Eko vs konventionellt.

Charlotta hade ett väldigt intressant inlägg i höstas angående ekologiskt. Tyvärr hade jag just då väldigt bråttom med skörden så jag hade inte tid att delta med mina funderingar och frågor. Tråden har kanske tappats lite så jag väljer att göra ett nytt inlägg med mina funderingar.

Jag får också ibland frågan varför jag inte odlar ekologiskt och det har jag också ibland frågat mig själv och jag har till och med prövat på ekologisk grönsaksodling, eller ”naturenlig odling” som det kallades då, i samband med den förra ”gröna vågen” i slutet av -80-talet. Jag har även praktiska erfarenheter av biodynamisk odling från tiden på trädgårdsskolan där vi prövade på olika odlingsmetoder för att ge eleverna så bred bas som möjligt.

Så joo jag vet att det skulle gå och att jag förmodligen skulle klara av att odla ekologiskt även om det är lite svårare på en gård utan husdjur. Natur- eller ekogodkänd gödsel finns att fås så det är inget större problem men avsaknaden av husdjur gör det lite svårare att få vettig avsättning för vallen. Största problemet ser jag i arealbehovet, nu kör jag med en 4-5-årig växtföljd i grönsaksodlingen som omfattar 12ha men i och med att ekoskörden är 40-70% lägre (lite beroende på odlingsväxt) så borde jag åtminstone dubblera odlingsarealen för att få tillräckliga mängder att skörda och sälja. Och med ekoodling av grönsaker borde man säkert utöka växtföljden med 2-3 år för att klara ogräs, insekter och växtsjukdomar samt hålla jordens bördighet i skick. Det betyder att jag borde ha 150-200ha åker lämplig för grönsaksodling att röra mig på. Det säger sig självt att dylika arealer inte går att få tag på inom vettigt avstånd.

Som jag nämnde i inledningen så frågas det ibland efter ekologiska produkter, mest då i  samband med REKO-utdelningarna och vid marknadsförsäljningstillfällen så visst borde man få en del av varorna att gå åt till ett högre pris som också är nödvändigt för att kompensera skördebortfall och merarbete med bland annat ogräsbekämpning. Av erfarenhet från andra odlare vet jag att jag ändå skulle bli tvungen att sälja en hel del till ”konventionellt pris” och då blir det ju lite som med ”Valiobluffen” som man i Sverige ondgjort sig åt.

När jag undrar varför det frågas efter ekogrönsaker så får jag ofta kommentarer som att de är giftfria och smakar bättre samt är bättre för miljön.

Vad gäller giftfriheten så hävdar jag att också mina konventionellt odlade grönsaker är giftfria. Jag följer godkända karenstider och bekämpar först då det verkligen är nödvändigt, dessutom brukar jag i första hand använda mig av de preparat som är godkända inom den ekologiska odlingen. Prover som tagits och analyserats har alltid resulterat i att spår av bekämpningsmedel inte har kunnat noteras. I utlandet förekommer det också att ekoodlingarna gödslas med slam från reningsverken och det är inte enbart gödsel som ingår där. Jag tror dock att det inte brukas här i Finland numera. Nåå, konstgödselns totalinnehåll finns inte heller deklarerat på säckarna så det kan finnas ett som annat där med.

Smaken då? Jaa den är ju delad som baken och det sägs ju att dagens ungdom föredrar artificiella smaker framom de naturliga så där är det svårt. Hur som så noterade jag då när jag höll en del av arealen som ”naturenlig odling” att många kunder som föredrog de naturenligt odlade och efter att de tagit slut prövade på våra konventionellt odlade ofta utbrast att ”de konventionellt odlade var ju goda de också”. Vilket ofta ledde till att följande säsong köpte dom av de konventionella grönsakerna. Själv tyckte jag att dom konventionellt odlade smakade bättre för det är så mycket lättare att få god smak i en produkt som gödslas enligt vad växten behöver. Till saken hör att jag också medvetet satsar på välsmakande sorter framom de som ger högsta möjliga skörd. På trädgårdsskolan där vi odlade enligt flera odlingsmetoder gjorde vi också en hel del blindtester för att se om det fanns någon skillnad men inget signifikant resultat fick vi där heller.

