Växtodling – Sida 2

Augusti 2023 kom med regn

Det var en torr försommar och utan åskregnen efter midsommaren så hade det varit katastrof. Det gick illa med mångfaldsåkrarna där inget grodde – utom tistlar och baldersbrå. En sorts mångfald förstås men inte riktigt den avsedda.

Mångfald av ogräs – mest tistlar och baldersbrå

Det visade sej senare att regnen efter midsommar i alla fall fick något utsäde att gro och nu i augusti finns det faktiskt litet honungsfacelia. Men var finns den hårdsvingel som utgjorde 80 % av blandningen ? Kanske den kommer senare för nu i augusti fick vi över 25 mm regn.

Litet honungsfacelia kom det sent omsider

I år har potatisen underligt nog växt bra trots torkan. Nästa år kanske vi får äta egen potatis. Fjolåret var katastrofalt ifråga om potatis och det vi fick hade ruttnat så vi har ätit halvrutten potatis halva sommaren och nu är den också slut. Utom i Medåker där vårt potatisland i gräskomposten är hur frodigt som helst. Vi försökte köpa potatis i butiken men den smakade pyton och var grön (dåligt lagrad). Till all tur har grannen kvar gammal potatis som han haft i sitt fina kalla lager.

Den här sommaren gick till att måla gamla folkskolan. Alltså Göran, Albert och Wixo målade och jag sprang omkring och störde dem. Duktiga pojkar – nu är det bara litet fönsterfoder och plåtlister kvar.

Nästan färdigmålad – litet fönsterfoder kvar

Det var fint väder för utomhusmålning – utom att det var för hett i solen men då gick det bra att måla på baksidan. Traktorn fick vänta och det passade fint att skruva sönder den då det började regna.

Det var litet problem eftersom den har frontlastare och jag ville helst inte ta bort fästjärnen. Det visade sej att det gick att lämna kvar dem men sedan var det problem med en axel som hade rostat fast. Det gick att komma åt den genom luckorna på sidan och efter ett par dagar med rostlösningsmedel och hackande så kom den loss.

Den rostiga axel i mitten (den grövsta delen)

För många år sedan konstruerade Ingmar och brorsan en specialvagn på skenor just för byte av koppling på traktorer. Fast då var traktorn en MF-65 på 2000 kg och den stora Zetor 14245 väger 6000 kg. Det visade sej att vagnen i alla fall fungerade bra – då vi först fick loss den rostiga axeln.

Med traktorn i två delar så var det bara att skruva loss kopplingen från svänghjulet och lyfta bort den. Det var inte så lätt för den är stor och tung. Sedan var det spännande att se om den nya lamellskivan passade. Och det gjorde den. Till all tur ändrades modellerna för de gamla Zetortraktorerna så sällan att man inte har problem med reservdelar. I motsats till exempelvis Volvo där delarna ändras flera gånger per år och det är stört omöjligt att få passande delar.

På den gamla lamellen hade nitarna redan börjat slitas ned så det var minsann inte onödigt tidigt att byta skiva. Sedan var det bara att skyffla ut massor med oljig smörja och rengöra räfflorna på axlarna grundligt samt smörja in dem med fett och hoppas att de inte rostar till nästa gång.

Lägg märke till att hydraulpumparna (servo till vänster och huvudpumpen till höger) kan bytas utan att traktorn delas. Det är bara att ta bort luckorna på sidan och skruva loss pumpen. Då vi var i Sverige så berättade vår granne Lars-Erik att hans Zetor blev på åkern då han plöjde och hydrauliken slutade fungera. Han trodde det skulle bli mycket problem att få den hem och reparerad men reparatören kom ut till åkern och bytte pump så den var igång igen samma dag.

På bilden ovan syns också cylindrarna som trycker in kopplingen då man vill koppla ur. Enkelt och effektivt och man behöver inte ställa in kopplingen.

Och så var det då att sätta ihop traktorn igen. Problemet är att centrera kopplingsskivan. Jag försökte med en gammal konstruktion med två rör som fungerade bra på lilla Zetorn men det gick inte. På Zetor 14245 så behövs det tre hack på centreringsdornet: 20, 32 och 47 mm. Med två spaktaljor och två domkrafter fick jag nästan ihop delarna – men med 22 mm kvar så var det stopp. Att vrida svänghjulet, spänna hit och dit och lyfta växelvis med domkrafterna hjälpte inte. Det var troligen 47 mm hacket som inte var rätt. Så jag fick dra isär delarna igen och börja fundera.

