7 november, 2018 av

Det tinade upp igen.

Vi hade 2 riktigt kalla dagar som avslutning på oktober och skördearbetet lades på is. I mitten av förra veckan blev det åter varmare men det tog ett par dagar innan jorden tinat upp igen, passade på att köra bort lite vallar från dikningen medan marken var frusen. I byn har jag en svacka i åkern som jag tänkte fylla upp nu när jag har material att tillgå, ville ändå inte fylla över den fina matjorden så jag bad grävaren att sätta ett par timmar på att skala av det översta matjordslagret så att jag kan fylla upp med dikesjorden som är av sämre kvalitet innan jag åter brer ut matjorden över alltihopa.

30.10.2018. Fruset och torrt , passande före för jordtransport.

Skalar av matjorden innan svackan fylls med dikesjord.

Morotsskörden fortsätter.

På lördag tyckte jag att morötterna repat sig så pass från frosten så att skördearbetet kunde fortsätta. Vasabladet hade snappat upp våra vedermödor och ville dokumentera den som dom ansåg som ovanligt sena skörden vilket sen resulterade i följande artikel. https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/239925

För oss är det ändå mera regel än undantag att skörden pågår så här sent, klimatförändringen har nog redan satt sina spår i höstvädret. Skulle påstå att vi fått 2-3 veckor längre höst sen jag började odla här i Långmossen för 30 år sen.

Tyvärr är dagarna korta så här års, där har ingen förändring skett,  och de kalla dagarna har satt sina spår i blasten så skördearbetet går sakta. Dessutom passade rådjur och hjort på att äta av blasten, som vi behöver för att lyfta morötterna, under tiden det var fruset och vi höll oss borta från åkern.

Verkar som om hjortdjuren hinner före med skörden 🙁

Idag drabbades vi ändå av ett större problem, traktorn som vi använder framför skördemaskin fick underliga ljud från framaxeln och jag trodde till först att det var drivknuten som börjat ge upp. Det visade sig senare att det troligen är lagren som gått sönder. Det lät så pass illa att jag inte vågade köra hem traktorn efter att ha kopplat loss skördemaskin. Blev att hämta krokvagnen för att transportera hem traktorn. Nu ikväll har jag tagit av däcket för att konstatera att stefan tryckts ut så högst troligt är det lagren innanför som gett sig. Grannen har en likadan traktor och han har också bytt hjullagren tidigare så det verkar vara en svaghet på modellen ifråga. Om någon av läsarna har erfarenhet av en dylik reparation så får ni gärna höra av Er med tips.

Händigt med krokväxlare när maskiner ska lastas.

Hur mycket ska man nu bli tvungen att skruva för att få detta fixat ?

I brist på maskiner får man skörda för hand……

 

 

29 oktober, 2018 av

Frusen står vår åker.

Kölden knäppte till och åkern frös ihop. I morse hade vi -11,2°C på husväggen och en ostlig vind medförde att kylan kröp in bra överallt. Jag hade kanske inte riktigt räknat med att det skulle bli så pass kallt, väntade kanske en -8 eller -9 grader. Men så har vi ju övergått till vintertid så annat var kanske inte att vänta?

Nu idag blev det en påtvingad paus i skördandet men ännu igår söndag skördade vi in den sista brysselkålen och en del av grönkålen för att lite gardera oss för leveranserna. Vi hade natten innan haft några minusgrader vilket jag brukar vilja ha för att smaken ska bli den rätta på brysselkålen. En kock på en av de bättre restaurangerna i Helsingfors berättade för mig att den bästa brysselkålen fick han av finländska odlare som låtit den känna av lite frost. Han menade att vi borde satsa på brysselkål här där förutsättningarna för bra kvalitet var så goda. Och visst finns det en liten inhemsk produktion trots att det är svårt att prismässigt konkurrera med storodlarna nere på kontinenten. Brysselkålen kräver lång växttid så vi får nog inte på långt när lika stor skörd här uppe i norr. Men om nu kvaliteten är god så borde det ju gå att få ett högre pris, vilket nu i praktiken inte är så lätt.

Vår brysselkålsareal har därför minskat år för år så nu håller vi oss med bara så mycket att vi kan sälja dem via de egna kanalerna.

29.10.2018. Skördade in sista Brysselkålen.

I år prövar vi även en rödaktig variant, den verkar att ge lite sämre skörd men har inte angripits av ohyra i lika stor grad som den gröna.

