att använda enbart gripen.

Det går att köra med täckdikningsplogen men bara då ytan är torr utan att leran torkat djupare. I fjol hann den bli för torr och det var lögn att få ned plogen. I år gick det bra även om ytan sprack i stora klumpar på sina ställen.

Planteringsdiken för äppelträd (dottern Mia med sonen Filip)

Nu kunde jag också dra upp ett dike bakom uthuset. Det har ibland varit blöta gropar där och vi försökte hitta det täckdike som drogs dit för omkring 65 år sedan. Och under över alla under så hittade vi det gamla täckdiket. De gamla rören var inte ens fyllda med lera utan ganska rena. Så nu finns där en brunn och täckdiken.

Dra upp ytan med plogen och gräva med lastaren

Nu har vi byggt upp vår risgård runt äppelträden. Den är ungefär som en gärdesgård men med ris i stället för lånnår (gärdsel). Tanken är att den skall skydda mot blåsten som kan vara ganska eländig från åkrarna i söder och väster. Mest har vi syd- och västvindar. En risgård är utmärkt att sätta allt sly i. Man orkar inte laga ved av allting och de klena har inget värmevärde.

Den 19 maj började brodden sticka upp – ganska jämnt överallt

Medan jag sådde så fixade brorsan en ny stockbädd vid sågverket. Den gamla hade ruttnat så den var oanvändbar. Inga problem, det finns massor med torra granar att tillgå …

Dessutom har han byggt ett fint förråd med en hel fönstervägg så det är väldigt ljust.

Sågverkets förrådsrum med hel fönstervägg

Infarten till verkstaden, tröskhuset och torken måste breddas lite för här är ganska stor trafik hela året runt. Bland annat så lagrar vi bigödning (konstgödsel) som syns rakt fram. Likaså hämtas bränsle till de stora tankarna i bränslehuset den här vägen. Det gamla huset till höger är det första hus som flyttades hit efter storskiftet 1908. Förr var alla hus och alla gårdar vid åbron en kilometer härifrån och det var mest ängar där vi nu har åkrar.

Sverigeresan som vi brukar ha i slutet på april blev uppskjuten med en månad eftersom våren verkade komma så fort. Det var egentligen dumt för vi borde verkligen vara hemma i maj. Och dessutom kom det 30 mm regn så vårsådden blev uppskjuten – vi hade kunnat åka. Men efterklokhet är ingen dygd. Och man behöver litet avkoppling efter vintern.

Broddarna var inte alls så bra i Sverige åtminstone det vi såg från Stockholm till Arboga. Inte dåliga men vi hade nog lika bra i Hindersby. Gräset hade växt ganska högt och det gick ett par dagar innan äppelträdgården blev klar. Sorkarna trivs i högt gräs så det måste bort. Det fanns hundratals sorkhål i trädgården så vår lilla Ruff (sorkhund) skulle noga ha ansett sej vara i himlen om han hade varit med. Han kan gräva i sorkhål i timmar.

Vi hann också se på riddarspel i Arboga. Eftersom vi sällan hinner till Arbogas medeltidsdagar i augusti så tänkte vi se åtminstone på en del av programmet. Det var gratis vid Granngården och Sparbanken 180 år betalade kalaset. Visst var de ganska skickliga.

Vi hittade flera vinbergssnäckor som lär vara ätliga – men det försökte vi oss inte på.

Väl hemma så hann jag bara vila ut mej en dag så blev det 60 års studentträff. De gamla klasskamraterna var precis som för 60 år sedan – bara litet gråare :-). Vi hade också hela fem studenter från Hindersby i årets examen – bland annat grannen.

Så går tiden … Sedan blev det bråttom att köra ut bigödning med Bogballe-tratten innan regnet började. Brodden var jämn överallt – det sämsta stället var en svacka från ett utfall men det var inte många kvadratmeter stort.

Allt som allt körde jag ut 3500 kg. Få se hur stor nytta det gjorde. Det var första gången som jag tillämpade principen med delad gödsling. I fjol var brodden så urusel att jag inte ens satte fast trattspridaren på traktorn. Litet ovan är man ännu så det gick åt alldeles för mycket (700 kg/ha) på första skiftet. Såtabellen var alldeles felaktig och det gick åt ungefär dubbelt så mycket som den angav för inställningarna.

Nu har det kommit 7,6 mm efter spridningen och det ska komma litet regn varje dag hela veckan. Det är bra så att gödselkornen löses upp och rötterna kan ta upp näringen. Svalt lär det också bli. Det gillar jag för då orkar man göra nånting.