Så nu sitter jag här och skriver medan jag väntar på mera verktyg till fräsen så att jag kan fräsa ett ordentligt centreringsdorn. Om man inte kan centrera kopplingskivan så går det bara inte.

Jag köpte en fräsmaskin i fjol men jag har ännu inte så mycket verktyg till den. Speciellt saknas ett rundmatningsbord och en svarvchuck. Nu kan jag inte fästa ämnen för rundfräsning. Och det går inte med tejp och skruvtvingar för de måste sitta fast riktigt stadigt vid fräsning.

Det tog mej ett par dagar att hitta rätt verktyg. Jag brukar se på tyska nätsidor där de har grundliga videor och förklaringar hur man svarvar med en fräs. Sedan tog det tid att hitta de delar som behövs – det fanns inte allt på ett ställe. Efter fyra beställningar från fyra olika firmor så tror jag att jag fått ihop det som behövs. Men det tar tid att få dem levererade även om man vanligen får leveranser från Tyskland lika snabbt eller snabbare än från det egna landet.

Det är många firmor som efter EU-direktivet i fjol inte drar av momsen och då blir det genast betydligt dyrare. Speciellt Sverige är dåligt och det är bara ett fåtal firmor som man kan köpa ifrån. Surt var det att den holländska firma som jag köpt fräsen ifrån inte levererar till Finland alls utan bara hänvisade till importören – som har satt ett par hundra euro till på priset. Bäst är Amazon.de som ofta levererar gratis (över 99 euro) och alltid drar av momsen. Tyvärr är Amazon i Sverige (med lager i Eskilstuna) inte lika bra utan de levererar bara inom Sverige.

Det är inte så bråttom med traktorn men jag måste få ihop den för att köra ned den torra flisen från torken så vi kan flisa en sats till medan det är torkväder. Den första satsen hade mycket fint torkväder och tillika kunde jag använda elström från solpanelerna som gav maxeffekt i det starka solskenet. De bästa dagarna var det hela 9 grader skillnad mellan inkommande och utgående luft vilket betyder att flisen torkade mycket bra. Luftens relativa fuktighet var då nere i 33 %.

Torkning den 12 juli på eftermiddagen med 9 graders skillnad

I juli så installerade jag också fjärrstyrning till torkfläkten. Jag satte in en Shelly Plus1PM men måste också installera en ny rutter nära torken för den trådlösa WiFi kommunikationen har en väldigt kort räckvidd för en bondgård. Till all tur hade jag tidigare dragit en Ethernetkabel till torken så det gick ganska lätt att installera. Priset på en rutter har också gått ned kraftigt och är nu under 40 euro (enligt idealo.de) för TPlinks Archer C6 som hör till de bästa även om det finns ännu billigare (men sämre). I alla fall så går det inte att sköta all kommunikation på en bondgård trådlöst utan man måste också ha ett stomnät med Ethernet- eller fiberkablar.

Fjärrstyrningsmodul vid torkfläkten (Internet)

Nu har det kommit AddOn till Shellys PlusPM-moduler så att man enkelt också kan mäta temperatur och fukthalt med samma PlusPM modul som man använder för styrning. På bilden ovan ser man att det går att ansluta upp till tre temperaturgivare (eller fukthalt) längst uppe. Dessutom kan man ha analoga och digitala ingångar längst nere. Man kan till exempel mäta spänningen i en ackumulator eller om en dörr är öppen eller stängd.

På bilden ovan ser man att temperaturen vid torkfläktens ingång just nu är 20,1 grad Celsius. Det går dessutom att sätta in klockprogram (veckoprogram) och egentligen vilka programfunktioner som helst via Script-funktionen. Då vi var i Sverige så kunde jag ta kontakt via Internet och sköta torkfläkten därifrån. Fast det behövde jag inte för Henrik var i Hindersby då.

Jag har i flera år haft liknande system men då har jag varit tvungen att löda ihop dem från en mängd komponenter. Det nya är att här är allt färdigt till ett hyfsat pris (Shelly Plus1PM kostar 17 euro och Addon 15 euro enligt idealo.de). Jag sparar en hel del tid med modulerna.

I vår serie krångel och klåpande så kan jag sätta in att jag lyckades få pannan att slockna varvid flismataren matade in flis tills skruvens lager bröts sönder och skuffades ut. Inte första gången – det är ett elände då det går åt så litet värme (bara varmvatten) att skruven går så sällan att elden kan slockna. Och flisen sitter stenhårt i pannan och flisskruven måste borras loss. Då sitter man inne i pannan och borrar genom brännhuvudet vilket är väldigt roligt. Så nu stängde jag av pannan helt och satte varmvattnet på elmotståndet. Vi har en 500 liters boiler så man behöver värma vattnet bara en gång per dygn. Då kan man välja billigaste strömmen eller värma med solpanelerna. Eftersom elpriset varit mycket lågt – ibland negativt – så är det inte lönt att ha igång flispannan.