Idag var som sagt marken för frusen för skörd av morötter och jag tyckte att den till och med tagit ihop lite för mycket för plöjning också. Så jag satsade på att köra bort lite jordvallar som nu finns lite varstans efter rensningen av vattendragen. Det ska ju åter bli varmare så plöjningen får anstå ännu en tid. Det var ju tacksamt att köra jord nu då däcken hölls rena så att jorden inte drogs upp på landsvägen.

Dagarna blir korta så här års och nu efter omställningen till vintertid blir det tidigt mörkt om kvällarna. Men då det finns mycket jobb så får man försöka jobba lite i lampskenet också.

Underhållet av ån och bäckarna har förlöpt bra i de fina förhållandena och vi håller nu på med den sista avdelningen så snart står vi bättre rustade för nya regnsomrar. Som huvudsyssloman känns det bra att ha försökt undvika situationer som den i augusti 2016.

Nu torde ån svälja vattnet bättre än tidigare.

17 oktober, 2018 av Kalle

Aldrig varit så enkelt att misslyckas

Under mina nästan 30 år som egendrivande bonde har man hunnit uppleva en del jäkelskap. Havererade redskap, tröskan full med jord eller ihopkladdad halm, sådd mellan regnskurar, regn som fått den nysådda jorden att bli hård och ogenomtränglig för allt växtligt liv, fastkörda maskiner och liggsäd som tagit dagar att ta sig igenom, gärna ackompanjerat av ett stilla regn, säd som varit så blöt att den inte runnit av vagnen, och ändlösa nätter i torken med spannmål som inte samarbetar. Ellen när plogen har gått som en båt ovanpå frusen mark. Bara för att ta några exempel. Sen har det ibland varit värre också…..

Dock inte i år. I år har det överhuvudtaget inte varit några problem alls. Sådden gick som på räls i vackert väder och fin jord, inte en regndag som störde utan det bara rullade på. Skörden var ännu lättare, ingenting packade på skärbordet som det brukar på Claas, inget packade nån annastans heller. Korta torktider med nästan lagerfärdig säd och inget regn som störde skörden. Både kronet och rapsen var så lättröskade att det liksom bara var att sitta av hela föreställningen. Allt har liksom gått precis som på Strömsö, när man vridit om en nyckel har det önskade resultatet varit uppnått precis enligt plan.

Sen var det ju förstås nog en liten motgång också – skörden uteblev ju nästan helt och hållet

Det ”fina” vädret for nog iväg med allt vad resultat hette denna nådens sommar 2018. Slutsaldot på 2,4 ton korn och 650 kg raps per hektar berättar väl allt man vill – eller kanske inte vill – veta.

Att utsikten från tröskan ser ut såhär är liksom bara löjligt. Det är många generationer raps i denna bild, allt från färdiga, nygrodda, blommande och jag vet inte allt. Lite har jag nog dramatiserat bilden, den är från absolut sämsta hörnet av åkern, men ändå. Raps som är sådd 9.maj skall nog inte se ut såhär 29 september.

Ej heller skall det som kommer ur tröskan se ut såhär. Lite samma sak, det är ur sämsta änden, men ändå, rätt absurt.

Att det sedan var korta torktider och att priserna är bättre nu är inte till så stor tröst då det inte just finns något att avyttra. Det finns liksom ingen konkurrens, nog har det varit dåliga år förr också, men inget som ens liknar detta. Ibland satt man på tröskan och undrade vad man egentligen håller på med, hela skärbordet gick tomt för att det helt enkelt inte fanns någon annan växtlighet än 10 centimeter långa illgröna kornstrån som man nu för allt i världen inte ville ta vara på.

Trevligt var det ju förståss att torka, man startade torken, gick bort en stund och när man kom tillbaks hade den stannat. Inte för att något krånglade utan helt enkelt för att det var klart.

Samma sak var det med tröskrengöringen. Det som brukar ta en vecka i anspråk gick på fyra timmar i år. Öppna luckorna, blåsa rent med lövblåsare, dammsuga tanken och blåsa rent skärbordet. Där var det. Olja in och köra in. Klart

Nu håller jag på och plöjer och även det går lite av sig själv. Fast man börjar nog märka resultatet av flera oplöjda år, marken är stenhård.

