Litet köld och mycket brått

Det har mest varit plusgrader men lördag, söndag och måndag var det minusgrader och då blev det bråttom. Redan med -4 så frös åkern så bra att det inte syntes spår då jag körde med processortraktorn (vikt omkring 6000 kg) över den.

Den skogsbit vi nu gallrar började vi med redan för ett antal år sedan men gallringen blev på hälft. Nu har björkarna och asparna vuxit till sej ordentligt och det blir många kubikmeter av dem. De är både tjocka och i all synnerhet långa. Fördelen med att de växt så tätt är att de är ganska raka och med små kvistar vilket är bra för processorn.

Aspslyet har blivit ganska grovt

Problemet med den täta skogen är att det är svårt att fälla och också att köra genom processorn. Det behövs litet utrymme för bommen på lastaren då man skall sätta trädstammen i processorn. Man måste också få trädet tvärs över körstråket och det är inte lätt för det är ju enklast att fälla längs körvägen och inte tvärs över den. Men det räcker att man får trädet att luta så mycket att man får tag i det med gripen. Sedan får man nog det omkull med lastaren.

Jag är glad att jag valde den stora Farma 8,5 för man behöver verkligen den långa bommen. Den gör det också lättare att svänga trädet (ifall det finns rum) och i värsta fall så lyfter man hela trädet ovanför smågranarnas toppar. Ibland behövs det en hel del svängande fram och tillbaka för att få trädet så det går in i processorn. Visst skulle det vara trevligt med ett kapande och kvistande fällhuvud på lastaren men då behövs en dubbelt större traktor (som är 5-10 gånger dyrare).

På bilden nedan ser man det gallrade området och bakom det ogallrat. Nåja, på det främre området fanns en massa stora aspar så det blev glesare än de andra områdena.

Gallrat (framme) och ogallrat (bakom)

Här är redan både björk- och asppropsar bortkörda. Granarna döljer hur mycket björkar och aspar det verkligen finns men man kan få en liten uppfattning om det på nästa bild där björkarna är fällda och väntar på att bli körda genom processorn.


Björkarna fällda

Björkarna gick ganska bra att köra genom processorn eftersom de var raka och bara hade små kvistar i toppen. Men de var långa och det blev vanligen sex tre meters propsar från varje träd. Asparna var också raka och hade nästan inga kvistar alls långt upp på stammen men i toppen fanns det en mängd grova kvistar och där måste jag lyfta bort toppen och kvista den med motorsåg.

Att fälla var lätt – utom då man måste fälla i motvind eller då trädet lutade åt fel håll. Då tog jag lastaren till hjälp som vippari (fälljärn). Den är stark och det bästa är att man kan skuffa högt upp på trädet. Det är också ett säkert sätt att fälla. Vanligen sätter jag bommen mot trädet och trycker ganska hårt med bommen. Sedan är det bara att såga av det. Man måste bara vara försiktig så man inte sågar av “gångjärnet” på trädet förrän det börjar falla.

Lastaren som fälljärn

Egentligen tog skogsvädret slut i går men jag ville ha den sista knuten färdig så jag klafsade iväg till skogen i dag också. Det blev fula spår på åkern men i skogen var det inte stor skillnad. Men då jag gick hem mitt på dagen för att dricka kaffe (vi är i hemskogen) så märkte jag att det var så mycket vatten på åkern att mina stövlar inte klarade av det. Då menar jag inte att det rann in över stövelskaften utan att det kom in genom hålet ovanför hälen. De nutida plaststövlarna håller ju inte länge utan plasten brister just där stövelskaftet börjar. Skräp kvalitet.

Intressant nog var vallåkern ännu frusen fastän det varit varmt och regnat i dag. Nu blir det inomhusarbeten fram till fredag då det skall bli litet köld igen och då vi hoppas få björkarna och asparna utkörda.

Kanske blir det inte mera vinter än så här?

Det är inte bara med skidåkandet det är svårt att få rutiner i vinter, även med skogsarbetet blir det lite från och till. Det är ju redovisningstider så här års och som vanligt sparas det till sista stund men nu är i alla fall momsen betald och sonens dödsbo deklarerat. Min egen deklaration har jag ännu nån vecka på mig att färdigställa. Bouppteckningen är sammanställd och så är det några verksamhetsberättelser gjorda också. Lagren börjar vara inventerade och odlingsplanerna mer eller mindre fastslagna så hög tid är det att få förnödenheter som fattas skaffade. Man vet ju aldrig men bäst det är så blir det en tidig vår trots att vi nu haft några dagar med lite kallare väder och fått en decimeter med snö. Att våren kan komma snabbt ger också senaste tjälmätning vid handen, det fanns blott 14-16 cm tjäle på åkerns mätpunkter.