Flisstoppning – med tre säckar redan borttagna

I växthuset frodas en mängd växter och ute i trädgården dignar äppelträden under massor av äpplen – få se om grenarna bryts då de växer till.

Äppelträden börjar bli stora och i år är det äppelår

I morse var jag ute vid ladan och det tycks vara ett bra år för svalorna i år. Jag räknade över 30 svalor på vårt ladutak – de flesta tydligen ungar. Vi har ganska många svalbon men vissa år lyckas de eländiga sjååråna (skatorna) hacka sönder dem och äta upp ungarna. Icke så i år. Se längst upp på taket (bilden nedan).

Och så till sist en ovanlig bild. Jag avskyr ”selfies” självporträtt. Det är många som tagit livet av sej själva och andra bara för att få ett ”fint” självporträtt. Men det är väl rätt att folk skall få se hur tönten som skriver här ser ut. Kameran som jag bär med mej hela tiden syns också – inga mobiltelefonbilder för mej. Vinjettbilden tagen för 13 år sedan är föråldrad. Det här skall inte hända igen på många år.

Det har varit svalt och skönt en tid nu men i morgon hotas med +31 grader (bara den dagen). Ovädret verkar gå förbi oss i sydöstra Finland även om västra delen och Sverige får oväder. Hoppas ni har en bra sommar i alla fall.

Minsta veteskörden någonsin

Den här tiden på året börjar man se vartåt det barkar eftersom jag har kört över åkrarna med sprutan. Fast i år var det ganska få hektar på grund av de byråkratiska ändringarna i stödsystemet. Fjolårets besvärligheter inverkar ännu ganska illa på årets skörd.

Sådden gick ganska bra även om traktorn krånglade. Torkan har varit besvärlig – det kom just inget regn alls på en månad efter sådden. Till all tur kom det två åskregn för ett par dagar sedan vilket räddade brodden – 16 mm som ganska snabbt torkade upp. Nu kom det 20 mm i dag och prognosen lovar 15 mm i morgon och 7 mm i övermorgon. Det borde rädda oss från ren katastrof.

Den största överraskningen var i alla fall en åker som vi hade vall på för två år sedan. Där sådde vi vete i fjol medan det stod fullt med vatten på åkern efter ett störtregn. Lustigt nog så blev det faktiskt en skörd i alla fall. Men vallbrottet misslyckades och det märkte jag först i år. Timotejen hade djupa rötter och har fläckvis övertaget. Och så är det fullt av baldersbrå. Man ser just inget av vetet. Och det är vår bästa åker.

I fjol höstas sprutade jag ganska litet glyfosat för man såg just inga ogräs – torkan hade till och med tagit kål på ogräset – trodde jag. I alla fall så sprutade jag en och en halv åker. Nu ser man stor skillnad mellan det som är sprutat och det osprutade. De bitar jag sprutat med glyfosat är nästan rena från ogräs medan det finns en hel del baldersbrå på de osprutade bitarna. Så i framtiden kör jag glyfosat på alltihop. Om glyfosat förbjuds så måste man fundera på att sluta odla helt – kanske jag sätter solpaneler på alla åkrarna.

Vi har ganska litet vete i år dels på grund av den dåligt skötta övergången till nytt stödsystem, dels på grund av problem med traktorn. Kopplingen började slira mitt i vårsådden och det var inte möjligt att börja reparera den just då. Det var tur att vi inte ens försökte för torkan hade nog förstört all senare sådd. De åkrar som jag sådde mångfaldsfrö på ser mycket dåliga ut just på grund av torkan. Gräsfrö måste man ju så nära ytan och det kom inget regn förrän sent i juni.

Det var en hel del problem att så mångfaldsfrö. Vanligen måste man ha de gula reduceringarna på plats i Rapiden då man sår små mängder (kring 10 kg/ha) och det har fungerat bra för timotej och klöver. Men i mångfaldsblandningen ingick 80 % hårdsvingel och fröna var så långa att de gick dåligt igenom reduceringsinsatserna. Till sist måste jag ta bort insatserna helt.

Jag lämnade ogrässprutandet ganska sent eftersom brodden led av torkan men ett litet regn piggade upp den så jag körde tribenuron (Express) på de insådda åkrarna. Tyvärr så bet det inte på de stora baldersbråbuskarna. Det finns nog medel som tar bort baldersbrå men då stryker klövern lätt med också.

