Morgonen efter …

Efter en natts god sömn börjar man vara i skick åter. Efter deklarerandet …

Trots att jag började i god tid (för mej alltså) så blev gårdagens kväll ändå påfrestande. Plötsligt var en del kvitton borta som jag absolut hade sett alldeles nyligen och så märkte jag att jag räknat fel – trodde jag. Trots att man deklarerat i många år så glömmer man hur man hade tänkt förra året och så gör man om kalkylerna. Varefter man märker att det var fel och att det var alldeles rätt som man gjort först.

Problemen kommer främst av hur man skall sköta om rättelseposterna och då gäller det också att komma ihåg momsen (som också skall rättas). Men då man räknat kors och tvärs och kontrollerat allting så kommer man ihåg hur det borde göras och så börjar det gå. Kontrollkalkylerna behövs så att man inte sätter in momsfria värdet där det skall vara med moms och tvärtom.  Vissa regler har faktiskt blivit enklare vid deklarationen men det finns kvar en hel del krångel fortfarande.

Det värsta är i alla fall de tusenfalt förbannade Katso-koderna. Elektronisk deklaration för privatpersoner går numera ganska bra  med bankkoderna men en jordbrukssammanslutning måste använda Katso och då går allt åt helvete. Visst fungerar det om man gör precis rätt hela tiden men om man trycker på fel knapp i misstag så går allt i putten. Och systemet är så jävligt att man inte alltid vet precis hur man skall göra. Dessvärre är det omöjligt att pröva för då är det genast tillbaka till noll ifall det var fel.

Som gammal programmerare och professor i datateknik så är det hårresande hur programmerarna har tänkt. Man bör nämligen ALDRIG bygga sådana system som är så känsliga för feltryckningar. Ett system skall vara robust, dvs. det skall tåla fel utan att krascha eller slänga ut användaren. Katso hör till de mest användarfientliga system jag träffat på. Systemets lösningar strider mot allt vad vi försökt lära ut inom datateknik vid tekniska högskolan.

Jag var tydligen inte den enda som hade problem med skräpet. Skatteverket hade satt in en rad att “Katso-systemet är överbelastat” så antagligen satt det massor av folk runt om i landet och svor ve och förbannelse över Katso. Det är ett system som helt enkelt borde slängas bort genast. Det finns ju bra kodsystem att få som är enkla och billiga och användarvänliga.

Det måste vara programmerare som hatar mänskligheten och vill hämnas på den genom Katso. Men jag har ett par förslag om hur de skulle kunna göra det ännu värre (inget är så illa att det inte kunde bli värre). Ett infernaliskt trick är att låta folk skriva in hela deklarationen utan problem och sedan då de skall spara den så meddelar systemet att man måste logga in på nytt med ny kod. Och sedan är allt som man skrev in försvunnet … Fast det har de redan kommit på för det hände mej en gång i går kväll.

Det är mera genomskinligt men de kunde också göra systemet så att då man gjort tre misstag så stängs hela systemet av och man måste skaffa nya koder eller kanske skaffa sej ny behörighet för att alls få nya koder (det tar en vecka minst). Sedan kunde de ännu kräva att man måste gå barfota till Helsingfors och knäböja invid Skatteverket och tigga om nya Katso-koder … Fast det kunde vara farligt för programmerarna. Finländarna tål ju nästan vad som helst från myndigheterna men då de en gång blir riktigt förbannade så slår de ihjäl dem allihopa. Det är troligen enda anledningen till att de inte satt in det kravet.

Årets kvitton var till största delen på små summor men det var över 300 så det blev minus i alla fall. Jämfört med tidigare år så blev det mindre minusresultat men man kan absolut inte dra några slutsatser om lönsamheten för det är stor skillnad om de stora utgifterna (gödsel och brännolja) hamnar på ena eller andra sidan om nyåret. Likaså har det stor betydelse om vetet säljes på någondera sidan om nyåret.

Det nya är att det fanns över 100 kvitton från utlandet vilket är en ganska stor ökning. Det mesta kommer från näthandel men en del är från reservdelar till Belarus från Estland. De flesta köpen på nätet handlar om små summor från 3 till 50 euro. Bara ett tiotal var över 100 euro och då var det mest reservdelar till traktorerna eller liknande.

