Det är knappt man kan tro att det är sant…. nås nämligen av nyheten att den för mig till huvudsak virtuellt gjorda stödansökan i månadsskiftet april-maj faller bort och att det nu räcker med stödansökan i medlet av juni. Länk till meddelandet.
Ändå är jag lite undrande över om det faktiskt är med omtanke om oss bönder eller om man ligger efter med datorprogrammeringen. Men oberoende av orsak så sparar det in på lite onödig byråkrati.
Trots meddelandet så finns det antagligen ett och annat som fortfarande skall lämnas in den gamla ansökningstiden…. vill minnas att till exempel den femåriga växtföljdsplanen ska in den tiden så det gäller att kolla upp deadline för övriga blanketter!
Idag då jag skulle köra flis så hittade jag Kalle koltrast i tröskhuset. Under köldperioden satt han och åt våra havtornsbär och vi satte upp en talgboll åt honom också. Men sedan försvann han och nu vet vi att han inte klarade den hårda kylan.
Vi blev bekanta under en kort och svår tid. Vi hoppades innerligt att han skulle klara sej men tyvärr så grusades våra förhoppningar.
Ja, nu är det inte många lediga dagar kvar… jag bara väntar på första dagen när det inte bara säger BÄÄÄÄ BÄÄÄ BÄÄÄÄÄ när man öppnar fårhusdörren, utan också ett litet bää…
Jag satte baggen med en del av tackorna 3.9. Därefter ”fyllde jag på” med tackor vartefter jag fick dem klippta och hem från holmbete. Men, när kommer den första tackan att lamma?
En tacka är dräktig ca 147 dygn. Så det betyder att dagen ”bää” kan komma precis vilken dag som helst!
Jag kröp omkring i fårkätten och inspekterade lite igår, och joo-o, det börjar ta sej…
Charlotta hade ett väldigt intressant inlägg i höstas angående ekologiskt. Tyvärr hade jag just då väldigt bråttom med skörden så jag hade inte tid att delta med mina funderingar och frågor. Tråden har kanske tappats lite så jag väljer att göra ett nytt inlägg med mina funderingar.
Jag får också ibland frågan varför jag inte odlar ekologiskt och det har jag också ibland frågat mig själv och jag har till och med prövat på ekologisk grönsaksodling, eller ”naturenlig odling” som det kallades då, i samband med den förra ”gröna vågen” i slutet av -80-talet. Jag har även praktiska erfarenheter av biodynamisk odling från tiden på trädgårdsskolan där vi prövade på olika odlingsmetoder för att ge eleverna så bred bas som möjligt.
Så joo jag vet att det skulle gå och att jag förmodligen skulle klara av att odla ekologiskt även om det är lite svårare på en gård utan husdjur. Natur- eller ekogodkänd gödsel finns att fås så det är inget större problem men avsaknaden av husdjur gör det lite svårare att få vettig avsättning för vallen. Största problemet ser jag i arealbehovet, nu kör jag med en 4-5-årig växtföljd i grönsaksodlingen som omfattar 12ha men i och med att ekoskörden är 40-70% lägre (lite beroende på odlingsväxt) så borde jag åtminstone dubblera odlingsarealen för att få tillräckliga mängder att skörda och sälja. Och med ekoodling av grönsaker borde man säkert utöka växtföljden med 2-3 år för att klara ogräs, insekter och växtsjukdomar samt hålla jordens bördighet i skick. Det betyder att jag borde ha 150-200ha åker lämplig för grönsaksodling att röra mig på. Det säger sig självt att dylika arealer inte går att få tag på inom vettigt avstånd.
Som jag nämnde i inledningen så frågas det ibland efter ekologiska produkter, mest då i samband med REKO-utdelningarna och vid marknadsförsäljningstillfällen så visst borde man få en del av varorna att gå åt till ett högre pris som också är nödvändigt för att kompensera skördebortfall och merarbete med bland annat ogräsbekämpning. Av erfarenhet från andra odlare vet jag att jag ändå skulle bli tvungen att sälja en hel del till ”konventionellt pris” och då blir det ju lite som med ”Valiobluffen” som man i Sverige ondgjort sig åt.
När jag undrar varför det frågas efter ekogrönsaker så får jag ofta kommentarer som att de är giftfria och smakar bättre samt är bättre för miljön.
Vad gäller giftfriheten så hävdar jag att också mina konventionellt odlade grönsaker är giftfria. Jag följer godkända karenstider och bekämpar först då det verkligen är nödvändigt, dessutom brukar jag i första hand använda mig av de preparat som är godkända inom den ekologiska odlingen. Prover som tagits och analyserats har alltid resulterat i att spår av bekämpningsmedel inte har kunnat noteras. I utlandet förekommer det också att ekoodlingarna gödslas med slam från reningsverken och det är inte enbart gödsel som ingår där. Jag tror dock att det inte brukas här i Finland numera. Nåå, konstgödselns totalinnehåll finns inte heller deklarerat på säckarna så det kan finnas ett som annat där med.
