22 november, 2014 av

Sälj och lev livet…..

……. läser jag som råd till ”lipande bönder” i en av kommentarerna till Närbildsreportaget i måndags.  Och visst skulle en försäljning ge en fin slant för många om det nu inte vore för att en stor del är köpt för lånade pengar eller står som säkerhet för lån till maskiner och byggnader. Så säljs fastigheten bort är jag rädd att banken knackar på och undrar hur man nu tänkt återbetala lånen och räntorna. Det är väl lite likadant om ”donaren” säljer en bil köpt för lånade pengar, leva livet eller inte så misstänker jag att skulden kvarstår efter försäljning? Enda sättet är väl antagligen att försöka få pengarna från försäljningen överförda till nåt skatteparadis för att där ”leva livet” men hur det går till tror jag går lite över böndernas förstånd. Nu är det ju väldigt olika från bonde till bonde men oftast är det nog så att den dag bonden är rik på pengar är den dag då han placeras på 6 fots djup. Så det rådet hjälper inte många bönder, men vi är naturligtvis tacksamma för alla råd som vi får i en i ekonomiskt hänseende brydsam situation.

Ekorrhjulet….

….. har väl inte bönderna uppfunnit (fast man vet ju aldrig) men det oaktat så är det många som hamnat dit. Det blir lätt så att man för att få lite mera att röra sig med skaffar mera mark som därefter fordrar större och effektivare maskiner som i sin tur ger möjlighet till ytterligare lite mera mark. Men då försäljningsintäkterna stampar på stället eller i vissa fall sjunker samtidigt som insatsförnödenheterna stiger i pris så blir det till att springa allt fortare för att hålla ekorrhjulet i rullning.

Grundproblemet är att oftast sätts priset på varor till försäljning av andra än bönderna själva eller av den så kallade ”marknaden” och betalningen  kommer sent, oftast över ett år efter att produktionsmedlen införskaffats. Om de nu kommer alls, det har ju hänt att man för att försöka få lite bättre pris sålt till alternativa köpare än de etablerade och alternativet satt sig i konkurs och då står nog bonden utan likvid efter att stat, bank och advokat tagit sitt.

Visst har väl bonden möjlighet att vägra sälja produkterna om priset inte passar men det kan bli en lång väntan då det alltid finns någon som är tvungen att sälja för att få insatsmedlen betalda. Är det dessutom fråga om färskvaror som inte går att lagra så är det inte läge för att stå på sig. Så strejka hjälper inte heller i detta fall och inte är det så bara att sätta sig ned och lämna djur och gård utan skötsel. Antagligen är det därför som det mest blir till att ”marra” för att det är det ända sättet att utrycka missnöje. Åtminstone i det här landet, i andra länder som till exempel i Frankrike tar man till andra metoder när man är missnöjd och visst hör man ibland yngre och radikalare bönder fundera om det också skulle vara ett alternativ till marrandet.

Världens bästa jobb.

Precis som Tobias sade i reportaget är det här säkert ett av världens bästa jobb. Man ser resultatet av det man gör (ja man ser också resultatet av saker man lämnar ogjorda), man får följa med naturens växlingar och grödornas utveckling samt idka för hjärnverksamheten välgörande problemlösning för att nu nämna några fördelar med bondelivet.

Och får man nu inte produktion lönsam så har vi ju stöden som nu inte gör en rik men ändå håller en vid liv så därför ser vi oroligt på funderingarna om att skjuta upp stödutbetalningarna nästa höst. Vi ställer oss också tveksamma till nyttan med att rita kartor över placeringen av de olika grödorna på åkern, visserligen är vi bönder väldigt mångsidiga men vi brukar hellre jorden än ritar kartor. Att vi inte nästa år längre får dela åkerskiftena med andra odlare för att på bästa sätt utnyttja åkrarna och förbättra möjligheterna till miljöskyddande åtgärder förstår vi inte heller. Åtminstone vill vi ha en bättre förklaring än att vipu-programmet inte längre kan hantera flera odlare av samma skifte. Det här bland annat är saker som vi vill understryka för minister Orpo då han på tisdag besöker landsbygdsverket i Seinäjoki, förhoppningsvis blir vi några busslaster bönder som visar upp oss. Förmodligen på finländskt vis, marrande.

