31 december, 2020 av Nisse

Bra med styrning på traktorn

Man tar mycket för självklart och märker hur viktigt det är först då det försvinner. Som att kunna styra traktorn med ratten. I förrgår lossnade styrcylindern från fästet på stora Zetorn. Där går man inte och vrider hjulen för hand utan vi måste köra sakta framåt medan en försökte vrida framhjulen med jäärnstavurn (järnspettet). Det gick att vrida hjulen genom att backa allt emellanåt men det tog sin tid innan den var inne i verkstaden. Fungerande ratt är absolut till fördel.

Och så satt man igen på natten och sökte reservdelsnumror eftersom styrcylindern inte fanns i min katalog. Nu vet jag att det heter “Hydraulický válec řízení” och “hydromotor” tycks också fungera. Med nummern hittade jag cylindern i Tyskland, Polen och Tjeckien men den billigaste fanns i Marting.sk (Slovakien) vilket inte var så underligt eftersom de stora ZTS (Zetor Crystal) tillverkades där. Dessutom pratade nätbutiken engelska och levererade till hela världen – och man kunde betala med kort. Utvecklingen går framåt.

Sedan märkte jag att det också behövs en “Výsledky hledání výrazu” alltså en pinne för att koppla fast cylindern till styrstången och förstås en “Matica M18x1,5” (mutter). Jag skrev genast en epost till Marting.sk och hoppas få allt nästa vecka. Det har tyvärr igen varit en lång reservdelsfri helg och mera är på kommande så få nu se när mina reservdelar kommer. Dessutom kan Postnord Finland skicka dem till Kotka, Vasa eller kanske Rovaniemi …

I dag måste jag köra flis så jag filade gängorna i tappen till styrcylindern och lyckades faktiskt få dem i sådant skick att man provisoriskt kunde skruva ihop styrcylindern. Kanske det håller tills jag får den nya cylindern.

Det är märkligt att det alltid skall beställas reservdelar just under de stora reservdelskrångeldagarna från julen till trettondagen. Jag har fått meddelande att delarna är avsända från Tartu (där min hovleverantör för Zetor- och Belarusdelar finns) men om de inte kommer i morgon så går det till januari eller i värsta fall till efter den eländiga trettondagen (den mest onödiga av alla helger).

Inte nog med traktordelarna. Båda våra röjsågar gick sönder (Husqvarna 245 och 252). Brorsan försökte skaffa reservdelar i Borgå i dag men den ena är åtminstone så gammal att det inte mera tillverkas reservdelar. Vad jag kan minnas så är de bara litet på 20 år gamla … På den ena är ljuddämparen lös och skruvhålet i cylindern förstört men man kan använda den om man har bra hörselskydd. På den andra har fästet för handtaget brustit så det är värre. Vi beställde en ny 555 för säkerhets skull. Den kan annars också behövas för med Henrik så är vi tre som använder röjsågarna både sommar och vinter.

Det var inte slut ännu med krångel. Eftersom det är värsta plaskväder så tänkte jag såga stockar men nu vägrade min gamla Stihl 044 från 1980-talet att starta. Man blir inte starkare med åren och den har alltid varit en krångelbytta med starten. Tung som attan att dra igång och så slår den tillbaka så att snöret rycks ur handen. Redan länge har jag sneglat på en elektrisk motorsåg till Logosolen och nu var måttet rågat så jag beställde en med 5 kW trefasmotor. Det finns ju trefasuttag rakt bakom sågverket. Tyvärr så verkar alla andra ha kommit på samma ljusa idé och leveranstiden har växt till 4-5 veckor … Jag måste få igång Stihlen ännu en gång eller så montera en Jonsered på sågverket tills vidare.

En sorglig samling söndriga sågar

Det behövs virke till de bärbara tak som jag tillverkar för maskinerna utomhus. Presenningar rivs sönder av blåsten så jag tänker försöka med (grundligt fastbundna) takskivor av korrugerad takfilt. Den första ramen 2×3 meter blev för stor så nu försöker jag med mindre som går att fästa ihop.

Tak med ram 1×2 meter

Det är nu det värsta tänkbara skogsväder med tung blötsnö och blåst som går genom märg och ben. Vi har inte många centimeter snö men den är mest vatten och så tung att snöskoveln inte klarar av den. Om den inte smälter bort före den 3 januari då det blir kallt så har vi tidernas isgata.

Nu finns det inget annat att göra än att börja städa. Det är för all del mycket nödvändigt för verkstaden svämmar ännu över av delar från förra vinterns traktorreparationer och allt som bars in efter takarbetet. Så det blir att plocka och sortera fram till den 3 januari då vädret lär bli kallt så att man kan fara till skogs igen.

Städning är nog absolut nödvändig …

22 december, 2020 av

Julstökstider.