Köpen från Kina sticker ut. Det blir ofta små summor på grund av att frakten är gratis. Antagligen kan de inte konkurrera annars för det tar upp till en månad att få nånting därifrån. Jag tror inte det kan fortsätta länge för prisnivån brukar alltid jämna ut sej så småningom. Om Kina lyckas få den nya “Sidenvägen” genom Asien att fungera bra så blir också transporttiden mycket kortare. Så jag köper främst elektronikkomponenter på lager. Senast har jag skaffat reläer för någon euro per styck som behövs då man bygger fjärrstyrning av torkfläktar och liknande.

Nu är det riktigt slaskväder här så jag kan för en gångs skull städa upp efter deklarerandet och sätta in alla kvitton i mappen. Vanligen är man så sur att man lämnar allting och bara far till skogs följande dag. Och mycket riktigt så finns det ännu kvitton från 2015 under alla hoparna med papper fran 2016. Men först skall jag koka kaffe och äta en “temla” (jag är gammal Ture Sventon-fantast). Vi har äkta hembakta temlor med mandelmassa och vispgrädde. De är dessutom mindre än köpistemlorna. Det är trevligare för då sprutar inte grädden ut över skägget då man biter i dem …

 

Grönt e skönt.

Jobbar man med grönsaker så är det kanske inte så underligt att det mesta går i grönt och det blir lätt att man får egna benämningar på de olika gröna nyanserna. Benämningar som säkert känns främmande för den som inte dagligen hanterar gröna produkter som grönsaker.

Grönt e skönt sägs det och en tidigare anställd menade att grönt också ger energi och då var det inte energi via magen som han menade för grönsaker är ju de facto ganska energifattiga utan en form av energi som  förmedlades via synen. En grön energi som gjorde att vi orkade arbeta långa dagar menande han. Nån färganalytiker kan säkert spinna vidare på dessa funderingar kring grön energi. I övrigt pratas det ju en hel del om grön energi idag och den typens energi är också något jag förespråkar då jag anser att det i förlängningen gynnar oss primärproducenter.

Men tillbaka till de gröna nyanserna. Vi har ju under sommaren mest hanterat sallat och då är det en något ljusare nyans av grönt vi har jobbat med men nu har vi börjat lägga in purjo till lager och då är det “purjogrönt” som gäller en mörkgrön nyans eftersom de sena purjosorterna oftast är riktigt mörkgröna.

Purjon är annars en av de mest arbetskrävande grödorna och det har varit svårt att konkurrera med purjon från mellaneuropa där odlingarna är stora med möjlighet till rationell hantering. Om jag minns rätt så fanns det närmare 250ha purjo i landet innan EG-/EU-inträdet medan odlingen nu rör sig kring knappa 40ha. Under min tid på trädgårdsskolan odlade vi en hel del purjo, till den grad att en del elever upplevde den som en förbannelse men vi hade många händer och inget skolar tålamodet som att putsa och packa purjo. På den tiden hade vi på skolan en hel del riktigt arbetsamma elever som gärna mätte sin snabbhet och styrka med lärarens 😀 Det har dessutom gått riktigt bra för dessa elever men det behöver ju nödvändigtvis inte vara purjons förtjänst…….

Jag har envist hållit fast vid lite purjoodling och det finns en efterfrågan på inhemsk sådan. Men som sagt det är svårt att få den lönsam, som exempel kan jag nämna att det för några veckor sen när vi fick ny personal så blev timlönerna med omkostnader 10 Euro dyrare än vad jag fick i betalt för den pall som dom då fick putsad och packad. Jag frågade om dom hade några förslag på hur vi ska göra för det går ju inte i längden om jag skall plocka 10 euro ur fickan för varje leverans. “Kanske vi måste jobba lite snabbare” va det en som föreslog och visst har det nu börjat gå lite snabbare, det tar ju lite tid att lära sig nya saker men nån guldgruva är det inte.

Blev ett litet sidospår där….. här nedan lite bildmaterial över vad jag menar med purjogrönt.

