Växtodling – Sida 7

Vetetröskandet började

Vi har bara vårvete så det har inte varit någon brådska med tröskandet ännu. Men jag vill inte ha hjulspår i åkern eftersom jag tänkte direktså också nästa vår. Det har varit torrt här men det är bäst att inte vänta så länge för det blir nog blötare på hösten. Annars är jag helt av samma åsikt som Kalle att det är bäst att låta den stora lampan sköta om torkandet …

Förra hösten plockade jag slutligen bort det sönderkörda tömningsröret – eftersom vi numera inte har stolpar alls på åkrarna. Det hade hållits ihop med ståltråd och silvertejp och en och annan plåt. Det nya röret svetsade jag fast vid den nedre anslutningen så det var spännande att se om det blev rätt. Och det blev det. Det nya röret är förvånansvärt rakt och passar annars bra men låset måste ännu justeras. Troligen är vi de enda som har en röd tröska med ett gult rör.

Efter att ha gått igenom det elektriska systemet på tröskan så började vi tröska idag. Det är ju en testtröska från Rosenlew som jag köpte 1990 (1985 års modell) och det finns en massa konstruktioner som inte finns på någon annan tröska. Likaså är elschemat i handboken ganska oanvändbart eftersom man installerat både det ena och det andra i testsyfte. Ingenting är dokumenterat. Så jag fick klippa loss buntbanden kring kabelknippena och följa ledningarna. Nu vet jag ungefär hur kopplingarna är gjorda men det var flera dagars arbete.

Orsaken till att jag började se på ledningarna var att det började bli problem. Tröskan är i alla fall över 30 år gammal och kontakterna börjar bli dåliga. Speciellt var det temperaturmätaren och hydrauliken som krånglade. Hydrauliken var helt odokumenterad och byggd som experiment. Kontrollamporna fungerade uselt och det värsta var att de brände säkringarna hela tiden. Nu är de utbytta till LED-lampor (utom laddningslampan som måste vara glödlampa för den ger generatorn en liten startström). Mätarna kopplade jag direkt till ackumulatorn med en skild ledning och ett relä. Dessutom satte jag in en voltmätare så jag kan följa med spänningen på olika punkter. Det finns ju numera temperaturmätare med inbyggd klocka och viltmätare. Man kan välja vilken punkt man mäter spänningen på med en omkopplare. Jag började tröttna på att krypa omkring med ett universalinstrument på tröskan.

Här ser man att spänningen för mätarna är 12,8 V då tröskan inte är igång. Men sätter man på hyttfläkten så sjunker spänningen till ca. 12,5 V och om man dessutom sätter på strålkastarna så går den ned till 12,0 V. Men mäter jag vid lampornas säkring så har spänningen gått ned till 11,0 V om alla lampor är på. Det bästa är att jag kan mäta då tröskan är igång och jag kör normalt. Om jag vill kan jag koppla mätarna till en skild ackumulator som inte alls belastas av andra apparater.

Det verkade alldeles i skick men då vi började tröska så fungerade temperaturmätaren inte alls. Regn var i antågande så det var ingen tid att söka fel utan vi körde tills det började droppa. I morgon har vi god tid att undersöka problemet. Möjligen måste jag byta ut hela temperaturmätaren.

Och vetet ? Jo, det var ganska torrt med ca. 20 % men det var rena missväxten. Och då var det vår vanligtvis bästa åker. I början uppskattade jag att vi i år fick bara en tredjedel av vad vi brukar få men då vi kom närmare mitten så började jag gå mot en fjärdedel eller en femtedel. I svackorna växte det inte ens kvickrot … På sina ställen fanns det kanske ett par tusen kilo per hektar men på alltför stora delar kanske bara 100 kilo per hektar.

Man ser inte stor skillnad mellan det som är tröskat (till vänster) och det som är otröskat (rakt framför tröskan och till höger). Det var de stora regnena i början på juni som dränkte brodden så det fanns inte en chans att skörden skulle bli bra i år.

Nu gäller det att kvickt köra över åkrarna, glömma det här eländiga året och hoppas att nästa år blir bättre.

Jag drunknar i klöver

Som jag skrev så är klöverväxten våldsam i år. Jag har faktiskt aldrig sett en så våldsam klöver. Då jag skulle börja slå den så fick jag ge upp efter två varv. Klövern är över en meter lång men ligger och är våt. Underst börjar redan växtligheten ruttna. Den fastnar på fingrarna på slåttermaskinen och man får efter några meter backa och rensa bettet.