Smaken då? Jaa den är ju delad som baken och det sägs ju att dagens ungdom föredrar artificiella smaker framom de naturliga så där är det svårt. Hur som så noterade jag då när jag höll en del av arealen som ”naturenlig odling” att många kunder som föredrog de naturenligt odlade och efter att de tagit slut prövade på våra konventionellt odlade ofta utbrast att ”de konventionellt odlade var ju goda de också”. Vilket ofta ledde till att följande säsong köpte dom av de konventionella grönsakerna. Själv tyckte jag att dom konventionellt odlade smakade bättre för det är så mycket lättare att få god smak i en produkt som gödslas enligt vad växten behöver. Till saken hör att jag också medvetet satsar på välsmakande sorter framom de som ger högsta möjliga skörd. På trädgårdsskolan där vi odlade enligt flera odlingsmetoder gjorde vi också en hel del blindtester för att se om det fanns någon skillnad men inget signifikant resultat fick vi där heller.
Miljöfrågorna har ju diskuterats flitigt på senare tid och inte är det där heller entydigt att ekoodlingen skulle vara något bättre alternativ. Stallgödseln är svår att tillföra då när den bäst behövs och växer inte grödorna optimalt så tas inte heller gödseln upp utan läcker ut i vattendragen precis som vilken annan gödsel som helst. Om det nu läcker så mycket gödsel överhuvudtaget? Det verkar komma nya undersökningar som visar att övergödningen av vattendragen inte entydigt är jordbrukets fel.
Sen är det det här med certifieringen, för att få kalla en produkt för Eko eller Luomu så ska det certifieras och det betyder en hel del extra papper och dokument att fylla i och pappersarbete är inte produktivt arbete. Dessutom kommer det en hel del kostnader med granskningar och kontroller. Jag har dessutom börjat att alltmer ifrågasätta det här med certifieringar, det har ju uppdagats en hel massa fusk med pappren senast nu i Sverige bland annat. Att man genom att fixa lite papper får ut ett mervärde verkar allt för frestande och det gäller naturligtvis inte enbart ekocertifieringen.
I rubriken satte jag lite provokativt eko mot konventionellt och så vill det gärna bli i debatten men det behöver ju naturligtvis inte vara så. Så som jag nämnde i ”giftfrågan” så använder jag då det går de växtskyddsmedel som utvecklats och godkänts för ekoodling och jag är också mån om jordens bördighet och egna produktionsförmåga, på så vis kan jag också spara kostnader i den konventionella odlingen. Där har jag lärt mig en del genom att studera ekoodlingen. Så egentligen går odlingsmetoderna hand i hand vad gäller en hel del.
Sist och slutligen så är det konsumenten som väljer och det är viktigt att vi producenter producerar det som efterfrågas. Gör vi inte det så kanske varorna söks från något annat håll och det är nu varken miljövänligt eller nationalekonomiskt förnuftigt.
Det som jag mest ifrågasätter är om det faktiskt lobbas och hjärntvättas för mycket vad gäller ekoodlingens fördelar. Andra tycks också tycka det.
Daggmaskförekomsten brukar ibland räknas som en indikator för bördigheten…. som synes trivs den också bra i konventionellt odlad jord.
Nästan hela januari gick förlorat på grund av kölden. Och så blev det plötsligt 30 grader varmare vilket var lika illa. Nu har snön nästan smält bort på åkrarna och det är glashalt överallt. Den här veckan gick till att sätta kättingar på traktorerna (gamla Zetorn och Belarusen) och pyssla om lastarna och processorn. Men jag hann börja med huggandet i heimskooin (hemskogen) i alla fall. Och då menar jag verkligen heimskooin – man fick vara rädd för att träden skulle falla över byggnaderna …
Nu är nästan alla asparna borta – bara en väntar på lämplig vindriktning (bort från torken). Det kom ju drivor av asplöv in i torken i höstas och de stod annars också i vägen för vedhopen. Ännu skall en mängd stora granar bort. Jag har i många år planerat fälla dem men det har alltid blivit så sent på våren att det börjat tina på åkern. Så nu sågar jag ned dem genast så det blir gjort.
Litet vindskydd kunde vara bra men jag lämnar tallarna och smågranarna. De växer så fort att det inte tar många år innan vi har vindskydd igen. Förresten är ostlig vind inte så farlig. De vanligaste vindriktningarna är söder och norr och ibland väster. Speciellt sydlig vind är besvärlig eftersom det bara är öppna fält åt det hållet.
En dag gick också till att rada ut pallar som underlag för bigödningen som kom på tisdag. De måste radas ordentligt så att säckarna inte går sönder för då blir det hårda klimpar. Men vi har bra chaufförer som vet precis hur de skall radas så att vattnet rinner av presenningen. I allmänhet håller de utmärkt även om de lagras i två år.
Nu är bägge traktorerna färdiga för skogen och det skall bli en aning kallare nästa vecka så då blir det bråttom att få nånting gjort. Processorn får vara med i gallringen och med Zetorn skall jag köra ut så fort jag hinner. Nu då snön smält så ser man också små hopar som annars blir osynliga då det kommer tio cm snö utanpå.
Konditionen är inte riktigt på topp eftersom man bara låg på soffan och väntade ut kölden i två veckors tid. Men till första maj skall den väl bli bättre …
Man borde vara i skogen och såga för brinnkära livet nu då det går. Men här sitter man på (obligatorisk) sprutförarkurs hela dagen (i Borgå). Visst kan man enbart gå till examen men den är mitt på dagen så inte hinner man göra just nånting före den och inte efter. Nästa steg är väl att ordna kurs över nätet – och examen …