Det här är vad jag kallar purjogrönt.
Det här är vad jag kallar purjogrönt.

Purjoskörd till lager.

Putsad, tvättad, förpackad och klar för leverans.
Putsad, tvättad, förpackad och klar för leverans.

Tömma torken

Så var det dags att tömma torken. Litet senare än vanligt på grund av väntandet på exporten (som inte blev av). Det går bra med Ormen Långe (se bild nedan) som suger ut allting ganska fort. Men det är eländigt innanför alla dammskydden för man blir genomblöt. Den dammtäta blusen släpper inte heller igenom fukt. Så det blir många pauser då jag måste dricka och torka upp litet. Det är ju inget värre kroppsarbete att litet flytta sughuvudet då och då men det är så varmt att man svettas i alla fall inne i de täta dammskydden.

DSCN5922

I år var den böjliga slangen helt färdig. Plasten var genomrutten med en massa hål och nu brast den vid ena fästet. Hålen gjorde inte så mycket för den 22 kW dubbelfläkt jag använder har ett enormt sug. Med silvertejp kan man lappa småhålen men vid fästet där slangen brast behövdes stabilare lappar så jag vek en plåt runt slangen och drog fast den med två slangklämmare – eller egentligen fyra för jag måste skarva två och två för att komma runt den 16 cm tjocka slangen. Då blev det ena bandet för långt så vi satte fyra ribbor runt plåten – verkligen en mindre vacker snabblappning. Till nästa år måste det nog bli ny slang.

DSCN5923

Men nöden har ingen lag som det heter och huvudsaken var att vi fick upp vetet i silona. Tre lass har nu åkt iväg till Lovisa och ett är ännu kvar. De två första lassen var överårs vete med usel hektolitervikt men det tredje gick med nöd och näppe över 78 kg/hl. Falltalet var högt (329) men få nu se vad det blir för avdrag. Man blir ju svagt sur ifall brödsäden efter avdrag bli sämre betald än fodersäden … Fast det är inte alls så ovanligt.

Jag kommer ihåg att jag som ung och entusiastisk (för 40 år sedan) sorterade vetet förrän det såldes. Det var mycket arbete och med dagens priser så ids man inte bråka. Det får hellre bli foder för prisskillnaden är liten. Förr var brödsäden värd nånting. Jag räknade att vetet borde upp till 600 euro/ton för att motsvara det dåtida priset (utan stöd med beaktande av prishöjningar på gödsel och bränsle). Då skulle man säkert jobba litet för kvaliteten.

Nu skall det flisas och flisen skall torkas förrän vi börjar tröska. Vädret lär bli varmt och soligt så det låter ju bra. Härtills har det regnat och det gick bra att gräva täckdike. Leran var inte alls så hård som den brukar vara på sommaren. Nu får det gärna torka upp för jag tänkte fylla ett par vägstumpar runt husen och det är inte så bra om gruset kläms ned i leran.

 

 

Sorgligt, sorgligt – nu verkstadsarbete

Vetepriset är uselt och det regnar och regnar … Verkstadsarbetet går an men byggandet är det sämre med eftersom det kommer en skur alltid då man skall börja – underligt nog.

DSCN5911

Havren verkar ha klarat sej bäst i år – men vi har tyvärr ingen havre. Första lasset med vete for iväg idag. Det är sent på året men jag hade tänkt exportera så det blev att vänta hela halva juni. Vetet gick inte att exportera till det utlovade priset så det blev Avena i stället.  Det blir knappast brödsäd för det har varit problem med att få tillräckligt hög hektolitervikt för Reno. I år har vi mest Zebra så det kanske blir bättre nästa skörd.

Nå, det blev verkstadsarbete och jag började installera ordentliga uttag på stora Zetorn. Rapiden har tillsvidare varit kopplad högst provisoriskt. Men det gick inte så fort med installationen. Visst har jag elschema men det var alldeles felaktigt och jag måste börja med detektivarbete av typ “följa ledningen”. Nu har jag i alla fall ritat ett riktigt schema.

Då jag var i farten så installerade jag en ny lysdiodstrålkastare i stället för det gamla arbetsljuset som slutat fungera. Den nya dra hälften så mycket ström men lyser mycket bättre. Det gamla arbetsljuset är uselt i jämförelse. Det skall bytas också men det må nu sitta kvar så länge det fungerar.