Och hoparna med klöver är inte just lägre än den oslagna växtligheten. Det värsta är att då man backar så fastnar klövern kring kraftuttagsaxeln – och stenhårt. Det tar en hel del tid att få bort den med kniv.

Så jag gav upp efter två varv. Det måste sättas en plåt under axeln så att klövern inte fastnar i den. Och så måste klövern torka upp litet om man skall få omkull den. Då kanske den inte fastnar så lätt på fingrarna på bettet.

Det är en grym harm att klövern som är värdelös växer som en galning medan vetet ser uselt ut efter de två stora regnen i juni.

Så nu blev det byggande i stället. Men mitt på dagen orkar man inte stå utomhus i hettan så jag måste börja arbeta i nedre våningen på nya torken. Den är till hälften ingrävd i skullbacken och ganska sval. Men mitt på dagen kan man inte vara där heller för då måste flisen torkas.

Nån brist på ”regnvädersarbeten” (samma sak som solhettsarbeten) är det ju inte även om man borde jobba utomhus nu på sommaren så mycket man hinner. Litet går det att ordna så att man arbetar i skuggan av husen – på ena sidan om morgonen och på den andra sidan på eftermiddagen. Idag steg jag upp fem och skruvade takskivor tills solen började bränna.

Vi måste också köra hem mera flisved från skogen så att vi kan flisa en andra gång då första satsen är torr..

Tömma torken

Så var det dags att tömma torken. Litet senare än vanligt på grund av väntandet på exporten (som inte blev av). Det går bra med Ormen Långe (se bild nedan) som suger ut allting ganska fort. Men det är eländigt innanför alla dammskydden för man blir genomblöt. Den dammtäta blusen släpper inte heller igenom fukt. Så det blir många pauser då jag måste dricka och torka upp litet. Det är ju inget värre kroppsarbete att litet flytta sughuvudet då och då men det är så varmt att man svettas i alla fall inne i de täta dammskydden.

I år var den böjliga slangen helt färdig. Plasten var genomrutten med en massa hål och nu brast den vid ena fästet. Hålen gjorde inte så mycket för den 22 kW dubbelfläkt jag använder har ett enormt sug. Med silvertejp kan man lappa småhålen men vid fästet där slangen brast behövdes stabilare lappar så jag vek en plåt runt slangen och drog fast den med två slangklämmare – eller egentligen fyra för jag måste skarva två och två för att komma runt den 16 cm tjocka slangen. Då blev det ena bandet för långt så vi satte fyra ribbor runt plåten – verkligen en mindre vacker snabblappning. Till nästa år måste det nog bli ny slang.

Men nöden har ingen lag som det heter och huvudsaken var att vi fick upp vetet i silona. Tre lass har nu åkt iväg till Lovisa och ett är ännu kvar. De två första lassen var överårs vete med usel hektolitervikt men det tredje gick med nöd och näppe över 78 kg/hl. Falltalet var högt (329) men få nu se vad det blir för avdrag. Man blir ju svagt sur ifall brödsäden efter avdrag bli sämre betald än fodersäden … Fast det är inte alls så ovanligt.

Jag kommer ihåg att jag som ung och entusiastisk (för 40 år sedan) sorterade vetet förrän det såldes. Det var mycket arbete och med dagens priser så ids man inte bråka. Det får hellre bli foder för prisskillnaden är liten. Förr var brödsäden värd nånting. Jag räknade att vetet borde upp till 600 euro/ton för att motsvara det dåtida priset (utan stöd med beaktande av prishöjningar på gödsel och bränsle). Då skulle man säkert jobba litet för kvaliteten.

Nu skall det flisas och flisen skall torkas förrän vi börjar tröska. Vädret lär bli varmt och soligt så det låter ju bra. Härtills har det regnat och det gick bra att gräva täckdike. Leran var inte alls så hård som den brukar vara på sommaren. Nu får det gärna torka upp för jag tänkte fylla ett par vägstumpar runt husen och det är inte så bra om gruset kläms ned i leran.

Sorgligt, sorgligt – nu verkstadsarbete

Vetepriset är uselt och det regnar och regnar … Verkstadsarbetet går an men byggandet är det sämre med eftersom det kommer en skur alltid då man skall börja – underligt nog.