Medan jag väntade så kopplade jag äntligen vatten till uttaget i verkstaden. Röret drog jag för många år sedan men det blev inte tillkopplat. Nu behöver vi vatten till äppelgården som skall utvidgas och det går bäst genom röret till verkstaden och vidare till Ribackans garage. Och så får vi bort slangarna som låg tvärs över vägen vid ladugården.

Vattenanslutningar för verkstaden och bevattning

Då jag skulle flytta röranslutningen i pumphuset så brast en gammal rörvinkel av järn. Det kunde ha blivit ett stort elände om den hade brustit så att vi inte skulle ha märkt det. Tusentals liter vatten hade kunnat rinna ut. Så ibland har man tur …

Det blir lättare att fylla på nu. Jag använder bara kranvatten för det är rent och man behöver inte rengöra filtren så ofta. Det har inte heller varit problem med munstycken. Till vintern kör jag gammal kylarvätska i pumpen och tar bort droppventiler så att rören kan tömmas helt. Med tryckluft blåser jag dem tomma.

I år gick tryckutjämnaren vid pumpen sönder – den sprack. Till all tur har jag kvar den gamla sprutan så det var enkelt att byta. Annars hade dt tagit tid att få tag på reservdelar.

Det var en hel del arbete med att få min GPS att fungera för jag körde sönder den gamla antennen som hamnade under såmaskinen och blev mos. Nu har jag en ny GPS-antenn son kommer från ardusimple.com i Barcelona vilket är en fördel. Man får snabbt delar och behöver inte bråka med tullen. Den nya antennen kom inom ett par dagar med DHL Express.

Sedan är det en annan sak att få installationen att fungera. Jag testade flera olika program men alla hade sina nackdelar. En del är alldeles för invecklade med en massa funktioner som man egentligen inte behöver. Och så är det nästan alltid problem med kommunikationen – alltså Blåtand. Nu försökte jag använda USB-kabel men så kunde vissa program inte använda USB. Som lök på laxen så slog åskan ned i brorsans björk alldeles invid huset och tog kål på elektroniken som vi använder för vår RTK-station. Så jag fick köra med den vanliga dåliga GNSS (vilket betyder GPS, Glonass, Galileo och BeiDou).

Det behövs inte centimeterprecision eftersom vi har sprutspår och kartan på skärmen är mest till för att inte välja fel sprutspår. Den vanliga precisionen är alldeles för dålig för att användas utan sprutspår. Även om jag kör rakt eligt sprutspåren så vinglar traktorn på skärmen hit och dit. Då RTK fungerar så kan man nog köra enbart enligt satellitbilden.

Sprutbild på skärmen – fastän jag kört rakt

Då jag köpte den nya antennen så köpte jag också en magnetisk fot och det var mycket lyckat. Nu sitter antennen som berg på taket och man måste nästan använda båda händerna för att få bort den. Tyvärr hjälper det inte då jag har antennen på stora Zetorn för om jag kör genom tröskhuset (för att fylla på såmaskinen) så har den bara ett par centimeter till godo och antennen kommer att dras ned.

Det var åska här förra veckan och då kom det också vatten som ur kranen. Det var inte långa skurar men det blev i alla fall kring 16 mm. Det blev stora pölar men i dag före regnet så var marken alldeles hård igen. Det blåste in regn genom myggfönstret till mitt arbetsrum men man var bara glad övar det efter torkan och hettan.

Det har varit litet extra bråttom eftersom vi håller på att måla gamla folkskolan. Vi fick en stor donation och köpte färg och annat material såsom plåtlister för pengarna. I och för sej så har det inte gått så många timmar till det arbetet men eftersom det har varit så hett så är man alldeles slut efter fem timmar i solen. Hela eftermiddagen ligger man och stönar och dricker surmjölk. På kvällen kan man möjligen orka göra nånting igen.

Själva huset är i prima skick (byggt 1899) men tyvärr hade kommunen målat det med eländig plastfärg som kommer loss i stora strimlor. Det värsta är att det blir fukt bakom plastfärgen som röter trä så vi hade bråttom att skrapa bort eländet. Måla aldrig ett hus med plastfärg för den förstör själva huset. Vi använder Allbäcks linoljefärg som inte har något annat är ren linolja och pigment. Vi köpte den direkt från fabriken i Ystad men den finns att få också hos Byggnadsapoteket.fi och från K-järn.