DSCN5903

Sedan monterade jag frontlastarkameran på nytt. Den kom bort då jag körde flis för den tog i övre kanten på öppningen. Den var monterad på ett rundjärn som kröktes grundligt. Kameran klarade sej förvånansvärt bra. Nu satte jag den på en hydraulslang som ger efter lättare. Den är kanske litet för vek men den fungerar behjälpligt. Den hålls upp med två ståltrådar som är ganska svagt fästade. Tanken är att de skall ge efter om kameran tar emot nånting. Den måste vara ganska högt för att man skall se skopans framkant.

DSCN5906

Det ser inte särskilt stabilt ut men jag har lärt mej att alltför stabila konstruktioner bara leder till att de går sönder mycket värre än allsköns “tjikelverk” som ger efter bättre. Och så måste konstruktionen utprövas först. Jag tror jag måste flytta kameran ännu högre. Att den behövs kan man se på nästa bild. Utan kamera måste man stiga av traktorn och gå fram för att se var skopan är. Det skulle inte hjälpa mycket med de nyare traktorernas sneda motorhuv. Frontlastaren är alldeles för långt fram. Jag borde då sitta på taket för att se.

 

DSCN5907

Jag installerade också fler uttag för 12V. På nätet hittade jag ett uttag med fyra kontakter och strömbrytare. Det är bekvämt att man kan stänga av en apparat utan att dra ur stöpseln. Fyra är sådär på gränsen för då jag kopplar till GPS, hyttkamera och temp/volt/klocka så finns det bara ett ledigt uttag. Och då har jag frontlastarkameran och Rapiden  fast installerad. Nuförtiden så behövs det massor av uttag för alla apparater. Det finns också ett USB-uttag så man kan ladda mobilen.

DSCN5913

Också den kombinerade temp/voltmätaren med klocka hittade jag billigt på nätet. Klockan är mindre viktig men utetemperatur och spänningen vill jag hålla koll på.

DSCN5915

Jag satte en liknande mätare i Ducaton där utetemperaturen mäts framme vid vägbanan så att islarmet fungerar. Ducaton kastar hastigt runt vid isföre om den är olastad. Jag var i diket med den förra Ducaton då jag skulle bromsa där en kranbil höll på att dra upp en personbil från diket. Det var glashalt och jag hann knapp röra bromspedalen innan Ducaton började valsa runt. Men kranbilen var ju redan där så det gick snabbt att dra upp Ducaton igen.

 

Bonde – inte jordbrukare

Mindre än någonsin känner man sej som “jordbrukare”. Åkrarna gulnar och priset på vete är uselt. Så nu får man verkligen vara “bonde”. Skillnaden ser jag i att bonden sysslar med naturahushållning (med litet moderna inslag) och mångsyssleri medan jordbrukaren deltar i det nutida samhällets arbetsfördelning inom ett ganska smalt och specialiserat område. Som är ganska så olönsamt.

Som jag mången gång påpekat så får man rätta munnen efter matsäcken och då inkomsterna är dåliga så måste man spara på utgifterna och göra allting själv. Veteodlingen är lindrigt sagt olönsam – det är bara Yara som förtjänar på den. Så jag satsar inte på jordbruket utan bara på skogen och så verkstaden förstås. Verktyg är mycket lönsamma investeringar som kan betala sej redan på ett arbete.

Just nu har jag den nya lastaren utanför verkstaden och skall snart köpa åtskilliga kilo med svetselektroder och många hundra kilo järn. Nästa vinter tänkte jag ta ut en hel del virke från skogen. Det blir inte rent netto men om jag får lastaren betald med en vinters skogsarbete så är det inte så illa. Den skall användas i minst 30 år framåt.