Miljöfrågorna har ju diskuterats flitigt på senare tid och inte är det där heller entydigt att ekoodlingen skulle vara något bättre alternativ. Stallgödseln är svår att tillföra då när den bäst behövs och växer inte grödorna optimalt så tas inte heller gödseln upp utan läcker ut i vattendragen precis som vilken annan gödsel som helst. Om det nu läcker så mycket gödsel överhuvudtaget? Det verkar komma nya undersökningar som visar att övergödningen av vattendragen inte entydigt är jordbrukets fel.

Sen är det det här med certifieringen, för att få kalla en produkt för Eko eller Luomu så ska det certifieras och det betyder en hel del extra papper och dokument att fylla i och pappersarbete är inte produktivt arbete. Dessutom kommer det en hel del kostnader med granskningar och kontroller. Jag har dessutom börjat att alltmer ifrågasätta det här med certifieringar, det har ju uppdagats en hel massa fusk med pappren senast nu i Sverige bland annat. Att man genom att fixa lite papper får ut ett mervärde verkar allt för frestande och det gäller naturligtvis inte enbart ekocertifieringen.

I rubriken satte jag lite provokativt  eko mot konventionellt och så vill det gärna bli i debatten men det behöver ju naturligtvis inte vara så. Så som jag nämnde i ”giftfrågan” så använder jag då det går de växtskyddsmedel som utvecklats och godkänts för ekoodling och jag är också mån om jordens bördighet och egna produktionsförmåga, på så vis kan jag också spara kostnader i den konventionella odlingen. Där har jag lärt mig en del genom att studera ekoodlingen. Så egentligen går odlingsmetoderna hand i hand vad gäller en hel del.

Sist och slutligen så är det konsumenten som väljer och  det är viktigt att vi producenter producerar det som efterfrågas. Gör vi inte det så kanske varorna söks från något annat håll och det är nu varken miljövänligt eller nationalekonomiskt förnuftigt.

Det som jag mest ifrågasätter är om det faktiskt lobbas och hjärntvättas för mycket vad gäller ekoodlingens fördelar. Andra tycks också tycka det.

Daggmaskförekomsten brukar ibland räknas som en indikator för bördigheten.... som synes trivs den också bra i konventionellt odlad jord.
Daggmaskförekomsten brukar ibland räknas som en indikator för bördigheten…. som synes trivs den också bra i konventionellt odlad jord.

Heimskooin

Nästan hela januari gick förlorat på grund av kölden. Och så blev det plötsligt 30 grader varmare vilket var lika illa. Nu har snön nästan smält bort på åkrarna och det är glashalt överallt. Den här veckan gick till att sätta kättingar på traktorerna (gamla Zetorn och Belarusen) och pyssla om lastarna och processorn. Men jag hann börja med huggandet i heimskooin (hemskogen) i alla fall. Och då menar jag verkligen heimskooin – man fick vara rädd för att träden skulle falla över byggnaderna …

DSCN5507

Nu är nästan alla asparna borta – bara en väntar på lämplig vindriktning (bort från torken). Det kom ju drivor av asplöv in i torken i höstas och de stod annars också i vägen för vedhopen. Ännu skall en mängd stora granar bort. Jag har i många år planerat fälla dem men det har alltid blivit så sent på våren att det börjat tina på åkern. Så nu sågar jag ned dem genast så det blir gjort.

Litet vindskydd kunde vara bra men jag lämnar tallarna och smågranarna. De växer så fort att det inte tar många år innan vi har vindskydd igen. Förresten är ostlig vind inte så farlig. De vanligaste vindriktningarna är söder och norr och ibland väster. Speciellt sydlig vind är besvärlig eftersom det bara är öppna fält åt det hållet.

En dag gick också till att rada ut pallar som underlag för bigödningen som kom på tisdag. De måste radas ordentligt så att säckarna inte går sönder för då blir det hårda klimpar. Men vi har bra chaufförer som vet precis hur de skall radas så att vattnet rinner av presenningen. I allmänhet håller de utmärkt även om de lagras i två år.

DSCN5503

Nu är bägge traktorerna färdiga för skogen och det skall bli en aning kallare nästa vecka så då blir det bråttom att få nånting gjort. Processorn får vara med i gallringen och med Zetorn skall jag köra ut så fort jag hinner. Nu då snön smält så ser man också små hopar som annars blir osynliga då det kommer tio cm snö utanpå.