5 september, 2014 av Nisse

Försäkringar

Det är milt sagt allmänt att folk är grundligt misstänksamma mot försäkringsbolagen. Så också jag.  Man har uppfattat dem mera som fiender som försöker lura en i varje vändning än som de hjälpare i nöden som de ursprungligen var menade att bli. Sedan finns det förstås en mängd bedrägerier som i sin tur får bolagen att bli misstänksamma mot alla ersättningsanspråk och den negativa spiralen av misstro fortsätter.

Men nu måste jag ur egen erfarenhet ge försäkringsbolagen en blomma. Vi hade ju eldsvåda i köket den 10 maj och allt revs ut och det var en hel del jobb innan vi kunde flytta in igen den 10 augusti. Förstås är mycket på hälft och förblir det för nu är det tröskning som gäller. Och alla andra jobb som borde ha gjorts på sommaren. Så det står stilla ganska länge.

I alla fall så hade vi granskning (två bolag) genast efter branden och kom överens om att vi själva sköter om ombyggnaden (mot en liten timersättning). Sedan har jag skickat in räkningar ungefär varje månad. Ärligt talat så tvivlade jag starkt på att få räkningarna betalade utan en massa krångel men måste nu då sista räkningen gått säja att det har fungerat utan problem.

Speciellt misstänksam var jag mot begreppet ”underförsäkrad” som jag för mitt liv inte kan förstå (annat än som rent bedrägeri från bolagets sida). Det är nämligen så att om jag försäkrar för 100 000 euro och bolaget konstaterar att huset egentligen är värt 200 000 euro så anses det vara ”underförsäkrat”. Då blir också ersättningen halverad !!! Helt vansinnigt. Så jag betalar premie för 100 000 men kan enbart få ut 50 000. Det här är rena svineriet och enligt min mening kriminellt så jag förstår inte att en sådan sak kan tolereras.

Nå, nu tolkade bolaget färsäkringsvillkoren så att jag fick ut ersättningen i sin helhet. Det blev egentligen billigt för bolaget också då vi gjorde arbetet själva. Vi köpte till och med en ny spis från Sverige som brorsan hämtade (gratis) då han var i Stockholm. Jag sparade inte egna pengar utan bolagets (ca 500 euro). Av gammal vana så köpte jag billigt material och hämtade allt själv (utan ersättning). Det är ju så det skall gå till. Inte så att man försöker pressa de sista centen ur bolaget för allt möjligt strunt. Då blir premierna billigare för oss alla.

I alla fall så anser jag att en stor orsak till att allt gick så bra var att bolaget var i högsta grad lokalt. Kontoret finns i kyrkobyn och personalen känner alla i trakten. Sammanslagningen av bolag är väldigt bekymmersam för den förstör (liksom nödcentralernas vansinniga omorganisering) helt den lokala kännedomen. Och leder till en kultur av allt större misstänksamhet på alla sidor. Rationaliseringsvinsterna är löjliga i jämförelse med att hela systemet förstörs.

Det leder också till att jag struntar i bolag som lämnat bort den lokala förankringen. Då kan jag lika gärna välja ett bolag i Sverige eller Tyskland eller var som helst som ett som finns i Helsingfors. De är alla lika långt borta från vår verklighet. Visst förstår jag att man måste vara försiktig med utgifterna men det måste gå att hålla kvar lokal kännedom. Förr fanns det inga lokala kontor heller men min farfar var lokal agent för ett försäkringsbolag och fick någon liten slant för det. Nu struntar idioterna till ”rationaliserare” i det lokala och troligen rationaliserar de bort hela bolaget inom kort.