Det såg ganska hoppfullt ut i våras efter sådden. Brodden kom upp jämnt och fint och klarade med ett nödrop det stora regnet i maj (42 mm). Då jag sprutade mot ogräs så såg det ännu relativt snyggt ut men så kom det andra stora regnet (också kring 40 mm) och då klarade brodden inte sej mera utan började gulna. Inte så underligt för det stod vatten i svackorna på åkrarna. Vi har alldeles för platta åkrar och i kombination med styv lera som inte släpper igenom vattnet så går det illa om det regnar mycket på försommaren. Bäst klarade sej de duntar (små kullar) som det vanligen inte växer nånting på. Nu borde man ha haft svagt lutande åkrar.

DSCN5769

Bilden ovan är tagen 4 juni och det ser inte så illa ut. Men vad en hårt packad yta kan ställa till med syns på nästa bild som visserligen är tagen på en körväg men den visar hur litet gödselmedlet rör sej i hårt packad jord. Gödselbillarnas antal är nämligen bara hälften av utsädesbillarnas så gödseln finns mellan varannan rad.

DSCN5805

Och första juli såg det riktigt bedrövligt ut på sina ställen. Men inte överallt. Det är grymma skillnader i brodden. På sina ställen är den gul och har drunknat medan den alldeles invid kan vara hög och frodig. Tyvärr finns det alltför mycket av den dåliga arealen. På nästa bild ser man hur skarp gränsen kan vara.

DSCN5889

Som av bilden synes så har jag kört tvärs över gränsen så det är absolut ingen skillnad i såmängder och körning. Det måste vara ytan som är mycket tätare på lerjorden än på mulljorden (det här är ett skifte med bäggedera).

Så man borde förbättra strukturen över hela åkern ? Visst, men vad kostar det ? Med de här vetepriserna (124 euro) så har jag ingen lust alls att sätta ned resurser på åkrarna. Jag förtjänar mycket mer på att svetsa ihop en ram till lastaren i stället. Det är nog till skogen som resurserna går nu.

Och så kunde man bli klöverodlare … Man får inga inkomster på det men behöver inte heller betala en massa åt Yara. Då vi hade kossor så skulle man varit riktigt nöjd med den här synen. Klövern har växt så vilt att den börjar lägga sej.

DSCN5881

Nu regnar det så smått hela tiden och det har blivit verkstadsarbete. Åtminstone kan man glädja sej åt att svalorna fick ordentlig tillökning – i fjol så tog sjååråna (skatorna) nästan alla svalungarna. Jag har inte kunnat ha bilen i ladan för svalorna har “målat golvet” ganska ordentligt men då de flugit ur boet så kan jag åter börja använda ladan. Beklagar den dåliga skärpan men det var mörkt under taket och med lång slutartid så blev det litet skakigt.

DSCN5898

Tofsviporna fick också god tillökning. Då jag sprutade så vimlade det riktigt av tofsvipor på en åker.

 

Lönsamheten.

Sent i natt fick jag den femåriga växtföljdsplanen klar och nu fungerade Vipun snabbt och till belåtenhet också. Satte trots allt ner lite arbete på planen för att ha lite nytta av den själv också. Den går annars i samma anda som tidigare med samma gamla odlingsväxter som den senaste tiden. Planen uppgjordes med tanke på bibehållande av jordens bördighet, sjukdoms-, skadedjurshantering och arbetsbörda. Det låter väl OK? Tyckte att jag lyckades riktigt bra då jag genom att minska textstorleken litet fick in de 32 basskiftena gånger 5 på två A4 sidor 🙂

När jag idag sen slår upp Vasabladet på datorn så slår de svarta rubrikerna om jordbrukets lönsamhet emot på första sidan och jag börjar fundera om jag också borde ha beaktat lönsamheten. Kanske till och med försökt mig på lite stödoptimering?

Artikeln som jag tyvärr inte hittar nån länk till för ickeprenumeranter beskriver bra läget inom näringen. Men det är inget man vill gå och tänka på nu när säsongen står inför dörren trots att likvideten ställer till med problem vid anskaffandet av odlingsförnödenheterna.

Det blir nog ett bra år i år, vädermässigt kan det knappast bli sämre än i fjol i alla fall? Här håller tiltorna på att ljusna upp och det blir nog vårbruksstart i veckan som kommer.

Vill härmed önska läsare och kolleger en trevlig första maj och god start på vårbruket!

Tillägg: Nu kom det länk till Vasabladets artikel