Det fanns en hel del ogräs på åkrarna för i fjol så konkurrerade inte vetet alls med ogräset. Det blir att börja spruta så fort vädret tillåter.

Jag har beställt ny GPS som snart borde komma. Men jag bytte program och det nya (Fältnavigator) verkar vara mycket bättre än de gamla. Inga 20 meters hopp fram och tillbaka. Det kostar 69 kronor/månad men man kan avsluta prenumerationen när man vill. Tills vidare är jag ganska nöjd. Vi får se hur det fungerar ihop med den nya GPS-lådan.

”Jäärtils ha he gandji braa”, saa han såm full fråån elfte våånindjin näär han kåm ti ana. (Hittills har det gått bra, sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra)

Glad sommar !

Torka och stenarbete 2024

Fastän det är blött längre västerut så har vi haft en torr sommar här. Vår styva lera är stenhård. Klövern växer i alla fall som en tok och hade det inte varit för den heltorra försommaren så hade väl vetet blivit hyfsat. Nu grodde hälften först i månadsskiftet juni-juli. Det var så torrt att ogräset också grodde först då så besprutningen blev inte lyckad.

Den här sommaren blev det golvarbete för hela slanten. Speciellt stenarbete eftersom jag sänkte tröskhusgolvet med 15 cm och under det gamla golvet fanns det en massa jordfasta stenar. Ännu i september fanns det arbete med att städa efter golvarbetet.

En massa saker blev ogjorda eftersom jag högg i sten nästan hela sommaren. Vetet fick jag inte iväg på våren eftersom jag hade rivit upp golvet under silona. Inte kunde man köra på det nya golvet heller förrän om en månad. Så jag lappade ihop de maskiner som länge stått på listan över nödvändiga arbeten. Speciellt såmaskinen hade matat ut bigödningen ojämnt. Då jag skruvade upp växellådan så stod det klart varför – ett lager hade sett sina bästa dagar.

Rapiden hade en intressant konstruktion med två hävstänger och så kallade friktionslager som bara rullar åt ett håll men låser åt det andra hållet. Det var inte någon ny teknik för vi hade en likadan konstruktion på vår första flismatare. Men det var inte lätt att hitta ett sådant lager fastän jag hade lagrets nummer. Till sist hittade jag ett i Tyskland. Problemet var att hitta namnet som tydligen var Sperrlager – mycket logiskt bara man kom på det.

Axeln med de svarta excenterhjulen drivs från såddhjulet och det ena klämmer ned en hävstången medan det andra släpper upp den andra hävstången. Spärrlagren på utmatningsaxeln till vänster vrider utmatningen då hävstången går nedåt men släpper då den går uppåt. Lustig konstruktion men den fungerar om bara lagren fungerar. Nu har jag i alla fall tre lager i reserv för man vet aldrig när de slutar tillverka dem.

Vår potatis började i juli vara ganska dålig. Jag brukar äta bara gammal potatis – jag tycker inte om nypotatis – men nu blev det att köpa litet potatis innan våra egna hade växt tillräckligt. Tydligen borde jordkällaren sättas i skick – ingången har rasat ihop.

För att ha potatis nästa år rensade jag potatislandet som man knappt såg för alla tistlar. Den här sommaren har tistlarna och baldersbrån växt alldeles utmärkt. Potatisen hade vi inne på mångfaldsogräsåkern som var en sorglig syn.

Jag fattar inte vad det skall vara för idé med mångfaldsogräset. Eftersom man inte får spruta så är blir det obönhörligen bara tistlar och baldersbrå. Det var sista gången som jag hade dessa tokiga mångfaldsogräsåkrar. Nu kommer det att ta många år innan man får dem odlingsdugliga igen för där finns massor med ogräsfrön. Någonstans i eländet finns några blåklintar och prästkragar också men försommartorkan gjorde att de grodde först i juli medan tistlarna och bladersbrån var frodig redan i juni.

Så här ser en mångfaldsogräsåker ut i verkligheten.

Golvet var ganska stadigt efter ett par veckor men jag måste ännu göra nånting åt kanten på det gamla golvet. En diamantklinga till vinkelslipen klarade av att skära bort den ojämna kanten men du milde moses så det dammade ! Det var nätt och jämnt att jag alls fick komma in i huset för att dricka kaffe emellanåt …

Diamantklinga på vinkelslipen skar bort ojämnheterna

Tyvärr var klingan inte så stor att jag fick bort hela kanten på en gång så jag måste köra tre gånger (ibland fyra) innan det var klart. Inte det trevligaste arbete jag gjort … Men slutresultatet blev ganska bra och kanten slät. Det är viktigt så man inte kör sönder ringarna för de är numera så tunna på sidorna.