Det är i alla fall klart att det behövs försäkringar. Inte för att få ut nån hundralapp då man tappat mobilen i backen (för att man är slarvig) utan för de stora katastroferna som man inte har en chans att klara annars. Så jag struntar i alla fåniga apparatförsäkringar som bara är rena lurendrejeriet. Men jag tänker se till att de stora sakerna är ordentligt försäkrade. Och nån ”underförsäkringsparagraf” kommer inte med i mina nya försäkringar. De bolagen får försöka lura nån annan. Har jag försäkrat och betalar premier för 100 000 så skall jag kunna få ut 100 000 också. Allt annat är bedrägeri och därmed jämt !

Självrisken får gärna vara hög. Så hög jag bara klarar av. Det sänker också premien betydligt för det är klart att en hundralapps utbetalning kan kräva arbete för hundra euro (eller mer) inom bolaget vilket i sin tur höjer premien. Jag orkar inte heller börja bråka om små summor.

Och kom ihåg att det som händer kommer oväntat och plötsligt (det är liksom försäkringens hela idé) så se till att försäkringarna är i skick hela tiden ! Då det händer är det för sent. Min pappa var också försäkringsagent och hade bra försäkringar som jag fått ”ärva”. Det var också inställningen att man måste ha försäkringarna i skick som var värdefull.

Nu skall försäkringarna läggas om – speciellt som Henrik äger halva stället – och då kommer ett bolag som har ”underförsäkringsparagraf” att försvinna. Det finstilta skall lusläsas och stötas och blötas men man kan ju aldrig vara säker på framtida ersättningsbeslut ändå.

Men i misstänksamhetens hav sätter jag ändå en liten blomma av erkänsla till det lokala försäkringsbolaget.

18 mars, 2014 av

Ekonomijämförelse

Nisse redogjorde för en tid sen över sitt bokslut eller vart bondens pengar tar vägen. Han nämnde då hur olika boksluten kan vara gårdar emellan och för att ytterligare understryka detta har jag nu gjort en liten jämförelse. Jag deltog tidigare i lantbruksekonomiska forskningsanstaltens jordbruksekonomiska undersökningar och då kunde man också få rapporter med jämförelsematerial därifrån och det var ibland intressant. Tyvärr var det få gårdar med specialväxtproduktion som deltog så det var inte så lätt att hitta jämförelsematerial. Jag har nu inte på många år deltagit då det dels var ganska jobbigt med all bokföring och frugan tyckte att de ekonomiska resultaten var så nedslående, vill minnas att vår timlön låg på knappa 3 euro i timmen.

Nu vet jag ju inte exakt hur Nisse räknat men här kom jag till följande fördelning.

Här är det lönerna och lönebikostnaderna som är den största utgiftsposten. Jag har ju två av mina tre döttrar heltidsanställda och ett par säsongsanställda som får lön. Det här är ju ingen höglönebransch men i och med att det är många arbetsmoment som är svåra att ersätta med maskiner så blir det en och annan arbetstimme under året. Trots moderata lönenivåer för de anställda så kan de i alla fall stoltsera med att de har högre lön än företagets VD 🙂

Som följande stora utgiftspost kommer förpackningsmaterial, alltså kostnader för lådor påsar och säckar. Lite märkligt att det som förr eller senare hamnar på avstjälpningsplatsen förorsakar så stora kostnader, men ingen köper längre produkter i lösvikt.

Som nummer tre har jag elavgifter. Precis som för Nisse så är det stora fläktar i torken som förbrukar el men i mitt fall tillkommer en stor kostnad för el till kylmaskiner och motorer i tvätt och sorteringslinjen. Kylrummens avfrostning sköter jag med värme från flispannan för annars skulle elräkningen nog bli en hel del större eftersom jag då skulle ha blivit tvungen att höja på huvudsäkringen ytterligare.