Hur som helst, vi kan börja knyta ihop 2018 och konstatera att det var ett enkelt år. Så enkelt att det inte blev till något.

14 oktober, 2018 av

Skörda i särken.

Ett ordspråk bland gamla tidens bönder är att man ska så i pälsen så får man skörda i särken. I år har man ändå fått gå sommarklädd både under sådden och skörden då våren uteblev och vintern på några dagar tidigt i maj övergick från vinter till sommar.

Det ser också ut som om hösten uteblir, åtminstone håller sommaren ut ovanligt länge även om förra veckan var lite kallare än normalt med frost under flertalet nätter. Nu kom värmen åter med besked med 14 grader som lägst senaste natt och kring 18 grader idag på dagen, det kändes riktigt varmt trots ganska hård vind. Nästan så att man ångrar att man bytt till långärmat och långkalsonger, de är dock skäl att hålla kläderna på om man vill undslippa förkylning. Flickorna i huset kunde dock inte hålla sig idag så vi får se om dom är nästa i tur att drabbas av flunsan, två av mina anställda var i oskick senaste vecka så det är nåt på gång.

14.10.2018. Kaffepaus under skördearbetet i det rekordvarma oktobervädret.

Om rådande skördeväder är en följd av den omtalade klimatförändringen så kanske inte det är så tokigt med lite förhöjning av CO² -halten trots allt men om det samtidigt innebär så heta perioder som i somras så kanske inte ändå. Speciellt då om det kombineras med svår torka, de lärda har ju spått varmare och fuktigare väder som följd av klimatförändringen men det där med fuktigare stämde i alla fall inte in denna säsong. I och för sig så är det förstås tacksamt med uppehåll nu under skörden. Vi kom ju lite sent igång med lagerskörden men de stunder vi har skördat till lager har det löpt bra så fortsätter det så här så har vi nog den något mindre skörd som kommer i år under tak inom ett par veckor.

14.10.2018. Fina skördeförhållanden så här långt. Nästan så att vi fick in de sista palsternackorna idag.

Ett tag såg det ut som om det inte skulle bli några palsternackor att skörda i år men en fin avslutning av växtsäsongen fick dom att växa till sig till sist.

Palsternacksskörden är svag i år men ändå bättre än vad vi vågat hoppas på. Fröna grodde ojämnt då torkan och värmen överraskade i våras så storleken varierar mycket eftersom en del grodde först i samband med regnet under midsommarhelgen.

8 oktober, 2018 av

Efter regn följer solsken

…. eller efter en dålig sommar följer en fin höst kunde man kanske också säga. För så verkar det bli i höst.

Sen plantering.

På grund av det torra och varma vädret samt uttorkade vattendrag för bevattning i juli blev en hel del av isbergssallatsplanteringen framskjuten till början av augusti då vi fått några efterlängtade (åsk-) regn (som i och för sig gjorde illa åt en del el och elektronik här i nejden). Plantorna var gamla och förväxta men jag satte ut dem ändå närmast för att fylla ut den anmälda arealen och inte behöva göra några ändringsanmälningar.

10.8.2018 Sen isbergssallatsplantering.

Ett par bevattningar gjordes för att få dem att rota sig men sen har dom blivit ytterst styvmoderligt behandlade. Efter skolstarten har vädret för grönsakerna varit hyfsat så en del av grönsakerna har repat sig riktigt bra dessutom har september varit varm och vi besparades från frost ända tills natten mellan 27:e och 28:e september. Ovanligt sent med första nattfrosten först då även om det var nära noll redan den 22:a augusti.

Otroligt nog trots minimal skötsel så tog sig plantorna riktigt bra och i slutet av september kunde vi påbörja skörden av de sista planteringarna som sen visade sig bli den bästa sallaten för året. Märkligt då det som blivit omskött enligt alla konster och knep inte blivit till något i år medan detta mot alla odds lyckats. Kanske nån ”högre makt” ansåg att lite uppmuntran var på sin plats?

14.9.2018. Sallatsåkern ser ut att ta sig och förhoppning om skörd trots sen plantering börjar anas.

Kallare väder.

Vi har nu haft en vecka med kallare väder än normalt och för att skydda den fina sallatsomgången under de kalla nätterna har det krävts lite uppoffringar i form av täckning med väv i flera lager. Men en fin gröda är det alltid värt att skydda då efterfrågan finns.