Det lär vara jul på gång, det ska städas, pyntas och handlas mat och presenter men jag tycker mig ha svårt att hitta motivation för det hela. Städa bör man göra nu som då så det är helt i sin ordning och god mat äter jag mest hela tiden men pyntandet vet jag nu inte, varför plocka fram en massa saker för att sen plocka bort efter några veckor. Det hela känns lite onödigt nu då barnen är utflugna, tiden kan jag lägga på annat i stället.

Städningen har jag tagit itu med och det är ju tacksamt att det är varmt så att det man plockar ihop inte är fastfruset. Jag lider av utrymmesbrist så det är svårt att stuva undan saker under säsong för då tar det en massa tid att ta fram redskapen när man behöver dem. Men nu då säsongen är över så kan man lägga ner lite tid på att pussla in dem där de ryms. Och när det dessutom är så varmt att man kan tvätta ute så kan man sätta dem i skick samtidigt för det är nog så mycket trevligare att inleda nästa säsong om man inte ska börja med att serva utrustningen.

+6°C klockan 22 ett par dagar innan jul ger goda möjligheter till att tvätta och serva utrustningen.
Efter att ha torkat över natten och fått alla bultar kollade är det bara att smörja och olja in för vinterförvaringen.

Nå helt obemärkt låter jag inte julen passera, jag har tänt adventsstjärnan vilket var ganska lätt då det bara var att stoppa i stöpseln och några granar har jag hämtat åt flickorna så jag tog nog en åt mig själv också. Min får nog ändå blott pryda trädgården då det inte är nån som ser den inomhus.

En GOD JUL önskas bloggläsarna!

19 december, 2020 av

Ny mediaerfarenhet.

Under hösten har jag tagit till mig en ny form av media, nämligen att lyssna till podcasts eller poddar eller vad man nu ska kalla dem. Orsaken att jag kom att började lyssna till denna form är i huvudsak SLC´s serie “framtidsodlarna” där nu det sista för hösten eller 10:nde avsnittet publicerats.

Framtidsodlarna 1: Kristian Bengts (puff) - SLC/Montem | Podcast on Spotify

Jag tycker Jens Berg som bandade diskussionerna tagit upp intressanta teman och relevanta frågeställningar så jag har lyssnat till alla och några avsnitt till och med flera gånger. Jag brukar öppna podden och låta den snurra nonstop de gånger det inte är något hörvärt på radion, på så vis har man lite sällskap under tiden man jobbar. De flesta som figurerar i framtidsodlarna känner jag från tidigare så det är bekanta röster. Och joo, jag är också tillsammans med äldsta dottern med i ett avsnitt, likaså finns ett avsnitt med bondbloggskollegan Sonja och hennes man. Så om Ni inte lyssnat så ladda ner podden för att ta del av den breda verksamhet som vi bönder sysslar med.

Länk till avsnittet härifrån.

SLC | Framtidsodlarna 3: Finne Farm (puff)

Podden och det faktum att jag, antagligen på grund av uppmärksamheten som mitt blogginlägg om Eivor föranledde i vintras, hamnade i rampljuset och därmed kom att figurera i flertalet tidningar samt Johanna Ventus välskrivna artikel som med sina över 6000 noteringar har gett en synlighet jag inte förväntat mig. Man är ju trots allt blott en vanlig bondpojk från Solf.

Uppmärksamheten i övriga media har också bidragit till att jag inte varit så aktiv här på bondbloggen, det kan faktiskt bli lite väl mycket ibland. Men artiklarna har tydligen berört och intresserat för folk har tagit kontakt på alla möjliga vis. Nedan ytterligare några exempel på reportage härifrån, som synes så har man synts en hel del i olika sammanhang.

Jag som inte är speciellt religiös hade väl inte förväntats figurera i kyrkpressen, men Johanna Granlund som skrev artikeln har ju skrivit om oss tidigare i sin bok “av jord” så jag tackade ja när hon frågade. Hon menade att dom nog skriver om “vanligt” folk också. Så här efteråt får man ödmjukt konstatera att man hamnat i celebert sällskap.
Marthaförbundets matkulturmagasin 2020.

14 december, 2020 av Nisse

Äntligen till skogen

Det är inte alls trevligt att vara i skogen på sommaren. Bara en massa myggor och älglöss och annat elände. Och så är det för varmt att göra nånting nyttigt. Dessutom har man en massa annat arbete på åkrarna och med husen. Så jag är aldrig i skogen på sommaren.

Men på vintern är det helt annorlunda. Då trivs jag i skogen – om det har frusit på. Det var meningen att börja med skogsarbetet i början på december men det kom allt möjligt annat i vägen så först i dag kunde vi ta traktorerna och fara till skogs.