Bränsle och smörjmedel kommer som följande utgiftspost. Här är det mest brännolja till traktorer och diesel till paketbilen. Bränsle till uppvärmning av växthus och byggnader är inte medräknade här. Jag har inte räknat ut värdet på flisveden eftersom det ändå till största delen består av röjningsvirke och annat skräp som annars skulle bli kvar i skogen. I fjol fick man dock faktiskt lite betalt för energiveden då kraftverket i Vasklot eldades med skogsflis men nu kör dom på stenkol igen och veden får ruttna i skogen……. det är mycket med den här politiken som man inte riktigt förstår. Avverkningen och ihopsamlandet av flisveden sätter jag på nyttomotionskontot så det är inte heller beaktat. Men det är klart att skulle jag sätta till marknadsvärdet på flisen här så skulle bränslekostnaden konkurrera med förpackningsmaterialet om andra platsen i utgiftsligan.

Som god femma har jag kalk och gödsel. Även om jag försöker att hålla jordens egen produktionsförmåga i skick så är jag tvungen att tillföra lite näring för att få hyggliga skördar och god smak och kvalitet på produkterna. Nu kalkade jag lite senaste år efter en paus på några år och det gjorde att kalk och gödselkostnaden steg några placeringar.

Det är tight om placeringarna som följer men ifjol var det frön och plantor som knep sjätte platsen. Grönsaksfröna är inte billiga, det är helt otroligt hur mycket en liten påse kan kosta. Men det lönar sig inte att odla skräp och utan gott förökningsmaterial så är de övriga insatserna bortkastade så det är bara att betala 🙁

Lite nytt har man försökt att skaffa sig så avdragen för maskiner och byggnader återfinns på följande plats.

Nisses största utgiftspost försäkringar hittar vi på åttonde plats i mitt fall och då har jag också som Nisse satt in pensionsförsäkringarna här för att bättre kunna jämföra. Försäkringarna förorsakade av främmande arbetskraft ingår i lönebikostnaderna. Jag trivs bra med att arbeta så pensioneringen är inte mitt ultimata mål här i livet och farfar och far dog vid 58 respektive 63 års ålder så jag förstår inte riktigt värdet i pensionspremierna. Skulle det gå så illa att jag inte klarar av att försörja mig genom att arbeta på ålderns höst får jag väl avyttra lite egendom. En del skadeförsäkringar har jag sagt upp efter erfarenheterna från branden, det lönar sig inte att försäkra sånt som börjar ha nåt år på nacken.

Eftersom jag inte äger tillräckligt med jord för att kunna hålla en vettig växtföljd så är jag tvungen att arrendera lite mark så arrendeutgifterna kommer som följande.

Placeringarna fem till tolv kastar på några tusen euro så dom byter plats sinsemellan årligen men senaste år återfanns inköpta tjänster och frakter på tionde plats.

Kostnader för underhåll och reparationer av maskiner hittar vi på följande plats. Här kunde det kanske satsas lite mer för att hålla allting tiptop, en del silvertejp och ståltråd har kommit till användning istället för nya delar.

På sista plats av det som betingar nån tusenlapp i årlig utgift hittar vi växtskydd, växtunderlag (såsom torv för plantdrivningen) och andra odlingsförnödenheter.

Ytterligare kostnader som vattenavgifter, kontorsmaterial, räntor, medlemsavgifter, marknadsföringsavgifter, facktidskrifter, fordons- & fastighetsskatter, m.m., m.m. har jag nu inte rangordnat här men det är bara att konstatera att det gäller att hålla strama tyglar för att få inkomsterna att räcka till. Inkomsterna jaa? Skulle nu någon vara intresserad av dem och detta inlägg leda till lite diskussion så är jag nog beredd att redogöra för dem också 🙂

 

3 mars, 2014 av Nisse

Och vart går bondens pengar ?

Kanske det intresserar någon att se hur en bondes bokslut ser ut ? Men OBS, OBS, OBS – det här gäller bara en enda bonde och alla gårdar är olika. Vi är dessutom ovanligt olika eftersom jag sysslar med hi-tech naturahushållning :-). Så det går inte att generalisera alls. Några summor sätter jag inte ut för det är affärshemligheter (vi kan också ha våra hemligheter …).