Några dagar har jag ändå lämnat skrivbordet för att bruka motorsågen så lite virke ligger i skogen och väntar på utkörning. Hittills har det varit i lite blötare laget trots att jag valt att gallra längs de stickvägar som går på fastare mark. Det är ändå alltid nåt vattenhål här och där och i en första gallring i lite senare laget så är tallarna lite uppkörda och det blir inte så mycket till risbädd trots att man försöker samla allt ris till körstråken. Dessutom är kvistarna ganska klena så dom bär dåligt, hade hoppats på lite mera snö för får man den att frysa ihop med riset blir det liksom lite armerat och bär bättre. I övrigt så har det ju varit fint huggarväder, det torkade upp lite då det blev någon minusgrad så det har varit torrt och fint att jobba när det är snöfritt. Förundrar mig lite över hur svag jag blivit, så dålig form och kondition har jag väl ändå inte. Började faktiskt fundera om virket är fuktigare och därmed tyngre än vanligt då rotsystemet är ofruset och träden har möjlighet att ta upp vatten? Eller börjar åldern ta ut sin rätt?

28.02.2020. Virket väntar fortfarande på utkörning.
Man har nog fått tanka sig själv lite oftare än vanligt i “vintervärmen”.

Så så mycket bättre än så här blir det kanske inte då vädret lär ska bli varmare igen. Långtidsprognosen lovar ändå åter lite kallare väder i slutet av nästa vecka men det är kanske inte mycket att hoppas på. Så jag tog fram skogsvagnen ikväll efter att ha kört opp lite spår i hopp om att det tar ihop lite de närmaste nätterna. Det var lite spännande att provköra vagnen då jag minns att jag hade lite strul med svängen på bommen i våras. Den gick bara halvvägs runt då jag kopplade ur och jag befarade att jag hade liknande problem som Nisse haft på sin kran det vill säga att kuggkransen gett upp. Det skulle i och för sig inte vara så konstigt då den utsattes för stora påfrestningar senaste vinter då man rev och slet i vindfallena. Kran som jag brukar har 360° svängning men gick blott 180° då senast. Lite förvånad blev jag när den gick hela varvet runt när jag nu kopplade i, saker brukar inte reparera sig självt. Men lyckan blev kortvarig för några svängningar senare var det stopp halvvägs igen. Det verkar ändå som om kuggkransen är hel så kanske är det nåt med hydrauliken i alla fall. För om man satte svängen i flytläge och snurrade runt kran för hand så gick det att åter svänga några gånger innan det tog stopp. Jag har dock lite svårt att förstå hur det skulle vara möjligt men får väl försöka dra ur cylinderhylsorna för att kolla tätningar och kuggstång.

Sprängskiss på sväng och kuggstång med cylindrar.

Tillbaka till vardagen

Efter den grymma 10-årsfesten för Bondbloggen på TFiF:en i Helsingfors så får man åter anpassa sej till en regnig vardag i skogen. Nåja, vi åt bara lunch och drack bara vatten – men roligt var det.

Vardagen var att hugga i en regnig skog och att deklarera då det regnade som värst. Då föredrar jag skogen även om regnet inte är så trevligt. Det kommer jul och johanni och första maj varje år men också sista februari som borde utnämnas till allmän flaggdag med flaggan på halvstång. Det finns ju två saker man inte kan undvika och det är döden och så skatterna. Döden råkar man ut för bara en gång men skattedeklarationen skall lämnas in varje år.

Förutom att man får kämpa med kvitton av alla de slag och numera också försöka hitta alla elektroniska kvitton som finns här och där så är det ingen lättnad då deklarationen är klar. Då blir man riktigt sur för lönsamheten är ju usel inom jordbruket nu för tiden. Jag brukar se i farsans bokföring från 1938 framåt. Det var ganska litet lyx på den tiden men man fick åtminstone nånting för produkterna ända fram till 1970-talet. Det påstås att det blir matbrist år 2050 så få nu se om man hinner uppleva det.

Bokföringen lämnar många ifrån sej men jag kan inte se någon fördel med det. Det stora arbetet är ju att försöka samla ihop alla kvitton. Det kanske blir bättre i framtiden då alla kvitton är elektroniska men just nu är det ett riktigt RÅDD med många olika sorter. Jag laddar ned kontoutdragen och sedan går jag igenom dem och försöker hitta rätta kvitton. Det värsta numera är alla betalningsfirmor. Man ser inte vart pengarna har gått och vad det handlar om då det bara står namnet på en betalningsförmedlare. Det är rena detektivarbetet att se igenom eposten för den tidpunkten och försöka reda ut vad man egentligen hade köpt då. Och i Paypals lista finns det ibland bara text på kinesiska …

Det var två dagar med litet minusgrader och då for vi till skogs. Jag kör processorn (en liten traktorprocessor Nokka 400) och brorsan kör ut virke med Zetorn och skogsvagnen. I det här vädret är det bäst att ta ut allt genast medan det går att köra alls.