Rent ut sagt så har jag inte orkat skriva nånting förrän nu efter regnet. Temperaturen har gått ned till +16 grader så det börjar bli mänskligt. Man blir piggare på allt sätt och så känns det bra att broddarna fått regn. Kubotan har jag skruvat ihop och kört med hacken mellan äppelträden. Även om den stora Zetorn ännu måste klyvas och kopplingen bytas så ser livet bättre ut nu.

Soltorkning av vete

Nu kan jag berätta hur det gick att torka höstens veteskörd. Principen är att låta den ligga i torken (kalluft) över vintern då vetets fukthalt är under 20 % och dess temperatur under noll. Det betyder att bakterietillväxten har avstannat (det möglar inte).

I fjol så var vetet ganska torrt redan vid tröskningen så ingen torkning behövdes alls på hösten. Däremot blåste jag kall luft genom säden för att få ned temperaturen.

På våren måste man vänta tills det blir sol och torr luft flera dagar i sträck. Det är bättre att vänta innan man börjar torka för då säden blir varm så borde den torkas ned ganska fort. I år gick det utmärkt. I diagrammet nedan ser man att jag började torka den 9 maj (den första toppen på det blå diagrammet) och slutade den 12 maj.

Toppen går över 12 kW därför att jag använde två fläktar och all elförbrukning finns med. Den högsta toppen är omkring klockan sex på eftermiddagen då vi vanligen äter så matlagningen är med i elförbrukningen. Det gula diagrammet visar elpriset som var riktigt lågt mitt på dagen då fläktarna var på. Den gröna linjen visar temperaturen som var hög mitt på dagen. Det är viktigt för varm luft binder mera vatten än kall luft. Man ser att vi torkade ungefär mellan klockan 12 och klockan 7 på eftermiddagen. Det var lägst luftfuktighet på eftermiddagen – ibland under 30 %. Helt perfekt väder för torkning.

Den 13 maj blåste jag ännu litet på vetet men på bilden nedan ser man att torkningen börjar vara avslutad. Den svarta linjen (inkommande luft) börjar vara nära de andra linjerna som visar utkommande luft för de åtta torklårarna. Då skillnaden är stor mellan in- och utgående luft så torkar säden men då skillnaden är liten så torkar den inte mer.

Torktemperatur för inkommande (svart) luft och utgående per lår

Då Henrik mätte vetets fukthalt så var det 12 maj redan under 14 % i alla lårar och under 12 % i två av dem. Det är bäst att ha litet marginal ifall torkningen blivit ojämn. Allt skall vara under 13 %.

Jag uppskattar att elpriset för torkningen i år totalt var omkring 80 cent …

Även om det tillkommer elöverföringsavgift och elskatt så är det nog den billigaste torkning jag varit med om. Så det lönade sej att installera solpaneler och övergå till börselpriser.

Slå det om ni kan i varmluftstorkarna.

Sommaren som gått – odling 2022

Pust. Det har varit bråttom precis hela tiden. Orsaken är förstås solkraftverket och takarbetet. Speciellt som planerna måste ändras mitt i allt vilket krävde ännu mera tid och arbete. Men nu börjar det vara dags att dra ihop sommaren.

Vårsådden blev senare än vanligt men inte så sent som i fjol. Likaså kom det för mycket regn som delvis dränkte brodden. Och så blev det alltför torrt i juli men inte så katastrofalt som i fjol.

Det här året har bjudit på en mängd förändringar. Priserna började gå upp och ned – mest upp. Osäkerheten gick så långt att man inte ens kunde köpa gödsel för grova pengar. I vårsådden ledde det till att jag drog ned gödselmängden ordentligt och sparade en del av den inköpta mängden för att inte vara helt utan nästa år. Samtidigt köpte jag en begagnad spridare men använde den bara till att sprida en enda storsäck.

Och vad tror ni hände sen ? Det blev ingen katastrofalt dålig skörd i år (även om den inte var bra). Den enda åker som var usel var Aaltjärri inne i skogen där vårens regn torkade upp för långsamt. Resten av åkrarna gav en hyfsad skörd om man beaktar den låga gödslingsnivån. På sina ställen där vi sått dubbelt (i hörnen) så hade vi till och med liggväxt. Så jag ångrar inte den neddragna gödselmängden.

Aaltjärri där svackorna blev dåliga på grund av regnet på våren

En åker var riktigt bra och det var den tidigare gröngödselåkern. Men den har alltid varit bra (hög mullhalt) och så spred jag storsäcken med spridaren på den. Alla åkrar var mycket lättröskade men den var det ett rent nöje att köra över. Kort strå och ingen liggsäd och inget ogräs.