Först var det regnigt och mjukt men då det frös på förra veckan så kom det annat. Vi har pysslat med sågverket. Väggen behövde tätas för det fanns fullt med sågspån inne i huset. Logosolen ger så fina spån att de blåser in genom varenda springa. Det behövdes också mera lampor eftersom det är så mörkt till och med mitt på dagen då det är mulet – och det har det varit nästan hela tiden. Ett bord för att fila sågkedjan till motorsågen behövdes också.

Regnet hindrade också takarbetet. Det var bara takrännorna kvar men de är mindre trevliga att sätta upp då det regnar. Till sist fick jag upp dem för en vecka sedan och kunde riva de sista ställningarna så nu är takarbete verkligen slut. Ett par stegar finns kvar och så skall det städas men annars är det klart.

Taklagshasi

Sedan kom Fredrik hit och vi satte upp en mast för GPS-antennen. Det är alltså en antenn för RTK-systemet som ger en korrigeringssignal till GPS-mottagaren så att noggrannheten blir nära en centimeter (i jämförelse med den vanliga 3-4 meter). Jag har kört med GPS-navigering på sprutan och då har det ibland varit felvisning på 20 meter. Det blir intressant att se hur det fungerar nästa sommar.

Det behövs en ny antenn och mottagare på traktorn som kan ta emot korrigeringssignalen. Sådana har man kunnat köpa tidigare också men priset har varit på flera tusen euro. De mottagare vi nu skall testa är betydligt billigare.

Belarus körde jag in i verkstaden för att spänna styrlederna eftersom framhjulen börjat vingla hit och dit alldeles för mycket. Det går nämligen att spänna till lederna för de har ledens kula inne i två koppor av plast med en mutter som pressar ihop dem. Jag öppnade alla fyra och alla utom en såg riktigt bra ut så jag bytte bara den ena och satte sedan smörjfett i skålarna och drog ihop dem. Glappet försvann inte utan det var en bult i fästet till styrcylindern som var den verkliga boven. Jag undrar om nån satt dit den senare för den var alldeles för kort så att gängorna tog emot hålets kanter och var helt nedslitna. Med en ny bult så försvann glappet nästan helt.

Då var det klart att åka till skogen – trodde jag. Men då jag skulle fylla på flis så började fläktremmen skrika på stora Zetorn och stora rökmoln bildades. En snabb undersökning visade att vattenpumpen och fläkten satt fast stenhårt. Då hade jag redan skopan full av flis så den måste jag tömma och därefter köra in traktorn i verkstaden. Båda fläktremmarna brann av eftersom fläkten inte rördes alls.

Det var ett mystiskt fel för vattenpumpen är helt ny. Vi började redan skruva loss motorhuven men märkte att fläkten och pumpen plötsligt började tvinna alldeles lätt. Inga märken syntes heller på plåtkåpan runt fläkten. Det har hänt sej att den börjat ta emot fläktvingarna. Fortfarande vet vi inte vad som förorsakade låsningen av fläkten och pumpen men det var bara att sätta ihop allt (och köra efter nya fläktremmar till Borgå). Efter det verkar allt fungera igen men man är ju orolig att det skall hända igen. Det var som om en bult hade fastnat i vattenpumpens vingar inne i pumpen men hur det skulle vara möjligt förstår jag inte. Det är bara att köra tills det går sönder ordentligt.

Nå, i dag kom vi då äntligen ut i skogen. Där hade en stor gran fastnat i en stor tall så jag måste dra roten bakåt för att få omkull granen. Det var besvärligt att komma nära roten på grund av alla stenarna men till sist fick vi ner den. Den stora lastaren har en så bra räckvidd att man kommer åt mycket bättre än med den lilla.

Det hann frysa så mycket att man kan köra med traktor till skogen nu men tyvärr så hotar de igen med varmare väder och regn den här veckan. Usch och fy !

Skogstraktorn är ute och luftas

Nu är i alla fall byggarbetet slut och skogsarbetet officiellt påbörjat.

12 december, 2020 av

Bonde, hålls vid din läst!

Under säsongtid är det oftast 24/7 som gäller inkluderat några timmar sömn nu som då. Men i somras tog jag faktiskt ledigt några dagar för att förverkliga en dröm som jag närt under många år men som inte blivit av. Jag företog nämligen en roadtrip på motorcykel till Åland och södra Finland för att få se nåt annat än de egna åkrarna och för att hälsa på hos vänner och bekanta.