Havren verkar ha klarat sej bäst i år – men vi har tyvärr ingen havre. Första lasset med vete for iväg idag. Det är sent på året men jag hade tänkt exportera så det blev att vänta hela halva juni. Vetet gick inte att exportera till det utlovade priset så det blev Avena i stället. Det blir knappast brödsäd för det har varit problem med att få tillräckligt hög hektolitervikt för Reno. I år har vi mest Zebra så det kanske blir bättre nästa skörd.

Nå, det blev verkstadsarbete och jag började installera ordentliga uttag på stora Zetorn. Rapiden har tillsvidare varit kopplad högst provisoriskt. Men det gick inte så fort med installationen. Visst har jag elschema men det var alldeles felaktigt och jag måste börja med detektivarbete av typ ”följa ledningen”. Nu har jag i alla fall ritat ett riktigt schema.

Då jag var i farten så installerade jag en ny lysdiodstrålkastare i stället för det gamla arbetsljuset som slutat fungera. Den nya dra hälften så mycket ström men lyser mycket bättre. Det gamla arbetsljuset är uselt i jämförelse. Det skall bytas också men det må nu sitta kvar så länge det fungerar.

Sedan monterade jag frontlastarkameran på nytt. Den kom bort då jag körde flis för den tog i övre kanten på öppningen. Den var monterad på ett rundjärn som kröktes grundligt. Kameran klarade sej förvånansvärt bra. Nu satte jag den på en hydraulslang som ger efter lättare. Den är kanske litet för vek men den fungerar behjälpligt. Den hålls upp med två ståltrådar som är ganska svagt fästade. Tanken är att de skall ge efter om kameran tar emot nånting. Den måste vara ganska högt för att man skall se skopans framkant.

Det ser inte särskilt stabilt ut men jag har lärt mej att alltför stabila konstruktioner bara leder till att de går sönder mycket värre än allsköns ”tjikelverk” som ger efter bättre. Och så måste konstruktionen utprövas först. Jag tror jag måste flytta kameran ännu högre. Att den behövs kan man se på nästa bild. Utan kamera måste man stiga av traktorn och gå fram för att se var skopan är. Det skulle inte hjälpa mycket med de nyare traktorernas sneda motorhuv. Frontlastaren är alldeles för långt fram. Jag borde då sitta på taket för att se.

Jag installerade också fler uttag för 12V. På nätet hittade jag ett uttag med fyra kontakter och strömbrytare. Det är bekvämt att man kan stänga av en apparat utan att dra ur stöpseln. Fyra är sådär på gränsen för då jag kopplar till GPS, hyttkamera och temp/volt/klocka så finns det bara ett ledigt uttag. Och då har jag frontlastarkameran och Rapiden fast installerad. Nuförtiden så behövs det massor av uttag för alla apparater. Det finns också ett USB-uttag så man kan ladda mobilen.

Också den kombinerade temp/voltmätaren med klocka hittade jag billigt på nätet. Klockan är mindre viktig men utetemperatur och spänningen vill jag hålla koll på.

Jag satte en liknande mätare i Ducaton där utetemperaturen mäts framme vid vägbanan så att islarmet fungerar. Ducaton kastar hastigt runt vid isföre om den är olastad. Jag var i diket med den förra Ducaton då jag skulle bromsa där en kranbil höll på att dra upp en personbil från diket. Det var glashalt och jag hann knapp röra bromspedalen innan Ducaton började valsa runt. Men kranbilen var ju redan där så det gick snabbt att dra upp Ducaton igen.

Bonde – inte jordbrukare

Mindre än någonsin känner man sej som ”jordbrukare”. Åkrarna gulnar och priset på vete är uselt. Så nu får man verkligen vara ”bonde”. Skillnaden ser jag i att bonden sysslar med naturahushållning (med litet moderna inslag) och mångsyssleri medan jordbrukaren deltar i det nutida samhällets arbetsfördelning inom ett ganska smalt och specialiserat område. Som är ganska så olönsamt.

Som jag mången gång påpekat så får man rätta munnen efter matsäcken och då inkomsterna är dåliga så måste man spara på utgifterna och göra allting själv. Veteodlingen är lindrigt sagt olönsam – det är bara Yara som förtjänar på den. Så jag satsar inte på jordbruket utan bara på skogen och så verkstaden förstås. Verktyg är mycket lönsamma investeringar som kan betala sej redan på ett arbete.

Just nu har jag den nya lastaren utanför verkstaden och skall snart köpa åtskilliga kilo med svetselektroder och många hundra kilo järn. Nästa vinter tänkte jag ta ut en hel del virke från skogen. Det blir inte rent netto men om jag får lastaren betald med en vinters skogsarbete så är det inte så illa. Den skall användas i minst 30 år framåt.