Jämnt och fint och inte ett ogräs i sikte

Fukthalten var låg överallt även om det kom ett par små regn. Vi började med 16,5 % som gick upp till omkring 20 % efter regnskurarna men det sista vi tröskade var bara 15,5 %. Vi tröskade sent. Alla andra häromkring hade tröskat färdigt vid det laget. Men vi har aldrig haft bråttom med tröskandet eftersom solen torkar billigare på åkern än i torken. Utom förstås då det lovas regn.

Under många år har jag arbetat med att få bort flaskhalsarna och nu kan vi tröska så fort som tröskan hinner köra över åkrarna. Det går att köra upp säden i kalluftstorken snabbare än tröskan hinner tröska. Det har också varit fint att ha hjälp. Vi har varit tre förare så vi kan köra hela tiden om det krävs. Men i år har vädret varit så bra att vi bara kört på eftermiddagarna då säden är som torrast.

I år har det varit ovanligt litet ogräs – så gott som inget alls. Besprutningen lyckades över förväntan. Det fanns en hel del baldersbrå i juni men metasulfuronet tog bort precis all baldersbrå. Troligen hjälpte torkan i juli till att ta kål på det försvagade ogräset. Så rena åkrar har jag inte tröskat på år och dag. Jämför bilden nedan med den frodiga baldersbrån i Broddarna bättre.

Den frodiga baldersbrån från våren är helt död

Att tröska är hos oss tillika förberedelse för vårsådden. Direktsådd behöver kort stubb och litet välhackad halm så jag kör långsamt med bordet så lågt ner som det går. Det är alltid fara för att tröskan tar in jord (mest på mulljordarna) men i år var det så torrt och stadigt att det bara hände ett par gånger. Men man måste passa på hela tiden och lyfta bordet allt emellanåt. Vi har ett par rovfåglar som följer tröskan och kniper sorkar men man har inte tid att se på dem för då kan det gå dåligt.

Vi har en kraftig hack som man kan använda ifall det blir för mycket halm men det kräver en körning till så det försöker jag undvika. Halmen var kort i år så kanske vi klarar oss att så utan att hacka nästa vår. Mest brukar det vara problem på mullåkrarna.

Så här långt har det gått bra (sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra) men vi vet ännu inte priserna nästa vår då den här skörden skall säljas. Vi behöver knappt torka alls nu på hösten även om det var ett par dagar med prima torkväder och alltså en massa solenergi. Det enda som behövs är att hålla vetet nedkylt över vintern och det kan man med fördel göra på natten då elpriserna är riktigt låga – ibland ned till 1 cent/kWh eller lägre. På våren torkar man sedan ned de sista procenterna under de soliga vårdagarna med 20 % luftfukt. Och det har jag tänkt göra helt gratis med hjälp av solkraftverket.

Priserna nästa vår vågar jag inte ens gissa så osäkert som det nu är. Inte bara vetepriserna är osäkra utan också gödselns pris är helt omöjlig att förutspå. I värsta fall får jag använda de gödselsäckar som jag sparade på våren. Men kommer det hyfsade priser så köper jag nog litet till. Det gäller inte bara att få inkomster utan man måste också veta utgifterna innan man vet hurudant utfallet av året skörd blev i slutändan.

Vi odlar inte enbart vete utan vår gröngödslingsvall (ca. 6 hektar) blev också hyfsad. Det såg riktigt illa ut på våren med gles timotej och så gott som ingen klöver alls på den styva lerjorden. Men nu till hösten hade det kommit tät och jämn klöver även om den var kort. Så det finns hopp om att gröngödslingen förbättrar strukturen ifall nu klövern övervintrar bra.

Odlingssäsongen börjar vara förbi för i år. Det är bara att vänta till våren då vi åter direktsår i den ”såbädd” som vi nu har. Jag hoppas att halmen blir lika spröd som förra våren då det var lätt för såmaskinens tallriksbillar att skära igenom den.

Vi ska inte heller glömma att tröskan höll ihop i år. Inga reparationer annat än att jag före skörden måste svetsa haspelröret som hade sprickor från i fjol. Nu satte jag in förstärkningar i form av L-järn för det är alldeles klart en svag punkt. Henrik som gjorde ren tröskan var också nöjd med att den var så ren på grund av det torra tröskandet. På vissa punkter var den renare än före skörden. Man behövde bara blåsa ren den och eftersom det inte fanns grönt ogräs så måste man inte skrapa just nånting.