DSCN5505

Konditionen är inte riktigt på topp eftersom man bara låg på soffan och väntade ut kölden i två veckors tid. Men till första maj skall den väl bli bättre …

Sprutförarkurs

Man borde vara i skogen och såga för brinnkära livet nu då det går. Men här sitter man på (obligatorisk) sprutförarkurs hela dagen (i Borgå). Visst kan man enbart gå till examen men den är mitt på dagen så inte hinner man göra just nånting före den och inte efter. Nästa steg är väl att ordna kurs över nätet – och examen …

 

12 små frågor…

Ja, då hade vi varmare väder på gångs? Var det den vintern det?

Nä, jag bara inte tror så… Men, vem vet? Blir det bara rådd och klått resten av vintern, eller ska vi få några knäppar med -10 -> -20 ännu? Eller var vintern som varit ”bara början”, och nu börjar småningom vintern, ”på riktigt”?

Det är ju iallafall bara januari ännu och rejäl vinter brukar det kunna bli i februari, men.. eller.. hur ska det gå månne? Merkurius ställer sej dessutom väster med solen och vad får vi då? Bara plutt, regn och rådd, eller kommer snowzilla som härjade i USA hit? Tänk om det ställer sej ett högtryck på Island, då kan vi få vinter så vi är nöjda? Enligt röjknoppningen skulle det laga isar först i början av februari, den isen det har lagt, var det bara sådär på ”bonus”?

”He måst va nan bliidå imillanåt å” och det är väl nu det, men, vad kommer det sen? Någon?

Den där isen…

Skäribor vet vad det handlar om. Menföret. Man kommer ingenstans och man får lov att fara och handla när andra tycker att det ska passa en, inte när det går bra, eller skulle passa att fara. Förbindelsebåten går och då ska man vara på bryggan om man ska med. Eller så får man ta sej fram bäst man kan och vill, om man har farkost som går genom isen, eller flyter ovanpå den, eller så försöker man gå med fjäderlätta steg och provar, och riskar åt sej en väg, men till lika riskerar man att få såra i byxbuntarna. Inget alternativ är väl kanske idealiskt, och bekvämt, men vad gör man?

Isen la med milt våld i år. Här iallafall. Det blev ordentligt kallt med en gång, -15-20 grader på bara några dagar. Sjöröken steg kraftigt från öppenvatten ganska länge. Vattnet var varmt, och luften kall. De lade is, men den växte inte. Det lagade fula ”tärjor” lite varstans till en början, de frös så småningom ihop, men det är tydligt tecken på att det finns värme där under som SKA upp.

Vi måste ju inte över isen. Vi kan gå över bron. Men, ska man ha hem någonting, vad det sen än må vara, så nog är det himmelens fint att kunna köra ända hem med vad det sen än är. Så, så fort det började hålla att gå över isen, vilket är ganska fot här på insidan i den flada som ligger mellan Ytterholm och Kirjais, så började också pappa arbeta med den. Först gick han en dag i flera timmar och skyfflade försiktigt bort rim och den lilla snö som kommit. Snö på isen isolerar otroligt, så ska man få en väg som kan växa till sej gäller det att få bort snön. Sen gick han med snöskuff nån vända och så småninom gick det att köra med fyrhjuling och ploga vägen med den. När kylan såg ut att hålla i sej drog han upp en ny väg lite på sidan av, ”traktorvägen”. Finns det chans att man kan få traktoris, så …. oj oj vilken lyx! Dock inte menat för stora traktorer, men skulle det redan gå at få is som skulle bära lilla pärlan så är det värt arbetet att laga den isen! Sagt och gjort, pappa vattnade isen i några omgångar, plogade den ren från snö så fort det kom en snöflinga, och nu har han mätt upp till 23-25cm tjock is, för någon dag sedan, på den vägen, alltså, det börjar småningom hålla för lilla pärlan. Tanken är att, om man får traktoris, så gäller det att frakta diverse grus, sand och sånt hit till holmen. Vi kan inte bara ringa och beställa hem ett lass grus, det ska hit också. Pråmen finns, men, det är ganska bökigt, vingligt och ta otroligt mycket tid att krejsa på med den, så, isföre = idealiskt!!!

mms_20160122_110227[1]

Pappa vattnar isen med en liten snurra. Arbetsförhållandena är väl kanske inte direkt optimaliska, -15 – -20 grader kallt och ergonomiskt så det förslår…