Intressant nog är den största utgiftsposten försäkringar. Det är till största delen lantbrukspensionens premier som förorsakar det. Nu kan man ju se det som en investering i pensionen – ifall vi inte dör knall och fall innan vi hinner få ut nån lantbrukspension. Det hoppas förstås politikerna och tjänstemännen på. En god medborgare arbetar fram till pensionen och kastar därefter veven omedelbart. Men det gäller inte riktigt bönderna för många arbetar ännu långt efter det de pensionerats. Utan deras arbetsinsats skulle många yngre få sluta sitt jobb och ta över jordbruket i stället.

Sedan kommer reparationer av maskiner och reparationer av byggnader. Tröskan börjar bli gammal och så sprack den det våta året då en massa våt halm fastnade i den (vi måste jobba många timmar för att få ut den hårt fastkilade halmen). Byggnaderna börjar också bli gamla. Ladan/uthuset är byggd 1930 och ladugården 1945. Det är illa tvunget att reparera där nu.

Konstgödsel är också en stor post fastän jag inte gödslar speciellt mycket. Det går inte att lämna bort den för då ser åkrarna ganska sorgliga ut. Sedan går det en hel del elström eftersom vi har kalluftstork med en mängd 11 kW stora fläktar. De går inte så många veckor per år men det blir i alla fall kilowatttimmar. Ungefär lika mycket går till bränsle och olja. Ungefär hälften går åt inom jordbruket och hälften i skogen eftersom vi hugger nästan allting själva.

För år 2013 var avdragen för maskininvesteringar ännu ganska stora. De brukar vara små eftersom jag bara har gamla skrotmaskiner men jag satsade ju på en ny (begagnad) traktor och ny (begagnad) såmaskin för några år sedan och de avdragen syns än.

Det var de stora utgifterna – övriga utgifter är relativt små. Växtskyddet var litet högre än vanligt i fjol eftersom jag måste få bort kvickroten som bredde ut sej det våta året 2012. Oftast sprutar jag bara en minimal grundsats. Det känns inte så trevligt att sprida en massa kemikalier vars långtidsinverkan ännu är ganska osäker. Och då avser jag bonden. Han får i sej mycket mer kemikalier vid sprutandet än de obetydliga rester som eventuellt finns i produkterna. Om vi inte dör av att andas in stora mängder så torde konsumenterna vara väldigt säkra.

Utgifterna var de vanliga (även om de var högre)  men inkomsterna från vetet var katastrofalt låga eftersom jag sålde det våta årets skörd. De gick ned till hälften av föregående års inkomster. och täckte inte ens till de rörliga utgifterna. Utan stöden hade produktionen upphört för länge sedan. Vi skulle säkert producera för eget bruk men inte för salu. Så stöden är stöd för konsumenterna. Tas de bort så är det slut med matproduktionen. Stöden minskade litet också för politikerna stryper oss långsamt. Det är litet som med tattarns häst. Han gav den allt mindre mat för att vänja den av med det dyra fodret men just som han hade vant den av fullständigt så dog den (gammal historia som jag hörde för länge sedan).

Så nu är rätta tillfället ifall nån stadsbo vill bli bonde. Efter bokslutet kan mången gammal bonde vara benägen att sälja gården. Men det gäller att ha bråttom. Snart kommer vårsådden och då spritter det i de gamla benen, fjolåret är glömt och hoppet vaknar på nytt.

Men ifall nån gör slag i saken och flyttar ut till landet, ut till fåglarne så kan det vara bra att hålla kvar ett inkomstbringande arbete. Det behövs för att täcka hålen i inkomsterna från jordbruket. Resor, restaurang- och teaterbesök kan man glömma. Alla pengarna behövs inom jordbruket. Men det går ju att se på TV och numera också ”resa” via datanätet. Maten blir hemlagad av äkta hemodlade råvaror så det är mycket mera hälsosamt än färdiglagad mat som mest består av billiga kemikalier.