Humöret blir inte så hemskt mycket bättre av att granarna är ruttna nästan allihop. Man ser inte utanpå utan först då man fäller så syns rötan. De riktigt ruttna bitarna hamnat direkt i flisvedshopen men så börjar det bli ett problem med de som bara är litet rötskadade. Jag brukar såga dem till husbehovsvirke men nu blir det så stora mängder att vi inte orkar såga upp allting. Möjligen måste jag sälja dem som flisved. Det som tidigare blev sulfit lönar sej vanligen att sälja som flisved i dagens läge.

Och så undrar man vad man skall göra åt rötan. Det lönar sej knappast att låta ny granskog växa upp för också de små granarna är rötskadade. Så vi lämnar tallarna kvar och hoppas på ny tallskog. Den skulle passa i stenbackarna – men så har vi älgarna som äter upp tallplantorna. Dom borde skjutas.

En fördel är det med det eländiga regnandet: Vi körde in Zetorn i verkstaden och lappade ihop allt vi kört sönder och smorde och fyllde på olja vilket var mycket behövligt. I den här värmen går det bra att arbeta i verkstaden utan extra värmeblåsare. Jag har ett stort batteri som jag värmer från flispannan så där har varit ganska varmt hela den här vintern.

Motorsågarna har fungerat ganska bra efter den första rengöringen och tändstiftsbyten. På 2252:an har det varit problem med kopplingen där fjädrarna brister ganska ofta. Jag såg att man kan köpa en helt ny koppling till den vilket tyder på att det är ett konstruktionsfel. Annars gillar jag den för den är lätt och tillräckligt stark för fällning. På den gamla Husqvarna 254 har ett fäste gått sönder så den måste repareras.

Numera är Jonsered och Husqvarna mycket lika men jag föredrar Jonsered för jag gillar inte det sneda handtaget på Husqvarna. Troligen en smaksak men jag tycker det går bättre att sikta med det raka handtaget på Jonsered.

Nu är det + 6 grader och genomblött så jag sitter och granskar kvitton, försöker hitta datum (varför kan de inte ha en standardform på kvitton ?) och fundera ut vad den underliga texten betyder. Men det skall bli minusgrader på torsdag så då far vi till skogen och har riktigt roligt. Sedan blir det snart faskansbullar (temlor) och efter ett par veckor måste deklarationen vara inlämnad med gråt och tandagnisslan. Och sedan kan man se framåt mot en ny vårsådd och med nytt hopp se hur brodden kommer upp.

P.S. Det var -27 grader i januari i fjol ! Läs En riktig vinter.

År 2020
År 2019

Sveriges Radio i skogen

Som fortsättning på Blåtandslurarna så satte jag in en APP i mobiltelefonen så jag kan höra på Sveriges Radio i skogen. Jag har från förut ett par radiolurar men de är helt oanvändbara eftersom signalen är så dålig här hos oss att ljudet brister hela tiden och man orkar inte alls höra på eländet. Nu blev jag i alla fall positivt överraskad över ljudkvaliteten. Det är sällan som utsändningen bryts och det beror troligen på att det finns en buffert på 15 sekunder så anslutningen kan brytas för så lång tid utan att man märker det. Och med digital överföring så blir det inget brus heller.

Sätt en app (program) i mobiltelefonen

Om man är på en riktigt besvärlig plats där det inte finns täckning alls så kan man i förväg ladda ned sitt favoritprogram och lyssna på det i alla fall.

Förstås finns det en mängd andra appar för att lyssna på allt mellan ljudböcker och musik men jag är ytterst försiktig med att sätta in appar i min mobil. De flesta är nämligen skurkprogram som mest sysslar med att spionera på allt du gör med telefonen – och var du är. Jag hoppas att Sverige Radio ändå är mindre skurkaktig.

Läs nån gång villkoren då ni skaffar en “gratis” anslutning till nån tjänst. Det är hårresande läsning. Du ger bort alla dina rättigheter och säljer din gamla mormor till högstbjudande i och med att du klickar på “Godkänner”. Det borde finnas lagstiftning mot dessa villkor. Jag läste villkoren till en av dessa appar som erbjuder 45 000 radiostationer och sedan klickade jag på “Godkänner ej”.