Inte är isen jättestark ännu, men, bara den hålls bar, och det hålls kallt, så börjar den sakta växa neråt, att man inte måste hålla på och bygga på den uppåt. Pärlan är inte så stor och tung, så bara ”hästen är liten och lassen är små” så ska det väl nog ordna sej med något litet gruslass småningom…

Jag har också själv passat på lite nu när vi har lite tjockare is. En dag var jag och hämtade hem ribbor och lister, en annan dag var jag och hämtade hem mjölkpulversäckar, saltstenar, lammknoppar några säckar, och lite dittan och dattan som kan vara bra att ha hemma. Kör till staden och lastar allt på släpvagnen. När jag kommer ner till stranden på Kirjais sidan, kopplar jag loss vagnen från bilen och hänger vagnen bakom fyrhjulingen istället, och så går det att dra hem lasset över isen ända hem till trappan! LYX!!!

Det gäller att passa på nu, och försöka tänka efter vad allt man ska ha hem. Det kan ju hända att vintern håller i sej och att vi kanske ännu hinner få bil-is. Då kan man lasta allt i bilen och köra hem till trappan med den, men ifall det inte vill sej så väl, ifall vintern ger sej, vattnet börjar stiga och göra det krångligt i stränderna, då är det lika bra att ha så mycket som möjligt hemma då det nu går så smidigt som det gör.

Så, vi har is. Men, det betyder INTE att isen håller i skärgården!

Is är lömskt, och bara för att det varit kallt länge, betyder det inte att isen håller helt sådär som en självklar sak.

Är man inte i skriande behov och utav nöden tvungen att bege sej ut på isen, så ska man absolut låta bli!!!

 

Börja om från början …

Här går man och trampar och vill ut i skogen. Men det är -30 grader kallt så jag riskerar’inte att köra sönder nånting – speciellt som det skall bli varmare i morgon. Men det har varit svinkallt i nästan hela januari nu och skogsarbetet är försenat. Vi har inte många veckor kvar till våren. Starten var bra och vägarna frös till också i Tallmosan men sedan blev det för hård köld.

I tisdags var det litet varmare så jag tog 165:an och körde upp skogsvägarna på nytt. Det hade kommit lätt snö som isolerade alldeles för bra. Bra för äppelträden men illa för skogsvägarna. Även om de var frusna så värmer det hela tiden nerifrån. Snötäcket är inte så tjockt än så det finns hopp om gallring den här vintern men få se om det kommer mer nu då lågtrycken börjar komma in från Atlanten. Det skall bli plusgrader nästa vecka. Från den ena ytterligheten till den andra.

Men mitt i den stränga kölden såg jag Aaltjärrs tjeeldån (Alkärrets källa) som var helt öppen. Den strömmar alltid och fryser aldrig. Till all tur kan jag köra runt den – man skall INTE försöka köra över diket från källan.

DSCN5492

Tanken var att köra upp spåren på nytt före den köld som kom på onsdag och torsdag. Och tydligen fredag också. Det lyckades ju utmärkt. Men det blir litet att börja om på nytt med skogsarbetet från och med i morgon. Och nu blir det bråttom om jag skall hinna få nånting gjort den här vintern. Tyvärr måste jag på sprutförarkurs på måndag. Kunde de inte ha kurserna på natten så man inte förlorar en hel dag i skogen ? Visst kan man gå enbart på examen men den är ju mitt på dagen så man förlorar ändå den dagen.

Medan jag väntat på lite bättre skogsväder så har jag limmat pappersremsor på fönsterspringorna i hela huset (25 stora fönster). Det går fint och blir tätt och snyggt – mycket tätare än gummilister. Det har inte så stor betydelse nu då det är vindstilla fastän det är kallt men då det börjar blåsa så är tätningen viktig.

Vårt ”välventilerade” hus är grymt hälsosamt. Inget mögel och inga allergier. Jag har inte ens haft flunsa. Troligen har alla båbbår dött av frisk luft och köld … Jag blir lätt sjuk då det är varmt och fuktigt. Nu är det värsta att man blir så argsintär å ootålugär (argsint och otålig) då man inte slipper till skogs (slipper betyder ”kan fara” i Sverige). Jag misstänker att också andra gärna skulle se att det blir skogsväder så jag kan börja med skogsarbetet på nytt :-).