Provar länka till en livevideo på facebook från täckningen inför första nattfrosten den 27.9.

Publiée par Christer Finne sur Jeudi 27 septembre 2018

4.10.2018. Soliga dagar men något kalla nätter, men skörden fortsätter

Just ikväll ser det ut att bli den kallaste natten hittills. -3,2°C på väggen nu kl. 01:20. Har satt på 5 lager väv och hoppas att de klarar sig ännu en natt eftersom det ser ut att bli varmare väder neråt veckan.

Rödbetorna fick vi under tak idag så vi har börjat beta av fälten inför vintern men ligger lite på en vecka efter i tidtabellen närmast på grund av att vi hållits sysselsatta med skörden av säsonggrönsakerna.

7.10.2018 Rödbetorna, Gulbetorna och Polkabetorna avklarade.

4 oktober, 2018 av Nisse

Vädret bestämmer

Det var skönt att få tröskan rengjord och torklårarna utjämnade. Men trots att jag inte jordbearbetar alls så är besprutning med glyfosat absolut nödvändig då man har direktsådd. Helst på hösten fastän det gick bra i våras också. Någon djungel av baldersbrå och kvickrot vill jag inte ha mer – som det blev då en bit blev osprutad ett år. Varenda fläck skall sprutas med glyfosat och förbjudes det så slutar jag odla.

Men det är inte lätt att spruta på hösten och orsaken är förstås vädret. Om det inte är regn så blåser det och sedan blir det för kallt. Ett år som jag sprutade för sent på hösten så blev effekten nära noll. Numera följer jag SMHI:s Lantbruksväder (via NSL) som har ett bra sprutväder. Där ser man snabbt när det går att spruta även om man förstås borde sticka ut huvudet och kolla in vädret i verkligheten också.

Jag fick tre sprutor ut på åkern men sedan började det regna och nu får jag vänta till nästa vecka innan det möjligen blir bättre väder. Om man får tro på prognosen så skall det bli sol, varmt och ganska lindrig blåst. Det tar inte många timmar att köra resten av åkrarna men man får vänta och vänta på bra sprutväder. Det går inte att lova bort sej under tiden för plötsligt är det just de timmarna som det går att spruta – och sedan inte alls.

I år körde jag allt efter GPS:en. En vanlig GPS är inte noggrann och man får räkna med upp till tre meters fel så det blir att köra litet om vartannat. Grannen som har en riktig traktor-GPS har en tiondedels marginal. För glyfosatet har noggrannheten inte så stor betydelse bara man ser till att man inte lämnar emellan – möjligen går det åt litet mera medel. På sommaren följer jag sprutspåren som jag lämnar vid sådden och då använder jag bara GPS:en för att kolla att jag inte lämnar något helt varv obesprutat. Möjligen skaffar jag en bättre GPS-antenn då de blivit billigare men tillsvidare räcker den här till. Jag har mobiltelefonen rakt framför på vindrutan och det går bra även om man kunde skaffa en större skärm. Värre är att skärmen syns dåligt i starkt solsken.

Ett problem är det med programmet. Jag har inte fått det att fungera att man fortsätter på samma skifte efter en paus. Det laddar nog in de tidigare spåren men sedan då man skall börja köra på nytt så ser man inte var man kört förut och det är ganska illa. Nu gör jag så att jag inte stänger mobiltelefonen medan jag dricker kaffe utan fortsätter sedan köra direkt. Men då måste alla åkrar sprutas utan längre avbrott.

I år är det åtminstone inte blött på åkrarna så det blir inte spår efter traktorn och det är viktigt för direktsådden. Både då man tröskar och sprutar så gäller det att vara ytterst försiktig med hjulspåren. De kan vara riktigt besvärliga nästa vår då man kommer med såmaskinen. Det går ju att jämna ut spåren med en harv före sådden men det blir en extra köromgång som också kan vara besvärlig ifall det finns mycket torr halm utanpå. Förr behövde man inte fundera på körspåren eftersom man plöjde eller åtminstone tallriksharvade efter tröskandet.

Maskiner och teknik i all ära men det är vädret som fortfarande har kommandot – kanske mer än förr då man alltid kom fram på åkern med häst eller till fots. Om man kör ned en 6 tons maskin i leran så är det lindrigt roligt …