På måndag 13 juli aviserade jag flickorna att om vädret håller i sig och jag har morötterna hackade så tar jag ledigt nästa veckoslut. Anhållan beviljades men först på torsdag kom jag igång med ogräshackningen så det började se lite dåligt ut. Jag lade ändå ut en ungefärlig färdplan åt mina vänner via Facebook och meddelade att det kan tänkas att jag kommer via en sväng om dom så önskar. Planen var att jag skulle ta morgonfärjan från Osnäs på fredag morgon. Ogräshackningen av morötterna hann jag få färdigt till 1:30 på morgonen, “nå men då så borde jag hinna” tänkte jag när jag kom hem. En snabbdusch och packning av lite byteskläder i ryggsäcken, smörjning av kedjan på motorcykeln och så vid 3-tiden bar det av.

Morotshackning innan avfärd.

Jag kom mig bra iväg men framåt Närpes blev det tjock dimma och dålig sikt så jag fick slå av på farten lite speciellt efter att ha sett några älgar som mumsade gräs i vägdiket. Nå jag borde nog hinna ändå. Framme i Gustavs kom jag lämpligt till färjan men lite förundrades jag över att vi var så få som körde ombord och visst tusan konstaterade jag framme i Osnäs att jag nog borde ha hunnit med föregående tur för skärgårdsfärjan till Åva hade lagt ut och befann sig ett par hundra meter ute på fjärden. Jahapp, bara att vänta på nästa tur då som gick först 13:30. Nå jag hade inte sovit något så jag lade mig under en buske vid stranden och tänkte att jag lika bra kunde ha sovit en stund hemma i stället.

En påtvingad paus eftersom jag missade färjan.
Här är man liksom “the leader of the pack”.

Kom mig så iväg med följande tur och fick sällskap av ett finskspråkigt MC-gäng från fastlandet. Dom tyckte tydligen att det kändes tryggt i mitt följe så då jag fortsatte mot Simskäla som var min nästa anhalt så följde dom efter. Jag hade meddelat min kollega att jag anländer först mot kvällen men vad ska han tro om jag kommer med hela gänget? När jag saktade in vid färjfästet så kom en av medlemmarna upp jämsides och frågade att är det här verkligen vägen till Mariehamn. När jag sa att dom nog i så fall borde ha tagit till vänster på Vårdö så svängde de till min lättnad om och brummade iväg.

Efter en kortare visit än planerat på Simskäla bar det i kvällssolen iväg till Dånö där jag hade erbjudits nattkvarter, de är ju inte riktigt nån ställning att komma på besök framåt 23-tiden men mottagandet var varmt ändå. Följande dag blev det efter att ha kollat runt lite hos Matte att via ytterligare en gästvänlig kollega söka mig mot Långnäs-Kökar-Korpo och sen till bloggkollegan Lotta på Ytterstholm dit jag kom framåt kvällen om än inte riktigt lika sent som kvällen innan.

Jag är nu ingen båt- eller havsmänniska men visst tål man se solen spegla sig i krusningen på fjärden…….
…… ingen stadsmänniska heller men kanske inte så pjåkigt ändå 😊
Och när man passerar Överby så måste man ju svänga in.

På söndag var det ju tänkt att jag skulle styra kosan hemåt men det blev så många besök hos kollegor, gamla klasskamrater och vänner att tiden rann iväg. Meddelade hem att det blir nog ytterligare en dag på resa. Så efter ytterligare några besök på måndag kom jag mig norrut till kollegor i Forssa där jag ombads stanna även om jag nog tänkte köra hem under natten. Det är ju ganska roligt att lite apropå svänga in till gamla bekanta som under många år sagt att man ska komma och hälsa på fast dom egentligen kanske aldrig förväntar sig besök. Men så en vacker dag står man där på trappan 🙂

Så först på tisdag eftermiddag styrde jag in vid hemmet i Långmossen, lite trött men glad över att ha besökt 8 landskap, avverkat 1735 km på två hjul, åkt 8,5 timme färja, hunnit med 14 besöksmål och lite till på 101 timmar semester. Dessutom hade jag vädret på min sida de var bara dom sista hundra kilometrarna som det regnade lite smått.

De växer nog fast man är bortrest också 😊

Regn jaa, det hade ju varit fint de dagar jag var på resa men nu blev det åter en regnigare period och jag kom aldrig i kapp ogräsen under resten av sommaren. Borde jag kanske stannat hemma vid min läst och skött arbetet istället för att ränna runt landet på motorcykel? En tid efteråt tyckte jag kanske det men nu senare är jag nog glad att jag tog några dagar ledigt för att hälsa på hos vänner och bekanta, det kan till och med komma att påverka mitt framtida leverne.

Tack till alla vänner som på kort eller ingen varsel gästvänligt tog emot en vilsen vagabond <3

10 december, 2020 av Nisse

Test av nytt säkerhetssystem

Jag testar ett nytt säkerhetssystem. Meddela mej (Ntillf1<opa>gmail.com) om det märks några problem. Det är möjligt att det blir att gå tillbaka till det gamla men vi får se hur det går.