Den första augusti hackade jag allt ogräset på mångfaldsogräsåkrarna men då hade ju en hel del redan fröat. Nu behöver man inte mera se på eländet. För säkerhets skull tog jag i alla fall ett foto som visar att bland ogräset fanns en och annan sådd blomma – men inte var det många.

I början på augusti så hade vi pärthyvlantalko som Fornminnesföreningen ordnade. På vintern hade vi kört ut 40 granstockar som hade ganska litet kvistar. Dessa kapade vi till 45 cm kubbar som hyvlades till pärtor. Men stockarna hade torkat för mycket så pärtorna blev inte snygga. Man borde hyvla så tidigt på våren som möjligt. Förr då pärthyveln var vattendriven så måste man helt enkelt hyvla på våren då det kom mycket smältvatten.

Samtidigt så spikade vi nytt pärttak på den gamla bodan från 1700-talet. Enligt gammal sed så satte vi bara ett nytt tak utanpå det gamla. Det hade satts upp på 80-talet och hade börjat läcka.

Vi hade flera hakalistär på vår bodvind som vi använde för att få pärtorna på rätt ställe. Rakskivan med ett par spikar i flyttades bara uppåt ett hack då en rad var färdig. Och så hade vi en gammal låda med riktiga pärtspikar. Det tog en liten vecka att spika upp taket och det var ganska hett i solen men det var trevligt att ha taket färdigt då det kom ett ordentligt regn så det blev döpt. Nog har vi fått regn här också – man alldeles för sent.

Sedan åkte vi väg till Sverige till ”arbetsläger nummer 2” för att få fram äppelträden från det höga gräset som var både segt och tjockt. Jag körde tre fulladdade ackur på morgonen och tre på kvällen i trimmern nästan hela veckan innan vi fick bukt med gräset. Det är också viktigt att få bort det långa gräset för att sorkarna inte skall trivas i äppelträdgården.

Däremellan tapetserade vi det lilla rummet på övre våningen där taket varit ruttet och det var hål i väggarna. Snart börjar det se hyfsat ut.

I enlighet med gammal tradition så måste jag ännu såga ned en kvist som höll på att skava på husets tak innan vi for till färjan. Det ledde till att vi höll på att missa avgången – men vi hade en minut på oss innan de stängde incheckningen … Det är sällan som vi lyckas åka iväg i någorlunda god tid. Men jag kunde konstatera att den batteridrivna motorsågen fungerade riktigt bra.

Väl hemma så skulle jag köra ut tröskan och sätta den i verkstaden. Men ena ringen var alldeles grymt flat och alla försök att pumpa upp den misslyckades. Det var bara att skruva loss hjulet och försöka få ut det ur ladan. Det var inte så litet (34″) men med gamla frontlastaren lyckades vi få ut det och upp på släpvagnen. Sedan var det inte så stor sak att få det reparerat – men det blev ny ytterring och ny innerslang.

Så skulle tröskhuset städas och det var fullt av cementdamm efter diamantskivan. Igen var det svårt att slippa in på kaffe. Dessutom var det nya golvet 15 cm lägre än det gamla så jag måste slå ihop ett par lavar för fläktarna.

Kabeln till den stora 22 kW fläkten hade en dålig kontakt så den måste bytas. Men det var lögn att få upp skruvarna som hade rostat fast grundligt. Till sist måste jag kapa kabeln och skruva fast en ny kontakt.

Nu var det dags att tömma torken men först måste jag få bort vetet från lastningssilona. Allt blev försenat på grund av golvarbetena. Men sedan var det ganska trevligt att se att lastbilen kunde backa in på det nya golvet så att till och med hytten rymdes in … Nu får man bara hoppas att det inte kommer nya lastbilar som är högre.

Men då jag tömde torken så såg jag att plasten i taket nu slutgiltigt är för dålig. Inte för att man kan klaga – den var från 1975. Nästa år den 17 juli så kan vi fira 50-årsjubileum för torken. Jag planerade torken som 29-åring och då var det osäkert hur länge den skulle fungera men jag tror man kan vara nöjd.

Det är inte bara plasten som är skröplig – gubben börjar också vara litet dålig. Än går det bara man käkar Burana då ischiasen slår till men en dag är det slut. Tio år till måste jag orka och helst tjugo – men den som lever får se …