Nu är det dags att börja göra allting som blev uppskjutet under sommarens solkraft- och takarbete. Det är inte litet det. Före skörden skulle jag sätta igång flispannan eftersom det blev ganska kallt. Men det gick riktigt illa. Skruven fastnade och satt stenhårt och jag hade tid att ta loss den först efter tröskningen.

Men det är en annan historia.

Ny gödslingsteknik (mindre)

Nu har jag testat den nya (begagnade) spridaren. Efter att ha oljat och tagit loss det fastrostade reglaget så fungerade den bra. Nu är det problem med traktorn. Redan i vårsådden märkte vi att maskinen inte hölls uppe utan sjönk ned långsamt. Ventilen till hydrauluttaget läcker alltså. Och med spridaren var det inte alls bra.

Man kan stänga matningen hydrauliskt men sedan går matningen långsamt tillbaka till det ursprungliga för det finns en stark fjäder som drar tillbaka den enkelverkande hydraulcylindern. Det betyder tyvärr att det inte går att köra på det sättet. Antingen måste jag byta traktorns hydraulventil eller sätta in en ny i serie med slangen till spridaren.

Jag körde ut en storsäck (700kg) på en åker där vi i vårsådden gödslade ganska litet. Brodden var inte alls dålig men jag ville se vilken inverkan tilläggsgödsling har. Därför körde jag också vartannat varv med spridaren så det är lättare att jämföra.

Inställningarna fungerade ganska bra enligt Bogballes tabell och någon precisionsgödsling behövs inte. Där det kommer litet mera gödsel så växer det bättre och där det kommer mindre så växer det sämre. Jag kan inte se att ”precisionsgödsling” skulle ha någon större betydelse.

Jag märkte också att det är problem att veta när gödseln i spridaren är slut. Man ser ju inte bottnen från traktorn. Det enda var att ta upp bakrutan och höra när rasslandet tar slut. Möjligen måste jag installera traktorkameran bakom traktorn.

Det gick bra att installera spridaren men litet spännande var det då jag skulle sänka den för kraftuttagsaxeln kom mycket nära dragkroken. Det går nog men inte om spridaren sjunker in i lös jord så jag har en pall under den då jag ställer bort den.

Kraftuttagsaxeln kommer mycket nära dragkroken

Nu blir det ändringar i vårsådden. Jag börjar sätta mycket litet gödsel då jag sår och sedan kör jag ut mera där det behövs och lönar sej. Då undviker man eländet från i fjol då så gott som all gödsel gick förlorad för det kom just ingen skörd. Det hade inte hjälpt att gödsla mera då heller för brodden var alldeles för gles efter två stora regn. Jag hade kunnat spara åtminstone hälften av gödselkostnaderna. För oss är det absolut största utgiftsposten så i framtiden kommer gödseln att vara först på besparingslistan. Här pratar Yara för döva öron.

Då vi får igång solpanelerna så blir torkningen nästan gratis och med direktsådden så är bränslekostnaderna mycket små. Vi använder alltid eget utsäde – i år var grobarheten 99%. Kvar har vi gödselutgifterna och litet besprutningsmedel som jag också dragit ned på. Gödseln står då för närmare 80 % av de rörliga utgifterna – om inte mer. Lönsamhetskalkylerna som man ser här och där fungerar inte alls för oss. Maskinerna är gammalt skrot som vi lappar ihop och byggnaderna fixar vi också med virke från egen skog.

Förhållandet mellan vetepris och gödselpris är avgörande men det stora problemet är att vetepriset vet man först ett år efter sådden – och nästan två år efter gödselinköpet. Det har visat sej att gödseln håller ganska bra i två år så man kanske måste köpa gödsel på två års sikt ? Men jag har ingen lust att betala dagens priser så inför nästa vårsådd blir det mycket små inköp. Vi har sparat en hel del gödsel så vi måste inte heller betala så mycket på ett års sikt.

Det är förstås enklare att gödsla i samband med vårsådden och då sparar man en körning. Men det går inte åt så mycket bränsle då spridaren klarar av 12 meter.

Nästa stora steg i inbesparingarna är att helt sluta gödsla men det är betydligt svårare så det får nästa generation fundera på. Man kan också fundera på inblandning av kvävefixerande växter. Det närmar sej biodynamisk odling men jag vågar inte lämna bort besprutningen med tanke på de massor av baldersbrå vi har. Jag har också sett hur det ser ut ifall man inte sprutar – det blir bara en djungel av baldersbrå.

Som sagt så har jag funderat på gödsling med biprodukter från gasproduktion men det är tyvärr ganska långt i framtiden här i våra trakter. Österbotten har kommit mycket längre.