Och varför lyssnar jag på Sveriges Radio ? Jo, jag orkar inte höra på Finlands radio. Musiken är urusel och så pratar de en massa smörja. Nåja, sanningen är att jag är för gammal för dagens “trender” och enbart orkar höra på Kaffekvarnen. Det är inte mycket bättre med Sveriges Radio. P1 är någorlunda så länge de håller sej till vetenskapsradion men då folk får ringa in och uttala sej så byter jag kanal. Ofta hör jag på P4 därför att man där har lokalradio och jag kan följa med Västmanland och Örebro (vårt hus är på gränsen mellan Örebro och Västmanlands län) och det är intressant att höra vad som händer i de trakterna.

Men så kommer det modern musik och då måste jag igen byta kanal. Det verkar som om den nutida svenska musiken är pipig och är den inte det så är den gnällig. Annat var det med Beatles och Rolling Stones :-). Det betyder också att man inte kan höra på P3 alls. Så det blir ofta P2 med klassisk musik. Den är för det mesta hörbar utom då de börjar spela nånting modernt.

Det finns ju Spotify och allt möjligt liknande men om jag skall höra på musik så väljer jag min egen. På Youtube finns ju Benny Anderssons orkester med Helen Sjöholm och en hel del gamla svenska låtar (samt Beatles) men jag har tekniska problem. Det finns appar som bara plockar ned ljudet men jag har inte fått dem att fungera så som jag vill. Utvecklingsarbetet fortsätter …

Sedan har jag också börjat installera VPN-tunnlar så man kommer åt olika länders interna program (också TV) men mera därom senare.


Processorn igång

Det blev litet paus i gallringarna då jag måste byta cylinderfoder på Belarus men nu är processorn igång igen.

Vår lilla gallringsprocessor

Jag provkörde den i dag och allt verkade fungera (peppar, peppar …). Det är litet mjukt än för en så här tung kombination men det går. Problemet med gallringar är alla träd som står i vägen. Det är i alla fall en stor fördel med den långa bommen på lastaren. Och så är det bra att man kan svänga bommen fastän man har ett träd alldeles invid bakhjulet. Huvudbommen går nämligen att sätta rakt upp så att gripen kommer ovanför hytten. Smidigt, men långsamt.

Se också “Skogsarbete för fullt

Hörlurar i skogshjälmen

Jag har länge haft hörlurar av alla de slag som jag försökt använda i skogshjälmen men de har alla varit odugliga. Också de radiohörlurar som jag har är oanvändbara för vi har så dålig signal att det bryter alldeles för ofta. Man orkar inte med eländet utan stänger av.

Men i höstas köpte jag Blåtandslurar Stihl Dynamic BT från Granngården i Eskilstuna. Det är lösa lurar med båge och ansiktsskydd som jag använder då jag sågar med Logosol. Jag läste att en del Blåtandslurar kostar 3000 kronor men de här var bara litet på 800 kronor. Ljudkvaliteten är i alla fall bra och Blåtanden kopplar snällt upp sej till mobilen – det har varit stora problem med vissa andra lurar.

Nu satte jag den här bågen in i en skogshjälm. Alltså inte de enskilda lurarna utan hela bågen. Det gick på Husqvarnas Functional-hjälm men inte på andra hjälmar som är smalare. Man måste få bågen att rymmas innanför hjälmen. Jag sätter alltså bågen ovanför hjälmbanden inne i hjälmen.

Hörlurarna ovanför hjälmbanden
De vanliga hörlurarna kan man lämna bort

Batterierna i Dynamic BT håller ca. 38 timmar med en uppladdning då man lyssnar och 100 timmar om Blåtand är frånkopplat. Det räcker mer än väl.

Sedan installerade jag Sveriges Radios app i mobiltelefonen och den fungerade utmärkt i skogen. Det är länge sedan jag lyssnat på radio med så bra ljudkvalitet. Appen laddar ned 15 sekunder i förväg så fastän förbindelsen bryts så märker man det inte om avbrottet är kortare än just 15 sekunder.

Förstås kan man lyssna på vad som helst via mobilen och telefonen fungerar också bra vilket är viktigt då man arbetar i skogen. Det finns en massa andra radiostationer men eftersom jag är allergisk mot reklam så får alla Rockradior och liknande vara för mej. Man kan prenumerera på musikströmmar men tillsvidare har jag inte hittat nånting som jag ids betala för. Tystnad är också mycket trevligt att lyssna på.

Det här är första gången som jag hittat användbara hörlurar som dessutom passar till skogshjälmen. Det är lätt att ta bort dem och använda i traktorn eller med plastvisiret då jag sågar med Logosol. Nu borde jag bara installera en app för direktkontakt till brorsans mobiltelefon (kopplade till hans hörlurar) så behöver vi inte skrika för att försöka överrösta motorsågarna … Fast ibland är det bra att man inte hör vad han säjer :-).