Och köp bra stövlar ! Just nu är det plaskföre och så fort man rör sej utomhus så är det stövlar som gäller (i början på mars !?). Sina fina lackskor kan man sälja – de behövs inte här. Idag måste jag föra paketbilen på efterbesiktning men det passade bra för det är inte alls roligt med skogsarbete i den våta skogen. Så jag sitter och städar undan efter deklarationspaniken och lusläser alla väderprognoser för att hitta litet minusgrader. Men i morgon bär det av till skogs igen – vilket väder det än är …

 

 

28 februari, 2014 av

På heder och samvete…….

………och efter bästa förmåga har jag nu lämnat in skattedeklarationen. Sände dessutom in den elektroniskt som TYVI-material via Ilmoitin.fi -tjänsten. Visst är det enkelt att sköta ärendena via datorn men lite osäkert om rätt material gått fram är man nog när man inte handgripligen lämnar in det till skattebyrån. Riktigt allt material har jag ändå inte lämnat in via ”nätet” eftersom jag inte har skild katso-kod eller bankkod till Eriks dödsbo. Hans skogsbruksdeklaration lämnades därför in av äldsta dottern tidigare idag. Jag var då ännu inte färdig med den egna deklarationen så därför valde jag att testa det elektroniska alternativet för den.

Bäst att dokumentera inlämningen ifall det skulle ifrågasättas :)

Bäst att dokumentera inlämningen ifall det skulle ifrågasättas 🙂

 

Det här med deklaration är nog fortfarande trots elektroniska hjälpmedel ganska jobbigt, man vill ju gärna glömma hur det går till emellan varven då det görs endast en gång i året. För att dela lite på arbetet och för att ge de övriga i företaget lite insyn i det ekonomiska läget så kör vi med arbetsfördelning så att frugan samlar och ordnar verifikaten i mappar vilka äldsta dottern sedan kontoför i bokföringsprogrammet varefter jag sedan sköter skatteplaneringen, deklaration och momsrapporterna. Så här 796 verifikat och 18096 poster senare känns det onekligen skönt att sätta mapparna på hyllan och förhoppningsvis hinner man söka upp traktorn som står och väntar på mossen i morgon. Det börjar bli hög tid att avsluta skogsprojektet för ingen kyla utlovas den närmaste framtiden…… ser ut att bli en väldigt kort vinter i år 🙁

27 februari, 2014 av Nisse

Den minst roliga dagen på året

I morgon kommer den. Skattedeklarationen skall lämnas in. Så här sitter man och svettas och undrar vart den sista hopen kvitton försvunnit. Bokslutet gör en inte heller glad – bara minusresultat. Visst, det var vetet från det eländiga våta året som såldes i fjol och så investerade jag i nya (begagnade) maskiner en hel del. Men resultatet gör en inte glad i alla fall.

Så länge man har råd att köpa kaffe och en bit rökt fläsk så går väl vardagen an men sedan då årets inkomster och utgifter samlas ihop så ser man den dystra sanningen. Därför är den dagen fylld med dystra funderingar varför man alls ids bruka jorden. Blir det en bra skörd så sjunker priserna och blir skörden usel så har man inte mycket att sälja. Utgifterna däremot ökar hela tiden. Så varför bry sej ? Låt dem köpa sin mat på världsmarknaden så länge det går. Litet måste man odla åt sej själv och släkten ifall det blir problem. Alla tror det skall gå som förut men det vet man ju att förändringar blir det. Kommer nån ihåg ännu då brännoljan kostade 11 penni litern ?

Nåja, då deklarationen är skickad så börjar man se fram emot den nya växtperioden. Man glömmer lätt fjolårets bekymmer och hoppas åter på bra väder och goda växter. Det är det fina med att vara bonde att livet börjar på nytt varje vår.

Men tills vidare skulle det kunna vara kallt så skogsvägarna håller och vi får ut virket. Men nu tillbaka till bokslutet …