Varje år är olika så det tar flera år innan man vet hur det nya gödslingssystemet fungerar. Det är ju närmast nygammalt för visst har det tidigare använts delad giva. Det blev inte till nånting med den lilla tratten som bara rymde 200 liter i jämförelse med den här som rymmer en hel storsäck.

Vi får se hur det går …

Broddarna bättre

Det var en bra vårsådd men sedan kom det för mycket regn och broddarna började gulna. Jag har väntat och skjutit upp besprutningen eftersom broddarna alldeles tydligt var stressade och mådde dåligt. Dessutom kör jag i år med metsulfuron där till och med användningsguiden varnar för att spruta på stressad brodd. Man får inte använda fästmedel heller för då riskerar man brännskador.

Men nu har broddarna blivit betydligt bättre och jag tyckte att jag kunde köra ut metsulfuronet (motsvarar Ally Classic ungefär). I vårsådden så använde vi mycket litet gödsel – nästan bara hälften av den vanliga givan. Bara på den sista åkern satte vi normal giva för att få såmaskinen tom. Intressant nog ser man inte stor skillnad mellan åkrarna …

Visst finns det tomma fläckar i svackorna men det är en ganska liten yta och det mesta är riktigt jämnt och fint. Ännu i mitten på juni såg brodden ut att vara gul och bränd.

Förvånansvärt bra har brodden blivit på ett par veckor. Det har varit torrt och hett här men det fanns mycket dagg i växtligheten då jag körde klockan fyra i morse. Det betyder att brodden fått vatten trots att det inte regnat just alls. Då luften är så här varm så innehåller den en hel del vatten (80 % i morse) och på natten då det blir svalare så faller vattnet ut som dagg i ganska stora mängder.

Vårt största problem just nu är baldersbrå. Det finns stora mängder av det efter fjolåret då det knappt fanns något vete alls som konkurrerade. Men det är inte plantor som övervintrat utan det är frö i jorden som grott på våren. Höstbesprutningen med glyfosat lyckades ganska bra. Det finns inte kvickrot och inte heller baldersbrå från hösten – utom en sträng där besprutningen gått fel. På bilden nedan ser man hur allt skulle ha kunnat se ut …

En sträng med baldersbrå som övervintrat

Det är knappast någon överraskning att jag är emot att glyfosat tas bort förrän det finns lika bra alternativ. Det blir helt enkelt omöjligt att få någon veteskörd från en åker täckt av baldersbrå.

Det finns som vanligt en hel del ”normala” ogräs men de är inget problem utom tistlar. Jag har nästan varje år blandat med MCPA som är det enda verkligt effektiva mot tistel och nu fanns det så litet tistlar på åkrarna att jag lämnade bort MCPA helt. Möjligen var det ett misstag men vetet är så tätt att det i år borde konkurrera bra.

Om man jämför med fjolåret så är växtligheten mycket fin i år med undantag för ett antal svackor. Och så kommer jag tillbaka till frågan: Gödsla eller inte gödsla ? Med så goda förutsättningar borde tilläggsgödsel ge en bra skördeökning. Men priset på vete är på väg nedåt och om det blir en bra skörd i år så är vetepriset i botten igen nästa vår då jag skall sälja årets skörd medan gödselpriset inte lär sjunka i någon högre grad.

Då man läser Landsbygdens Folk så står nån från Yara och pratar strunt om hur viktigt det är att gödsla mycket just nu. Det är bara Yara som tjänar på att vi använder mycket gödsel och måste sälja till usla priser. Deras ”optimala” gödselnivåer är bara optimala för Yara. Jag går gärna 10 euro på minus per hektar i stället för att kasta pengar på dem.

Jag tror jag sparar den gödsel jag har kvar från våren till nästa år. Då får vi se hur prisbalansen har ändrats. Och troligen så fortsätter jag att ge en riktigt låg giva gödsel i vårsådden – årets giva räckte bra till. Troligen sänker jag givan ännu mer nästa år. Det går ju att köra ut mera ifall det behövs. I alla fall måste jag i år köra ut en storsäck bara för att testa den nya (begagnade) spridaren. Då ser jag också hur stor inverkan tilläggsgödsling har.

Som gammal bonde vet man att det ännu är helt omöjligt att säja hur det går med årets odling. Ingenting är säkert och vetet skall tröskas och torkas och säljas först ! Egentligen borde man dessutom göra av med pengarna också för att vara riktigt säker – vi har ju ökande inflation. Först efter det kan man börja fundera på hur det gick med veteodlingen år 2022 …