Det såg ganska hoppfullt ut i våras efter sådden. Brodden kom upp jämnt och fint och klarade med ett nödrop det stora regnet i maj (42 mm). Då jag sprutade mot ogräs så såg det ännu relativt snyggt ut men så kom det andra stora regnet (också kring 40 mm) och då klarade brodden inte sej mera utan började gulna. Inte så underligt för det stod vatten i svackorna på åkrarna. Vi har alldeles för platta åkrar och i kombination med styv lera som inte släpper igenom vattnet så går det illa om det regnar mycket på försommaren. Bäst klarade sej de duntar (små kullar) som det vanligen inte växer nånting på. Nu borde man ha haft svagt lutande åkrar.

Bilden ovan är tagen 4 juni och det ser inte så illa ut. Men vad en hårt packad yta kan ställa till med syns på nästa bild som visserligen är tagen på en körväg men den visar hur litet gödselmedlet rör sej i hårt packad jord. Gödselbillarnas antal är nämligen bara hälften av utsädesbillarnas så gödseln finns mellan varannan rad.

Och första juli såg det riktigt bedrövligt ut på sina ställen. Men inte överallt. Det är grymma skillnader i brodden. På sina ställen är den gul och har drunknat medan den alldeles invid kan vara hög och frodig. Tyvärr finns det alltför mycket av den dåliga arealen. På nästa bild ser man hur skarp gränsen kan vara.

Som av bilden synes så har jag kört tvärs över gränsen så det är absolut ingen skillnad i såmängder och körning. Det måste vara ytan som är mycket tätare på lerjorden än på mulljorden (det här är ett skifte med bäggedera).

Så man borde förbättra strukturen över hela åkern ? Visst, men vad kostar det ? Med de här vetepriserna (124 euro) så har jag ingen lust alls att sätta ned resurser på åkrarna. Jag förtjänar mycket mer på att svetsa ihop en ram till lastaren i stället. Det är nog till skogen som resurserna går nu.

Och så kunde man bli klöverodlare … Man får inga inkomster på det men behöver inte heller betala en massa åt Yara. Då vi hade kossor så skulle man varit riktigt nöjd med den här synen. Klövern har växt så vilt att den börjar lägga sej.

Nu regnar det så smått hela tiden och det har blivit verkstadsarbete. Åtminstone kan man glädja sej åt att svalorna fick ordentlig tillökning – i fjol så tog sjååråna (skatorna) nästan alla svalungarna. Jag har inte kunnat ha bilen i ladan för svalorna har ”målat golvet” ganska ordentligt men då de flugit ur boet så kan jag åter börja använda ladan. Beklagar den dåliga skärpan men det var mörkt under taket och med lång slutartid så blev det litet skakigt.

Tofsviporna fick också god tillökning. Då jag sprutade så vimlade det riktigt av tofsvipor på en åker.

Brodden gulnar

Efter första regnet med 40 mm så klarade sej brodden ännu med ett nödrop men då det kom 40 mm igen på en gång förra veckan så var det för mycket, Nu gulnar brodden och det ser riktigt illa ut på vissa ställen.

Det här är den åker som jag var mest orolig för att vi sådde för tidigt och tyvärr så besannades farhågorna. Det hade kanske gått för sej om det andra regnet med 40 mm inte hade kommit men nu gick det som det gick.

Då man kör med en tung såmaskin med välthjul så packas ytan till ordentligt och åkern bli känslig för större regn. På våren är det alltid besvärligt att veta om man skall så eller vänta. Om man väntar så kan det komma regn som skjuter upp sådden med veckor vilket inte heller är bra. Hur man än gör så är det en hel del risker.

Det är inte slut med regnandet än. I går kom det en hel del och prognosen för 10 dygn lovar inte mindre regn. Förr led vi svårt av försommartorka men det kan man inte säja om de senaste åren. I alla fall kan man inte dra några längre gående slutsatser om vädret för det har alltid varit svängningar ända sedan faraos tid med de sju magra åren och de sju feta åren.

Enda ”trösten” är att vetepriset är uselt så förlusten blir inte så stor. Fast hade man vetat hur vädret blir så hade man inte satt någon dyr gödsel alls på åkern … I år kommer jag inte att bidra till överproduktion på vete.

(Klövern växer så det knakar men kossorna är borta.)